Sökresultat

Regeringen har utsett Yvonne Ruwaida till statssekreterare hos klimat- och miljöminister Åsa Romson. Ruwaida har gedigen politisk erfarenhet från såväl riksdagen som kommunfullmäktige. I den nya rollen kommer hon att arbeta som samordnande statssekreterare till Miljöpartiets båda språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin. Yvonne Ruwaida var riksdagsledamot åren 1994-2006. 2006-2010 var hon Miljöpartiets oppositionsborgarråd i Stockholms stad. Sedan 2007 sitter hon i Miljöpartiets partistyrelse. De senaste åren har hon lett arbetet med att ta fram ett nytt partiprogram för Miljöpartiet. Under åren 2002-2006 var Ruwaida Miljöpartiets budgetförhandlare inom ramen för samarbetet med den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet. Närmast kommer Ruwaida från ett jobb som kraftsystemingenjör på Vattenfall Eldistribution. Yvonne Ruwaida är född 1970 i Tyskland. Hon har bland annat studerat elkraftsteknik vid Luleå Tekniska universitet. Kontakt Clara Lindgren Presskontakt hos Åsa Romson 072-545 21 13

Skilda världar: Offentliganställda tjänstemän mot landsbygdens småföretagare De två miljöprofessorerna Jan Darpö och Jonas Ebbesson skriver i sin långa debattartikel på Brännpunkt (6/9) att de förslag som läggs i Vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande ”i själva verket (är) högst rimliga”. SVAF, Sveriges Advokatsamfund, Svensk Näringsliv och LRF håller inte med. Länkar till samtliga inlägg finns längre ner. SVAF:s ordförande Gunvor Axelsson skriver: De båda försvarar Vattenverksamhetsutredningens mycket kritiserade delbetänkande ”Ny tid Ny prövning” som föreslår att nästan alla, 97 procent, av landets alla vattenkraftverk, små som stora, ska nyprövas. Jan Darpös remissvar på det delbetänkandet var också odelat positivt. De båda delar den inställningen med Kammarkollegiets jurister, länsstyrelserna och Hav- och Vattenmyndigheten. Oroande är också att Jonas Ebbessons förra doktorand Åsa Romson numera är miljöminister. Än mer oroande är att många miljöjurister ser rättsstaten och äganderätten som ett hinder mot att snabbt vidta för tillfället populära miljöåtgärder. Kort sagt handlar det om ett antal offentliga tjänstemän, miljöjurister i olika positioner, som utifrån rent teoretiska perspektiv och med – som det framstår – mycket liten kännedom om verkligheten för det stora antalet av de drabbade, de småskaliga vattenkraftverken, nu vill lyfta över alla kostnader för nyprövningar, omprövningar och åtgärder på ägarna till alla typer av vattenkraft. För ägarna till småskaliga vattenkraftverk ute i landet är verkligheten en annan. De krav som redan nu ställs på nyprövningar av alla anläggningar som inte har tillstånd enligt miljöbalken kommer att innebära konkurs eller stora ekonomiska problem för innehavarna av många historiska anläggningar. Låt oss heller inte glömma att alla dessa anläggningar finns i naturliga vandringshinder; det fanns ingen anledning att bygga en kvarn eller hammare om det inte fanns ett vattenfall på platsen. Många av de gamla kvarnarna med sina dammar blev kvar och existerar än i dag. De levererar några procent av Sveriges el och bidrar till lokal balans i elnäten. Det handlar om gamla kulturmiljöer med fungerande, lönsam småindustri, lokalt ägd – ofta av entusiaster. De underhåller dammarna och ser till att vattennivåerna upprätthålls. Det rör sig om 4 000 jobb och cirka 23 miljarder kronor i tillgångar. Vidare handlar det om något vi alla efterfrågar: nästan totalt koldioxidfri elproduktion. Ett vattenkraftverk ger inga utsläpp, orsakar inget buller, kräver inga transporter av bränsle. Det lånar vattnet till turbinen några sekunder och släpper sedan ut det lika rent som när det togs in i kraftverket. I dag är detta hotat av myndigheter och vattenkraftmotståndare. De stöder sig på EU:s vattendirektiv. Självklart kräver EU:s vattendirekt inte detta. Andra länder i Europa planerar inte att lägga ner sin småskaliga vattenkraft. Tvärt om driver EU projektet RESTOR Hydro där Svensk Vattenkraftförening deltar för att identifiera och återstarta gamla kraftverk som en del i strategin att minska utsläppen av växthusgaser till 2020. Kraftverksägarna är inte motståndare till motiverade, effektiva åtgärder i vattendragen. Det de – och Svensk Vattenkraftförening – invänder mot är att myndigheterna nu tvingar fram långa dyra rättsprocesser – innan Hav- och Vattenmyndigheten ens är klara med vägledningar eller prioriteringar. Vi anser att det är högst rimligt att enskilda småföretag inte drabbas vare sig av myndigheternas felaktiga sätt att implementera och tillämpa vattendirektivet eller av tjänstemäns ambitioner att ta fram ny juridisk praxis. Gunvor Axelsson, ordförande http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bra-med-moderna-krav-pa-vattenkraften_3983103.svd http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forslag-ett-ingrepp-i-enskildas-ratt_3992607.svd http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forslaget-leder-till-kostsam-administration_3998699.svd http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-kraven-innebar-konkurs-for-manga_4002615.svd

Miljöjuristen Arvid Sundelin är kritisk till hur de regler, lagar och direktiv som styr vattenförvaltningen tillämpas. Alldeles för mycket avgörs i de enskilda tillståndsprövningarna. - I dag sätts målen vid varje enskild prövning och man tar inte hänsyn till helhetsbilden. Det innebär att ingen hänsyn tas till påverkan på energisystemet och den totala miljönyttan, säger han. Arvid Sundelin är jurist på advokatfirman Fröberg och Lundholm, som är specialiserade på mark- och miljöjuridiska frågor. Han företräder vattenkraftsbolag i miljörättsliga tillståndsprövningar och är kritisk till hur vattenfrågan hanteras av svenska myndigheter. De övergripande målen för vattenförekomsters ekologiska status eller potential vid vattenkraftverken saknas och det leder till att de enskilda miljöprövningarna blir mer komplicerade processer än nödvändigt, menar han. - Det som saknas är en övergripande målbild för vad som ska uppnås i vattenförekomster där det bedrivs vattenkraftsverksamhet och det saknas också bedömningsgrunder för hur god ekologisk potential ska fastställas. I stället avgörs detta i den enskilda prövningen för enskilda kraftverk. - - - Han vill se att implementering av ramdirektivet görs i rätt ordning så att tillståndsprövningarna kan genomföras på ett mer effektivt sätt och att helheten inte försakas. Det innebär att först och främst måste de vattendrag som bedöms som kraftigt modifierade vattendrag att pekas ut. Därefter måste det finnas definitioner som gör att man kan avgöra om det krävs åtgärder och i så fall vilka för att uppnå god ekologisk potential. Avslutningsvis måste det finnas förslag på åtgärder som gör att målen kan uppnås. Det ska vara myndigheternas uppgift att se till att åtgärderna genomförs. Hela artikeln finns att läsa på: http://www.second-opinion.se/energi/view/2894

