Sökresultat

En god tanke tenderar att sluta i katastrof om den saknar eftertanke. Läs varför här !

Bösamöllan i Kävlingeån i Skåne befinner sig sedan 2012 i ett tillståndsansökningsförfarande.  Slutförhandlingen i Mark- och Miljödomstolen avslutades i början av juni. Man inbillar sig då att nya framställningar i ärendet  knappast kan komma i fråga.  Men nya protester inkommer, varför uppskov generöst lämnas. Grundiden var att tillstånd skulle sökas med utgångspunkt att  kraftverket skulle byggas på nytt. Det är orsaken till att vi ibland får frågor från  myndigheter om den anläggning vi ”tänker bygga”.  Då kan man också förstå varför det plötsligt är så angeläget att man har ”rådighet” över hela dammområdet. Den som besitter enkelt bondförstånd måtte förstå att man hade full rådighet när fördämningen byggdes. Därefter har kartritare ritat in kommun- och häradsgränser mitt i åfåran och då hamnar halva dämmet på grannens sida.  Kammarkollegiet, som tydligen inte är en institution av största vitterhet rider hårt på detta faktum och hävdar därför bestämt att tillstånd inte kan ges när full rådighet inte råder.  Salig Dumbom frodas i högönsklig välmåga och man blir mer och mer övertygad om att nationens juridik m.m.  befinner sig i fritt fall. Utan att ha minsta praktisk kännedom om drift av vattenkraftverk anser man att skyddsgallren före turbinerna gott kan ha ett spalt avstånd mellan plattstålen om 10 mm. Varför inte 5 mm eller ännu hellre 1 mm? För all denna dråpliga knivkastning har vi hittills erlagt till advokater m. fl. mer än 900000:-. Miljonen och konkursen närmar sig och detta i ett land man trodde värnade om den privata äganderätten. Åke Stridh Bösamöllan Läs mer här om denna historiska kulturmiljö som hotar bli förstörd om myndigheterna får råda. Webbmaster

Näckån energi får klartecken för bygget av ett nytt kraftverk i Näckån öster om Sysslebäck. Högsta domstolen kommer inte att pröva ärendet. Läs artikeln här !

”När dagens barn blir gamla kommer de inte att leva i en demokrati utan i en teknokrati eller en diktatur. Det är så in i helvete sorgligt. Jag är ledsen att säga det, men jag är 100 procent säker. Vi håller på att avveckla demokratin.” Det är förre socialdemokratiske partiledaren och numera Sveriges ambassadör på Island, Håkan Juholt, som uttryckt sin mening, och han fortsätter, ”Jag tror inte att hotet är en diktatur med rullande stridsvagnar på Sergels torg, utan ett expertstyre där vi inte låter landet styras av medborgarnas värderingar. Demokratin glider oss ur händerna. Färre vill bli folkvalda, partierna tonar ner ideologin.” I några korta meningar uttrycker sig en klok människa om vad något tusental damm- och vattenverksamhetsutövare redan vet. Vi har väl många gånger ställt oss frågan om vi fortfarande lever i en demokrati när vi utsätts för diktatoriska ingrepp. För hur kan en demokrati medverka till att lagligen åtkomna fastigheter, får brukanderätten inskränkt och med tvång ska förstöras, istället för att omfattas av landets grundlagar, som ska förhindra just sådana övergrepp från det allmännas sida. Det