Sökresultat

Tekniska verken i Linköping har gjort en konsekvensbeskrivning Utrivning av vattenkraftstation – Exemplet Svartåfors. Rapporten redovisar de bedömda konsekvenserna vid en avveckling av en vattenkraftstation med tillhörande dammutrivning som en möjlig konsekvens av enligt vattenverksamhetsutredningens förslag från hösten 2013. Läs deras rapport här ! Kolla gärna vattenkraftens koldioxidpåverkan här .

Silverfors Kraftverk Klimatförändringen i världen är en av de viktigaste miljöfrågorna i vår tid och det är mycket viktigt att minska utsläppen av koldioxid för att främja biologisk mångfald på global nivå. Denna fråga har dessvärre ännu inte hanterats som ett miljöproblem i vattenförvaltningens arbete. Klimatförändringarna förväntas enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen leda till försämrad vattenkvalitet hos både ytvatten och grundvatten, ökade problem med dricksvattenförsörjning, samt ökad föroreningsspridning i samband med intensiva regn och översvämningar. Ökade temperaturer i sjöar, vattendrag och i haven, tidigare islossning och ökad avrinning förväntas leda till ökad utlakning av närsalter och humus. Detta leder till försämrad vattenkvalitet i form av färgade vatten, ökad övergödning och sannolikt ökad förekomst av alger och cyanobakterier. Enligt artikel 4(1) a) i) i ramdirektivet föreskrives att medlemsstaterna vid genomförande av de åtgärdsprogram som anges i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt ska ”genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster ” d.v.s. ett krav på icke-försämring av ekologisk status. För att begränsa effekten av klimatförändringarna och på så sätt förhindra en försämring av den ekologiska statusen kan en energiomställning komma att innebär ökade krav på mer vattenkraft. För varje kilowattimme som produceras med vattenkraft minskar elproduktionen från energislag med större miljöpåverkan som till exempel olja och kol . Att riva ut många mindre dammar och kraftverk kan alltså direkt motverka icke-försämringskravet i vattenförvaltningen. Vattenkraften kan också bidra till att minska de negativa effekterna som förväntas uppkomma vid en klimatförändring genom att de med sina reservoarer och magasin kan minska flödestoppar och översvämningsrisker efter korta intensiva nederbördsperioder. Många av de små kraftverken ligger dessutom långt upp i vattensystemen där en uppbromsning av vattnets framfart får störst effekt.

Den 12 augusti kom två domar som - om de håller vid överklagande till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) eller om MÖD inte beviljar prövningstillstånd - kan innebära skillnad för de som har gamla, inte nämnvärt ombyggda vattenkraftanläggningar och åberopar "urminnes hävd". Domarna har överklagats av Älvräddarna och Sportfiskarna. Utdrag ur domskäl och dom Allareds mölla Åsikten att urminnes hävd är en rättighet som kan jämställas med ett tillstånd har fått gensvar i senare års rättspraxis. Denna bedömning får anses ha visst fog för sig då det är rimligt att ge det enskilda intresset företräde då det föreligger osäkerhet beträffande rättsläget. De rättsfall som f.n. får anses vägledande beträffande urminnes hävd (och privilegiebrev) är Mark- och miljööverdomstolens domar den 19 april 2012, MÖD 2012:26 – 28. Ledning kan även hämtas bl.a. från rättsfallen rörande Lövdala kvarn (M 6301-13), Blomfors kraftverk (MÖD 2007:39) och Blankaströms kraftverk (M 632-13). Sammanfattningsvis gäller enligt praxis att urminnes hävd anses utgöra en med tillstånd jämförbar rättighet vad gäller vattenanläggningar, men att det ankommer på verksamhetsutövaren att styrka att urminnes hävd föreligger och att senare ombyggnader av någon omfattning av en äldre