Svar: Vattenkraften är en kraftkälla med stor potential och behöver effektiviseras i samband med utbyggnaden av förnybara energikällor. Vattenkraften utgör baskraften i den svenska elproduktionen, men storskalig vattenkraft används också som reglerkraft för andra energislag då energibehovet hos hushåll och företag varierar under olika tidsperioder. Vattenkraftens roll som viktig reglerkraft kommer att öka i takt med utbyggnaden av förnybar intermittent elproduktion. Modern teknik kan öppna nya möjligheter för energiutvinning utan att miljövärden går förlorade. I det sammanhanget kan småskalig vattenkraft vara ett viktigt tillskott för utbyggnaden av den förnybara energin. Svar: Ja, vi ser allvarligt på denna kritik och anser att vi måste se över hur vi tolkar miljökvalitetsnormerna i vattendirektivet. Vi vill dock avvakta remissbehandlingen av vattenverksamhetsutredningen och sedan arbeta vidare med denna fråga i ett sammanhang. Länsstyrelserna har redan nu genom att besluta om långa, mycket kostsamma tillståndsprocesser lagt grunden för att många småskaliga vattenkraftverk kommer att tvingas stänga senast årsskiftet 2015/2016. Kommer ditt parti att kräva att tillståndsprocessen för befintliga, ofta historiska, anläggningar förenklas så att pengar istället läggs på verksamma åtgärder på lämpliga ställen i vattendragen för att bevara lokal näringsverksamhet, kulturmiljö och lokal elproduktion? Svar: Ja, vi eftersträvar enkla processer. Det är en viktig utgångspunkt när vi ska klara att följa EU:s vattendirektiv och samtidigt värna elproduktionen den förnybara i vattenkraften.

Inom SVAF har vi länge haft anledning att ställa ett antal frågor som vi inte får svar på: Varför hatar vissa grupper den småskaliga vattenkraften? Eller är det så att de hatar all vattenkraft, men siktar in sig på den småskaliga därför att det är lättare att ruinera ägarna genom att se till att rättsprocesserna blir så dyra att även den som i slutinstans får ett positivt beslut inte har råd att bygga? Är det kanske så att vattenkraftsmotståndarna samlas hos tillsynsmyndigheterna och mer moderata krafter ger upp och slutar? Och: Är det verkligen, sett till vattendirektivetsoch miljömålens målsättningar, viktigare att pengar läggs på  rättsprocesser istället för på verksamma åtgärder på lämpliga ställen i vattendragen för att förbättra miljön, bevara lokal näringsverksamhet och kulturmiljö samt lokal elproduktion? Det senaste exemplet på detta fundamentala vattenkraftsmotstånd finns att läsa i ett pressmeddelade från motståndarna där de berättar varför de överklagar Jämtkraft nyss erhållna tillstånd att bygga om, bygga fiskväg och öka produktionen vid Långforsen. Man påstår att det planerade kraftverket bara förväntas producera el motsvarande "ett halvt vindkraftverk" utan att vare sig berätta vilket vindkraftverk, vilken livslängd respektive kraftverk har och vilken effekt det ger. Frågan är om de läst Per Kågesons senaste bok... De skriver också att ett kraftverk som Långforsen bör rivas ut helt till förmån för natur- och friluftsvärden. Frågan är om Sportfiskarna kan expropriera fiskerätten utan ersättning till ägaren/rättighetsinnehavaren..? Sportfiskarnas Christina Lindhagen säger att det är uppenbart att forsen har större värden ur natur- fiske- och friluftssynpunkt än vad den har ur energisynpunkt.Hon hävdar också att utan subventioner hade Jämtkraft knappast varit intresserade av att bygga kraftverket och sluta med att kräva att all elproduktion vid Långforsen bör upphöra för gott och dammen rivas ut Enligt pressmeddelandet är även Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen emot att kraftverk med damm - och fiskväg - byggs upp. Om även dessa myndigheter kommer att överklaga framgår inte av pressmeddelandet, men oftast brukar de göra det. Christer Borg, Älvräddarna tar - som alltid - till brösttoner och anklagar vattenkraftföretag och vattenkraftkommuer för bristande etik och moral: Han hävdar att Långan har samma skydd i miljöbalken som våra nationalälvar och påstår att bortsett de rent juridiska argumenten, har vattenkraftverken också en moralisk dimension och att skyddet finns eftersom vattenkraft alltid påverkar ekosystemen oerhört negativt. Han slutar med att proklamera att det är "både tragiskt och pinsamt" att Jämtkraft och deras ägare, Östersunds kommun, inte inser detta, utan istället låter prestige väga tyngre än etik och moral. Gunvor Axelsson, ordförande i SVAF

Miljömålsberedningen delbetänkande "Med miljömålen i fokus - hållbar användning av mark och vatten" har haft ett omfattande uppdrag där delar berör vattenkraften (vattenverksamheter). Den föreslår: Att styrningen på olika sätt behöver tydliggöras och effektiviseras för att stärka förutsättningarna för att nå de vattenrelaterade miljökvalitetsmålen. Prioritering av vilka åtgärder som mest angelägna och var de åtgärderna gör mest nytta. Mera fokus på och samordning kring anpassning till ett förändrat klimat. Miljömålsberedningen inleder: "Vattenrelaterade miljöproblem hanteras i en rad parallella processer, både nationellt och internationellt. Dessa utgör ett komplext och delvis överlappande system vilket sannolikt försvårar genom förandet av åtgärder. Lagstiftningen på vattenområdet är omfattande, med styrning på olika nivåer. Detta har lett till ett svårgenomträngligt