Sökresultat

Omprövningarna för moderna miljövillkor har sedan dessa processer inleddes kantats av en rad svårigheter. Samverkan har visat sig inte fungera på det sätt som det får anses att lagstiftaren har avsett, kraven på underlag och utredningar har visat sig vara klart mera omfattande än vad man kunnat tro på förhand och frågan om hur miljöanpassningar ska kunna göras utan att äventyra kraftverkens fortsatta existens har visat sig mycket svårlöst. Detta är bara några exempel på alla de problem som omprövningarna har varit och är behäftade med. Ett av de mer frustrerande och svårhanterliga problemen i omprövningarna är frågan om s.k. äldre rättigheter och deras möjlighet till omprövning för moderna miljövillkor. Med äldre rättigheter avses de typer av rättigheter som omfattas av 5 a § lagen om införande av miljöbalken. Man brukar i dagligt tal referera till dessa äldre rättigheter som urminnes hävd, privilegiebrev eller häradsdom. Men begreppet rymmer i grunden alla former av rättigheter som kan anses omfattas av aktuell paragraf som i sin tur hänvisar till 2 kap. 41§ äldre vattenlagen. Och sistnämnda paragraf innehåller inte några egentliga begränsningar utan alla former av äldre rättigheter som kan visas kan utgöra grund för pågående vattenverksamhet. Frågan om de äldre rättigheterna och särskilt den variant som kallas för urminnes hävd var inför starten av omprövningarna för moderna miljövillkor en stor fråga. Domstolarna hade fram till lagändringarna år 2019 i ett stort antal mål kommit att hantera framförallt urminnes hävd men även andra äldre rättigheter och i många av dessa mål gjordes bedömningen att en urminnes hävd inte var detsamma som eller likvärdigt med ett tillstånd meddelat enligt miljöbalkens regler. Det ansågs vid denna tidpunkt som att det förelåg så pass stora skillnader vid en jämförelse mellan en urminnes hävd och ett tillstånd enligt miljöbalken att om en vattenverksamhet enbart bedrevs med grund i en urminnes hävd så kunde det föreligga skäl för en länsstyrelse att förelägga en kraftverksägare att söka tillstånd för fortsatt verksamhet eller för utrivning. Undertecknad har länge hävdat med emfas att denna syn på de äldre rättigheterna var något som lagstiftaren inte delade och att i arbetet med 2019 års regler som gäller omprövningarna för moderna miljövillkor så var det lagstiftarens utgångspunkt att omprövningarna skulle vara möjliga att göra även med grund enbart i urminnes hävd. Denna utgångspunkt kom att leda till införandet av 5 a § lagen om införande av miljöbalken. Att lagstiftaren i och med denna ändring avsåg att slutligen avsluta diskussionerna om de äldre rättigheternas rättskraft har jag länge ansett är tydligt i och med vissa delar av propositionen (prop. 2017/18:243 s. 110) och uttalanden i Civilutskottets betänkande (2017/18:CU31 s. 18). Kombinationen av de två bakgrundsmaterialen till 5 a § lagen om införande av miljöbalken ansåg jag gav svaret att alla äldre rättigheter kan utgöra grund för en omprövning för moderna miljövillkor. Trots detta i mitt tycke mycket tydliga uttalanden från lagstiftaren så kom dock omprövningarna för moderna miljövillkor där äldre rättighet föreligger att stöta på patrull förhållandevis omgående. I en rad mål i de två första prövningsomgångarna har domstolarna, antingen på egen hand eller efter yttranden från länsstyrelserna och/eller Kammarkollegiet, ställt förelägganden mot den sökande kraftverksägaren som kan sägas gå ut på följande: ”Bevisa att den äldre rättigheten inte bara omfattar en rätt att dämma vatten utan även en rätt att avleda vatten från dammen in till en turbin för att där kunna nyttja kraften i vattnet för att kunna producera vattenkraftsel”. Problemet med denna frågeställning är så klart uppenbar, det går inte att föra bevisning om saken eftersom fakta är att all dämning som har stöd i en urminnes hävd har pågått längre än det har funnits turbiner och generatorer. Därmed uppstår den form av juridisk rundgång som har lett till