vattenanläggning inte sällan gör att vattenanläggningen inte längre har sådan utformning att urminnes hävd kan åberopas. Då de flesta äldre vattenanläggningar för utvinning av vattenkraft harbyggts om och modifierats för turbindrift efter förra sekelskiftet gör sistnämnda förhållande att urminnes hävd mycket sällan kan åberopas framgångsrikt. Vad gäller den fortgående vattenverksamheten vid en vattenkraftsanläggning – dvs. bortledande av vatten samt reglering av vattenstånd och vattenframrinning – har i de ledande rättsfallen korrekt konstaterats att en ansökan om lagligförklaring endast kan avse en vattenanläggning (jmf 18 § MP) och att en prövning av den fortgående vattenverksamheten därför ska ske enligt de vid prövningstillfäller gällande bestämmelserna. Samma förhållande gällde enligt 1983 års vattenlag (jfr Rolf Strömberg: Vattenlagen, en kommentar s 77). Det anförda tar emellertid endast sikte på vad som gäller för prövning och har ingen bäring på omfattningen av urminnes hävd. Istället gäller att urminnes hävd – om institutet accepteras som en med tillstånd jämförbar rättighet – även omfattar den fortlöpande vattenverksamheten. Även här gäller emellertid självklart att det åligger verksamhetsutövaren att visa att vattenverksamheten bedrivits på samma sätt och inte ändrats på något mer betydande sätt under åren. Som angetts ovan är verksamhetsutövaren bevisskyldig för ett påstående om urminnes hävd. Hasse Eriksson har i målet åberopat sina egna iakttagelser sedan barnsben, i föregående stycke nämnda avgöranden samt handlingar som upprättats 1932 inför nämnda process. Sistnämnda handlingar ger vid handen att håll- och intagsdammarna samt intags-, utskovs- och avloppskanalerna har samma utseende idag som 1932. Inget har framkommit som ger anledning anta att dessa anläggningar förändrats under halvseklet dessförinnan. Den enda förändring som skett under den tid under vilken urminnes hävd kan ha uppstått är vid sådana förhållanden bytet till turbindrift under 1900-talets första hälft. Här har Hasse Eriksson uppgett att de förändringar som härvid skedde på anläggningen endast berörde förhållandena inne i befintlig byggnad/kvarn. Vad som kunnat iakttas styrker denna uppgift. Konstruktionen med sidokanaler gör vidare att det framstår som förhållandevis säkert att bytet till turbindrift inte har påverkat vattenför- hållandena mer än högst ytterst marginellt. Sammanfattningsvis gör mark- och miljödomstolen bedömningen att vattenanlägg- ningarna för Allareds mölla har varit i princip oförändrade under åtminstone unge- fär 150 år och att de förändringar som skett under denna tidsperiod inte påverkat förhållandena på något beaktansvärt sätt. Vid sådana förhållanden får anses att såväl befintliga vattenanläggningar som den fortlöpande vattenverksamheten är laglig till följd av urminnes hävd och därmed skyddad av rättskraft. Den rättskraft som gäller för ett tillstånd avser enligt 24 kap. 1 § miljöbalken de frågor som har prövats i domen eller beslutet. Den urminnes hävd som här grundar lagligheten innefattar ingen faktisk prövning av verksamheten. När urminnes hävd accepteras som en med tillstånd jämförbar rättighet måste emellertid anses att även den vattenhushållning och det sätt som verksamheten skötts i övrigt under hävdetiden omfattas av rättskraften. I förevarande fall får anses tillfredsställande utrett att driften av Allareds skett på i allt väsentligt samma sätt som nu under hävdetiden. Som framgår av 26 kap. 9 § 3 st miljöbalken får tillsynsmyndigheten vid sådana förhållanden inte begränsa rättskraften. Länsstyrelsens föreläggande ska därför upphävas. Läs domen här ! Horsabäcks kvarn - utdrag ur dom och domskäl Vattenbortledningen på slutet