Sökresultat

Nästan sju ton ål hamnade hos dansk polis i stället för på japanska tallrikar. Containern med 6,9 ton ål beslagtogs i hamnen i Århus strax före jul, innan den skulle lastas på ett fartyg och fraktas till Japan. Företaget bakom exporten har polisanmälts och riskerar böter, eftersom det sedan 2012 är förbjudet att exportera ål från EU. Miljöminister Ida Auken (SF) säger att fallet skickar en signal om att ingen ska tjäna pengar på olaglig export av hotade arter. Århus TT-Ritzau

Orosmolnen hopar sig över framtiden för den svenska vattenkraften. Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande från oktober i år öppnar för en fullständig ny prövning av samtliga vattenkraftverk. Svensk Energi pekar i sitt remissvar på allvarliga risker med utredningens förslag. Det innebär risker för minskad förnybar elproduktion och stora kostnader för elproducenter, samhället och i slutändan hushållen. Om det nya regelverket antas står det varje länsstyrelse fritt att förelägga varje kraftverksägare att inkomma med en ansökan om ny prövning. Detta gäller alla vattenkraftverk – både stora och små. För många av de mindre kraftverken skulle detta av kostnadsskäl kunna leda till en mängd nedlagda kraftverk. Kjell Jansson, Svensk Energis vd, säger i en kommentar: – Vattenkraftverken står för halva elproduktionen. Det är viktigt att vi får en politisk hantering som eliminerar riskerna för så omfattande ingrepp. Formellt sett är utredningens förslag ett hot mot hela vattenkraften. Även om detta är en absurd tanke, måste vi fråga oss hur stor del som de facto hotas. Är det 10 procent? 20 procent? Eller 50 procent? På regeringens uppdrag ska Vattenverksamhetsutredningen (Vvu) senast i maj 2014 ge förslag på hur man säkerställer att bland annat vattenkraftverk lever upp till EU:s ramdirektiv för vatten och hänsynsregler i den svenska miljöbalken. I delbetänkandet, som kom i oktober 2013, föreslår utredaren att det ska vara möjligt att kräva nya tillstånd för i princip samtliga Sveriges vattenkraftanläggningar – detta utan att det är miljömässigt motiverat. Och utan att konsekvenserna är tillräckligt utredda. Kjell Jansson igen: – Med ett globalt klimatfokus på minskade koldioxidutsläpp, där Sveriges elsystem är ett föredöme i omvärlden, känns det främmande att vi - helt frivilligt - skulle riskera att minska vår vattenkraftproduktion. Självklart ska det vara möjligt att vidta åtgärder som syftar till att minska vattenkraftens miljöpåverkan. Detta kan genomföras utan att riva upp gällande tillstånd. Kjell Jansson fortsätter: - Istället för att nypröva alla tillstånd så förordar vi att utveckla det befintliga systemet för omprövning och föreslå ändringar för ett effektivare system. Vi anser att nuvarande omprövningssystem, med eventuella ändringar, tillgodoser såväl miljöbalkens hänsynsregler som Sveriges skyldigheter enligt EU-rätten. Sveriges elproduktion är till 97 procent fossilfri och vattenkraften utgör knappt hälften av den samlade produktionen. Förutom att vattenkraften är förnybar och utsläppsfri så är vattenkraftens reglerförmåga helt nödvändig för ett elsystem utan avbrott - framför allt med mer vind och sol i systemet. Vi har redan idag ett system där samhället när som helst kan begära omprövning av villkoren i ett tillstånd. Nuvarande system kan utvecklas och samtidigt tillgodose utredningens huvudsyfte. Vattenkraftföretagen arbetar sedan länge med att minska vattenkraftens miljöpåverkan och med att främja den biologiska mångfalden utan att påtagligt begränsa produktions- eller reglerförmåga. Arbetet med miljöförbättrande åtgärder måste utgå från respektive anläggnings och vattensystems unika förutsättningar. När ställning ska tas till vilka åtgärder som är rimliga att genomföra är det viktigt att möjlig lokal miljövinst bedöms stå i rimlig proportion till eventuell tappad produktions- och eller reglerförmåga. Det är viktigt att föreslagna åtgärder analyseras ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så att