alla de avvisningar som har skett av ansökningar i landet, domstolarna anser sig behöva information från sökanden som inte existerar. Det juridiska läget och de tolkningar som har gjorts av domstolarna har lett fram till slutsatser som kanske främst finns preciserade i domen i målet M 332-22 vid MD Vänersborg och domens mest centrala del i domskälen anger följande: ”Den verksamhet som i dag bedrivs vid vattenkraftverket torde enligt domstolens mening uppvisa påtagliga skillnader jämfört med den vattenverksamhet som bedrevs vid den tid då urminnes hävd kunnat uppstå (alltså 1882 eller tidigare). Den sannolikt mera intermittenta vattenbortledningen för kvarndrift torde ha ersatts av en mer kontinuerlig vattenbortledning över dygnet för elkraftsproduktion. Även om intagskanalen skulle vara väl dimensionerad i förhållande till kraftverkets slukförmåga torde avledningen av vatten till turbinerna i dagsläget sannolikt vara av större omfattning och längre varaktighet än tidigare, vilket ofrånkomligen medför konsekvenser för den ca 300 m långa naturfåran. Därtill så har någon kontinuerlig vattenbortledningen inte skett oavbrutet sedan vid den tid då urminnes hävd kunnat uppstå, inte minst med hänsyn till det uppehåll som åtminstone skett från 70-talet och fram tills kraftverket återstartades 2001. Under alla förhållanden anser domstolen att Sökanden inte har visat att pågående vattenbortledning har stöd av urminnes hävd”. Därefter har en del andra avgöranden kommit från Mark- och miljööverdomstolen som till viss del pekar i annan riktning än avgörandet från MD Vänersborg. Detta har tidigare berörts i artiklar från min sida och handlar dels om de avgöranden som kom i slutet av mars 2024 som innebar att MÖD återförvisade ett antal mål som omfattade avvisningar från mark- och miljödomstolarna och dels det avgörande som kom i maj 2024 som gäller en anläggning där länsstyrelsen krävt tillståndsansökan trots att anläggningen är med i NAP. Avgörandena från MÖD har varit steg i rätt riktning för de verksamhetsutövare som har äldre rättigheter som grund för sin verksamhet. Men det som har saknats är avgöranden som på ett mera handfast sätt faktiskt säger att det går att ompröva en anläggning med äldre rättigheter och att övergången till generering av el inte har någon betydelse för möjligheten till omprövning. Kort sagt, det har fortsatt varit möjligt för en domstol att kunna komma till de slutsatser som MD Vänersborg kom till i ovanstående angivna mål. Det är mot denna bakgrund som avgörandet från Högsta domstolen som den 5 december 2024 i målet T 385-23 ska bedömas eftersom HD i detta fall hade att bedöma frågan om det är möjligt att ompröva en anläggning som har urminnes hävd som grund för dagens verksamhet. Som tillkommande faktor i det aktuella målet så gäller också att det aktuella kraftverket inte var i produktion på grund av ett föreläggande från länsstyrelsen om att upphöra med avledningen av vatten för produktion av vattenkraftsel. Föreläggandet hade medfört att kraftverket stod stil med sin produktion sedan är maj 2015. HD kom i målet att meddela prövningstillstånd när det gäller frågan om den aktuella anläggningen kan omfattas av regeln i 5 a § lagen om införande av miljöbalken trots att produktion vid kraftverket inte har pågått sedan den aktuella regeln infördes d.v.s. den 1 januari 2019. HD:s domar ser lite annorlunda ut jämfört med många andra domstolar på så sätt att de innehåller numrerade stycken. Det är därför lätt att när man hänvisar till olika delar av en dom klargöra vad i ett avgörande man anser är intressant i och med numreringen. I den nu aktuella domen så anser jag att det man först behöver ta del av i domen är avsnitt 10. Detta stycke är enligt min uppfattning intressant eftersom HD här klargör syftet med införandet av 5 a § lagen om införande av miljöbalken: ”Syftet med förtydligandet är att de verksamheter som i dag bedrivs med stöd av sådana äldre rättigheter inte ska behöva tillståndsprövas som om