av 1800-talet skedde för drift av kvarn och såg. Under 1900-talet har verksamheten successivt förändrats och utgörs nu helt av elkraftsproduktion. Yvonne Rudinsson har gjort gällande att sättet för och omfattningen av vattenbortledning inte har förändrats när verksamheten som sådan har förändrats. Detta påstående framstår dock inte som sannolikt. Istället torde det helt säkert vara så att – som även länsstyrelsen anfört – den tidigare mera intermittenta vattenbortledningen har ersatts av en mer kontinuerlig sådan. Detta har ofrånkomligen medför konsekvenser för vattenframrinningen förbi kvarnen. Anläggningen och driften av denna har också förändrats när en fiskväg utfördes 1996. Det anförda leder till bedömningen att den verksamhet som idag bedrivs vid Horsabäcks kvarn inte kan anses laglig till följd av urminnes hävd. Samtidigt gäller emellertid att dämmet, den i sammanhanget mest betydelsefulla anläggningsdelen, får anses laglig och att anläggningen kompletterats med en modern och – såvitt framkommit – väl fungerande fiskväg genom vilken enligt uppgift släpps ett flöde motsvarande medellågvattenföringen (eller tillrinningen om den är mindre). En tillstånds/laglighetsprövning av anläggningen skulle därför sannolikt inte medföra någon beaktansvärd förändring varken vad gäller driften eller anläggningarnas utseende. En domstolsprövning framstår därför som föga angelägen. Vid sådana förhållanden får länsstyrelsens föreläggande anses vara mer ingripande än vad som behövs (jfr 26 kap. 9 § miljöbalken). Länsstyrelsens beslut bör därför upphävas. Läs domen här !

Sju motioner som berör småskalig vattenkraft har lämnats till riksdagen av ledamöter från Centerpartiet, Moderaterna,  Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. (SD) har inledande avsnitt om småskalig vattenkraft i en större motion om hållbar energipolitik. Ta del av motionerna via länkarna: Motion 2015/16:553 Patrik Björck (S) Motion 2015/16:1535 Cecilie Tenfjord-Toftby (M) Sten Bergheden (M) Motion 2015/16:1973 Per-Ingvar Johnsson (C) Göran Lindell (C) Motion 2015/16:2360 Annika Qarlsson (C) Motion 2015/16:2655 Cecilia Widegren (M) Motion 2015/16:2854 Mattias Bäckström Johansson (SD) Josef Fransson (SD) Johan Nissinen (SD) Motion 2015/16:3017 Daniel Bäckström (C) Staffan Danielsson (C)

På lokal, regional, nationell, europeisk och global nivå tycks de flesta vara överens om nödvändigheten av en energiomställning för att minska koldioxidutsläppen till vår gemensamma atmosfär. Bristen på helhetssyn från grupper som gör allt för att riva ut vattenkraft med hänvisning till EU:s vattendirektiv är uppenbar. Vattendirektivet strävar efter att tillförsäkra kommande generationer friskt vatten. Det finns inget i direktivet som säger att målet nås genom att riva vattenkraft; snarare tvärt om. EU har även ett energidirektiv. En av åtgärderna där har resulterat i Restor som sammanfattas med ”Släpp loss potentialen i småskalig vattenkraft”. Följande bild illustrerar tydligt att varje förlorad kWh från vattenkraft medför mer koldioxid (CO 2 ) från de energikällor som ska balansera riven vattenkraft. Småskalig vattenkraft är oftast strömkraftverk. D.v.s. de reglerar inte vattnet, utan det är tvärtom det naturligt varierande vattenflödet som reglerar småskalig vattenkraft. Det är oftast lätt att genomföra åtgärder för faunapassage vid småskalig vattenkraft där det inte finns naturliga hinder. Svensk Vattenkraftförening stödjer genom sin miljöpolicy sådana åtgärder där det är motiverat. En verklig miljövinst skulle nås om fordonsflottan ställde om till el-drift med vattenkraft som energikälla. Genom att effektivisera småskalig vattenkraft i syftet med Restor gör vattenkraften det fullt möjligt.