Svensk Vattenkraftförening (SVAF) har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade slutbetänkande. Vi ansluter oss i stort till Svensk Energis yttrande, men har ytterligare invändningar och lämnar därför följande synpunkter som är av stor betydelse för våra medlemmar: Sammanfattning: Vattenkraft är viktig för klimatfrågans lösning. Småskalig vattenkraft är viktig ur många aspekter, som bevarare av kulturhistoriska miljöer, som många av våra äldsta, i bruk varande, industrihistoriska verksamheter, som balanskraft lokalt, inte minst i södra delarna av Sverige (med balanskraft i detta sammanhang menas den timvisa produktionen som köpare av småskalig kraft använder i sina balansprognoser), som lokala småföretag, för sysselsättning på landsbygden, som det mest effektiva sättet att generera elektricitet De två senaste betänkandena från Vattenverksamhetsutredningen saknar stöd i branschen och bland många andra samhällsaktörer. Redan nu tvingas många ägare till vattenkraftverk som funnits i flera hundra år att söka helt nya tillstånd. Detta gäller både de som bygger sin verksamhet på hävd, på privilegiebrev eller på vattendom enligt 1918 år lag (som gällde till 1983). Detta är enligt vår uppfattning inte förenligt med egendomsskydd och gällande lagstiftning. Detta innebär genomgående en mycket omfattande nyprövning av anläggningen. Detta kan bli mycket dyrt - och är det oftast. Vi anser att pengar bör läggas på motiverade miljöåtgärder på de platser de ger mest nytta och inte på processer. Att verksamhetsutövare tvingas lägga stora pengar på omfattande rättsprocesser för befintliga anläggningar som hittills ansetts lagliga, uppfattas redan i dag genomgående som ett sätt för myndigheter och vissa s.k. miljöorganisationer med talesrätt att ruinera verksamhetsutövarna. De föreliggande förslagen förstärker den bilden. Bakgrund Svensk Vattenkraftförenings medlemmar som är ägare till och verksamhetsutövare inom småskalig vattenkraft förvaltar stora delar av den nu levande kultur- och näringslivshistorien och andra som stödjer detta. Den småskaliga vattenkraften är ofta ett komplement till andra verksamheter i befintliga landsbygdsföretag och genererar direkt och indirekt c:a 4000 arbetstillfällen. Den småskaliga vattenkraften omsätter idag drygt 3 miljarder kr och det samlade anläggningskapitalet uppgår till ca 25 miljarder kr. Många kvarnar, hammare, smedjor och sågar som idag är småskaliga kraftverk har sina fundament i den vattenkraftshistoria som startade i Skåne på 1000-talet och i Göta- och Svealand på 1100 och 1200-talen. Lagstiftning om kvarnar, vattenhushållning och hänsyn till fiske, fiskodlingar och verksamheter upp- och nedströms finns i de flesta av landskapslagarna som nedtecknades från första delen av 1200-talet och framåt. Att generera elektricitet genom att omvandla kraften (energin) i strömmande vatten till den mest effektiva energiformen är ett utpräglat allmänintresse. Det moderna samhället är helt beroende av stabil tillgång på elektricitet och elhandlare med många leverantörer med anläggningar som genererar intermittent el försöker ständigt få våra medlemmar att bli leverantörer, eftersom även småskaliga strömkraftverk är avsevärt mer stabila än vind- och sol. Länsstyrelsernas, kammarkollegiet och Hav- och Vattenmyndigheten har sedan en tid genomgående arbetat med tolkningar och tillämpningar samt åtgärder med anledning av ramdirektivet som nu gör stor skada för många, oftast småskaliga, anläggningar i landet. Detaljsynpunkter på förslagen i slutbetänkandet 4.2.2 Prövningspliktens utformning Svensk Vattenkraftförening har i huvudsak inga invändningar mot förslagen. Vi tror dock inte att förslaget tar tillräcklig hänsyn till småskaliga vattenkraft som bevisligen drabbas hårt av nuvarande – och sannolikt även det föreslagna prövningssystemet och förespråkar den norska modellen med specialregler för småskalig vattenkraft och en (kompetent) specialmyndighet for tillstånd/konsessioner. I Norge kan vattenkraftverk omprövas efter 30 år vilket stämmer bättre med livslängden på investeringen som genomgående är minst 40 år, än de tio (10) år som gäller i Sverige. För små kraftverk under 1 MW, kan sökanden be Norges Vassdrags- och Energimyndighet, NVE att utvärdera skyldigheten att söka koncession/tillstånd. Samma sak gäller när en befintlig anläggning ska byggas om och/eller byggas ut. Nya kraftverk mindre än 10 MW behandlas av NVE. Detta är mikro-, mini- och småkraftverk. Om en ansökan skulle visa stor miljöpåverkan går den vidare till Olje- och Energidirektoratet, OED, och regeringen. Kraftverk som är större än 10 MW skall behandlas i OED och regeringen. Beträffande det föreslagna uppdraget till HaV vill föreningen med eftertryck betona vikten av att detta arbete sker i positiv samverkan med branschen. 