verksamheterna ännu inte hade påbörjats. I stället ska verksamheterna komma in i ett system där den äldre rättigheten synliggörs och erkänns. Rätten att bedriva verksamheten ska i sådana fall anses ha samma rättskraft som ett tillstånd som tillkommit genom ett beslut eller en dom enligt miljöbalken”. Den nu aktuella delen av domen klargör vissa utgångspunkter som HD har beaktat vid sin bedömning. Dessa utgångspunkter är sedan viktiga att ha med sig när man kommer till styckena 11 till 13 som enligt min uppfattning är de mest centrala delarna av domen och de som ger klarhet på ett sätt som saknats sedan tidigare: ”Rättsinstitutet urminnes hävd är numera avskaffat. Äldre rättigheter som har tillkommit genom urminnes hävd består emellertid fortfarande. För att en verksamhet vid tillämpningen av 5 a § ska anses bedrivas i enlighet med en urminnes hävd krävs enligt förarbetena att den ska ha påbörjats senast i början av 1880-talet. (Se prop. 2017/18:243 s. 236 och ”Girjasdomen” NJA 2020 s. 3 p. 135 och 140.) Vattenverksamhet kan anses vara bedriven enligt urminnes hävd även om den teknik som används för att utvinna vattenkraft har förändrats över tid (jfr a. bet. s. 18 f.). Att t.ex. turbiner för elproduktion installerats vid ett senare tillfälle i en äldre vattenverksamhet behöver alltså inte innebära att verksamheten inte längre bedrivs enligt en urminnes hävd. För att redan etablerad urminnes hävd ska upphöra att gälla krävs antingen att rättighetsinnehavaren efterger sin rätt eller att rättigheten utsläcks genom lagstiftning eller expropriation. Såväl ett eftergivande som ett utsläckande måste vara tydligt och definitivt. (Se ”Girjasdomen” p. 215.) ” Det vi har att göra med i dessa tre stycken i HD:s dom är troligen slutet för de grundteser som den tidigare nämnda domen från MD Vänersborg vilar på. För det som här klargörs av HD är att urminnes hävd har sitt bestånd oavsett om sättet att nyttja kraften har ändrats, detta påverkar inte den urminnes hävdens bestånd. Istället gäller att en urminnes hävd endast upphör genom antingen eftergivande, d.v.s. ett klargörande av att man inte längre anser sig ha den rätt som annars följer med urminnes hävd, eller genom expropriation. Det sistnämnda är således åtgärder som regleras i eller har sitt ursprung i expropriationslagen. Båda dessa åtgärder måste dock vara tydliga och definitiva annars består den urminnes hävden fortsatt. De nu aktuella slutsatserna ska därefter finns i minnet när man ser till hur man ska bedöma länsstyrelsens beslut om att upphöra med avledandet av vatten till turbin. För denna åtgärd, klargör HD, har inte samma verkan som ett återkallande av ett tillstånd. Detta eftersom det är frågan om ett beslut baserat på 26 kap. 9 § miljöbalken som är en regel som handlar om tillsyn. Slutklämmen i detta resonemang, som finns i punkten 16, är av särskilt intresse: ”En tillsynsmyndighets bedömning att en verksamhet bedrivs utan ett tillstånd eller en med tillstånd jämställd rättighet är således inte bindande för domstolen när den i ett annat sammanhang prövar den frågan. I stället ska domstolen då förutsättningslöst pröva tillståndets eller rättighetens existens”. Sedan slutför HD sitt resonemang i punkten 17 där följande citat kan hämtas: ”Enligt övergångsbestämmelserna till lagändringen om moderna miljövillkor för tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska äldre bestämmelser fortfarande gälla för handläggningen och prövningen av mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet (se SFS 2018:1407). Om ett föreläggande har fått laga kraft före lagändringarnas ikraftträdande är det ärendet avslutat, och det träffas alltså inte av övergångsbestämmelserna. Handlar föreläggandet om att söka tillstånd för något som inte längre kräver en tillståndsansökan, har föreläggandet därmed förlorat sin betydelse”. De grundläggande slutsatser och förutsättningar som HD redogjort för i domen leder sedan fram till bedömningen i det aktuella målet att det faktum