Sökresultat

Föreningen lämnar ett stort antal synpunkter på förslaget till vägledning, där vi genomgående underkänner förslaget. Detta är ännu ett försök från HaV:s sida att använda EU:s vattendirektiv och CIS-dokument på ett sätt som aldrig varit avsikten och som går stick i stäv med riksdagens och regeringens upprepade beslut om att fullt ut nyttja EU-rättens möjligheter till att avväga olika samhällsintressen av att använda vatten mot varandra. Den grundläggande mekanismen för detta är just det förslaget behandlar, att förklara vattenförekomster som kraftigt modifierade vatten. Med tanke på att den svenska vattenförvaltningens hittillsvarande arbete lett till att enbart 2,9 % av vattenförekomsterna KMV-klassats pga vattenkraft mot t ex Norge 10,5 % behövs verkligen en ny vägledning som sätter stopp för (vatten)myndigheternas extremistiska utsvävningar. Det nu föreliggande förslaget går dock i rakt motsatt riktning. Det kan inte betecknas som annat än en ren skandal. Läs yttrandet här !

Vägledningen  och HVMFS 2017:20 och 2019:25 är HaV:s restriktiva tolkning av RDV och följer inte regeringens och riksdagens beslut att KMV skall tillämpas ”fullt ut” enligt vad RDV tillåter. Vägledningen saknar naturlig logik Dammar, som huvudsakligen har avgjort påverkansanalysen och statusklassningen, blir  plötsligt   obefintliga  när det kommer till KMV-bedömning. Vid normsättning och åtgärdsförslag återuppstår  dammarna plötsligt igen  som de fysiskt största hindren för att nå god status. Många bäckar små gör en stor å Ett stort antal små bidrag leder i slutändan till något som är omfattande. Det går inte att relativisera samhällsnyttiga verksamheter efter storlek. En liten magasinering i ett mindre vattendrag eller i en liten sjö kan ha stor samhällsnytta med liten påverkan i det lokala perspektivet. Läs våra detaljerade synpunkter här !

HaV:s förslag till vägledning för N2000 och MKN fick stark kritik av SVAF i ett yttrande 20 september. SVAF kan konstatera att HaV:s förslag till vägledning riskerar att allvarligt hota alla verksamheter, som bedrivs i vattendrag med Natura 2000 klassning. För den småskaliga vattenkraften är detta hot än mera konkret och kan i praktiken medföra att många kraftverk måste rivas ut. Detta då den lösning som föreslås kommer att leda till tillståndsprövningar och bedömningar som kommer att medföra att så hårda krav ställs på verksamhetsutövaren att det troligen endast är genom utrivning eller avslutad verksamhet, som man kan uppfylla den uppdaterade normen. På annat sätt går det inte att tolka vägledningen. Och det är inte troligt att detta är vad Riksdag och Regering har avsett när uppdraget gavs åt HaV. Tvärtom pekar allt på att syftet har varit något helt annat. Arbetet måste göras om från grunden och i detta måste inbjudas representanter från de verksamhetsgrenar som kommer att påverkas av de nya förslagen. En djupare analys där problematiken belyses från alla upptänkliga synvinklar och där behovet av lagstiftning får ses som enda sättet att hantera frågan. För om det nu aktuella förslaget accepteras som vägledning kommer det med all säkerhet inte bara kraftigt negativt påverka SVAF:s medlemmar utan även centrala delar av svensk industri och infrastruktur. Läs vårt remissyttrande här !

I en skrivelse till riksdagens miljö- och jordbruksutskott den 18 augusti sammanfattade SVAF vad politiken måste ta tag i. EU-rätten kräver inte utrivning av dammar och kraftverk av miljöskäl. Ramvattendirektivet (RDV) syftar till att ”främja en hållbar vattenanvändning (artikel 1 b). RDV (liksom vattenförvaltningsförordningen, VFF) listar ett tiotal samhällsintressen av att bruka vatten (artikel 4.3), där den småskaliga vattenkraften bidrar till många. Läs vår skrivelse här !

HaV:s vägledning för samverkansprocessen är ett värdefullt dokument för att förstå och förbereda sig för samverkan. Under den närmsta 20-årsperioden ska majoriteten av Sveriges vattenkraftverk med tillhörande regleringsdammar förses med moderna miljövillkor. Detta ska ske på ett samordnat sätt i enlighet med den tidsplan som följer av bilagan till förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter (nedan vattenverksamhetsförordningen) samt utifrån den nationella helhetssyn som följer av nationella planen för moderna miljövillkor (nationella planen) som beslutats av regeringen. Det framgår av 11 kap. 28 § miljöbalken att helhetssynen i nationella planen ska vara vägledande så att resultatet av omprövningarna leder till största möjliga nytta för vattenmiljön och en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel. Läs hela vägledningen här !