åtgärden ger önskad nytta, både vad gäller ekonomi och miljö. Att eventuellt behöva lägga ner fungerande kraftverk som byggts för decennier sedan är inte vägen framåt. Vattenkraften utgör nästan hälften av Sveriges elproduktion och säkerställer att vi har ett kraftsystem i balans. Vattenkraftens roll som s.k. reglerkraft är nödvändig för att balansera kortsiktigt väderberoende elproduktion, som tex vindkraft, som ökar med stöd av elcertifikatsystemet. Vill du veta mer? Mer information finns på vår hemsida, www.svenskenergi.se . Kontaktperson: Kjell Jansson, Svensk Energis vd, 0705-848481, kjell.jansson@svenskenergi.se Gun Åhrling-Rundström, vattenkraftsansvarig, 0734-338245, gun.ahrling-rundstrom@svenskenergi.se Helena Wänlund, produktionsenhetens chef, 0701-644425, helena.wanlund@svenskenergi.se Kalle Karlsson, kommunikationschef, 0733-017368, kalle.karlsson@svenskenergi.se

Det kom ett mail till SVAF från Anders Ahlernius som skrev: Jag och min kompanjon har tagit er uppmaning på orden, och författat bifogat inlägg. Det har vi sedan vidarebefordrat till berörda ministrar och energiansvariga i samtliga partier. Förhoppningsvis kan detta öka förståelsen för verksamheten. I brevet står: Hej, Vi, två ägare av ett mindre vattenkraftverk, vill göra våra röster hörda i vad vi tycker är en debatt som fått slagsida. Vi vore tacksamma om du tog dig tid att läsa igenom detta brev. Har du tid, vore vi tacksamma för svar och synpunkter, även om detta inte är nödvändigt. Läs och begrunda. Vattenverksamhetsutredningens betänkande av den 1 oktober 2013 är ett allvarligt hot mot svensk vattenkraft i allmänhet och småskalig sådan i synnerhet. I princip vill den göra sig av med all vattenkraft, men man får förmoda att den inte rår på våra största kraftverk. De står ju för all del för basen i vår energiförsörjning. Värre är det för de övriga verken. Enligt SOM-institutets undersökning om svenska folkets åsikter om vattenkraft, anser 46 % att vi skall satsa mer, 41 % anser att vi skall behålla dagsläget, 4 % tycker att vi skall minska, 1 % att vi skall avskaffa den helt. 8 % har ingen åsikt. Det finns således ett massivt, folkligt stöd för vattenkraften i Sverige. Låt oss se på några av argumenten för denna nedmontering av en av våra populäraste, stadiga och rena energikällor, och också fundera kring vilka motiv som driver denna nedläggningsiver. Troligtvis är det en blandning av vildmarksromantik, snäva egenintressen hos sportfiskare, ensidiga biologiska ståndpunkter, okunskap om levnadsbetingelser på landsbygden och – inte minst – ren avundsjuka. Det finns säkert de som tror att vattenkraften enkelt snurrar in pengar åt lättjefulla ägare. Energi Vattenkraften svarar för cirka 45 procent av den svenska elproduktionen, och utgör tillsammans med kärnkraften basen i det svenska energisystemet. Utmärkande för vattenkraft är dess förmåga att snabbt kunna reglera produktionen efter skiftande behov, något som varken kärnkraft eller vindkraft klarar. Alternativet till vattenkraft är gaskraftverk eller kolkraftverk. De har nästan samma reglerpotential. Utbyggnad av den storskaliga vattenkraften tog verklig fart under 1940- och -50 talet, och skälet för detta var inte primärt att förse landet med billig el, för vid den tidpunkten hade det varit billigare med oljekraftverk. Det starka motivet var att bygga en säker och inhemsk energikälla, som fungerade även vid krig och avspärrning. En situation som var högst aktuell då och som naturligtvis kan bli det igen. Den småskaliga vattenkraften har betydligt äldre anor då den fungerat som lokal kraftkälla till sågar, kvarnar, gruvpumpar, hammare och industrier kanske så tidigt som i Jan Guillous bok om Arn, redan på 1200-talet i Forsvik. Det är de som är kvar av dessa dammar med vattenhjul och turbiner för direktdrift, som senare försetts med elgeneratorer och som man i utredningen nu vill ifrågasätta. Det är en högst märklig tes att driva. Något som stått i naturen så länge och verkat i människors tjänst kan väl