att förbud om avledning av vatten till turbin fattats och sedan även efterlevts saknar betydelse. Stoppet i produktion påverkar inte urminnes hävden och dess bestånd, rättigheten kvarstår och kan utgöra grund för en talan om omprövning för moderna miljövillkor. I och med att MÖD hade undanröjt Mark- och miljödomstolens dom och återförvisat målet till MD för fortsatt prövning så behöver konsekvensen av HD:s slutsatser hanteras på så sätt att målet återförvisas till Mark- och miljööverdomstolen igen. Detta så att MÖD kan hantera de övriga yrkanden som fanns i målet. Avgörandet som HD nu har kommit med bringar således klarhet i en rad frågeställningar som har lett till de många avvisningar som skett under de senaste två åren. Tillsammans med övriga avgöranden från MÖD torde det alltså överlag inte vara möjligt för en mark- och miljödomstol att annat än i mycket ovanliga undantagsfall avvisa en ansökan om omprövning för moderna miljövillkor som utgår från urminnes hävd. Detsamma gäller troligen övriga varianter av äldre rättigheter. Avgörandet från HD klargör även att det finns ett bestånd, en robusthet i urminnes hävd som gör att rättigheten inte påverkas av beslut från en länsstyrelse. Det är i denna delfråga särskilt intressant att HD hänvisar till den s.k. Giriasdomen som handlar om samernas rätt till småviltsjakt och fiske. Dessa rättigheter baseras också på urminnes hävd och när nu HD drar paralleller till dessa bedömningar så får det anses har klarlagts att en urminnes hävd har ett högt mått av beständighet som endast i mycket speciella och tydliga fall kan upphöra att gälla. Därmed ser vi troligen slutet på en av de mest segdragna och frustrerande frågeställningarna inom omprövningarna för moderna miljövillkor och som överlag har sysselsatt domstolarna på ett eller annat sedan början av 2010-talet. Många är de kraftverksägare som har fått utstå kostnader, problem och sömnlösa nätter på grund av tolkningarna av rättskraften i en urminnes hävd. Det är verkligen på tiden att denna fråga kan läggas till handlingarna och det är bara att hoppas att HD:s avgörande nu leder till att de tidigare synsätt som rått i frågan slutligen har förpassats till den historiska skräphögen där de hör hemma. Men, och detta är ett stort men, HD:s avgörande löser på inget sätt alla andra problem som finns kopplade till omprövningarna för moderna miljövillkor. Det finns en rad mycket stora problem som kvarstår för att omprövningarna ska löpa på det sätt som lagstiftaren hoppades på när systemet infördes. Problem som handlar om miljökvalitetsnormer för vatten, bedömningen av bästa möjliga teknik, fondens paus i utbetalningarna, den ej fungerande samverkan m.m. löses inte av HD:s dom. För dessa frågor kvarstår fortsatt ett stort och genomgripande behov av reformer och det är de folkvalda i riksdagen som måste göra allt som står i deras makt för att säkerställa skäliga och rimliga processer för landets kraftverksägare när omprövningarna ska genomföras. För SVAF, Viktor Falkenström

Myndigheternas fokus i tillståndsfrågor har förskjutits från att angripa urminnes hävd till att istället hänvisa till Natura 2000-regler. Det skriver Johan Hillström, ordförande för Västsvensk Vattenkraftförening. Ett tydligt exempel är Knobesholms vattenkraftverk där länsstyrelsen ifrågasatt en befintlig vattenverksamhet med hänvisning till Natura 2000, trots att verksamheten varit oförändrad under lång tid, skriver han. Läs Johans artikel här !

DOMSLUT Högsta domstolen förklarar att verksamheten vid Gäddeviksås kvarn kan omfattas av en sådan särskild rättighet som avses i 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, trots att verksamheten vid ikraftträdandet av bestämmelsen omfattades av ett lagakraftvunnet och gällande förbud. - Därmed borde all diskussion med tillsynsmyndigheten om urminnes hävd och äldre rättigheter kunna avslutas, säger Jan Åke Jacobson som biträtt klagande och hans ombud. Läs Högsta Domstolens pressmedelande här ! Läs domen här !