är fastigheter där ägarna med vedermödor och ekonomiska utlägg kunnat bevara dess kulturhistoriska värde. Alice Bah Kuhnke har i landet det yttersta ansvaret för att kulturhistoriska byggnader och anläggningar bevaras till eftervärlden. Hon har inte lagt två strån i kors för att bevara dem. Istället passar hon på att ge Juholt en känga när hon säger ”Det är ju anmärkningsvärt. Det är ju ambassadörers, precis som regeringens, uppgift att föra fram korrekta bilder av vårt land och främja vårt land i världen.” Jag ska ge en korrekt bild av hur det här landet styrs, så får vi se om det är den Bah Kunhke kommer att förmedla på sina världsomspännande resor, eller om hon hellre kommer att försvara den framväxande teknokrat- och byråkratdiktaturen. För ett tag sedan blev jag uppringd av en kvinna, som är ägare till en kvarn, och som ville ha råd eftersom hon var i färd med att sälja kvarnen. Dämmet till kvarnen revs ut i september 2014 av Länsstyrelsen i Skåne. Ägaren hade förespeglats att kostnaderna för att söka tillstånd och att bygga fiskväg skulle bli väldigt höga. Hon gick därför med på att dämmet fick ”sänkas av” utan att det kostade henne något. Hon hade uppfattningen att man skulle ta ner lite på dämmet så att det skulle bli små förändringar i omgivningen. Man rev istället ut hela den stenlagda delen av dämmet, vilket fick till följd att 100-talet ton sediment spreds på bottnen av vattendraget och fyllde en damm längre nerströms. I efterhand har länsstyrelsen låtit göra en kulturhistorisk värdering av 13 anläggningar i vattendragen. Två av dem bedömdes ha höga kulturhistoriska värden. En av dem var den där utrivningen skett. Den andra var den som fått dammen sedimentfylld. Utredaren kommenterar utrivningen som följer: ”Med dammen som kraftkälla skulle det även vara möjligt att återuppta kvarnens drift. Som enskilt objekt tingar kvarnbyggnaden ett mycket högt kulturhistoriskt värde men har p.g.a. utrivningen påverkats negativt, då den i nuvarande tillstånd inte går att driva. Dammen vid Stendalmöllan är avsänkt vilket ur kulturmiljösynpunkt har givit en negativ påverkan på helhetsmiljön. Ägaren har under ett år försökt sälja fastigheten. Hon har haft tre intressenter som velat köpa fastigheten om den varit intakt med damm. Någon av dem hade haft för avsikt att bygga upp ett kvarnmuseum, eftersom den mesta utrustningen finns kvar. Försäljningen begränsas också av strandskyddet. Det är inte troligt att det går att sälja fastigheten i nuvarande skick. Troligare är då att den gamla kvarnen kommer att förfalla, när inkomster till underhållet uteblir. Våra byråkrater har i så fall sett till att en fastighet som i ursprungsskicket hade varit värd ca 5 miljoner SEK blir värdelös efter diktatorernas framfart. Juholts uttalande är ett försök att varna för en framväxande byråkrat- och teknokratdiktatur. Som vi sett i våra ärenden är regeringen inte intresserad av att stoppa tjänstemännens självsvåldiga framfart, utan avhänder sig istället sina folkvalda åligganden och försöker tysta den som pekar på det sjuka tillståndet. Gunnar Olsson Ugerups Mölla