regelsystem. En korrekt tillämpning av reglerna är resurskrävande, vilket riskerar att ta tid och kraft från själva åtgärdsarbetet." Miljömålsberedningen konstaterar att: "Det saknas i dag en samlad behovsanalys på nationell nivå för restaurering av våtmarker, sjöar, vattendrag och kustmiljöer. En sådan behövs för att kunna prioritera de åtgärder som är mest angelägna, samt var det är mest angeläget att genomföra dessa åtgärder utifrån ett nationellt perspektiv. Nationella prioriteringar bör vara en utgångspunkt för och vägledande i restaureringsarbetet på regional och lokal nivå. En nationell behovsanalys kan även öka åtgärdernas kostnadseffektivitet genom att de mest angelägna åtgärderna prioriteras." De svenska modellen för miljökvalitetsnbormer har skapat problem och där skriver beredningen: De normer på vattenområdet som kategoriseras som miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. 2 § miljöbalken bör få ett annat samlingsbegrepp än miljökvalitetsnormer, exempelvis bestämmelser om miljökvalitet. På detta sätt blir det möjligt att låta begreppet miljökvalitetsnormer vara förbehållet de bestämmelser som även enligt ramdirektivet för vatten utgör miljökvalitetsnormer, medan andra typer av bestämmelser inte längre kallas för miljökvalitetsnormer. Den betonar också att: "Från verksamhetsutövarens synpunkt medför dagens system därför en utredningsbörda vars gränser är oklara och som i vissadelar går längre och är mer komplicerade än vad man normalt kan förvänta sig att en verksamhetsutövare har förutsättningar att göra. Från miljösynpunkt riskerar detta att leda till onödig fördröjning i arbetet med att följa miljökvalitetsnormerna." Miljömålsberedning föreslår (bland annat): Att regeringen senast 2015 tillkallar en särskild utredare med uppgift att se över lagstiftning och organisation för miljökvalitetsnormer för vatten. Utredaren ska analysera hur systemet med miljökvalitetsnormer för vatten kan bli mer effektivt och vad som krävs för att få en tydligare struktur och ansvarsfördelning för framtagande av och beslut om åtgärdsprogram för vatten. Utredaren ska även analysera hur systemet för miljökvalitetsnormer kan underlätta för den om bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd att anpassa verksamheten eller åtgärden till gällande miljökvalitetsnormer. Utredningen ska vara klar senast 2016 och nödvändiga förändringar genomförda senast 2018. Förstärkt samordning av arbetet med åtgärdsprogram inom havs- och vattenmiljöområdet. De miljökvalitetsmål som rör vatten är mycket utmanande. De förslag till etappmål och bedömningar som vi lämnar i detta betänkande ska ses som steg på vägen för att nå en sammanhållen och hållbar vattenpolitik. Att regeringen senast 2015 ger Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att ta fram en nationell behovsanalys för restaurering av kust- och sötvattensmiljöer. Analysen ska ge stöd för prioriteringar och avvägningar vid restaurering. Arbetet ska ske efter samråd med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Statens energimyndighet, Statens jordbruksverk, Trafikverket, länsstyrelserna, Sveriges kommuner och landsting och i dialog med andra berörda aktörer. Uppdraget ska rapporteras senast 2017. För att öka samordningen på havs- och vattenmiljöområdet föreslås att regeringen senast 2015 bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att se över möjligheterna till ökad samordning av förvaltningsplaner och åtgärdsprogram inom havs- och vattenförvaltningen, havsplaneringen samt för arbetet med områdesskydd och artskydd i havs- och vattenmiljöer.

Svenska kraftnät, med förre försvarministern Mikael Odenberg i spetsen, totaltsågar slutbetänkandet från vattenverksamhetsutredningen. Det statliga affärsverket ifrågasätter dessutom kompetensen hos kollegerna på både Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten. Myndigheter konstaterar inledningsvis att slutbetänkandet inte har beaktat de synpunkter som myndigheten tidigare lämnade på delbetänkandet (SOU 2013:69: ”Svenska kraftnät vidhåller att vattenverksamhetsutredningen saknar den helhetssyn som är nödvändig för att utgöra ett fullständigt system för tillståndsgivningen av den svenska vattenkraften. Förslagen bedöms inte kunna hantera den mångdimensionella miljöproblematiken på ett ansvarsfullt sätt.” Svenska kraftnät skriver vidare:: ”Vattenverksamhetsutredningens totala brist på konsekvensanalyser för kraftsystemet kvarstår. Det är inte möjligt att bedöma hur slutbetänkandets förslag kommer att påverka Svenska kraftnäts förutsättningar att utöva systemansvaret för el och säkerställa driftsäkerheten i det svenska elsystemet.” Svenska kraftnät anser att de föreslagna förändringarna för omprövning av vattenkraftstillstånden ensidigt fokuserar på att säkerställa ett effektivt system för genomförande av vattenekologiska åtgärder: ”Utredningen har tolkat sitt uppdrag som att enbart omfatta förslag till förändringar av reglerna för omprövning och har inte beaktat i vilken utsträckning dessa kommer att tillämpas eller vilka följderna blir för den svenska vattenkraften, kraftsystemet och samhällsekonomin.” Utredningen ignorerar därmed direktivets formuleringar, enligt Svenska kraftnät, som tillägger att betänkandet ”inte tar det viktiga ansvaret för att utreda följderna av regelförändringarna och hur avvägningen ska ske mellan lokal miljönytta och konsekvenser för kraftsystemet”. Hela remissvaret finns att läsa på: http://www.svk.se/Global/Remissvar%20Vattenverksamhetsutredningens%20slutbet%C3%A4nkande%20SOU%202014-35.pdf