SVAF som så många andra avgav ett starkt kritiskt yttrande över vattenmyndigheternas förslag till förvaltningsplaner, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer. Svensk Vattenkraftförening (SVAF) anser att såväl samrådsmaterialet som samrådsförfarandet innehåller sådana brister att det måste omarbetas från grunden respektive göras om på ett helt annat sätt innan beslut om uppdaterade miljökvalitetsnormer fattas. Med hänsyn till de stora värden som står på spel för energisystemet och dess aktörer liksom för andra samhällsintressen och dessas aktörer bör inte heller omprövningen med att förse vattenkraften med moderna miljövillkor inledas innan denna totala bakläxa avrapporterats och godkänts. Läs Yttrandet här !

Det krävs ytterligare åtgärder för att skydda småskalig vattenkraft. Det skriver KD som vill utreda vad som krävs för att skydda småskalig vattenkraft mot produktionsminskningar och nedläggningar. Läs artikeln   här !

Eva Nilsson är vattenbiologen som i likhet med många andra såg utrivningen av dammar som nödvändig för att uppnå biologisk mångfald. Men efter att ha sett hur enskilda drabbades har hon i stället engagerat sig för att hjälpa kraftverksägare att driva verksamheten vidare. Läs vidare och lyssna här !

Järle kvarn i Nora kommun ligger i ett kultur- och naturreservat. Kvarnen ägs numera av Naturvårdsverket, som för några år sedan stoppade driften av kraftverket. Nu vill man också riva dammen trots att det innebär ett mycket stort ingrepp i kulturmiljön utan att naturmiljön förbättras så mycket. Många och starka krafter, inte minst hembygdsrörelsen, motsätter sig detta. Läs Eva Nilssons fina reportage här !

När regeringen 2020-06-25 tog beslutet om den nationella planen beslöt man också om förändringar i VVF, förordningen om vattenverksamheter. De viktigaste punkterna är: Tidsplanen för när ansökan om omprövning ska vara inlämnad finns som bilaga till VVF. Vad vi kan se har regeringen inte ändrat Havs- och vattenmyndighetens förslag. Länsstyrelserna ska informera om de kommande omprövningarna och också samverka inför dessa. Syftet med samverkan är att sammanställa det underlag som behövs för omprövningarna. Det kan låta bra men befriar inte kraftverksägaren från att se till att länsstyrelsen tar fram ett allsidigt underlag, som vi själva måste komplettera och korrigera. Det är kraftverksägaren som ska ansöka om omprövning, inte länsstyrelsen! Förordningen kan du läsa här !

Att det förekommer skadegörelse vid våra kraftverk är ingen nyhet. Ett ovanligt flagrant fall inträffade 2016 och har nu fått sitt rättsliga efterspel där förövaren dömts att betala böter och rättegångskostnader, tillsammans över 80 000 kr. Men det är bara första delen, nu väntar en skadeståndsprocess som lär landa på minst 500 000 kr. Detta fall visar än en gång vikten av kameraövervakning vid våra kraftverk och dammar. Läs domen här !