Svenska kraftnät har  uppdaterat sin hemsida om dammsäkerhet, med information om gällande reglering, den pågående processen med dammsäkerhetsklassificering, mm. Läs mer via länken: Dammsäkerhet . Under fliken Klassificering  är samlat stöddokumentation med avseende på den dammsäkerhetsklassificering som ska göras under de kommande åren. Under de närmsta åren ska dammar som av sina ägare har klassificerats i konsekvensklass 1+, 1 eller 2 enligt RIDAS eller på annat sätt har kända konsekvenser vid dammhaveri ges en dammsäkerhetsklass av länsstyrelsen. Därefter kommer även dammar som uppfyller vissa minimimått (H>5 m, V>100,000 m 3 ) att konsekvensutredas och eventuellt ges en dammsäkerhetsklass. Det är dammägaren som ska göra konsekvensutredningen och lämna till länsstyrelsen som underlag för beslutet om dammsäkerhetsklass. Mer information om konsekvensutredningar och dammsäkerhetsklassificering finner ni i Svenska kraftnäts  vägledning . Vi medlemmar kan komma att kontaktas av länsstyrelsen med anledning av arbetet med dammsäkerhetsklassificeringen. Vid frågor eller funderingar om detta kontakta någon på länsstyrelsen eller någon av dammsäkerhetshandläggarna på Svenska kraftnät.

Hallands Vattenkraftförening bjöd idag in till den småskaliga vattenkraftens dag i Hertings kraftstation i Ätran, Falkenberg. Anläggningen genomgick en omfattande ombyggnad 2013 då den gamla dammvallen med ett större antal manuella luckor ersattes med två nya överfallsdammar och en passage för upp- och nedvandrande fauna. Hertingforsen garanteras nu ett minimiflöde på 11 m 3 /s. Läs mer här !

Diskussionerna om siffran 1,5 TWh i Energimyndighetens och HaV:s Nationella plan har skapat många låsningar – precis som siffran 570 kraftverk i utredning och förslag till utformningen riskerar att göra. Svensk Vattenkraft har frågat HaV:s Johan Kling hur man fått fram 1,5 TWh. - För att komma fram till ett värde för betydande negativ påverkan på verksamheten som det står i vattenförvaltningsförordningen, utgick vi från den databas vi har med 1840 vattenkraftverk med installerad effekt och medelårsproduktion. Till varje vattenkraftverk kopplade vi dimensionerande flöden och regleringsgrad, men också dammhöjd och fallhöjd om detta är tillgängligt. - De storskaliga vattenkraftverken delade vi upp i två grupper. 60 vattenkraftverk över 10 MW är av typen strömkraftverk och har inga längre torrläggningssträckor (längre än 500 meter). 120 storskaliga vattenkraftverk har långa vattendragssträckor som är torrlaggda permanent eller tidvis. Vid beräkning av åtgärder utgick Johan och hans kollegor från olika åtgärdsalternativ. Fokus på åtgärderna var åtgärder som påverkar produktionen, så de räknade på minimitappning motsvarande MLQ och fiskväg i alla vattenkraftverk. - Det vanligaste minimitappningskrav inom EU år Q95 som ligger en bit över MLQ. Forskning visar att det finns ett bra samband mellan exponerad bottenyta och flödet, så att det ger som allra mest för miljön i relation till påverkan på elproduktionen vid en minimitappning om Q95. - Sannolikt blir det en viss överskattning av produktionsförlusterna i de småskaliga vattenkraftverken. Detta då det ofta idag ändå ”spills” vatten