inte på 2000-talet hux flux ha blivit ett problem? De små kraftverken fungerar än i dag som lokala kraftkällor, fast nu anslutna till elnätet, där deras närvaro minskar förlusterna och stabiliserar elförsörjningen. Att, som utredningen föreslår, miljöpröva hela verksamheten enligt 2000-talets normer förefaller ungefär lika begåvat som att ifrågasätta den fortsatta existensen av hus i Jugendstil därför att de inte uppfyller 2000-talets byggnorm. Den småskaliga vattenkraftens energiproduktion anges som liten, cirka 5 % av landets totala elproduktion. Det kan tyckas litet eftersom det jämförs med ett så stort tal. Men stängs den ned kommer motsvarande elmängd att produceras med kol, gas eller olja i Sverige eller utomlands. De ökade utsläpp till atmosfären som detta medför motsvarar vad som släpps ut från en femtedel av Sveriges rullande fordonspark, personbilar, bussar, lastbilar, traktorer, entreprenadmaskiner etc. tillsammans, och det är ju inte så litet, och sådan produktion tär dessutom på vårt klots ändliga resurser Miljö Utredningen påstår att vattenkraften påverkar miljön negativt, och att det bästa vore att riva ut dammar och återskapa tidigare fria flöden. Men man kan likafullt resonera kring att de dammar som finns, över tid har blivit en integrerad del av en annan naturtyp än den som fordom fanns, med en annan men inte mindre värdefull flora och fauna än den i de tidigare strömmande vattnen. Vad säger ornitologerna? Många av dessa dammar är betydelsefulla övervintrings– och häckningsplatser för allehanda fågelarter. Skall man hårdra resonemanget finns det knappast en enda yta rörd av människor som inte är negativ ur miljösynpunkt. I så fall vore ju, till exempel, alla hårdgjorda ytor i våra tätorter rent förfärliga. Fiske Det organiserade sportfisket har energiskt bevakat vattenkraften, och lobbat hårt för att få den undanröjd. Detta är definitivt ett särintresse; i bästa fall skulle man kanske kunna återskapa lokaler för s.k. ädelfisk. Man hävdar då att sportfisket är en väsentlig del av turist-och friluftslivet i landet. Det är dock så att ädelfiskbestånd är sköra, de tål inget hårt fisketryck, och följaktligen måste fisket bedrivas restriktivt; det betyder att det knappast blir det populära folkfiske man utmålar, utan snarare ett begränsat fiske för aficionados. Det billiga och populära fritidsfisket för den breda allmänheten: mete och spinnfiske efter abborre och gädda, bedrivs bäst i de lugnare och större vattensamlingar som genereras av vattenkraften. Dessutom kommer flertalet fritt rinnande åar att upphöra som säkra kanotleder för folkflertalet; kvar blir forsrännare med störthjälm i kajak. Ålens tillbakagång skylls ofta på ”utbyggd” vattenkraft. Detta är ett märkligt påstående. Fram till sjuttiotalet fanns en uppsjö av sågar, kvarnar och mindre kraftverk spridda över landet, och trots detta fanns det massor av ål – som hittade långt upp i sjösystemens mest avlägsna tjärnar. Ålens minskning i mitten av åttiotalet sammanföll med ett minskat utnyttjande av kraften i mindre verk. Att dessutom, som Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson (SR, P1), tala om ”turbiner som mal fisk till köttfärs” är en våldsam överdrift. Fiskar är anpassade till att undvika strömmar de inte kan hantera. Vi har aldrig sett rester av ”söndermald fisk” nedströms vår turbin. Någon gång per kvartal kan vi finna död fisk på vårt galler, men den har då alltid varit skadad, till exempel av gäddbett. Kulturhistoria Många av de dammanläggningar och vattenverksamheter som finns har gamla anor – ibland ända från medeltiden. De ingår som en levande del i den omgivande landsbygden, och uppfattas där som ett positivt inslag. Har utredningen varit i kontakt med de myndigheter som bedriver vård av kulturhistoriska industriminnen? Det vore intressant att höra deras åsikter. Lands- och glesbygdsverksamhet behövs för att få folk att bo kvar i en alltmer avfolkad landsbygd. Våra mindre kraftverk må synas självgående, men de kräver daglig