4.2.3 Föreläggande att ansöka om tillstånd m.m . Svensk Vattenkraftförening anser att det måste utformas ett system för prövning av befintliga, under tidigare lagstiftningar lagliga, verksamheter som tar hänsyn till att det handlar om just en befintlig, pågående verksamhet som under lång tid, oftast hundratals år, ansetts laglig. Vi ser numera tydligt konsekvenserna av alla tidigare och nu aktuella förelägganden där våra medlemmar och andra ägare till småskaliga, ofta historiska anläggningar tvingas ansöka om tillstånd och där myndigheterna i processerna dels inte samverkar för att förenkla processen, dels genomgående i processen utgår från och framställer saken som om ingen anläggning finns på platsen. Vi vill i detta främst hänvisa till Artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna Rätt till egendom : Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. Vi hänvisar också till vårt bifogade yttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69) 4.2.4 Ansöknings- och stämningsmål Vi vill peka på att om utredningens tidigare förslag rörande ny prövning skulle genomföras blir det ett mycket stort antal mål som ska handläggas. Med den utgångspunkten vill Svensk Vattenkraftförening framföra att det är svårt att se vilka möjligheter en verksamhetsutövare har att få till stånd en samlad prövning i en process som blir såväl hanterbar som ekonomiskt möjlig att bekosta. 4.2.9 Rättegångskostnader Svensk Vattenkraftförening anser att det i samband med ett eventuellt lagstiftningsarbete med syfte att dela upp processen, är viktigt att berörda sakägare inte får en försämring när det gäller hur rättegångskostnader ska betalas. 4.2.11 Hänsyn till allmänna intressen och fisket; bygdeavgifter och fiskeavgifter m.m. Svensk Vattenkraftförening vill betona att nuvarande bygde- och fiskeavgifter anses vara och är viktiga för det lokala samhället. Vi vill också i påminna om att det svenska svaret till EU Kommissionen på kommissionens frågor om prispolitiken för vatten utpekar dessa avgifter som en del av den svenska prispolitiken. 4.2.15 Lagligförklaring Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget. Större delen av våra medlemmar kommer att beröras av förslaget och detta oavsett om de nyligen fått såväl laglighetsförklaring av anläggningen som en ”modern miljödom” avseende driften/utövandet av vattenverksamheten. Med tanke på hur hårt de verksamhetsutövare som redan nu föreläggs att ansöka om tillstånd drabbas, oavsett om de bygger sin verksamhet på urminnes hävd, privilegiebrev eller andra mer sentida tillstånd, även vattendomar enligt ÄVL, kan konsekvensen av förslaget bli att ett stort antal anläggningar måste rivas. Vi understryker den stora vikten av att institutet laglighetsprövning finns kvar eftersom det fortfarande fyller en betydande praktisk funktion. Om omprövning Svensk Vattenkraftförening ställer sig generellt positiv till omprövning eftersom detta under mycket lång tid varit ett rättssäkert sätt att förändra en pågående mark-/egendomsanvänding. Vi refererar till våra kommentarer under 4.3.2. ovan liksom till Svensk Energis mer utförliga yttranden över förslagen när vi avstyrker förslagen gällande ersättningsrätten vid omprövning. 6.3 Omprövning enligt 24 kap. 5 § MB Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget rörande ”ny teknik” på följande grunder: Det pågår mycket forskning och ”produktutveckling” av såväl fiskvänliga turbiner som olika ”skyddsutrustningar för fisk”, minimivattenföring, tappningsregimer, m.m. Det gör att redan begreppet ”ny teknik” är ett problem och än större blir frågan om den aktuella tekniken verkligen leder till en ”väsentlig förbättring”. Eftersom detta redan nu är ett tilltagande problem där olika myndigheter kräver alltfler utredningar finns en uppenbar risk att förslaget kommer att innebära krav på att verksamhetsutövarna i ännu större omfattning måste utreda och kunna visa att viss ”teknik” inte kan medföra en ”väsentlig förbättring”. Förslaget kan definitivt inte ses som en effektivisering av omprövningsförfarandet och kommer inte, sett till gjorda erfarenheter, att verka hämmande för berörda myndigheter. 6.6 Prövningen av omprövningsmål Svensk Vattenkraftförening tillstyrker förslaget att Havs- och vattenmyndigheten ges i uppdrag att ta fram nationella vägledande prioriteringsgrunder för omprövning av vattenverksamheter. Vi betonar vikten av att även Svenska kraftnät skall delta i ett sådant uppdrag eftersom myndigheten i sin roll som ansvarig för den kortsiktiga balanshållningen av elsystemet, har särskild kompetens som i sig kan balansera vägledande prioritering. Utifrån flertalet kommentarer ovan avstyrker Svensk Vattenkraftförening förslaget som innebär ökad ”utredningsbörda” för verksamhetsutövarna i samband med omprövning (föreslagen ändring av 22 kap. 2 a § MB). Detta eftersom de småskaliga vattenverksamhetsutövarnas erfarenheter sett till myndigheternas ambitionsnivå genomgående är negativa. Vi anser dessutom att det är rimligt att utredningskravet har som utgångspunkt verksamhetsutövarens kunskap och erfarenhet rörande anläggningen och dess drift. 6.7 Rättegångskostnader Se avsnitt 4.2.9 ovan. 6.8 Ersättningsrätten vid omprövning Svensk vattenkraftförening avstyrker enligt ovan förslaget om slopad rätt till ersättning vid omprövning. Vi hänvisar till Svensk Energis synpunkter och kommentarer. Vi hänvisar också till vårt bifogade yttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69) Köping som ovan Gunvor Axelsson, ordförande         1 (5) Gunvor Axelsson, ordförande 0708-727216 gunvor.axelsson@svenskvattenkraft.se                            Datum 2013-12-22       Miljödepartementet 103 30 STOCKHOLM   M2013/2436/Nm Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69) Svensk Vattenkraftförening (SVAF) har beretts möjlighet att lämna synpunkter på rubricerat delbetänkande och lämnar härmed följande synpunkter rörande vattenverksamheter knutna till vattenkraften (kraftverk, dammar och regleringsföretag). Svensk Vattenkraftförenings medlemmar är ägare till och verksamhetsutövare inom småskalig vattenkraft förvaltar stora delar av den nu levande kultur- och näringslivshistorien och andra som stödjer detta. Den småskaliga vattenkraften är ofta ett komplement till andra verksamheter i befintliga landsbygdsföretag och genererar direkt och indirekt c:a 4000 arbetstillfällen. Den småskaliga vattenkraften omsätter idag drygt 3 miljarder kr och det samlade anläggningskapitalet uppgår till ca 25 miljarder kr. Många kvarnar, hammare, smedjor och sågar som idag är småskaliga kraftverk har sina fundament i den vattenkraftshistoria som startade i Skåne