Ledaren i Lantbruk & Skogsland 28 nov 2014: Alla vattenkraftverk med tillstånd äldre än Miljöbalken ska omprövas. Det föreslår Vattenverksamhetsutredningen som nu har varit ute på remiss. Förslaget hotar de nära 2 000 småskaliga kraftverk som finns runtom på vår landsbygd. En prövning enligt dagens miljöbyråkrati är nämligen en omständlig och svindyr historia. Sven-Erik Vänneå i Knäred vet hur det är. Han ville bygga ut sitt 100 år gamla kraftverk, han tyckte att det var roligt att kunna producera förnybar energi. När han först lämnade in sin ansökan hade han dessutom fått ett EU-stöd till vattenkraft beviljat. Men när tillståndet efter sex år av turer i domstolarna var klart hade EU-stödet slopats. Sven-Erik Vänneå måste, utöver kostnader för miljökonsekvensbeskrivning, mkb, betala rättegångskostnader för de myndigheter som överklagat besluten i lägre instanser. Dit hör kostnaderna för statliga Kammarkollegiet, en myndighet vars ämbetsmän tycks besatta av att till varje pris sätta käppar i hjulen för vattenkraften. Notan för Sven-Erik Vänneås tillstånd slutade på 700 000. Med detta har han rätten på sin sida, men pengarna för att bygga ut kraftverket är förbrukade. Nu försöker han sälja kraftverket som hans farfar byggde. – Trots att kraftverket har varit i gång sedan 1910 skulle det ifrågasättas varför det ligger där det ligger, suckar Sven-Erik Vänneå. Så är det faktiskt. I MKB-n ska ett noll-alternativ presenteras. Man måste beskriva hur det skulle ha sett ut om kraftverket inte fanns, även om det kan handla om en kvarn eller ett sågverk som funnits på platsen i århundraden. En nära nog omöjlig uppgift, som knappast låter sig göras utan dryga arvoden till teknikkonsulter. Blir förslaget verklighet hotas mängder av småskaliga vattenkraftverk. De små verken kan inte bära kostnaderna för en miljöprövning. En enkät med kraftverksägare i förra veckans Skogsland pekar mot att många funderar på nedläggning. Det vi förlorar på detta är ren och förnybar energi och sysselsättning på landsbygden. Vi riskerar också att kulturmiljöer, delar av vår industrihistoria, går förlorade när små kraftverk stängs. Kerstin Davidson http://www.lantbruk.com/ledare/kappar-i-hjulet-vattenkraften

2013 var ett (milt sagt) besvärligt år för den småskaliga vattenkraften, 2014 har hittills varit än värre. De snart 20 månader som gått sedan jag tog över som ordförande har fyllts av utredningar och remissvar: Dammsäkerhetsutredningen, Vattenverksamhetsutredningen, Miljömålsberedningen, HaV:s olika vägledningar, dialogmöten, m.m., m.m. Inom EU har en grupp där jag deltagit som representant för ESHA arbetat med att ta fram vägledning för ekologiska flöden som kan få stor effekt i Sverige. Jag och Minna Torsner från Fortum/Eurelectrics (de stora (vatten)kraftbolagens Europeiska organisation) tvingades till sist konstatera att vi inte kan ställa oss bakom de rekommendationer som kommittén har tagit fram eftersom de är alltför långtgående och ställer till stora problem i Sverige, Norge och Finland. Dessutom har länsstyrelserna trappat upp krigföringen mot den småskaliga vattenkraften genom att tvinga fram så många tillståndsärenden de kan. Och när ett ärende väl hamnar i domstol så finns en stor risk att alla myndigheter – kammarkollegiet, Havs- och Vattenmyndigheten, länsstyrelsen och ev. någon miljösamordnare i en kommun, ser till att tillståndsprocessen blir lång, kostsam och komplicerad. Det tar tid att bilda opinion och att vända en trend. Walter Johansson brukar säga att vårt stora problem är att Sportfiskarna startade sin kampanj för mer än tio år sedan, medan SVAF kom igång på allvar för drygt två år sedan. Något av det undertecknad och andra engagerade styrelsemedlemmar gjort sedan årsstämman kan du läsa om i det här nyhetsbrevet. Och det finns ett ljus i mörkret, även om det tyvärr inte lär hjälpa alla nu drabbade: Länsstyrelsen i Västra Götaland verkar ha insett de omfattande problem som man skapat då myndigheten i sitt remissvar till ”I Vått och Torrt” skriver: ” En tillståndsprövning enligt nuvarande regler kan vara betungande för många verksamhetsutövare och Länsstyrelsen bedömer, utifrån erfarenheter från tillsynen, att enklare prövningsregler bör övervägas för vissa vattenverksamheter.” Gunvor Axelsson Aktuellt om politiken Bästa beskrivningen är: Kaos!  