tillsyn och fortlöpande underhåll, reparationer och service, som i sin tur gynnar företagsamhet i närområdet. Att stänga ner dessa småföretag, utspridda på lands-och glesbygd i framförallt syd – och mellansverige, vore ytterligare en i raden av landsbygdsfientliga åtgärder. Det ligger också en fara i att man gör sig urarva den kunskap och de erfarenheter som turbintillverkare och reparatörer besitter. Uppenbarligen finns det från urbant håll en idé om vårt land som en glest befolkad vildmark. Sanningen är att hela vårt land, från norr till söder, är ett kulturlandskap, där varenda tall-och granplanta är inräknad i vår hushållning. Vi har oåterkalleligen format hela den svenska naturen för människans fortlevnad. Vill man avsätta särskilda områden till ”orörd” natur, må detta ske i ordnade former, mot utbetald skälig ersättning till de som får avstå mark och anläggningar, och inte som ren konfiskation. Skall miljökonsekvensbeskrivningar utredas, så låt då den utredande myndigheten stå för kostnaderna. Dessa utredningar är dyra, så dyra att kraftverksägaren kan finna det meningslöst att fortsätta driften. I så fall kan ett sådant utredningskrav komma att fungera som en förtäckt nedläggning. Rättvisa Den föreliggande utredningen framvisar ett ensidigt och närmast kafkaliknande ställningstagande i sin raseringsiver. Om utredningens förslag ginge igenom, och myndigheten – staten – bestämmer sig för att följa dess råd, infinner sig den absurda situation där en myndighet – energimyndigheten – uppmuntrat och tryckt på att kraftverksägare, i princip, skall renovera sina verk i nyskick, till mycket höga kostnader, för att dessa skall komma i åtnjutande av de elcertifikat som staten beredvilligt utbetalar för att stödja denna gröna och miljövänliga energikälla.  Sedan rycker man mattan undan fötterna på dessa företagare med näst intill absurda krav på nedläggning och utrivning. Ett exempel: enligt utredningen skall en kraftverksägare kunna bli skyldig att riva ut sin damm, stå för dessa kostnader, samt dessutom bli skyldig att betala skadeståndsersättning till omgivningen som ju, fullt naturligt, upplever frånvaron av dammen som en stor förlust. Naturivrarna må vara nöjda med att naturen återställts till en status den kanske inte haft sedan medeltiden, men det är nog ganska säkert att detta tillstånd inte uppskattas av de som metat och paddlat där. I vårt aktuella fall skulle dammens utrivning resultera i en smal strömfåra, djupt inbäddad vass-och kaveldunsbeklädd sankmark. De femkilosgäddor som tidigare tagits där vore historia.   Att rasera fullt funktionsdugliga, av myndigheter uppmuntrade anläggningar, där enskilda företagare lagt ner stor möda och satsat stort personligt kapital, är inget annat än djupt orättvist och dessutom synnerligen oförnuftigt. Töreboda den 17 december 2013 Anders Ahlenius (kraftverksägare, med stort och livslångt vatten-och fiskeintresse) Holmens Gård 15, 545 93 TÖREBODA andersahlenius@hotmail.com , 0506 53 080, 073 036 99 41   Per Knudsen (civilingenjör-elkraftteknik, mångårigt verksam inom elproduktion) Östervallagatan 27, 620 30 SLITE per.haugraini@gmail.com 0498 222 024, 070 529 15 52

Som ordförande i SVAF har jag de senaste månaderna försökt förklarar att det inte är ramdirektivet för Vattens och därmed EU:s fel, att Hav- och Vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, vattenmyndigheterna och länsstyrelserna bestämt sig för att försöka slå ut så många vattenkraftverk som möjligt. Felet är de svenska politikernas eftersom regering och riksdag inte tar sitt ansvar utan låter enskilda tjänstemän och myndigheter bestämma. Jag törs påstå detta, dels för att jag själv är jurist och har ägnat de senaste sex-sju åren åt just vattenrätten i allmänhet och frågan om de historiska kraftverken ”går på tvärs med” vattendirektivet. Dessutom har jag stöd i mina åsikter från andra jurister som har varit med mycket längre än jag och som arbetat med ramdirektivet för vatten sedan EU började arbeta med det, långt