på 1000-talet och i Göta- och Svealand på 1100 och 1200-talen. Lagstiftning om kvarnar och hänsyn till fiske, fiskodlingar och verksamheter upp- och nedströms finns i de flesta av landskapslagarna som nedtecknades under 1200-talet. Svensk Vattenkraftförenings synpunkter på delbetänkandet i korthet: Svensk vattenkraft avstyrker utredningens förslag om nyprövning av 98 procent av samtliga befintliga kraftverk. Svensk Vattenkraftförening baserar detta avvisande på att rättsäkerhet och egendomsskydd inte tillgodoses, att miljömässig motivering inte krävs samt att samhällsekonomin och kulturmiljöer skulle komma att skadas. Svensk Vattenkraftförening förordar istället att utredningen i enlighet med ett av uppdragen analyserar det svenska systemet för omprövning av vattenverksamheter och föreslår de ändringar som behövs för att åstadkomma ett effektivt system för omprövning av vattenverksamheter . Svensk Vattenkraftförening avstyrker utredningens förslag avseende prövningens omfattning . Förslaget leder till att genomförande av effektiviseringsåtgärder (utveckling av produktions- och reglerförmåga eller renodlad modernisering) i den befintliga vattenkraften kraftigt kommer att hämmas samt att det blir mycket svårt att få tillstånd till skadeförebyggande underhållsåtgärder. Utredaren har gått långt utanför utredningsuppdraget som gällde hur sådana tillstånd och äldre rättigheter som meddelats före ikraftträdandet av vattenlagen (1918:523) – på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt – utformas och drivs på ett sådant sätt att miljöbalkens hänsynsregler och EU-rättens krav i förhållande till vattenkvalitet och påverkan på djur och växtliv uppfylls. Utredaren förefallet ha misstolkat begreppet samhällsekonomi . Samhället är större än staten och samhällsekonomin är avsevärt större än de offentliga finanserna, varför överflyttningar av kostnader till, pålagor på och neddragningar av företag och enskildas verksamhet enskilt och tillsammans riskerar få mycket negativ inverkan på samhällsekonomin. Det är viktigt att få en rimlig avvägning i fråga om ambitionsnivån på miljöinsatserna. Exempelvis arbetar nu Miljömålsberedningen, inom ramen för sitt uppdrag rörande en sammanhållen och hållbar vattenpolitik, med viktiga styrningsfrågor och diskuterar behovet av politiska avvägningar. Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten har nyligen påbörjat projektet ”Nationell strategi för åtgärder inom vattenkraften”, som avser både åtgärder som minskar miljöpåverkan och åtgärder som kan öka produktionen och reglerförmågan. Dessutom har regeringen nyligen tillsatt en utredning som syftar till att få en tydligare och mer ändamålsenlig myndighetsstruktur för myndigheterna under Miljödepartementet. Utredaren utgår från en omtvistad tolkning av såväl ramdirektivet för vatten som EU:s ambition att utdöma höga böter mot Sverige om utredarens – mycket ofullständigt beskrivna – tolkning av nämnda ramdirektiv inte följs. Det saknas en vederhäftig konsekvensanalys om vad som händer med vår biologiska mångfald i vattendragen om det sker ett borttagande av hinder som gör att främmande arter och sjukdomar fritt kan sprida sig och hur det påverkar att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag . Svensk Vattenkraftförening anser att en fullständig konsekvensanalys inte kan göras förrän utredningens samtliga förslag kan överblickas. Det är därför enligt SVAF:s mening inte möjligt att i detta skede utveckla förslagen avseende nyprövning, prövningens omfattning och generella föreskrifter. Viktiga utgångspunkter och ställningstaganden Vattenkraften är en viktig förnybar, utsläppsfri energikälla, med lång historia. FN och Världsbanken satsar på utveckling av stor- och småskaliga vattenkraft i de delar av världen som saknar elförsörjning och som använder fasta bränslen med omfattande miljöfarliga utsläpp som skadar miljön globalt och människor, mest kvinnor och barn som vistas i miljöer där mat lagas över öppen eld, djur och miljöer lokalt. Inom EU finns Restor Hydro-projektet vars syfte är att identifiera och i kollektiv form återstarta historiska vattenkraftverk. De småskaliga vattenkraftverken har genomgående en mycket lång historia och har, av egenintresse och med hänsyn till lagstiftning samlevt och samverkat med vattenmiljöer, fiske och andra intressenter kring vattendragen i närmare 1000 år i Sverige. Intresset är, om möjligt, än större idag, men faktiska åtgärder i vattendragen hindras av långa, kostsamma rättsprocesser, där processkostnaden för småskaliga anläggningar ofta är högre än planerade åtgärder för att förbättra vattenmiljön och den biologiska mångfalden Att den småskaliga vattenkraften är en miljöfara framstår som långsökt och något som bygger på dels bristande kunskap om hur vattenkraft i allmänhet och småskalig vattenkraft i synnerhet faktiskt fungerar. Exempelvis finns uppfattningen att vattenkraftverk förbrukar vattnet när verkligheten är den att allt vatten återförs till vattendraget i något mera syresatt form än det kom in. Någon analys av konsekvenserna för historiska, i dag aktiva, industrimiljöer har inte gjorts, trots att kulturmiljöutredningen talar om att bevara kulturmiljöer levande och öka möjligheterna att idka verksamhet efter nutida förhållanden. Det har inte gjorts någon analys över att det från och med 1 januari 2014 kommer en lagändring i det som den 1 januari 2014 blir Kulturmiljölag (1988:950) som innebär starkare skydd för anläggningar uppförda före år 1850. Att frånta dessa anläggningar deras tillstånd gör det framtida bevarandet svårt. Enligt Svensk Vattenkraftförenings uppfattning är det långt ifrån klarlagt att Sveriges åtaganden kopplat till EUs ramdirektiv för vatten (RDV) kräver drastiska förändringar i regelverket för att Sverige ska kunna leva upp till direktivets miljömål och undvika sanktioner från EU. Det ställs i EU-rätten inget krav på att en ny och fullständig tillståndsprövning måste genomföras för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden. Förslaget om nyprövning av 98 procent av de svenska vattenkraftverken är en klar avvikelse från den grundläggande principen