En ny trend är små lokala elsystem för att klara kriser. Ludvika skissar på en sådan lösning för att trygga elförsörjningen vid större strömavbrott. Läs hela artikeln här !

Naturskyddsföreningen, SNF, har genom Karin Lexén och Ingegerd Borg-Saviharju, i en debattartikel i Borås Tidning förespråkat att gå vidare med det nya lagförslaget om vattenkraft. Det får de förespråka, men artikeln är behäftad med mängder av felaktigheter. Artikeln ger en skönmålning av lagförslaget. Läs hela artikeln här !

Ulricehamns Tidning 30 år och några månader tillbaka; en tid fylld med framtidstro för småskalig vattenkraft som kontrast till De drabbade . Notera uttalandet från Naturvårdsverket! Det blir nästan komiskt på något konstigt sätt om man jämför med idag. Läs vidare: Ulricehamn Ulricehamn1 Ulricehamn2

Hej!  Vill du veta mer om kulturmiljöer vid vattendrag? Nu finns det en rikt illustrerad rapport som presenterar lite av det stora arbete som bedrivits i södra Sverige under sju år. Elva länsstyrelser har under åren 2010-2016 arbetat med att ta fram kunskapsunderlag för kulturmiljöer vid vattendrag och förbättra tvärsektoriella arbetssätt som inkluderar kulturmiljön. Det har skett inom ramen för projekten ”Kulturmiljö och vattenförvaltning i södra Östersjöns vattendistrikt” och ”VaKul” i Västerhavets vattendistrikt. Ta del av våra gemensamma resultat i Kulturmiljö och vattenförvaltning i södra Sverige 2010-2016. Elva länsstyrelser i samverkan. Ladda ner på någon av dessa sidor: http://www.lansstyrelsen.se/Kalmar/sv/publikationer/rapporter/2017/Sidor/201707-kulturmiljo.aspx http://www.lansstyrelsen.se/VastraGotaland/Sv/publikationer/2017/Sidor/2017-38.aspx Rapporten är även tryckt i en begränsad upplaga. Vid slutkonferensen hösten 2016 där länen redovisade resultaten från projekten medverkade också företrädare från regeringen, nationella myndigheter och intresseorganisationer för att prata om hur vi går vidare med arbetet.   Nu är dokumentationen över konferensen klar. Här kan du ta del materialet, både vad som sas och vad som visades i form av PowerPoints och utställningar: http://www.lansstyrelsen.se/Kalmar/sv/publikationer/rapporter/2017/Sidor/201708-sa-gick-det-vagen-framat.aspx http://www.lansstyrelsen.se/VastraGotaland/Sv/publikationer/2017/Sidor/2017-40.aspx I rapporterna finns också tips för mer information. Vi har även uppdaterat projektets hemsida: http://www.vattenmyndigheterna.se/Sv/sa-har-arbetar-vi/vara-projekt/Sidor/kulturmiljo-och-vattenforvaltning.aspx Tack till alla som vi på olika sätt har haft kontakt med under projektens gång! Hjälp gärna till att sprida den här informationen i era organisationer och nätverk. Vänliga hälsningar Ann-Katrin Larsson, Projektledare för VaKul i Västerhavets vattendistrikt Coco Dedering, Projektledare för Kulturmiljö och vattenförvaltning i Södra Östersjöns vattendistrikt för projektens arbetsgrupp och styrgrupp Projekten har finansierats av Riksantikvarieämbetet anslag 7:2 Bidrag till kulturmiljövård, Havs- och vattenmyndigheten anslag 1:12 Åtgärder för havs- och vattenmiljö, Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt och Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt samt de elva medverkande länsstyrelserna; Blekinge, Gotlands, Hallands, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs, Skåne, Värmlands, Västra Götalands, Örebro, Östergötlands län. …………………………………………………….. Ann-Katrin Larsson Antikvarie Samhällsavdelningen/Kulturmiljöenheten Länsstyrelsen Västra Götalands län 403 40 GÖTEBORG 010-22 45 106 ann-katrin.larsson@lansstyrelsen.se www.lansstyrelsen.se/vastragotaland Coco Dedering Kulturmiljöenheten Tillväxt- och miljöavdelningen Länsstyrelsen i Kalmar län 010-223 85 22 coco.dedering@lansstyrelsen.se Länsstyrelsen Kalmar län 391 86 KALMAR Besöksadress: Regeringsgatan 1 010-223 80 00

EU:s vattendirektiv syftar till att med rimliga åtgärder åstadkomma förbättringar av vattenstatu­sen utan att vattenverksamheterna kringskärs eller än mindre rivs ut. Promemorian lever inte upp till vattendirektivet eftersom den inte utgår från detsamma utan ger fritt fram för svenska myn­digheters föreskrifter och vägledningar, som är kraftiga fel/övertolkningar av vattendirektivet. Syftet med vattendirektivets bestämmelser är inte att stoppa verksamheter som kan innebära en försämring utan att säkerställa att samhällsviktiga verksamheter kan utvecklas samtidigt som det säkerställs att rimliga åtgärder vidtas. Promemorian avslöjar mycket om departementets verkliga syfte (utrivning) när man inte med ett ord kommenterar det hittills enda avgörandet från EU-domstolen där artikel 4.7 i vattendirektivet har tillämpats, mål C-346/14 Schwarze Sulm, i motiveringen till den föreslagna undantagsbestämmelsen. Läs vårt remissyttrande här ! Bilaga 1 finner du  här och bilaga 2 här .