Miljöminister Lena Ek har utsett Elsäkerhetsverkets generaldirektör Elisabet Falemo att vara särskild utredare i riksintresseutredningen (M 2014:01) med uppgift att göra en översyn av 3 kap. miljöbalken och relevanta delar av 4 kap. miljöbalken. Utredaren ska föreslå sådana ändringar som ger ett system för hushållning med mark- och vattenområden och särskilt områden av riksintresse, som är ändamålsenligt, anpassbart över tiden, fokuserat på väsentliga och aktuella behov och som inte leder till onödiga inskränkningar i användningen av mark- och vattenområden eller för planeringen av hur områdena ska användas. Delbetänkandet ska redovisas senast den 15 augusti 2014. Uppdraget i sin helhet ska redovisas i ett slutbetänkande senast den 1 december 2015. http://www.regeringen.se/sb/d/1471

– Risken finns att ett stort anlal mindre kraftverk måste läggas ner, säger Jan Nordling, projektledare på Ingenjörsvetenskapsakademien. I Värmland finns ett stort antal kraftverk byggda före 1999 och förslaget från staten skulle innebära att många av de små kraftverken i länet skulle läggas ner tror Jan Nordling projektledare på  ingenjörsvetenskapsakademien. Förslaget från regeringens delbetänkande som nu har varit ute på en remissrunda där det föreslås att alla småskaliga vattenkraftverk byggda före 1999 ska miljöprövas på nytt vilket innebär lika hårda krav som om det vore ett nybygge, sågas av kungliga ingenjörsvetenskapsakademien eftersom konsekvensen skulle bli ett kraftigt bortfall av elenergi som motsvarar alla dagens vindkraftverk. – Jag blev förvånad över förslaget, säger Jan Nordling. Det finns idag ett stort antal småskaliga vattenkraftverk i Värmland byggda före 1999 och uppskattningsvis finns det 2000 sådana i Sverige, och många skulle alltså tvingas stänga eftersom dom inte klarar av dagens miljökrav.   Källa: Sveriges Radio P4 Värmland: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5752983

Home Hotel Plaza Reservera 17 - 18 april för årsmötet. Vi kommer att hålla till på Home Hotel Plaza beläget nära järnvägsstationen för dem som väljer att resa kollektivt. Det blir programpunkter om våra aktuella utmaningar. Mer information kommer i vår medlemstidning och på denna plats.

EON Sveriges vd Jonas A Abrahamsson är kritisk till Vattenverksamhetsutredningens förslag till ändrade vattenrättsliga regler. I utredningen föreslås bland annat att all vattenkraft som har äldre tillstånd än när Miljöbalken tillkom ska kunna prövas på nytt. – Jag ska inte använda för starka ord, men det är inte särskilt begåvat. Syftet att främja den biologiska mångfalden är bra, och där har vi i branschen inte varit tillräckligt duktiga, men att sätta igång en process med nya prövningar är helt fel. Det kommer att ta flera år med varje prövning och Sverige riskerar att förlora elproduktion i storleken sex till tolv TWh, säger han till Energimarknaden och fortsätter: – Vi inom EON kommer naturligtvis inte att göra några större nya investeringar för att effektivisera vattenkraften innan vi vet vad som gäller, säger Jonas A Abrahamsson.

Regelrådet är ett av regeringen utsett oberoende organ vars huvuduppgifter är att: Ta ställning till om nya eller ändrade regler är utformade så att de uppnår regelgivarens syfte på ett enkelt sätt och till en, relativt sett, låg administrativ kostnad för företag. Bedöma konsekvensutredningarnas kvalitet. Regelrådet tar inte ställning till förslagets politiska syfte. Regelrådets ställningstagande: Regelrådet avstyrker förslaget med anledning av att de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna. Regelrådet anser att konsekvensutredningen är bristfällig. Skälen till Regelrådets inställning: Delbetänkandet innehåller två förslag som kommer att innebära administrativa kostnader för berörda företag. Det är dels förslaget om att vattenverksamheter, som enligt MB är tillståndspliktiga men som idag drivs utan tillstånd eller med tillstånd enligt äldre lag än MB, efter beslut från länsstyrelsen kan bli skyldiga att