i en rättsstat att den som har erhållit tillstånd att utföra en anläggning och bedriva verksamhet vid densamma, måste ha ett rimligt mått av trygghet mot senare myndighetsingripanden. SVAF betonar också att frågan om egendomsskydd kopplat till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inte analyserats i tillräcklig omfattning av utredning. Svensk Vattenkraftförening avvisar utredningens bedömning (sidan 354) att ”föreslagna åtgärder” är nödvändiga för att uppnå de krav som följer EU-rätten och inte heller slutsatsen att om åtgärderna inte vidtas riskerar Sverige att få betala höga vitesbelopp till EU. I frågan om praktisk implementering och tillämpning av RDV saknas politiska avvägningar och beslut om en rimlig ambitionsnivå i miljöarbetet, exempelvis när det gäller kriterier för utpekande av kraftigt modifierade vatten och tillämpningen av direktivets undantagsbestämmelser. SVAF hänvisar till en rapport från Ulf Bjällås och Magnus Fröberg, som beställts av Miljömålsberedningen. Svensk Vattenkraftförening kan konstatera att utredningen inte har analyserat vilka materiella miljökrav som ska kunna uppnås med förslagen. Det är därför klart olämpligt att skapa ett system för ny prövning som utgår från att befintliga tillstånd måste kunna ifrågasättas och i förekommande fall återkallas med efterföljande utrivning av anläggningar som yttersta konsekvens. Enligt Svensk Vattenkraftförening kan syftet med uppdraget nås med åtgärder som är effektivare ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och som tillgodoser verksamhetsutövarnas rättssäkerhet och egendomsskydd. Med hänsyn till att det är fråga om kapitalintensiv och långsiktig verksamhet med långa avskrivningstider och långa prövotider vore det en allvarlig risk för vattenkraften med tidsbegränsade tillstånd. SVAF anser att investeringsviljan allvarligt kan komma att hämmas om domstol ska kunna besluta om en alltför kort giltighetstid för tillståndet. Svensk Vattenkraftförening kan även konstatera att konsekvenserna av framlagda förslag inte har utretts: Konsekvensbeskrivningarna är utomordentligt undermånliga och förbiser i allt väsentligt konsekvenserna av att 98 procent av landets vattenkraftverk i ett moment förlorar sina tillstånd. Utredaren inte i analysen tagit med t ex. att alla inblandade parter vid beslutet om Vänerns sänkning drog slutsatsen att en omprövning – märk väl inte en ny tillståndsansökan och dess behandling som är avsevärt mer omfattande – skulle bli alltför omfattande och kostsam och därför fann ett sätt att inom ramen för gällande vattendom lösa problemen. Det finns inte någon samlad ekonomisk bedömning av de totala kostnaderna för nyprövning av samtliga tillstånd som inte har tillstånd enligt MB eller den tidsrymd det kommer att behövas för ett genomförande. Bedömd kostnad för en full nyprövning av samtliga tillstånd är någonstans mellan 40 – 60 miljarder och en tidsåtgång på ca 40 – 50 år. Därtill kommer kostnader för miljöåtgärder. Det är de stora KMV-anläggningarna som kommer att kraftigt påverka kostnaden och tidsåtgången. Det finns inte någon konsekvensbedömning vad som händer med de ca 90-talet kraftverk som finns i våra undantagna vatten (4 kap 6§ MB) Det saknas en analys av konsekvenserna när avskrivningstiden och därmed amorteringstiden riskerar sänkas till långt under anläggningens livslängd och vad detta innebär för att användning av bästa möjliga teknik (BMT), som är dyrare och har betydlig längre hållbarhet, i kraftanläggningarna. Gunvor Axelsson ordförande

Svenska kraftnät, med förre försvarministern Mikael Odenberg i spetsen, totaltsågar slutbetänkandet från vattenverksamhetsutredningen. Det statliga affärsverket ifrågasätter dessutom kompetensen hos kollegerna på både Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten. Myndigheter konstaterar inledningsvis att slutbetänkandet inte har beaktat de synpunkter som myndigheten tidigare lämnade på delbetänkandet (SOU 2013:69: ”Svenska kraftnät vidhåller att vattenverksamhetsutredningen saknar den helhetssyn som är nödvändig för att utgöra ett fullständigt system för tillståndsgivningen av den svenska vattenkraften. Förslagen bedöms inte kunna hantera den mångdimensionella miljöproblematiken på ett ansvarsfullt sätt.” Svenska kraftnät skriver vidare:: ”Vattenverksamhetsutredningens totala brist på konsekvensanalyser för kraftsystemet kvarstår. Det är inte möjligt att bedöma hur slutbetänkandets förslag kommer att påverka Svenska kraftnäts förutsättningar att utöva systemansvaret för el och säkerställa driftsäkerheten i det svenska elsystemet.” Svenska kraftnät anser att de föreslagna förändringarna för omprövning av vattenkraftstillstånden ensidigt fokuserar på att säkerställa ett effektivt system för genomförande av vattenekologiska åtgärder: ”Utredningen har tolkat sitt uppdrag som att enbart omfatta förslag till förändringar av reglerna för omprövning och har inte beaktat i vilken utsträckning dessa kommer att tillämpas eller vilka följderna blir för den svenska vattenkraften, kraftsystemet och samhällsekonomin.” Utredningen ignorerar därmed direktivets formuleringar, enligt Svenska kraftnät, som tillägger att betänkandet ”inte tar det viktiga ansvaret för att utreda följderna av regelförändringarna och hur avvägningen ska ske mellan lokal miljönytta och konsekvenser för kraftsystemet”. Hela remissvaret finns att läsa på: http://www.svk.se/Global/Remissvar%20Vattenverksamhetsutredningens%20slutbet%C3%A4nkande%20SOU%202014-35.pdf