Vad detta innebär för den småskaliga vattenkraften, tillståndsprocesser, etc. är svårt att säga. Givetvis kommer mycket att skjutas på framtiden. Partierna lär inte ha ändrat uppfattning på de tre månader som gått sedan det ordinarie riksdagsvalet, men där ber vi från styrelsens sida att få återkomma närmare efter extravalet. Den tydligaste förändringen är att riksdagsledamöter från Centern i Västra Götaland har börjat försvara den småskaliga vattenkraften och ställt frågor till miljöminister Åsa Romsson i interpellationsdebatten för en dryg vecka sedan. Dock har SVAF inte fått någon förklaring till varför tidigare miljöministern Lena Ek skapade de problem vi nu har… Yttranden: Yttrande avseende: M2014/1451/Nm                          2014-10-31 Remissvar: I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler (SOU 2014:35) (Yttrandet finns i sin helhet på hemsidan.) Detaljsynpunkter på förslagen i slutbetänkandet 4.2.2 Prövningspliktens utformning Svensk Vattenkraftförening har i huvudsak inga invändningar mot förslagen. Vi tror  dock inte att förslaget tar tillräcklig hänsyn till småskaliga vattenkraft som bevisligen drabbas hårt av nuvarande – och sannolikt även det föreslagna prövningssystemet och förespråkar den norska modellen med specialregler för småskalig vattenkraft och en (kompetent) specialmyndighet for tillstånd/konsessioner. I Norge kan vattenkraftverk omprövas efter 30 år vilket stämmer bättre med livslängden på investeringen som genomgående är minst 40 år, än de tio (10) år som gäller i Sverige. För små kraftverk under 1 MW, kan sökanden be Norges Vassdrags- och Energimyndighet, NVE att utvärdera skyldigheten att söka koncession/tillstånd. Samma sak gäller när en befintlig anläggning ska byggas om och/eller byggas ut. Nya kraftverk mindre än 10 MW behandlas av NVE. Detta är mikro-, mini- och småkraftverk. Om en ansökan skulle visa stor miljöpåverkan går den vidare till Olje- och Energidirektoratet, OED, och regeringen. Kraftverk som är större än 10 MW skall behandlas i OED och regeringen. Beträffande det föreslagna uppdraget till HaV vill föreningen med eftertryck betona vikten av att detta arbete sker i positiv samverkan med branschen. 4.2.3 Föreläggande att ansöka om tillstånd m.m . Svensk Vattenkraftförening anser att det måste utformas ett system för prövning av befintliga, under tidigare lagstiftningar lagliga, verksamheter som tar hänsyn till att det handlar om just en befintlig, pågående verksamhet som under lång tid, oftast hundratals år, ansetts laglig. Vi ser numera tydligt konsekvenserna av alla tidigare och nu aktuella förelägganden där våra medlemmar och andra ägare till småskaliga, ofta historiska anläggningar tvingas ansöka om tillstånd och där myndigheterna i processerna dels inte samverkar för att förenkla processen, dels genomgående i processen utgår från och framställer saken som om ingen anläggning finns på platsen. Vi vill i detta främst hänvisa till Artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna Rätt till egendom : Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. Vi hänvisar också till vårt bifogade yttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69) 4.2.4 Ansöknings- och stämningsmål Vi vill peka på att om utredningens tidigare förslag rörande ny prövning skulle genomföras blir det ett mycket stort antal mål som ska handläggas. Med den utgångspunkten vill Svensk Vattenkraftförening framföra att det är svårt att se vilka möjligheter en verksamhetsutövare har att få till stånd en samlad prövning i en process som blir såväl hanterbar som ekonomiskt möjlig att bekosta. 4.2.9 Rättegångskostnader Svensk Vattenkraftförening anser att det i samband med ett eventuellt lagstiftningsarbete med syfte att dela upp processen, är viktigt att berörda sakägare inte får en försämring när det gäller hur rättegångskostnader ska betalas. 4.2.11 Hänsyn till allmänna intressen och fisket; bygdeavgifter och fiskeavgifter m.m. Svensk Vattenkraftförening vill betona att nuvarande bygde- och fiskeavgifter anses vara och är viktiga för det lokala samhället. Vi vill också i påminna om att det svenska svaret till EU Kommissionen på kommissionens frågor om prispolitiken för vatten utpekar dessa avgifter som en del av den svenska prispolitiken. 4.2.15 Lagligförklaring Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget. Större delen av våra medlemmar kommer att beröras av förslaget och detta oavsett om de nyligen fått såväl laglighetsförklaring av anläggningen som en ”modern miljödom” avseende driften/utövandet av vattenverksamheten. Med tanke på hur hårt de verksamhetsutövare som redan nu föreläggs att ansöka om tillstånd drabbas, oavsett om de bygger sin verksamhet på urminnes hävd, privilegiebrev eller andra mer sentida tillstånd, även vattendomar enligt ÄVL, kan konsekvensen av förslaget bli att ett stort antal anläggningar måste rivas. Vi understryker den stora vikten av att institutet laglighetsprövning finns kvar eftersom det fortfarande fyller en betydande praktisk funktion. Om omprövning Svensk Vattenkraftförening ställer sig generellt positiv till omprövning eftersom detta under mycket lång tid varit ett rättssäkert sätt att förändra en pågående mark-/egendomsanvänding. Vi refererar till våra kommentarer under 4.3.2. ovan liksom till Svensk Energis mer utförliga yttranden över förslagen när vi avstyrker förslagen gällande ersättningsrätten vid omprövning. 6.3 Omprövning enligt 24 kap. 5 § MB Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget rörande ”ny teknik” på följande grunder: Det pågår mycket forskning och ”produktutveckling” av såväl fiskvänliga turbiner som olika ”skyddsutrustningar för fisk”, minimivattenföring, tappningsregimer, m.m. Det gör att redan begreppet ”ny teknik” är ett problem och än större blir frågan om den aktuella tekniken verkligen leder till en ”väsentlig förbättring”. Eftersom detta redan nu är ett tilltagande problem där olika myndigheter kräver alltfler utredningar finns en uppenbar risk att förslaget kommer att innebära krav på att verksamhetsutövarna i ännu större omfattning måste utreda och kunna visa att viss ”teknik” inte kan medföra en ”väsentlig förbättring”. Förslaget kan definitivt inte ses som en effektivisering av omprövningsförfarandet och kommer inte, sett till gjorda erfarenheter, att verka hämmande för berörda myndigheter. 