inkomma med en tillståndsansökan, dels förslaget om att alla tillståndspliktiga vattenverksamheter måste lämna in en miljörapport till tillsynsmyndigheten. Det anges i konsekvensutredningen att syftet med förslaget delvis är att svenska vattenverksamheter ska uppfylla de krav som ställs enligt EU-rätten. Varken en beskrivning av de krav EU-rätten ställer upp eller en bedömning om de föreslagna reglerna överensstämmer med EU-rätten finns dock med i konsekvensutredningen. En beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag saknas, vilket är beklagligt i och med att de flesta av de vattenverksamheter som berörs av förslaget är småskaliga. Hur de små vattenverksamheterna påverkas av de nya reglerna, t.ex. risken för att verksamheten upphör, borde därför ha belysts mer. Vad den föreslagna regleringen får för konsekvenser på konkurrensen beskrivs endast med att regleringen innebär att alla svenska vattenverksamheter omfattas av samma regelverk och att det är positivt för konkurrensen. Även på detta område hade Regelverket gärna sett en mer utförlig analys. Slutligen efterfrågar Regelrådet en mer utförlig analys av vad förslaget kan få för konsekvenser på Sveriges el-produktion. Sammantaget anser Regelrådet att konsekvensutredningen inte uppfyller de krav som ställs av 6 och 7 §§ förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Konsekvensutredningen är därför bristfällig. Som förslag på hur punkterna i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning kan beskrivas, hänvisas till Regelrådets exempelsamling: http://www.regelradet.se/utbildning_och_stod/goda-exempel/

Regeringen vill införa tuffare miljökrav för vattenkraftverk. I en utredning föreslås förslag som nyprövning av miljötillstånd. ”Kraven får oöverblickbara konsekvenser för elförsörjningen och tusentals verksamheter samtidigt som det är mycket tveksamt vilka miljömässiga effekter det blir”, säger Nicklas Skår, jurist. Många av dagens vattenkraftverk har fått sina miljötillstånd innan miljöbalken kom till. Därför föreslår utredaren Henrik Löv krav på nyprövning av miljötillstånd för alla vattenkraftverk. I sitt remissvar (se nedan) är Svenskt Näringsliv mycket kritiskt mot förslaget. Organisationen ifrågasätter inte att många vattenkraftverk behöver moderniseras, men anser att Vattenverksamhetsutredningens förslag är för långtgående. Istället för att sätta in åtgärder där det behövs så skär man alla verksamheter över en kam. – Utredningen har haft som uppdrag att se över hur man av miljömässiga skäl kan förnya och uppgradera vattenverksamheter, inte minst vattenkraften. Men trots att utredningen själv säger sig vilja komma åt undantagsfall har man valt en metod som träffar alla verksamheter helt urskiljningslöst, säger Nicklas Skår. Kostsamt Regelförändringarna kommer att få dramatiska konsekvenser för vattenkraften och därmed elförsörjningen när i princip alla vattenkraftverk kan förlora sina miljötillstånd med Vattenverksamhetsutredningens förslag. – I realiteten upphäver man den rättstrygghet som verksamheterna hittills haft genom lagstiftningen. Förslaget är fullständigt oproportionerlig i förhållande till sitt syfte, säger Nicklas Skår. Även Regelrådet, som granskar nya regler från departement och myndigheter, är skarpt kritisk mot utredningen. Regelrådet anser att de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna och att konsekvensutredningen är bristfällig. Oklarheterna gör att det är svårt att räkna fram kostnaderna för företagen, men det blir dyrt, någonstans mellan 3,9 och 19 miljarder kronor. Beräkningarna baseras på utredningens egna uppgifter. – Att föreslå lagstiftning som kan komma att kosta så mycket som 19 miljarder kronor för verksamhetsutövarna utan att utreda alternativen är märkligt, säger Nicklas Skår. Han är också mycket kritisk till att utredningen inte bättre studerat de konsekvenser förslagen kan få för såväl miljön som för samhället i stort, till exempel genom påverkan på infrastrukturen och riskerna för översvämningar.