Ledaren i Lantbruk & Skogsland 28 nov 2014: Alla vattenkraftverk med tillstånd äldre än Miljöbalken ska omprövas. Det föreslår Vattenverksamhetsutredningen som nu har varit ute på remiss. Förslaget hotar de nära 2 000 småskaliga kraftverk som finns runtom på vår landsbygd. En prövning enligt dagens miljöbyråkrati är nämligen en omständlig och svindyr historia. Sven-Erik Vänneå i Knäred vet hur det är. Han ville bygga ut sitt 100 år gamla kraftverk, han tyckte att det var roligt att kunna producera förnybar energi. När han först lämnade in sin ansökan hade han dessutom fått ett EU-stöd till vattenkraft beviljat. Men när tillståndet efter sex år av turer i domstolarna var klart hade EU-stödet slopats. Sven-Erik Vänneå måste, utöver kostnader för miljökonsekvensbeskrivning, mkb, betala rättegångskostnader för de myndigheter som överklagat besluten i lägre instanser. Dit hör kostnaderna för statliga Kammarkollegiet, en myndighet vars ämbetsmän tycks besatta av att till varje pris sätta käppar i hjulen för vattenkraften. Notan för Sven-Erik Vänneås tillstånd slutade på 700 000. Med detta har han rätten på sin sida, men pengarna för att bygga ut kraftverket är förbrukade. Nu försöker han sälja kraftverket som hans farfar byggde. – Trots att kraftverket har varit i gång sedan 1910 skulle det ifrågasättas varför det ligger där det ligger, suckar Sven-Erik Vänneå. Så är det faktiskt. I MKB-n ska ett noll-alternativ presenteras. Man måste beskriva hur det skulle ha sett ut om kraftverket inte fanns, även om det kan handla om en kvarn eller ett sågverk som funnits på platsen i århundraden. En nära nog omöjlig uppgift, som knappast låter sig göras utan dryga arvoden till teknikkonsulter. Blir förslaget verklighet hotas mängder av småskaliga vattenkraftverk. De små verken kan inte bära kostnaderna för en miljöprövning. En enkät med kraftverksägare i förra veckans Skogsland pekar mot att många funderar på nedläggning. Det vi förlorar på detta är ren och förnybar energi och sysselsättning på landsbygden. Vi riskerar också att kulturmiljöer, delar av vår industrihistoria, går förlorade när små kraftverk stängs. Kerstin Davidson http://www.lantbruk.com/ledare/kappar-i-hjulet-vattenkraften

2013 var ett (milt sagt) besvärligt år för den småskaliga vattenkraften, 2014 har hittills varit än värre. De snart 20 månader som gått sedan jag tog över som ordförande har fyllts av utredningar och remissvar: Dammsäkerhetsutredningen, Vattenverksamhetsutredningen, Miljömålsberedningen, HaV:s olika vägledningar, dialogmöten, m.m., m.m. Inom EU har en grupp där jag deltagit som representant för ESHA arbetat med att ta fram vägledning för ekologiska flöden som kan få stor effekt i Sverige. Jag och Minna Torsner från Fortum/Eurelectrics (de stora (vatten)kraftbolagens Europeiska organisation) tvingades till sist konstatera att vi inte kan ställa oss bakom de rekommendationer som kommittén har tagit fram eftersom de är alltför långtgående och ställer till stora problem i Sverige, Norge och Finland. Dessutom har länsstyrelserna trappat upp krigföringen mot den småskaliga vattenkraften genom att tvinga fram så många tillståndsärenden de kan. Och när ett ärende väl hamnar i domstol så finns en stor risk att alla myndigheter – kammarkollegiet, Havs- och Vattenmyndigheten, länsstyrelsen och ev. någon miljösamordnare i en kommun, ser till att tillståndsprocessen blir lång, kostsam och komplicerad. Det tar tid att bilda opinion och att vända en trend. Walter Johansson brukar säga att vårt stora problem är att Sportfiskarna startade sin kampanj för mer än tio år sedan, medan SVAF kom igång på allvar för drygt två år sedan. Något av det undertecknad och andra engagerade styrelsemedlemmar gjort sedan årsstämman kan du läsa om i det här nyhetsbrevet. Och det finns ett ljus i mörkret, även om det tyvärr inte lär hjälpa alla nu drabbade: Länsstyrelsen i Västra Götaland verkar ha insett de omfattande problem som man skapat då myndigheten i sitt remissvar till ”I Vått och Torrt” skriver: ” En tillståndsprövning enligt nuvarande regler kan vara betungande för många verksamhetsutövare och Länsstyrelsen bedömer, utifrån erfarenheter från tillsynen, att enklare prövningsregler bör övervägas för vissa vattenverksamheter.” Gunvor Axelsson Aktuellt om politiken Bästa beskrivningen är: Kaos!  Vad detta innebär för den småskaliga vattenkraften, tillståndsprocesser, etc. är svårt att säga. Givetvis kommer mycket att skjutas på framtiden. Partierna lär inte ha ändrat uppfattning på de tre månader som gått sedan det ordinarie riksdagsvalet, men där ber vi från styrelsens sida att få återkomma närmare efter extravalet. Den tydligaste förändringen är att riksdagsledamöter från Centern i Västra Götaland har börjat försvara den småskaliga vattenkraften och ställt frågor till miljöminister Åsa Romsson i interpellationsdebatten för en dryg vecka sedan. Dock har SVAF inte fått någon förklaring till varför tidigare miljöministern Lena Ek skapade de problem vi nu har… Yttranden: Yttrande avseende: M2014/1451/Nm                          2014-10-31 Remissvar: I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler (SOU 2014:35) (Yttrandet finns i sin helhet på hemsidan.) Detaljsynpunkter på förslagen i slutbetänkandet 4.2.2 Prövningspliktens utformning Svensk Vattenkraftförening har i huvudsak inga invändningar mot förslagen. Vi tror  dock inte att förslaget tar tillräcklig hänsyn till småskaliga vattenkraft som bevisligen drabbas hårt av nuvarande – och sannolikt även det föreslagna prövningssystemet och förespråkar den norska modellen med specialregler för småskalig vattenkraft och en (kompetent) specialmyndighet for tillstånd/konsessioner. I Norge kan vattenkraftverk omprövas efter 30 år vilket stämmer bättre med livslängden på investeringen som genomgående är minst 40 år, än de tio (10) år som gäller i Sverige. För små kraftverk under 1 MW, kan sökanden be Norges Vassdrags- och Energimyndighet, NVE att utvärdera skyldigheten att söka koncession/tillstånd. Samma sak gäller när en befintlig anläggning ska byggas om och/eller byggas ut. Nya kraftverk mindre än 10 MW behandlas av NVE. Detta är mikro-, mini- och småkraftverk. Om en ansökan skulle visa stor miljöpåverkan går den vidare till Olje- och Energidirektoratet, OED, och regeringen. Kraftverk som är större än 10 MW skall behandlas i OED och regeringen. Beträffande det föreslagna uppdraget till HaV vill föreningen med eftertryck betona vikten av att detta arbete sker i positiv samverkan med branschen. 