6.6 Prövningen av omprövningsmål Svensk Vattenkraftförening tillstyrker förslaget att Havs- och vattenmyndigheten ges i uppdrag att ta fram nationella vägledande prioriteringsgrunder för omprövning av vattenverksamheter. Vi betonar vikten av att även Svenska kraftnät skall delta i ett sådant uppdrag eftersom myndigheten i sin roll som ansvarig för den kortsiktiga balanshållningen av elsystemet, har särskild kompetens som i sig kan balansera vägledande prioritering. Utifrån flertalet kommentarer ovan avstyrker Svensk Vattenkraftförening förslaget som innebär ökad ”utredningsbörda” för verksamhetsutövarna i samband med omprövning (föreslagen ändring av 22 kap. 2 a § MB). Detta eftersom de småskaliga vattenverksamhetsutövarnas erfarenheter sett till myndigheternas ambitionsnivå genomgående är negativa. Vi anser dessutom att det är rimligt att utredningskravet har som utgångspunkt verksamhetsutövarens kunskap och erfarenhet rörande anläggningen och dess drift.   Yttrande avseende: M2014/1595/Nm                                                 2014-11-25 Remissvar: Miljömålsberedningens delbetänkande Med miljömålen i fokus - hållbar användning av mark och vatten, SOU 2014:50 Svensk Vattenkraftförening, SVAF, har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade slutbetänkande. Vi kommer i allt väsentligt att begränsa våra kommentarer till de delar av delbetänkandet som berör sådan vattenverksamhet som ligger till grund för elproduktion från vattenkraft. Svensk Vattenkraftförening ansluter i övrigt till Svensk Energis remissvar. Sammanfattning: Vattenkraft är viktig som ett bidrag till klimatfrågans lösning. Småskalig vattenkraft är viktig ur många aspekter: som ekonomisk förutsättning för att bevara kulturhistoriska miljöer, som många av våra äldsta, i bruk varande, industrihistoriska verksamheter, som balanskraft lokalt, inte minst i södra delarna av Sverige (med balanskraft i detta sammanhang menas den timvisa produktionen som köpare av småskalig kraft använder i sina balansprognoser), som lokala småföretag, för sysselsättning på landsbygden, som det mest effektiva sättet att generera elektricitet Redan nu tvingas många ägare till vattenkraftverk som funnits i flera hundra år att söka nya tillstånd. Detta gäller både de som bygger sin verksamhet på hävd, på privilegiebrev eller på vattendom enligt 1918 år lag (som gällde till 1983). Detta är enligt vår uppfattning inte förenligt med egendomsskydd och gällande lagstiftning. SVAF förespråkar omprövning, inte nyprövning. Nyprövning innebär genomgående en mycket omfattande prövning av anläggningen, där det exempelvis i miljökonsekvensbeskrivningen ska redovisas vattendraget och miljön där omkring i en situation som att befintlig anläggning inte finns. Detta är en orimlighet med dammanläggningar som kan en månghundraårig historia. Det kan bli mycket dyrt - och är det oftast. Vi anser att pengar bör läggas på motiverade miljöåtgärder på de platser de ger mest nytta och inte på processer. Detta har också inneburit att många av våra medlemmar helt tappat förtroendet för myndigheter och domstolar. SVAF:s syn är att rättssäkerhet och legitimitet i den statliga styrningen inte längre kan anses vara gällande för (småskalig) vattenkraft. Grunden till våra medlemmars och andra vattenkraftsägares problem ligger, enligt SVAF:s åsikt, i den misslyckade form av governance som tillämpats gällande ramdirektivet för vatten vilket lett till både felaktig(a) tolkning(ar) och felaktig implementering. De förslag som nu läggs i det aktuella delbetänkandet från Miljömålsberedningen är i och för sig positiva vad gäller att försöka rätta till de felgrepp som begåtts och fortfarande begås, men för många av de vattenverksamhetsutövare som redan tvingasts in i nyprövningssystemet kommer det alldeles för sent. SVAF instämmer alltså i den bedömning som gjordes av den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2012, nämligen att det behövs en bättre arbetsprocess, en utveckling och differentiering av styrmedel samt en effektivare tillämpning för att Sverige ska kunna nå de vattenanknutna miljökvalitetsmålen. SVAF instämmer också i att en hållbar vattenpolitik ska bidra till att säkerställa god vattenkvalitet och vattentillgång samt bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljö. Den ska också bidra till en långsiktigt hållbar utveckling av exempelvis vatten-, jord- och skogsbruk, elproduktion och andra former av näringsliv, transporter, turism och till regional utveckling. Här kan vi dock konstatera att länsstyrelser, kammarkollegiet, Havs- och Vattenmyndigheten och domstolar hittills enbart sett till den biologiska mångfalden och ignorerat övriga delar vad gäller helhetssyn på en hållbar vatten- och energipolitik. Att verksamhetsutövare tvingas lägga stora pengar på omfattande rättsprocesser för befintliga anläggningar som hittills ansetts lagliga, uppfattas redan i dag av våra medlemmar genomgående som ett försök från myndigheter och vissa s.k. miljöorganisationer med talerätt att ruinera verksamhetsutövarna. De föreliggande förslagen från vattenverksamhetsutredningen