Utdrag ur Advokatsamfundets remissyttrande: Advokatsamfundet avstyrker utredningens förslag, förutom i den del som avser ändring av bestämmelserna om miljörapport.I delbetänkandet saknas utredning av alternativa sätt att uppnå det önskade syftet samt en tillräcklig utredning av konsekvenserna av förslaget, såväl på en samhällsekonomisk nivå som för enskilda verksamhetsutövare.Förslaget möjliggör dessutom långtgående ingrepp i enskildas rättigheter och det kan ifrågasättas om den föreslagna regleringen är förenlig med Europakonventionen. Syftet med förändringarna borde kunna uppnås genom betydligt mindre ingripande ändringar i miljöbalken än vad som föreslagits av utredningen. Enligt kommittédirektiven ska utredningen föreslå hur man på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt kan se till att vattenanläggningar och vattenverksamheter enligt äldre tillstånd och rättigheter bedrivs på ett sådant sätt att miljöbalkens hänsynsregler och EU-rättens krav i förhållande till vattenkvalitet och påverkan på djur och växtliv uppfylls. Det finns emellertid inte några krav på ny tillståndsprövning av verksamheter för att uppnå detta mål. Redan i dag finns mycket goda möjligheter att ompröva verksamheter som inte uppfyller kraven enligt EU-rätten med stöd av miljöbalkens omprövningsbestämmelser. Det finns också en uttrycklig skyldighet för tillsynsmyndigheterna att fortlöpande bedöma om villkoren för en verksamhet är tillräckliga (jfr 26 kap. 2 § andra stycket miljöbalken). Om tillsynsmyndigheten finner att så inte är fallet har myndigheten skyldighet att ansöka om omprövning och även kräva att tillståndshavaren tillhandahåller underlag för omprövningen (jfr 26 kap. 21 och 22 §§). Tillsynsmyndigheten har således en lagstadgad skyldighet att vara verksam för att anpassa villkor efter nya krav och tillräckligt lagstöd finns för detta. Att utredningen inte berör detta förhållande mer utförligt (jfr s. 239-240) är anmärkningsvärt. Uppenbarligen föreslås det nya regelverket för att komma till rätta med en påtaglig resurs- och kompetensbrist hos tillsynsmyndigheterna. Det rimliga sättet att uppnå det angivna syftet med förslaget om nyprövning och samtidigt ta erforderlig hänsyn till enskilda intressen hade emellertid, enligt Advokatsamfundets uppfattning, varit att tillämpa nuvarande bestämmelser samt tillskjuta erforderliga resurser till tillsynsmyndigheterna. Utredningen föreslår att de rådighetsinskränkningar som kan bli aktuella i huvudsak ska kunna genomföras utan att ersättning betalas till berörda verksamhetsutövare. Så långtgående inskränkning av äganderätten i förhållande till de verksamheter och värden som berörs kräver en betydligt grundligare analys av Europakonventionens bestämmelser om äganderätten än den som har presenterats av utredningen. Det är olämpligt att dra så långtgående och generaliserande slutsatser utifrån ett rättsfall från Europadomstolen, som i sin tur avser en verksamhet som bär mycket få likheter med de vattenverksamheter som betänkandet riktar sig mot. Att överlåta åt tillsynsmyndigheterna att avgöra vilken verksamhetsutövare som ska komma i åtnjutande av ersättning, genom att styra vilka anläggningar som ska nyprövas inom en tioårsperiod är enligt Advokatsamfundets uppfattning mycket tveksamt och det kan ifrågasättas om en sådan ordning är förenlig med grundläggande svenska och internationella rättsliga principer. Utredningen tar anmärkningsvärt lätt på frågan om konsekvenserna av förslaget för såväl enskilda verksamhetsutövare som ur samhällsekonomisk synvinkel. Utifrån de uppgifter som presenteras i utredningen kan emellertid konstateras att kostnaderna för enskilda verksamhetsutövare vid en nyprövning kan bli mycket stora, vilket också kan leda till samhällsekonomiska effekter. Den föreslagna nya ordningen kommer även att innebära stora påfrestningar för de ytterligare parter som berörs av nyprövningen, i första hand prövningsmyndigheterna och remissmyndigheterna. Redan i dag föreligger betydande kompetensbrist inom det vattenrättsliga området och utan ytterligare resursförstärkning kommer det inte att vara möjligt att genomföra eftersträvade förändringar på ett rättssäkert sätt.