4.2.3 Föreläggande att ansöka om tillstånd m.m . Svensk Vattenkraftförening anser att det måste utformas ett system för prövning av befintliga, under tidigare lagstiftningar lagliga, verksamheter som tar hänsyn till att det handlar om just en befintlig, pågående verksamhet som under lång tid, oftast hundratals år, ansetts laglig. Vi ser numera tydligt konsekvenserna av alla tidigare och nu aktuella förelägganden där våra medlemmar och andra ägare till småskaliga, ofta historiska anläggningar tvingas ansöka om tillstånd och där myndigheterna i processerna dels inte samverkar för att förenkla processen, dels genomgående i processen utgår från och framställer saken som om ingen anläggning finns på platsen. Vi vill i detta främst hänvisa till Artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna Rätt till egendom : Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen. Vi hänvisar också till vårt bifogade yttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69) 4.2.4 Ansöknings- och stämningsmål Vi vill peka på att om utredningens tidigare förslag rörande ny prövning skulle genomföras blir det ett mycket stort antal mål som ska handläggas. Med den utgångspunkten vill Svensk Vattenkraftförening framföra att det är svårt att se vilka möjligheter en verksamhetsutövare har att få till stånd en samlad prövning i en process som blir såväl hanterbar som ekonomiskt möjlig att bekosta. 4.2.9 Rättegångskostnader Svensk Vattenkraftförening anser att det i samband med ett eventuellt lagstiftningsarbete med syfte att dela upp processen, är viktigt att berörda sakägare inte får en försämring när det gäller hur rättegångskostnader ska betalas. 4.2.11 Hänsyn till allmänna intressen och fisket; bygdeavgifter och fiskeavgifter m.m. Svensk Vattenkraftförening vill betona att nuvarande bygde- och fiskeavgifter anses vara och är viktiga för det lokala samhället. Vi vill också i påminna om att det svenska svaret till EU Kommissionen på kommissionens frågor om prispolitiken för vatten utpekar dessa avgifter som en del av den svenska prispolitiken. 4.2.15 Lagligförklaring Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget. Större delen av våra medlemmar kommer att beröras av förslaget och detta oavsett om de nyligen fått såväl laglighetsförklaring av anläggningen som en ”modern miljödom” avseende driften/utövandet av vattenverksamheten. Med tanke på hur hårt de verksamhetsutövare som redan nu föreläggs att ansöka om tillstånd drabbas, oavsett om de bygger sin verksamhet på urminnes hävd, privilegiebrev eller andra mer sentida tillstånd, även vattendomar enligt ÄVL, kan konsekvensen av förslaget bli att ett stort antal anläggningar måste rivas. Vi understryker den stora vikten av att institutet laglighetsprövning finns kvar eftersom det fortfarande fyller en betydande praktisk funktion. Om omprövning Svensk Vattenkraftförening ställer sig generellt positiv till omprövning eftersom detta under mycket lång tid varit ett rättssäkert sätt att förändra en pågående mark-/egendomsanvänding. Vi refererar till våra kommentarer under 4.3.2. ovan liksom till Svensk Energis mer utförliga yttranden över förslagen när vi avstyrker förslagen gällande ersättningsrätten vid omprövning. 6.3 Omprövning enligt 24 kap. 5 § MB Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget rörande ”ny teknik” på följande grunder: Det pågår mycket forskning och ”produktutveckling” av såväl fiskvänliga turbiner som olika ”skyddsutrustningar för fisk”, minimivattenföring, tappningsregimer, m.m. Det gör att redan begreppet ”ny teknik” är ett problem och än större blir frågan om den aktuella tekniken verkligen leder till en ”väsentlig förbättring”. Eftersom detta redan nu är ett tilltagande problem där olika myndigheter kräver alltfler utredningar finns en uppenbar risk att förslaget kommer att innebära krav på att verksamhetsutövarna i ännu större omfattning måste utreda och kunna visa att viss ”teknik” inte kan medföra en ”väsentlig förbättring”. Förslaget kan definitivt inte ses som en effektivisering av omprövningsförfarandet och kommer inte, sett till gjorda erfarenheter, att verka hämmande för berörda myndigheter. 6.6 Prövningen av omprövningsmål Svensk Vattenkraftförening tillstyrker förslaget att Havs- och vattenmyndigheten ges i uppdrag att ta fram nationella vägledande prioriteringsgrunder för omprövning av vattenverksamheter. Vi betonar vikten av att även Svenska kraftnät skall delta i ett sådant uppdrag eftersom myndigheten i sin roll som ansvarig för den kortsiktiga balanshållningen av elsystemet, har särskild kompetens som i sig kan balansera vägledande prioritering. Utifrån flertalet kommentarer ovan avstyrker Svensk Vattenkraftförening förslaget som innebär ökad ”utredningsbörda” för verksamhetsutövarna i samband med omprövning (föreslagen ändring av 22 kap. 2 a § MB). Detta eftersom de småskaliga vattenverksamhetsutövarnas erfarenheter sett till myndigheternas ambitionsnivå genomgående är negativa. Vi anser dessutom att det är rimligt att utredningskravet har som utgångspunkt verksamhetsutövarens kunskap och erfarenhet rörande anläggningen och dess drift.   Yttrande avseende: M2014/1595/Nm                                                 2014-11-25 Remissvar: Miljömålsberedningens delbetänkande Med miljömålen i fokus - hållbar användning av mark och vatten, SOU 2014:50 Svensk Vattenkraftförening, SVAF, har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade slutbetänkande. Vi kommer i allt väsentligt att begränsa våra kommentarer till de delar av delbetänkandet som berör sådan vattenverksamhet som ligger till grund för elproduktion från vattenkraft. Svensk Vattenkraftförening ansluter i övrigt till Svensk Energis remissvar. Sammanfattning: Vattenkraft är viktig som ett bidrag till klimatfrågans lösning. Småskalig vattenkraft är viktig ur många aspekter: som ekonomisk förutsättning för att bevara kulturhistoriska miljöer, som många av våra äldsta, i bruk varande, industrihistoriska verksamheter, som balanskraft lokalt, inte minst i södra delarna av Sverige (med balanskraft i detta sammanhang menas den timvisa produktionen som köpare av småskalig kraft använder i sina balansprognoser), som lokala småföretag, för sysselsättning på landsbygden, som det mest effektiva sättet att generera elektricitet Redan nu tvingas många ägare till vattenkraftverk som funnits i flera hundra år att söka nya tillstånd. Detta gäller både de