innan det antogs av EU-parlamentet. De kanske mest namnkunniga är dåvarande miljööverdomstolens tidigare ordförande Ulf Bjällås och advokaten Magnus Fröberg som för Naturvårdsverkets räkning arbetade i EU-kommissionen med vattendirektivet när det arbetades fram. De båda har på uppdrag av Miljömålsberedningen analyserat frågan ”Är målen i EU-direktiven som rör vatten genomförda på ett juridiskt korrekt sätt i svensk rätt och kan genomförandet anses funktionellt?” Svaret är en lika juridisk som förödande kritik på ett antal punkter. Några presenteras här: Efter att Bjällås och Fröberg har konstaterat att ramdirektivets och havsmiljödirektivets miljömål får anses genomförda i svensk lagstiftning på ett i huvudsak juridiskt korrekt sätt börjar kritiken: Lagstiftaren har inte i tillräcklig omfattning försökt förenkla och fylla ut regelverket så att det blir tillämpbart. Till viss del synes den svenska lagstiftaren ha närmast abdikerat, då komplexa bedömningsfrågor som borde ha reglerats i lag istället har överlämnats till tillämpande myndigheter. Det finns också ett flertal exempel på att det svenska genomförandet, framförallt i de myndighetsföreskrifter som har meddelats, i sig har ökat komplexiteten istället för att räta ut de frågetecken som finns i ramdirektivet. Enligt vår uppfattning är bestämmelserna i flera avseenden otydliga, svårtillämpade, oförutsebara, ineffektiva ur både miljösynpunkt och kostnadssynpunkt, samt uppvisar brister när det gäller ändamålsenligheten. När det gäller sättande av miljömålen för vattenförekomster enligt ramdirektivet utgår bedömningen från vad som anses vara av människan opåverkade förhållanden. Det som därefter accepteras är inga eller endast mycket små av människor framkallade förändringar (hög ekologisk status) eller små eller lätta förändringar till följd av mänsklig verksamhet (god ekologisk status). Ramdirektivet ger däremot ett antal möjligheter att peka ut en vattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad, med ekologiska krav som är anpassade till den modifierade vattenförekomsten, bestämma en längre tid för att uppnå miljömålen, eller att under vissa förutsättningar besluta om lägre satta miljömål. Orealistiskt högt ställda miljömål enligt ramdirektivet kan vid genomförandet av åtgärdsprogrammen visa sig mycket kostsamt för Sverige som land, eftersom det kan komma att innebära att kostnadskrävande försiktighetsmått måste finansieras av allmänna medel samtidigt som åtgärderna kan leda till mycket stora begränsningar för svenskt näringslivs utveckling och för samhällsutvecklingen generellt. I enskilda prövningar och dess rättsliga status är att vi har valt att använda begreppet miljökvalitetsnormer för det som inom ramdirektivet och havsmiljödirektivet benämns miljömål. I Sverige används dessutom begreppet miljökvalitetsnorm för en rad olika typer av bestämmelser om miljökvalitet. Detta bidrar till att det blir svårt att förstå att de svenska miljökvalitetsnormerna för god ekologisk status och god miljöstatus för havsmiljön inte ska vara bindande vid prövning av enskilda verksamheter. Gunvor Axelsson

Remisstiden för Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid – ny prövning” går ut den 3 januari, men redan nu börjar svar komma in. Regelrådet är ett av regeringen utsett oberoende organ vars huvuduppgifter är att: Ta ställning till om nya eller ändrade regler är utformade så att de uppnår regelgivarens syfte på ett enkelt sätt och till en, relativt sett, låg administrativ kostnad för företag. Bedöma konsekvensutredningarnas kvalitet. Regelrådet tar inte ställning till förslagets politiska syfte. Regelrådets ställningstagande Regelrådet avstyrker förslaget med anledning av att de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna. Regelrådet anser att konsekvensutredningen är bristfällig. Vad kräver EU-rätten? Det anges i konsekvensutredningen att syftet med förslaget delvis är att svenska vattenverksamheter ska uppfylla de krav som ställs enligt EU-rätten. Varken