i torrfåror/naturfåror, särskilt vid vattenföringar som överstiger medelvattenföringen. Eftersom regleringsgraden i de småskaliga vattenkraftverken är under 10 % och runt 19 % i de medelstora vattenkraftverken kan inte så mycket vatten lagras. Det blir med andra ord inga större effekter på produktionen över MLQ. - Vi har inte räknat med att ta bort småskaliga vattenkraftverk som ibland förs fram i debatten, betonar Johan Kling. Inga av de småskaliga kraftverken är med som reglerkraft i data som erhållits från Svenska Kraftnät. Storskaliga - För de storskaliga vattenkraftverken har vi mer detaljerad data genom Vattenfall. Samtidigt är det mer komplicerat att räkna på produktionsförluster eftersom man kan lagra vatten. Regleringsgraden är i medel 49 % i de storskaliga vattenkraftverken, men det är stor variation. Fiskvägar När det gäller fiskvägar har HaV utgått från att dessa behöver 1 m 3 /s i medel i småskaliga och medelstora vattenkraftverk. I storskaliga vattenkraftverk behövs 3 m 3 /s i medel. I dessa räknade vi också med lockvatten på 10 m 3 /s. Detta är samma antaganden som Vattenfall räknade på. - Om man lägger in minimitappning och fiskvägar i alla vattenkraftverk hamnar man på mellan 15-16 TWh vilket vi bedömer är orimligt. Vi gjorde då olika åtgärdsalternativ och testade hur stor produktionsförlust man får. - De 120 storskaliga vattenkraftverken med torrfåror är dock helt avgörande för beräkningarna. I småskaliga vattenkraftverk skulle minskningen innebära 191 GWh/år, men vi kan ha överskattat det värde. I medelstora hamnar motsvarande värde på 468 GWh/år., säger Johan Kling. I slutet hamnade HaV på ett alternativ där de utgår ifrån minimitappning och fiskvägar i alla medelstora och små vattenkraftverk. I storskaliga vattenkraftverk utgår HaV från att det skall byggas fiskvägar i ca 60 vattenkraftverk. Då hamnar man på en produktionsförlust kring ca 1,5-1,7 TWh. Den procentuella andelen av elproduktionen som bedöms kunna tas i anspråk är i linje med andra EU-länders bedömningar av gränsen för när man erhåller en betydande inverkan på verksamheten. - Det innebär att man inte kommer bygga fiskvägar och införa minimitappning i de 120 största vattenkraftverken. Dessa kraftverk är de som står för nästan all balansreglering och all reglerkraft enligt Svenska Kraftnät. Omfattande produktionspåverkande miljöåtgärder i dessa kraftverk skulle snabbt kunna ge en betydande inverkan på det svenska elsystemet. Tanken är att beräkningarna ska förfinas när vi dyker ner i prioriteringar inom avrinningsområdena. För de småskaliga vattenkraftverken tror Johan Kling på att fokus kommer att hamna på åtgärder som kan påverka produktionen kommer handla om fiskvägar, framförallt omlöp. - Det finns dock en del småskaliga vattenkraftverk som har tuber eller nivåkanaler som torrlägger naturfåran och där minimitappningar ofta kommer att krävas. Det kommer även behövas andra åtgärder såsom men dessa behöver beaktas i ett avrinningsområdesperspektiv. Sedimenthantering, är ett exempel med det kommer behöva anpassas individuellt, säger Johan och avslutar: - Vi tror att produktionsförlusten kan hämtas hem genom effektivisering i befintliga vattenkraftverk.