Länsstyrelser, som utfärdar föreläggande om tillståndsansökan för urgamla vattenverksamheter, skyller ofta på att de bara följer vattendirektivet och miljöbalken. Man har kanske glömt första punkten i MB:s portalparagraf som lyder ”Miljöbalken skall tillämpas så att människors hälsa och miljö skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan. ” Att använda MB på ett sätt så att privatpersoner ruineras och drabbas av stressymtom tycks inte vara något hinder. Regeringsformen och EU-stadgar skyddar varje medborgares egendom gentemot ingrepp från det allmänna. Det innebär att myndigheter inte får begränsa användandet av mark och byggnader, utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. I de fallen måste det allmänna betala egendomsägaren värdet av de förlorade tillgångarna. Politiker och miljövänner hade på 1980-talet upptäckt att det fanns en slumrande energieffekt i de gamla kvarnarnas turbiner vid små vattendragen. Man vädjade till ägarna att ställa om till elproduktion, för att hjälpa till att täcka elbehovet så att man kunde stänga av fossilbaserad elproduktion. Jag tyckte att det lät vettigt och ställde om kvarnen till elproduktion 1993. Utan att på något sätt ta hänsyn till grundlagarna, har svenska myndigheter tolkat lagstiftning på ett sätt, som skapar ”lagliga orättvisor” som ställer privatpersoner på ”bar backe”. Jag kan bara relatera till mitt eget fall, för att belysa hur snedvridet hela förfarandet är. Det finns säkert många i vårt land som delar min situation. Jag är + 75 och har ägt min gamla kvarnfastighet i snart 50 år. Efter 50 års yrkesliv förväntade jag mig en lugn, skön och trygg ålderdom. Under den långa tiden i arbetslivet hade jag lyckats lägga undan ett lite belopp just för att göra ålderdomen en aning tryggare eftersom pensionen blev allt köpsvagare. Efter ett par behagliga år ”bröt helvetet lös” då jag utsattes för myndigheternas övergrepp. I april 2009 kom utredningspersonal på uppdrag av länsstyrelsen och gjorde mätningar av kvarnbyggnad, damm och fiskväg. Man ställde frågor om bl.a. effekt, fallhöjd och liknande uppgifter. Det var då cirkusen började. Om jag vetat vad som skulle följa i utredningspersonalens spår hade jag kört dem ”på porten”. Deras arbete utmynnade i en rapport ”Förslag till fiskvägar för nedvandrande fisk i Vramsån”. I den förslog man att min anläggning skulle ha anpassad drift, dvs. vara stängd när den huvudsakliga nedvandringen av fisk pågick. Någon av de första dagarna år 2016 besökte jag en bank, som jag hade för avsikt att anlita. Min önskan var att denna bank skulle ta över lånen och alla övriga bankärenden. Kamreren gjorde kalkyler och ansåg att det inte skulle vara några problem för dem att ta hand om mina bankärenden, ”jag hade ju aldrig haft några betalningsanmärkningar”. Det var någon månad kvar på lånens bindningstid i ”den gamla banken” och kamreren tyckte att det var lika bra att ”låta tiden löpa ut” före överföringen. Under tiden fick jag länsstyrelsens föreläggande att söka tillstånd på elproduktionen eller riva ut anläggningen. Jag är uppfostrad att vara ärlig, så jag berättade för kamreren vad föreläggandet innebar: att jag för dyra pengar måste söka tillstånd, men ändå kunde tvingas att riva dämmet på egen bekostnad och ersätt skador som uppkommit på grund av rivningen (sinade brunnar, sättningar i byggnader och ev. ras). Kamreren gjorde en snabb kalkyl där han utöver skadorna också räknade in att fastighetens försäljningsvärde genom åtgärderna i stort halverades. Han ansåg att ersättningar för orsakade skador var oöverskådliga. I det läget kunde banken inte bevilja min ansökan. Under hela min livstid har jag varit noggrann med att göra rätt för mig och i tid betala räkningar, amorteringar och räntor. Genom myndigheters ingrepp i mitt liv är jag inte längre en betrodd bankkund. Jag har på gamla dar´ blivit livegen. Så länge processen pågår är min fastighet osäljbar, såvida jag inte vill lägga pengar till för att bli av med den. Om jag på grund av ålder eller sjukdom inte längre orkar med skötseln av fastigheten måste jag ändå behålla den och se den förfalla. All denna omänskliga behandling beror på myndigheters orättfärdiga beslut. Att vattnet har en så god kvalitet att det är tjänligt som livsmedel, och att vattendragens ekosystem är i balans, samt rymmer många fridlysta, rödlistade och sällsynta arter, och att dämmen aldrig utgjort hinder för vandringsbenägna fiskar spelar ingen roll. Det skall ändå processas in absurdum. Några få länsstyrelser har förstått hur förelägganden kränker privatpersoner och gjort ett uppehåll i processerna, men allt för många är helt empatilösa och har inte förmågan att se konsekvenserna av sitt handlande. Det svenska trygghetssystemet benämns ofta i berömmande ordalag från utlandet. Det är ett trygghetssystem som inte omgärdar oss. Nä, åt oss är istället givet sömnlösa nätter. Nätter då vi oroar oss om en oviss framtid. Frågor som ”kommer vi att kunna sätta mat på bordet” och ”kommer vi att bli hemlösa” är numera ständiga följeslagare. Politiker talar ofta och gärna om att de arbetar för att få ner självmordsbenägenheten Genom att beröva människors deras livsglädje och möjligheter att påverka sin egen situation, rasera deras livsgärningar och skapa livegenskap förstärks istället suicidtankar. Så länge politiker i regeringsställning inte ha för avsikt att stoppa myndigheters övergrepp mot privatpersoner är prat om att bekämpa självmord bara tomma ord. Gunnar Olsson, Ugerups Mölla