en beskrivning av de krav EU-rätten ställer upp eller en bedömning om de föreslagna reglerna överensstämmer med EU-rätten finns dock med i konsekvensutredningen. Särskild hänsyn till småföretag? En beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag saknas, vilket är beklagligt i och med att de flesta av de vattenverksamheter som berörs av förslaget är småskaliga. Hur de små vattenverksamheterna påverkas av de nya reglerna, t.ex. risken för att verksamheten upphör, borde därför ha belysts mer. Konsekvenser för konkurrensen? Vad den föreslagna regleringen får för konsekvenser på konkurrensen beskrivs endast med att regleringen innebär att alla svenska vattenverksamheter omfattas av samma regelverk och att det är positivt för konkurrensen. Även på detta område hade Regelverket gärna sett en mer utförlig analys. Konsekvenser för elproduktionen? Slutligen efterfrågar Regelrådet en mer utförlig analys av vad förslaget kan få för konsekvenser på Sveriges elproduktion. Sammantaget anser Regelrådet att konsekvensutredningen inte uppfyller de krav som ställs av 6 och 7 §§ förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Konsekvensutredningen är därför bristfällig. Källa: Regelrådets remissvar

För 50 år sedan fanns omkring 4000 småskaliga vattenkraftverk i Sverige. Idag finns inte ens hälften kvar. Men sedan en tid tillbaka börjar trenden att vända och allt fler tar sina små kraftverk i bruk. Delvis tack vare elbolaget Bixia, som köper en stor andel förnybar el från lokala producenter med småskalig elproduktion. Dessutom delar Bixia ut pengar från sin miljöfond för att gamla små vattenkraftverk ska kunna tas i bruk. Vattenkraft är en tillförlitlig och förnybar energikälla som står för nästan hälften av all den el som produceras i Sverige. – Vattenkraften fungerar som Sveriges elbatteri, där energin kan lagras i vattenmagasin. Det betyder att vattenkraften också är en förutsättning för att vi ska kunna bygga ut vindkraften i hög takt, eftersom vi inte alltid kan förlita oss till att det blåser, säger Kim Blomster, miljösamordnare på Bixia. Bixia är det elbolag som köper in störst andel förnybar el, bland annat från producenter med småskalig vattenkraft. Totalt har Bixia avtal med drygt 800 förnybara produktionsanläggningar där de flesta finns i mellersta och södra Sverige. Förnybart räcker inte till alla I Sverige finns cirka 2000 nedlagda små vattenkraftverk. Om de skulle återupptas i bruk skulle vi kunna försörja cirka 860 000 hushåll med el från småskalig förnybar vattenkraft. Det är lika mycket som den svenska vindkraften snurrade in under förra året.  – Vi vill att alla ska kunna välja förnybar el, men idag räcker den inte till alla. För att nå dit krävs en utbyggnad av produktionen på bred front. Lösningen behöver inte enbart vara stora anläggningar. Därför stöttar vi lokala producenter som vill investera för att exempelvis ta ett nedlagt vattenkraftverk i bruk, säger Kim Blomster. Vattenverksamhetsutredning pågår Miljödepartementet har tillsatt en utredning vars syfte är att på ett samhällsekonomiskt effektiv sätt säkerställa att vattenverksamheter utformas och bedrivs i överenstämmelse med miljöbalken och EU-rättsliga krav. Nyligen kom utredningen med ett delbetänkande med förslag om att dammar och kraftverk ska genomgå prövning enligt miljöbalken.– Vi jobbar aktiv med att informera och genomföra förbättringar hos våra miljöfondstagare och lokala vattenkraftsproducenter för att både öka andelen förnybar el samtidigt som vi tillgodoser den ekologiska mångfalden, säger Kim Blomster. För mer information kontakta: Kim Blomster, miljösamordnare Bixia 070-223 25 46 kim.blomster@bixia.se Anna Fjellner, pressansvarig Bixia 076-828 58 11 anna.fjellner@bixia.se

När myndigheterna driver fram miljökrav för vattenkraften utan hänsyn till de kostnadsramar som politiken själv beslutat om, riskerar hela systemet att kollapsa. Det skriver Magnus Edvinsson, ordförande för Alsteråns Kraftverksförening. Läs hela artikeln här !