Resultatet av mer än ett års diskussioner, dels inom den s.k. högnivågruppen där Vattenfall, Statskraft, E.On, Fortum, Tekniska Verken i Linköping, Skellefteå Kraft, SVAF och miljöorganisationerna ingått, men också inom Svensk Energis arbetsgrupp Vattenkraft (där Gunvor Axelsson är adjungerad) och styrelse är beslutet att stötta verksamhetsutövare som åläggs åtgärder genom bildandet av en branschfond. Allt under förutsättning av politiken och myndigheterna uppfyller ett antal grundläggande krav. Diskussionerna ledda av generaldirektörerna Erik Brandsma, Energimyndigheten och Björn Risinger, tidigare HaV, numera Naturvårdsverket, har sammanfattningsvis lett fram till att de båda gör inspel till regeringen om: Nya miljötillstånd för alla, små som stora, under en period på cirka 20 år. Att detta sker genom en (utökad) omprövning av verksamheternas miljövillkor, Att sökanden inte ska betala motparters kostnader, Att det skapas en fond där alla som ansluter sig för hela den tid fonden finns - dryga 20 år - genom att betala in (enl förslaget 0,25 öre per producerad kWh) får ersättning från fonden med 85 procent för kostnader för omlöp, etc. Svensk Energis arbetsgrupp Vattenkraft har tagit fram följande finansieringsförslag. Det föreslås att det etableras en miljöfond (Fonden) i avsikt att stödja verksamhetsutövarna kompetensmässigt och ekonomiskt för att dessa skall kunna genomföra  Strategin. Det förslås vidare att Fonden tillsammans med verksamhetsutövarna och staten delar på de totala kostnaderna för Strategins genomförande enligt  principerna: Verksamhetsutövaren betalar alla produktionsförluster upp till 5 % av det totala produktionsvärdet och 10-20 % av åtgärder för utrivning eller  fiskväg. Staten betalar produktionsförluster över 5 % av det totala produktionsvärdet och  80-90 % av utrivningskostnad. Fonden betalar 80-90 % av åtgärdskostnader för  fiskvägar Följande ramar för Fondens finansieringsåtagande skall  gälla. Det skall finnas en självrisk för verksamhetsutövaren. En begränsningsregel skall skydda verksamhetsutövaren från ekonomiskt  obestånd. Det allmänna skall stå för en del av finansieringen. Alla vattenkraftbolag, stora som små, skall delta i  finansieringen. Den s.k. 5 % - regeln, att staten står för produktionsförluster utöver 5 % av det totala produktionsvärdet, skall vara kvar. Miljöförbättrande åtgärder i alla kraftverkskategorier skall ingå, dvs. även grupperna för de största kraftverken. Endast miljöskador orsakade av vattenkraft skall  omfattas. Både fysiska åtgärder och produktionsförluster  omfattas. Utredningskostnader och övriga kostnader kopplade till den juridiska processen omfattas. Märk väl att det finns krav på staten (regering och myndigheter) för att detta ska bli verklighet - ställer de inte upp på sina åtaganden blir det inget... eller som generaldirektörerna skriver: Förslaget utgår ifrån och är baserad på de tre utgångspunkterna, Strategin, miljöprövning och finansiering. Dessa tre delar är beroende av varandra och en förutsättning för framgångsrik implementering. Om inte exempelvis Strategin ges verkan eller att tillräckliga miljökrav kan ställas faller det föreslagna upplägget kring miljöprövning och finansiering. En förutsättning är också att myndigheter och domstolar ges tillräckligt med medel för att prövningen ska bli effektiv. Erik Brandsma och Björn Risinger inleder sin skrivelse med följande "programförklaring: Stockholm 1 december 2015 Ett förslag baserad på dialog med vattenkraftbranschen och intresseorganisationer. I en konstruktiv dialog har enskilda representanter från vattenkraftbranschen och intresseorganisationer bearbetat och diskuterat ett förslag för prövning av vattenkraftverk och finansiering av miljöförbättrande åtgärder inom ramen för den föreslagna nationella strategin för hållbar vattenkraft. Dokumentet sammanfattar vår syntes av diskussionerna i dialogen. Det är viktigt att påpeka att detta varken är en förhandlad text eller konsensus dokument. Vi är övertygade att om förslaget genomförs tar vi ett viktigt steg mot en mer miljöanpassad vattenkraft i Sverige. Alla frågor har inte kunnat beredas till färdiga lösningar, varför vi bedömer att förslaget behöver bearbetas vidare. Förslaget är ett inspel i det pågående arbetet inom Regeringskansliet i syfte att förenkla och bidra till en tydlig, effektiv och långsiktig lösning som rör vattenkraften i relation till biologisk mångfald i rinnande vatten. Vi är intresserade och beredda att bistå i det vidare arbetet om så önskas.