och den något diffusa skrivningen i HaV:s och Energimyndighetens gemensamma nationella strategi som kan innebära att 1 000 småskaliga vattenkraftverk kommer att rivas ut, förstärker den bilden. Metoden att tvinga fram nyprövningar (laglighetsprövning och miljötillstånd) av anläggningar som under mycket lång tid ansetts lagliga innebär också att alla kostnader läggs över på ägaren/verksamhetsutövaren oavsett om den process som tvingas fram i slutledet leder fram till nytt tillstånd eller utrivning. Detta stämmer illa med egendomsskydd och det som hittills varit den svenska rättsstaten. Vi vill också betona att andra länder – inte minst Österrike, Norge och Skottland – som arbetat med implementering och miljömål på ett helt annat sätt an Sverige valt att göra, nu bygger ut vattenkraften och/eller ger ersättning för att vidta miljöåtgärder och effektiviseringar i befintliga anläggningar. I Schweiz betalar elkonsumenter en extra avgift per använd kWh, vilket avsätts för miljöåtgärder och forskning kring miljöteknik vid vattenkraftverk. Detta har skapat en mycket stark budget för forskning och miljöförbättringar i reglerade vatten. Schweiz tillämpar uppenbarligen ”förorenaren betalar-principen” (som är en av grundprinciperna i ramvattendirektivet) som att konsumenten är förorenaren, och inte uteslutande producenten. I Sverige gäller i nuläget motsatsen. Sverige, och hela Europa, behöver vattenkraften. Staten bör därför ta fram verktyg som så långt möjligt möjliggör förnybar elproduktion i kombination med förbättrad vattenmiljö. För många små verksamhetsutövare saknas inte viljan, utan snarare ekonomiska resurser. Staten har också ett tydligt ansvar. Staten har historiskt varit pådrivande för utbyggnad av vattenkraft. T.ex. genom elcertifikaten som styrmedel, investeringsstöd mm. Samma roll har staten haft i t.ex. markavvattnings- och sjösänkningsprojekt då tillgängliggörande av jordbruksmark (precis som vattenkraft) en gång ansågs avgörande för samhällsutvecklingen. Idag beviljar EU och svenska staten frikostiga bidrag för återställande av våtmarksområden mm för att åtgärda den miljöproblematik som markavvattningen skapade. En kontrast är då att statens linje i vattenkraftsammanhang är att verksamhetsutövaren ska bekosta alla miljöåtgärder (eller återställning om kraftverket rivs ut). Motivet är vanligen att det är en pågående näringsverksamhet. Skillnaden mot pågående jordbruksverksamhet i våtmarksprojekt mm är dock obefintlig. Svensk Vattenkraftförening vill också tillägga att Länsstyrelsen i Västra Götaland som förelagt mer än 50 verksamhetsutövare att söka nya tillstånd verkar ha insett de omfattande problem som man skapat då myndigheten i sitt remissvar till ”I Vått och Torrt” skriver: ” En tillståndsprövning enligt nuvarande regler kan vara betungande för många verksamhetsutövare och Länsstyrelsen bedömer, utifrån erfarenheter från tillsynen, att enklare prövningsregler bör övervägas för vissa vattenverksamheter.” Kansliet Ny adress och nytt telefonnummer Svensk Vattenkraftförening Kvarnvägen 2                                              Telefon: 0346-200 01 311 64 Vessigebro                                                      www.svenskvattenkraft.se E-mail. info@svenskvattenkraft.se Boka in: Årsstämman den 18-19 april 2015 Planen är att stämman hålls i Linköping

Den småskaliga vattenkraften i Storbritannien har de senaste 2-3 åren haft en kraftig utveckling och då gäller det främst Skottland. Man kan tycka det är förvånande eftersom implementeringen av ramdirektivet för vatten gäller även där, men man har valt en annan tolkning av direktivet och vattenkraften ser inte direktivet som samma hinder som i Sverige. Det som dragit igång utvecklingen är det stödsystem, Feed in Tarif, som ger en fast ersättning där ersättningen per kWh beror av kraftverkets installerade effekt. Indelningen är 0-15 kW, 16-100 kW, 101-500 kW, 501-2000 kW. Det finns även ett visst stöd för effekter över 2 MW. Ersättningsnivåerna i öre/kWh i de olika intervallen är: 223, 208, 165 resp 129 och gäller i 20 år efter det anläggningen tagits i drift.  Ersättningsnivåerna minskar något efter 31 mars 2015 samt under 2016. Ersättningsnivåerna är höga ur ett europeiskt perspektiv men det storleksdifferentierade stödet pekar på förståelse för de mindre anläggningarnas högre produktionskostnader liksom förståelse för att få en bred utveckling av förnybar elproduktion, en mågfald i elproduktionen. Den 28-29 oktober arrangerade British Hydropower Association, BHA, sin årliga vattenkraftkonferens i Glasgow. BHA har 170 medlemmar och omsätter ca 3 Mkr per år.  Konferensen skulle visa aktuell teknisk utveckling, hur det legala regelverket fungerar, hur de ekonomiska villkoren har utvecklats m m.  Där så är möjligt försöker man även bedöma utvecklingen i framtiden. Årets vattenkraftkonferens samlade nära 200 deltagare och drygt 20 utställare. SVAF hade en stark delegation på plats, 14 personer varav 11 från styrelsen. Anledningen till detta var att vi bedömde att det fanns en del att lära av den goda utvecklingen i Skottland, där man t o m kan bygga kraftverk i en nationalpark.  