Kammarkollegiets remissyttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande "Ny tid ny prövning - förslag till ändrade vattenrättsliga regler" ges följande sammanfattning av myndigheten: Kammarkollegiet tillstyrker förslaget att ge länsstyrelserna möjlighet att kräva att vattenanläggningar och vattenverksamheter som saknar tillstånd som lever upp till miljöbalkens miljökrav och EU-rattens krav i fråga om vattenkvalitet och påverkan på djur- och växtliv genomgår en nyprövning. Kollegiet anser att det, i syfte att kunna genomföra ramdirektivet för vatten inom föreskrivna tidsramar, bör fastställas en sista tidpunkt nar nödvändiga ansökningar om nyprövning ska ha inlämnats till tillståndsmyndigheten. Kollegiet avstyrker forslaget att införa en ersättningsrätt for tillståndshavaren vid nyprövning. För det fall regeringen bedömer att en sådan ersättningsrätt bör finnas anser kollegiet att det ar viktigt att frågan hanteras utanför tillståndsprocessen. Kollegiet tillstyrker förslaget att göra det möjligt att meddela generella föreskrifter för vattenverksamhet. Kollegiet anser att det bör tydliggöras att sådana föreskrifter kan avse ett avgränsat geografiskt område. Kammarkollegiet anser att övergångsbestämmelsen till 7 kap. 28 a § miljöbalken bör ändras så att det tydligt framgår att anläggningar och verksamheter som genomgår en nyprovning omfattas av tillståndsplikt enligt nämnda bestämmelse. Kollegiet anser att 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken bör förtydligas så att det klart framgår att bestämmelsen inte omfattar sådana äldre rättigheter som avses i 2 kap. 41 § vattenlagen (1918:523). Kammarkollegiet tillstyrker förslagen som gäller provningens omfattning, ändringstillstånd, tidsbegränsning av tillstånd och miljörapport. Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektören Claes Ljungh i närvaro av kammarfiskalen Ann-Katrin Törnqvist och Torgny Norberg, enhetschefen Elisabeth Hammar samt advokatfiskalerna Eva Åkerlund, Rebecca Nordenstam och Henrik Malmberg, den sistnämnde föredragande.

Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, avråder till att förslagen i delbetänkandet i regeringens utredning SOU 2013:69 "Ny tid ny prövning - förslag till ändrade vattenrättsliga regler" genomförs. Utredningens förslag riskerar att medföra ökade elpriser, försämrad konkurrenskraft och ökade samhällskostnader. Utredningens förslag riskerar också att minska möjligheterna till annan förnybar elproduktion. IVA ifrågasätter om utredningens förslag värnar klimatet och miljön i ett större perspektiv. Utredningen speglar inte den politiska ambitionen att samtidigt öka andelen förnybar energi, minska klimatbelastningen och upprätthålla konkurrenskraften. - Minskar vattenkraftproduktionen försämras också möjligheterna för annan förnybar el både i Sverige och i det europeiska systemet, säger Jan Nordling, projektledare, IVA. Den nordiska vattenkraften har en väldigt viktig framtida roll i det europeiska energisystemet genom både lagringsförmåga och reglerkapacitet. Att minska vattenkraften drabbar miljön - samtidigt som det ökar kostnaderna för hela samhället och skapar osäkerhet för investeringar. För att uppnå ett minskat fossilt beroende menar IVA att befintlig vattenkraft inte bara behöver användas i så stor omfattning som möjligt utan snarare utvecklas, givetvis på ett miljöanpassat sätt. Utredningens uppdrag var att se över omprövningsreglerna enligt Miljöbalken och föreslå hur en effektivisering kan uppnås också utan nyprövning. Eftersom ingen ordentlig analys genomförts har utredningen inte följt EU-rättens krav på en analys av att nå målen med mindre långtgående konsekvenser än vad utredningen föreslår. - Det råder bred politisk samsyn i Sverige om vattenkraftens viktiga roll i det nuvarande och framtida energisystemet. Därför vore det anmärkningsvärt om ett fullföljande av utredningens förslag genomförs utan en gedigen analys och konsekvensbedömning, säger Björn O. Nilsson, VD för IVA. Den svenska vattenkraften har i över 100 år varit avgörande för landets utveckling, konkurrenskraft och välfärd. Dess roll är fortsatt viktig och utredningens förslag riskerar att allvarligt skada möjligheterna till vattenkraftens positiva bidrag till samhället. Utredningen konstaterar själv att konsekvenserna ur många aspekter är svåra att bedöma. Detta talar för att en politisk bedömning inte kan göras förrän andra pågående arbeten slutförts och beaktats. IVAs remissvar har sammanställts av en arbetsgrupp ledd av Jan Nordling, projektledare på IVA. I arbetsgruppen har även IVA-ledamöterna Lennart Fredenberg, Bo Normark, Lennart Billfalk och Christer Sjölin ingått. Remissvaret i sin helhet finns att läsa här: http://iva.se/PageFiles/18534/Remissvar%2013%20SOU%2013-69.pdf   För mer information, kontakta:   Erica Dahlquist, vik pressansvarig Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA Telefon: 08-791 29 39, Mobil: 0722-060095 E-postadress: erica.dahlquist@iva.sewww.iva.se