I Värmland, och även övriga Sverige känner sig många kraftverksägare hårt trängda av förelägganden från länsstyrelserna som begär att man ska söka nytt tillstånd, trots att man har ett äldre tillstånd. Länsstyrelserna kräver även vite om man inte följer förelägganden. Hur kan en verksamhet bli olaglig över en natt utan att något i kraftverksdriften blivit ändrat, frågar sig många. Detta har väckt våldsamt motstånd, många har känt sig manade att försvara den småskaliga vattenkraften, så som man gjorde vid ett stormöte i Mallbacken i maj. Det händer mycket nu och snabbt, för att redovisa läget i dessa svåra frågor inbjuder Värmland-Dalslands Vattenkraftförening, VDVF, och Bixia till ett informationsmöte på restaurang Kvarnen i Borgvik nära Grums den 25 november. Vi startar med kaffe och smörgås kl 0930, programmet börjar kl 10. Alla intresserade är välkomna till detta viktiga informationsmöte, det är kostnadsfritt och kaffe och lunch kommer att serveras deltagarna. Antalet deltagare är dock begränsat, vänta inte med att sända in anmälan. Man måste anmäla sig senast den 20 november till Bengt Carlsson, Bixia, 0470-703 383, mobil 070-697 81 51, e-post bengt.carlsson@bixia.se , eller till Christer Hedberg, VDVF, 073-373 26 65, 0570-521 51, christer@gullsby.com . Välkomna! Värmland-Dalslands Vattenkraftförening,   Bixia PROGRAM FÖR INFORMATIONSMÖTE I BORGVIK DEN 25 NOVEMBER                                                                                                          Vattenkraftens svårigheter – och möjligheter Kl. 09.00     Kaffe och frukostfralla, deltagarregistrering 09.30-09.45 Inledning, presentation av dagens program 09.45-10.30 Juridiken så som den ser ut idag           Viktor Falkenström 10.30-11.15 Vattenkraft och fisk- vad är problemen?        Erik Sjölander 11.15-12.00 Hur bygger man en faunapassage-fiskvandringsväg Johan Lind 12.00-12.45 Lunch 12.45-13.45 Debatt om dagsläget för småskalig vattenkraft 13.45-14.15 Presentation från utställare och vattenkraftprojekt 14.15-14.45 Elmarknaden, hur ser framtiden ut          Bengt Carlsson 14.45-15.15 Eftermiddagskaffe samt besök våra utställare/föreläsare 15.15-16.00 Avslutning, sammanfattning och information om vattenråden, försäkring, säkerhet, dokumentation, argument i möten med andra.   Deltagande är kostnadsfritt men anmälan behövs senast 20 november, 070-6978151, bengt.carlsson@bixia.se eller 073-3732665, christer@gullsby.se . Aktuell information på www.varmdalkraft.se Följ oss på Facebook värmland dalslands vattenkraftförening Sprid budskapet till alla vänner och bekanta

Det talas från politiker ofta om landsbygdsutveckling. En länsstyrelse säger: "Vi jobbar med landsbygdens utveckling" . Må så vara men teori och praktik stämmer inte när följande sker. Läs Gunvor och Åke Strids brev till våra förtroendevalda. Kolla även deras webb,  www.bosamollan.se , för att se deras "miljöbrott". Till Sveriges politiker Erinringar om följderna av tillämpning av ett så kallat regleringsbrev 2012 angående ökad tillsyn av vattenkraftverk bland annat: Regleringsbrevet i fråga tillkom under förra regeringens regeringstid. Miljöminister Andreas Carlgren var föredragande vid det regeringssammanträde som föregick den ökade tillsynen, Följderna för vår vattenverksamhet på fastigheten Bösamöllan 1:1 i Lunds