Visserligen försöker regeringen i sitt NAP-beslut 25 juni stoppa myndigheternas utrivningssträvanden men frågan är om det räcker. Vattenförvaltningen kan förväntas fortsätta slingra sig undan de politiska besluten, det hade behövts än stramare tyglar. Nu får vi räkna med fortsatt kamp mot myndigheterna i de kommande omprövningarna. Nu har det hänt! 25 juni beslöt regeringen, att kapitel 2 och bilagorna 2 - 4 i Havs- och vattenmyndighetens (HaV) förslag ska vara den nationella plan (NAP) vi länge väntat på. Man kan naturligtvis fråga varför regeringen valt att inte ändra ett ord i kapitel 2 eller varför man tagit med de sakligt svaga bilagorna 2 - 4 (eller varför de andra kapitlen utelämnats). Men det intressanta finns i själva det sjusidiga regeringsbeslutet. HaV:s NAP-förslag var ett utrivningsdokument som skulle ge vattenförvaltningen största möjliga tolkningsutrymme för att driva de utrivningskrav som den sitter fast i. I en rad frågor lägger nu regeringsbeslutet fast vad som ska gälla på ett sätt som gör det mycket svårare för vattenförvaltningen att blunda för de möjligheter som EU-rätten ger och att slingra sig undan de tydliga beslut som svenska politiker med stor majoritet fattat de senaste åren. Fortsatt har vi alltså politiken med oss. Den balanserade propositionen Vattenmiljö och vattenkraft följs nu av ett balanserat regeringsbeslut. Se t ex "Reglerförmågan och tillgänglig effekt ska bli så hög som möjligt och ge möjligheten att öka effekten i utbyggda vattendrag." Men fortsatt måste vi räkna med att vattenförvaltningen kommer att göra allt för att komma undan det regelverk och de uppdrag politikerna beslutar. Det enda man kan hoppas på när det gäller de fem regionala vattenmyndigheterna är att de läggs ner så fort som möjligt (i enlighet med Vattenförvaltningsutredningens förslag). Åtminstone en handfull länsstyrelser trotsar öppet gällande regelverk och de uppdrag man ålagts. Här följer i all hast och i punktform det jag ser som de positiva och negativa inslagen i det beslut regeringen just fattat. Produktionsminskningarna ska hållas till ett minimum och får inte överstiga 1,5 TWh. Inom den ramen inkluderas kraftverk inom Natura 2000-områden. Men ännu finns ingen idé om hur man ska hålla räkning på detta under de 20 årens omprövningar, bara vagt tal om uppföljning och utvärdering. Tyvärr ändrar inte regeringen taket för produktionsminskningar i de "övriga huvudavrin­ningsområden" där de flesta mindre kraftverk finns. Men HaV får ändå bakläxa i och med att man ska redogöra för hur riktvärdena fördelats och för vilken funktion de har "i arbetet med att förse vattenkraften med moderna miljövillkor". SVAF kräver fortsatt ett tak på 6,5 % och att det ska gälla för varje enskilt vattendrag, det är enda sättet att hålla sig inom den totala ramen på 1,5 TWh. Förutom den nationella nyttan av vattenkraftens energitillförsel, effekttillgång och reglerförmåga (och "dess potential att leverera ytterligare på dessa områden") nämns nu också "en anläggnings betydelse för det regionala och lokala energisystemet, andra verksamheter, andra berörda och andra miljönyttor." Regeringen skriver att det finns ingen anledning att tro att utrivning skulle bli fallet mer än i undantagsfall. För att få myndigheterna att följa detta hänvisar man på flera ställen till vattenförvaltningens skyldighet "att fullt ut använda alla de möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade." Regeringen skriver också "En miljökvalitetsnorm ska inte medföra strängare krav än nödvändigt." Men just dessa uppdrag har regeringen gett vattenförvaltningen ett antal gånger de senaste åren utan att det lett till någonting. Det finns en påtaglig risk att vattenförvaltningen fortsätter sin obstruktion. Det hade varit bättre att skriva in kriterierna för kraftigt modifierade vatten och mindre stränga krav i Vattenförvaltningsförordningen, som SVAF föreslagit, då hade myndigheterna inte kommit undan. Regeringen påpekar att man "måste också beakta att vissa av dessa anläggningar är mycket gamla och att den omgivande naturen har anpassats efter hur vattnet har runnit vilket ger förutsättningar för andra arter och dagens biologiska mångfald." Tidsplanen har regeringen lyft ut ur NAP-en, den ska liksom anvisningar till myndigheterna hur samverkan ska ske sättas in i förordningen om vattenverksamheter. Detta blir inte klart förrän mot slutet av sommaren. Sammanfattningsvis kunde regeringen ha gjort mer för att underlätta för alla i de kommande omprövningarna. På flera viktiga punkter har regeringen berövat eller åtminstone avsevärt försvårat möjligheterna för vattenförvaltningen att fortsätta sin strävan att riva ut de mindre kraftverken. Tydligaste exemplet är regeringens ställningstagande att produktionsförluster inom Natura 2000-områden ska rymmas inom riktvärdet 1,5 TWh. Även om regeringen flera gånger understryker att vattenförvaltningen ska använda EU-rättens möjligheter till Kraftigt modifierat vatten (KMV) och Mindre stränga kvalitetskrav (MSK) hade det varit ännu bättre att i Vattenförvaltningsförordningen lägga fast kriterierna för dessa två mekanismer i enlighet med SVAF:s förslag (se nästa ledare på s 4 - 5). Då hade myndigheterna en gång för alla satts på plats. Nu finns risken för utdragna och kostsamma processer trots allt kvar. Thomas Sandberg, ordförande SVAF