Ett sådant exempel besökte vi vid Loch Lomond dagen före konferensen. Konferensen var indelad i 7 sessioner, där den fösta handlade om relationen till samhälle och miljö, även kulturmiljön. Man kunde konstatera att vattenkraften har en starkare ställning i det skotska samhället än i det svenska. Därefter följde sessioner om utvecklingen inom småskalig vattenkraft, om internationell vattenkraft, där SVAF:s ordförande Gunvor Axelsson gav en målande beskrivning av de problem vi har i Sverige för närvarande. Den andra dagen inleddes med en session om regelverket, myndigheter och vattenkraftens miljöpåverkan. Här ägnades mycket tid åt hur ett kraftverk kan bli godkänt för att tilldelas Feed in Tarifs. Det kan konstateras att det brittiska regelverket är krångligt men det förefaller som framgångsfaktorn är större än i Sverige. Som sig bör i dessa sammanhang gavs stort utrymme åt de ekonomiska villkoren för investering och drift liksom finansiering. I jämförelse med Sverige ger feed-in systemet mycket hög ersättning till producenten, men låneräntan är också betydligt högre, över 8 procent. Pumpkraftverk, där man nattetid med turbinen pumpar upp vatten i dammen och dagtid släpper ned det, börjar komma i ropet. Bakrunden är att i de flesta länder är spotpriset mycket högre dagtid än nattetid samt att mer reglerkraft behövs för att möta ökande intermittent elproduktion från sol och vind. En intressant presentation visade hur man kunde höja tryckskillnaden mellan intaget och utloppet (”fallhöjden”) genom att sänka trycket i utloppet med venturiverkan. Detta gör att man genom turbinen enbart tar ca 20 procent av det tillgängliga flödet.  En ”fallhöjdsökning” från 2 till 6 m är möjlig, men det förutsätter stor tillrinning, ett exempel med en tidvattendamm visades. Sista sessionen skulle ha innehållit en presentation om hur man hanterar vattenkraftens förhållande till Artdirektivet samt hur man hanterar möjliga konflikter mellan fiske och vattenkraft. Tyvärr hade föredragshållarna fått förhinder att komma, vilket var synd då dessa frågor är viktig för vattenkraften. Som sammanfattning kan man konstatera att intresset för att bygga ny småskalig vattenkraft i Storbritannien är mycket större än i Sverige. Det beror på den höga och differentierade ersättningsnivån samt på mindre krångligt (men ändå krångligt) regelverk än i Sverige. Bidragande är också att småskalig vattenkraft har en starkare ställning hos allmänhet och myndigheter, främst i Skottland. Det stora intresset har gjort att fler organisationer och företag engagerar sig i vattenkraft, något som märktes tydligt i sessionerna och i utställningshallen. Det fanns många tankar att ta med sig hem och att försöka utveckla i Sverige. Christer Söderberg

» Både regeringen och alliansen hade med förslaget om sänkt skatt för egenproducerad förnybar el, så det kommer att genomföras 2015 fast regeringens budget röstades ned, skriver Elmarknaden. Det innebär att den nya lagen träder i kraft 1 januari 2015 som planerat. Den ger alla villaägare och andra mikroproducenter som har eller kommer att installera solceller på sina tak en intäkt på minst 60 öre per kilowattimme för sin överskottsel nästa år." – Vi på Oberoende Elhandlare är mycket glada för att reformen, som utretts i många år och senast i somras drogs tillbaka, nu äntligen är beslutad och kommer att införas. Det är en reform som både elhandlare och kunder har väntat på, säger Johan Öhnell, ordförande i Oberoende Elhandlare, till Energimarknaden. – Vi arbetar för att skattereduktionen i nästa steg ska utökas till att även gälla elkunder som bygger vindkraft och solel tillsammans. Och att kunderna ska få skattereduktionen direkt på elräkningen månadsvis och inte som nu årsvis i efterskott. Egenproduktion av förnybar el är en del av framtidens elmarknad. Det ökar kundernas inflytande och skapar en ny dynamik på elmarknaden, säger Johan Öhnell.

Vetlandaposten rapporterar från Sävsjö: Therese och Claes Rostedt har utsetts till årets miljöpristagare i Sävsjö kommun. Det är deras satsning på ekologisk produktion på Kvarnagården i Forsa som uppmärksammas. Så här lyder motiveringen: ”Årets miljöpristagare har genom hårt arbete och ett genuint intresse för det ekologiska och närproducerat återställt och åter tagit i bruk den vattendrivna sädeskvarnen i Forsa. Återstarten av sädeskvarnen innebär att pristagarna producerar ekologiskt livsmedel på ett klimatvänligt sätt med hjälp av energikällan vattenkraft. Sävsjö kommun har utsett miljöpristagare varje år sedan 1987. Det ska stötta och uppmuntra en berömvärd insats för miljön. Nu ligger uppgiften att utse pristagare på myndighetsnämnden och i år går priset till Claes och Therese Rostedt på Forssa kvarnagård. Från ax till limpa bidrar det sätt på vilken kvarnen drivs till att miljömålen begränsar klimatpåverkan och ett rikt odlingslandskap kommer ett steg närmare. – Jätteroligt och överraskande. Bara att bli motiverad är fantastiskt. Att det är ett miljöpris känns extra roligt för vi försöker verkligen att tänka på miljön, säger Therese Rostedt. Priset delas ut vid kommunfullmäktiges sammanträde den 15 december och då kommer både Therese och Claes Rostedt att vara med. Paret har haft mycket att göra den senaste tiden. De har varit med på flera julmarknader och var med under julskyltningen i Sävsjö. Deras egenmalda, ekologiska mjöl börjar därmed bli riktigt välkänt i trakten. Ing-Marie Johansson ing.marie.johansson@smt.se http://www.vetlandaposten.se/artikel/119769/miljopris-for-mjolet-fran-forsa