kommun har blivit katastrofala. Andreas Carlgren har i en tidningsintervju tillstått att ”Detta var aldrig vår avsikt”, ett erkännande som hjälper oss föga när vi nu står på ruinens brant. Redan 2012 kallades vi och ett antal småkraftverksägare till ett informationsmöte på Länsstyrelsen i Kristianstad. Vi informerades om planerna på stängning av småkraftverk och utrivning av dammar etcetera men blev lugnade av tjänstemannen Maria Nitare, som med ett maliciöst leende menade att vi kunde söka tillstånd för fortsatt drift ”om ni har råd”. Vi återvände hem lätt slokörade men hade dock haft svårt att ta till oss budskapet stäng-riv ut. Vi trodde då att vi levde i ett rättssamhälle där den enskildes egendom i normala fall är skyddad av lagen. De flesta av oss innehade äldre tillstånd i någon form. Senare under året besöktes vi av en delegation från Länsstyrelsen med Maria Nitare et consortes. Efter viss korrespondens erhöll vi slutligen ett Länsstyrelsebeslut, daterat 2013-05-13, där vi tillhölls att söka nytt tillstånd till pågående vattenverksamhet, alternativt att vid vite stänga kraftverket och avvakta rivningsbeslut. I skrivelsen redogjordes för ”Hur man överklagar” trots att man på förhand insåg att överklaganden var meningslösa. Vi överklagade i god tro och fick i sinom tid i dom från Mark- och miljödomstolen ett beslut att vi var tvungna att söka tillstånd. Alternativet att stänga kraftverket gavs inte på nytt. Rävsaxen hade slagit till. Det var från början meningen att vi skulle lockas att in i ett hopplöst ansökningsförfarande med oöverskådliga ekonomiska konsekvenser. Länsstyrelsen hade funderat ut en djävulskt infernalisk plan: I stället för att ärligt bemäktiga sig privat egendom genom ett expropriationsförfarande, som brukligt är när det allmänna vill förändra, valde man att försöka svälta ut oss. Ansökan är nu klar och insänd till en kostnad av 291000:- och nu börjar slakten. Den ena institutionen efter den andra opponerar sig, varje opus måste besvaras och advokatkostnaderna stiger. Ämbetsverket Kammarkollegiet yrkar ”ersättning för rättegångskostnader med belopp som senare anges”. Havs och vattenmyndigheten yrkar på ersättning med belopp ”som kommer att anges senare” Svårt att förstå hur en myndighet med avlönade tjänstemän kan yrka ersättning i fall som dessa. Ingår det inte i en tjänstemans arbetsuppgifter att agera på arbetsgivarens bekostnad? Till historien kan fogas att verksamheten återstartades på 90-talet efter hörande av Länsstyrelsen. Driften inspirerades av den dåvarande energioron. 9 öre/kWh utbetalades från staten som stimulans och vidare utbetalades elcertifikatersättningar i ett antal år. Verksamheten genererade skatteinbetalningar om minst 100000:-/år i ett antal år. Nu riskerar vi att drivas från gård och grund. Vi ser ingen utväg ur rävsaxen. Man borde kunna få amnesti p.g.a. hög ålder och hjärtproblem. Den miljöfarliga vattenkraften kan vi omedelbart stänga av. Vi anser inte att vi varit kriminella. Gunvor & Åke Stridh Bösmöllan 261 225 94 Lund www.bosamollan.se

Myndigheternas krav på den småskaliga vattenkraften är inte i första hand en juridisk fråga utan en politisk rättvisefråga. Den handlar om hur samhället behandlar enskilda människor, skriver Helena Jonsson, LRF, i Svenska Dagbladet. Läs hennes debattartikel här !