Jag har låtit analysera ytvattnet i Vramsån. Gränsvärdena i analysresultatet bygger på livsmedelsverkets rekommendationer och råd om enskild dricksvattenförsörjning. Dessa regler och riktvärden gäller även för den som tar sitt dricksvatten från en ytvattentäkt. Analysresultatet visade att vattnet var tjänligt som föda på alla parametrar. Dock med anmärkning vad gäller färg och COD (humushalt). Det gör inte vattnet hälsovådligt, utan snarare mindre etiskt tilltalande. Det är också lätt att filtrera bort med ett enkelt sandfilter. Vramsåns många dämmen och kvarndammar gör att det finns en mycket stor dricksvattenreserv i vattendraget. Länsstyrelsen strävar efter att riva ut samtliga eller så många som möjligt av dämmena och släppa ut merparten av det uppdämda vattnet. Man strävar efter att ytvattnet fortast möjligt skall nå det giftiga havet och blandas upp med saltvattnet. Jag tror inte att Vramsåns vatten är unikt, utan att flera ytvatten i landet är tjänliga som födoämnen. Länsstyrelsen talar ofta om att man bara följer EU:s ramdirektiv för vatten när de utfärdar sina förelägganden om att söka tillstånd för vattenverksamhet eller riva ut anläggningen. Även en dom i Mark- och miljödomstolen kan innebära utrivning. I direktivet står beträffande ytvattenförekomster att man ska ” förhindra en försämring, förbättra och återställa statusen, uppnå en god kemisk och ekologisk status, minska föroreningar som orsakas av utsläpp och farliga ämnen.” Både ytvattnet och grundvattnet skall skyddas mot föroreningar och man avslutar det hela med, ” Bevara de skyddade områdena och verka för en hållbar vattenförsörjning.” Vem ger oss rätten att tömma de vattenmagasin, som kan utgöra en dricksvattenreserv för kommande generationer. När dammarnas magasin töms sjunker nivåerna i vattendragen och även det snabbreagerande grundvattnet (ytgrundvattnet) i närområdet sjunker till samma nivå. Det innebär i sin tur, att grundvattenbildningen till de djupa magasinen minskar. En växande befolkning får med andra ord tillgång till mindre dricksvatten. Att riva dämmen och släppa ut tjänligt sötvatten är väl en av de största otjänster vi kan göra våra efterföljande. Redan idag har stora delar av södra Sverige vattenbrist och torrår får åtskilliga tusentals kubikmeter transporteras med bil till platser där man inte kan få tag på dricksvatten. I de mest utsatta delarna förbereder man att bygga dammar för att hålla kvar ytvattnet. I andra delar av landet tycker myndigheter att det är legitimt att riva dammar. Orsaken till rivningen är att gynna särintressen som fritidsfiske. Det tycks vara viktigare än att säkra dricksvatten åt kommande generationer. EU:s ramdirektiv för vatten säger beträffande ytgrundvattnet ”Skydda, förbättra och återställa grundvattnet,  förebygga föroreningar och försämring samt säkerställa en balans mellan uttag och förnyelse.” Att riva dämmen och släppa ut ytvatten och försämra grundvattenbildning rubbar balansen mellan uttag och förnyelse. När dämmen rivs ökar risken för att åbottnar under torrår blir helt uttorkade. Experter är överens om att de då utsätts för en ökad förgiftningsrisk och blir mottagligare för föroreningar. Innan Länsstyrelsen utfärdar föreläggande borde man analyserat vattendragen för att ta reda på om det redan uppfyllde EU-direktivets kvalitetskrav. Man borde också ta reda på om de hade ett ekosystem i balans, med en bra bottenfauna, artrikedom bland fiskar, rikt fågelliv och förekomst av fladdermöss. Om så skulle vara fallet kan ju en förändring bara försämra vattenkvaliteten och rubba balansen i ekosystemet. Privatpersoner borde inte behöva offra tid och förmögenhet för att göra Länsstyrelsens arbete. Jag tycker att myndigheterna arbetar mot EU-direktivet istället för att, som de själva säger, arbeta för det. EU-representanter säger dessutom att de inte önskar se några svenska gamla dammar utrivna. EU-direktivet är avsett att användas vid nyanläggningar, så att man redan vid planeringsstadiet kan avbryta arbetet, om det skulle visa sig att det inte går att genomföra, utan att bryta mot direktivets innebörd. Trots det tycker svenska regeringen och myndigheter att det är i sin ordning att skylla på EU-direktivet för att riva ut femhundraåriga anläggningar och kalla dem för nyproducerade. De tycks köra efter en egen agenda och tolka lagar som en viss person läser bibeln. Gunnar Olsson, Ugerups Mölla

Gunnar Olsson Kenth Olsson har i en debattartikel i Kristianstadsbladet 19/9 angett att svensk vattenkraft orsakar en mycket stor åldöd. Han gör samma fel som alla andra, som inte skiljer på de olika slags vattenkraft. Läs Gunnars artikel här !