Svenska vattenmyndigheter skyller bland annat småskalig vattenkraft och ålfisket för att orsaka stor skada på ålen. Däremot har man inget gehör alls för att egna åtgärder i vattendrag är det största hotet mot ål. I foldern ”Natura 2000, Värdefull natur i EU” sägs att dessa områden (Natura 2000) skapas för att hejda utrotningen av djur och växter och förhindra att deras livsmiljöer förstörs. Resterna av den damm vid Stendalsmöllan som revs i september 2014 Näst efter vatten är finkornigt sediment på bottnar i våra vattendrag det absolut viktigaste för ålen.  Det måste finnas i sådan mängd att ålen kan klara sina 12 – 18 övervintringar i landet. Det behövs också som gömsle under dygnets ljusa timmar och för ålens födosök. Gamla kvarndammar har under århundrade fungerat som sedimentfällor vilket gjort sedimentrika bottnar till de bästa ålhabitaten. I september 2014 revs, genom Länsstyrelsens (Lst), försorg en damm till Stendalsmöllan i Kägleån, i nordvästra Skåne. När dämmet togs bort spolades 100-tals ton sediment nerströms i Kägleån som begravde bottenfaunan, dock inte i sådan samlad mängd att det var användbart för ålens övervint-ring. Det synliga resultatet blev två sinade brunnar uppströms dammen och att det i en kvarndamm (numera familjens bad damm) uppstod sedimentbankar. Det hade funnits stora möjligheter för Lst att här vetenskapligt undersöka och lära sig konsekvenserna av utrivning av gamla dammar. Nu blev istället resultatet bara ytterligare ett utplånat ålhabitat och fortsatt okunskap om ålens livscykel. Man har istället fortsatt med utrivningar av gamla kvarndammar med samma sorgliga konsekvenser   för ålhabitaten. Som om inte det vore nog pågår nu projektet LIFE CONNECTS, bekostade med ca. 100 miljoner kronor som utgör medel från EU, där en av medintressenterna är Natura 2000 (tala om att binda ris åt egen rygg). Insatser ska göras i sju sydsvenska vattendrag, däribland skånska Rönne å, Vramsån och småländska Emån.  I projektet anges att de viktigaste insatserna är; nedmontering av dammar i avsikt att ”öka överlevnaden och produktion av tex. lax och ål.” Man vill med andra ord både äta kakan och ha den kvar. Man kan inte gynna båda arterna samtidigt, eftersom deras livsutrymmen och livssätt är helt olika. Laxen vandrar in från havet för att leka på en grusig, stenig botten. Ålen vandrar in för att leva i vattendrag med finkornigt sediment åtskilliga år innan den återvänder till Sargassohavet för att leka. Under dessa år är grusiga, steniga bottnar och avsaknad av sediment ett hot deras överlevnad. I EU-konventionens ålförordning (punkt 5) talas det om ”att bl.a. skydda, bevara och förbättra den akvatiska miljön där ålen tillbringar en del av sin livscykel.” Det måste väl även gälla projekt som bekostas av EU-medel. Jag har aldrig hört talas om att man någon gång förbättrat livsutrymmen för ål. Däremot har flera lekplatser för lax anlagts på bekostnad av ålhabitat. I dagarna är samrådsunderlag för vattenverksamheter i Vramsån (utrivning m.m. av två gamla kvarndammar i Vramsån) ute på remissrunda. Bland remissinstanser finns Kristianstads kommun och Vattenriket. Hur kommer ni att bemöta underlaget? Uteblivet bemötande måste tolkas som ett godkännande av fortsatt utplåning av ålens livsutrymme. Text och foto: Gunnar Olsson, Ugerups mölla.

Motionen från Smålands Vattenkraftförening har resulterat i uppvaktning hos E.ON Energidistribution som hänvisar till Energimarknadsinspektionen , Ei. Vi som fick uppdraget att behandla motionen har nu författat en skrivelse som du kan ta del av här .

Vattenkraftsfrågorna är högaktuella. I alla fall att döma av Energiföretagen Sveriges konferens Arena vattenkraft som i år satte deltagarrekord med över 100 personer på plats i Göteborg.  – Engagemanget de här dagarna visar oavsett perspektiv att det finns mycket kunskap och en genuin vilja att bidra till vattenkraftfrågornas utveckling, säger Johan Bladh, vattenkraftsansvarig på Energiföretagen. Läs Energiföretagens artikel här !

Regeringen bör ta initiativ till en bred översyn av de svenska översättningarna av EU:s miljödirektiv. Felaktiga översättningar inom vattenförvaltningen leder i dag till orimliga krav på småskaliga kraftverk och hotar rättssäkerheten. Det skriver Gustaf Hellström och Magnus Olofsson, ordföranden i Svensk respektive Norrlands vattenkraftförening.  Läs vidare här !

Det finns orealiserad potential i svensk vattenkraft , skriver Claes Hemberg i en krönika i affärsvärlden. Krönikan handlar om storskalig vattenkraft men det finns därtill en potential i småskalig vattenkraft som kan bidra med upp till 5 TWh genom modernisering av turbiner och modern kontrollutrustning. Läs Claes Hembergs artikel här !