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har nu yttrat sig över vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande ”I vått och torrt - förslag till ändrade vattenrättsliga regler, SOU 2014:35”. Myndigheten är - inte oväntat - positiv till förslagen, men vill även att det tidigare förslaget med krav på nyprövning av 97 procent av de svenska vattenkraftenverken genomförs. Båda förslagen ger ökad makt över den svenska vattenkraftproduktionen till Hav- och Vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelserna. -  I stort är vi positiva till utredningens förslag och menar att de behövs för att kunna ställa nödvändiga miljökrav på landets vattenverksamheter, säger Anders Skarstedt, utredare på enheten för miljöprövning och miljötillsyn. Hav- och vattenmyndighetens pressrealese och länk till yttrandet finns på: http://www.mynewsdesk.com/se/havochvatten/pressreleases/hav-yttrande-maanga-bra-foerslag-men-fiskeavgifter-maaste-utredas-mer-1067828

Svensk Energi har lämnat sitt remissvar till Vattenverksamhetsutredningen. Föreningen stödjer flertalet punkter i utredningen. Samtidigt innehåller utredningen ett antal förslag som kan få stora och oönskade konsekvenser om de genomförs. Kjell Jansson, vd på Svensk Energi kommenterar remissvaret: - Svensk Energi anser att ökad biologisk mångfald och bättre vattenkvalitet kan uppnås genom att  effektivisera dagens system för omprövning. Vi menar att utredningens förslag om ny prövning strider mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och att det saknas en grundlig analys av egendomsskyddet. En helt ny prövning leder dessutom till mycket stora samhällsekonomiska kostnader, bland annat eftersom det inte säkerställs att endast miljömotiverade prövningar genomförs. Svensk Energis utgångspunkt är att diskussionen om Sveriges energiförsörjning, oavsett kraftslag, måste utgå från en helhetssyn. Därför har föreningen också välkomnat den nationella strategi som Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten gemensamt presenterat. - En nationell prioriteringsplan  är viktig för att säkerställa att miljöåtgärder vägs mot den nytta vattenkraften bidrar med, bland annat för att reglera variationer i en växande vindkraftproduktion. Nu är det viktigt att strategin också konkretiseras och utvecklas till en nationell plan som är politiskt förankrad och blir styrande för de myndigheter som företräder det allmänna intresset. Svensk Energi ser vidare positivt på regeringens förslag om en Energikommission och deltar gärna i ett sådant arbete tillsammans politiker och andra viktiga aktörer. Även här bör helhetssynen vara utgångspunkt för diskussionen. http://www.svenskenergi.se/Pressrum/Nyheter/remissvar-Vattenverksamhetsutredningen/ För mer information, kontakta: Kjell Jansson, vd, tel: 08- 677 26 15 Gun Åhrling-Rundström, ansvarig vattenkraft, tel: 08-677 28 12 Lennart Sandebjer, miljöjurist: 08-677 26 53

Stackmoradammen måste rivas i år enligt besked från Mark - och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt. Fortum hade yrkat på att rivningen får skjutas upp till slutet av december 2015. Men miljödomstolen slår fast att det tidigare domslutet gäller. Stackmoradammen ska vara utriven före årsskiftet. Men motståndet mot rivningen är starkt i trakten. Dalarnas Tidningar rapporterar att Barbara Sundberg, en av motståndarna till att Stackmoradammen ska rivas, hade hon kedjat fast sig inuti kvarnen och tänker inte flytta på sig i första taget. Miljööverdomstolen avslog 2007 en ansökan från Fortum att anlägga en ny damm med kraftverk vid Stackmora. Den gamla dammen rasade dels i oktober 2008 och i september 2009. Miljödomstolen godkände reparationsarbeten, men rivningsbeslutet står fast. I slutet av november flyttade en grävmaskin de första stenarna från dammen och vattennivån sjönk direkt. Rivningsarbetet utförs av Siljans Schakt och görs för Fortums räkning. – Vi kommer att detaljriva kvarnen parallellt med det andra rivningsarbetet. Flödena har varit extremt höga så vi har inte kunnat sätta i gång förrän nu, och nu regnar det igen men vi planerar att bli klara innan årsskiftet ändå, säger Per Fektenberg, ansvarig för utrivningen av dammen. Fektenberg menar fortsatt att de inte har någon handelsplan vid eventuell civil olydnad. – Det får vi besluta kring då, det är inget vi räknar med, säger han. Ungefär 50 meter från grävmaskinen sitter Barbara Sundberg fastkedjad i ett reglage som hör till kvarnen, vars konstruktion härstammar från 1832. – Vi tar till civil olydnad för att vinna lite tid. Vi har inte fått igenom det vi velat, nämligen att uppmärksamma den här gamla kvarnen som snart är 200 år gammal och att den måste bevaras, säger Barbara Sundberg samtidigt som hon försöker låsa det hänglås som binder ihop två länkar till den kedja som hon har runt kroppen. Om allt går enligt planerna så börjar rivningen av själva kvarnbyggnaden på tisdag eller onsdag. – Först så kommer vi att ta ner elledningar och dylikt. Sedan kommer kvarnbyggnaden att jämnas med marken, säger Per Fektenberg. Men alla ger sig inte utan kamp. – Jag kommer att sitta här tills de bär ut mig, de har inget annat val. Någonting måste man göra, säger Barbara Sundberg. http://www.dt.se/dalarna/orsa/hon-kedjar-fast-sig-i-kvarnen http://www.dt.se/dalarna/orsa/stackmoradammen-maste-rivas-i-ar