som bygger sin verksamhet på hävd, på privilegiebrev eller på vattendom enligt 1918 år lag (som gällde till 1983). Detta är enligt vår uppfattning inte förenligt med egendomsskydd och gällande lagstiftning. SVAF förespråkar omprövning, inte nyprövning. Nyprövning innebär genomgående en mycket omfattande prövning av anläggningen, där det exempelvis i miljökonsekvensbeskrivningen ska redovisas vattendraget och miljön där omkring i en situation som att befintlig anläggning inte finns. Detta är en orimlighet med dammanläggningar som kan en månghundraårig historia. Det kan bli mycket dyrt - och är det oftast. Vi anser att pengar bör läggas på motiverade miljöåtgärder på de platser de ger mest nytta och inte på processer. Detta har också inneburit att många av våra medlemmar helt tappat förtroendet för myndigheter och domstolar. SVAF:s syn är att rättssäkerhet och legitimitet i den statliga styrningen inte längre kan anses vara gällande för (småskalig) vattenkraft. Grunden till våra medlemmars och andra vattenkraftsägares problem ligger, enligt SVAF:s åsikt, i den misslyckade form av governance som tillämpats gällande ramdirektivet för vatten vilket lett till både felaktig(a) tolkning(ar) och felaktig implementering. De förslag som nu läggs i det aktuella delbetänkandet från Miljömålsberedningen är i och för sig positiva vad gäller att försöka rätta till de felgrepp som begåtts och fortfarande begås, men för många av de vattenverksamhetsutövare som redan tvingasts in i nyprövningssystemet kommer det alldeles för sent. SVAF instämmer alltså i den bedömning som gjordes av den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2012, nämligen att det behövs en bättre arbetsprocess, en utveckling och differentiering av styrmedel samt en effektivare tillämpning för att Sverige ska kunna nå de vattenanknutna miljökvalitetsmålen. SVAF instämmer också i att en hållbar vattenpolitik ska bidra till att säkerställa god vattenkvalitet och vattentillgång samt bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljö. Den ska också bidra till en långsiktigt hållbar utveckling av exempelvis vatten-, jord- och skogsbruk, elproduktion och andra former av näringsliv, transporter, turism och till regional utveckling. Här kan vi dock konstatera att länsstyrelser, kammarkollegiet, Havs- och Vattenmyndigheten och domstolar hittills enbart sett till den biologiska mångfalden och ignorerat övriga delar vad gäller helhetssyn på en hållbar vatten- och energipolitik. Att verksamhetsutövare tvingas lägga stora pengar på omfattande rättsprocesser för befintliga anläggningar som hittills ansetts lagliga, uppfattas redan i dag av våra medlemmar genomgående som ett försök från myndigheter och vissa s.k. miljöorganisationer med talerätt att ruinera verksamhetsutövarna. De föreliggande förslagen från vattenverksamhetsutredningen och den något diffusa skrivningen i HaV:s och Energimyndighetens gemensamma nationella strategi som kan innebära att 1 000 småskaliga vattenkraftverk kommer att rivas ut, förstärker den bilden. Metoden att tvinga fram nyprövningar (laglighetsprövning och miljötillstånd) av anläggningar som under mycket lång tid ansetts lagliga innebär också att alla kostnader läggs över på ägaren/verksamhetsutövaren oavsett om den process som tvingas fram i slutledet leder fram till nytt tillstånd eller utrivning. Detta stämmer illa med egendomsskydd och det som hittills varit den svenska rättsstaten. Vi vill också betona att andra länder – inte minst Österrike, Norge och Skottland – som arbetat med implementering och miljömål på ett helt annat sätt an Sverige valt att göra, nu bygger ut vattenkraften och/eller ger ersättning för att vidta miljöåtgärder och effektiviseringar i befintliga anläggningar. I Schweiz betalar elkonsumenter en extra avgift per använd kWh, vilket avsätts för miljöåtgärder och forskning kring miljöteknik vid vattenkraftverk. Detta har skapat en mycket stark budget för forskning och miljöförbättringar i reglerade vatten. Schweiz tillämpar uppenbarligen ”förorenaren betalar-principen” (som är en av grundprinciperna i ramvattendirektivet) som att konsumenten är förorenaren, och inte uteslutande producenten. I Sverige gäller i nuläget motsatsen. Sverige, och hela Europa, behöver vattenkraften. Staten bör därför ta fram verktyg som så långt möjligt möjliggör förnybar elproduktion i kombination med förbättrad vattenmiljö. För många små verksamhetsutövare saknas inte viljan, utan snarare ekonomiska resurser. Staten har också ett tydligt ansvar. Staten har historiskt varit pådrivande för utbyggnad av vattenkraft. T.ex. genom elcertifikaten som styrmedel, investeringsstöd mm. Samma roll har staten haft i t.ex. markavvattnings- och sjösänkningsprojekt då tillgängliggörande av jordbruksmark (precis som vattenkraft) en gång ansågs avgörande för samhällsutvecklingen. Idag beviljar EU och svenska staten frikostiga bidrag för återställande av våtmarksområden mm för att åtgärda den miljöproblematik som markavvattningen skapade. En kontrast är då att statens linje i vattenkraftsammanhang är att verksamhetsutövaren ska bekosta alla miljöåtgärder (eller återställning om kraftverket rivs ut). Motivet är vanligen att det är en pågående näringsverksamhet. Skillnaden mot pågående jordbruksverksamhet i våtmarksprojekt mm är dock obefintlig. Svensk Vattenkraftförening vill också tillägga att Länsstyrelsen i Västra Götaland som förelagt mer än 50 verksamhetsutövare att söka nya tillstånd verkar ha insett de omfattande problem som man skapat då myndigheten i sitt remissvar till ”I Vått och Torrt” skriver: ” En tillståndsprövning enligt nuvarande regler kan vara betungande för många verksamhetsutövare och Länsstyrelsen bedömer, utifrån erfarenheter från tillsynen, att enklare prövningsregler bör övervägas för vissa vattenverksamheter.” Kansliet Ny adress och nytt telefonnummer Svensk Vattenkraftförening Kvarnvägen 2                                              Telefon: 0346-200 01 311 64 Vessigebro                                                      www.svenskvattenkraft.se E-mail. info@svenskvattenkraft.se Boka in: Årsstämman den 18-19 april 2015 Planen är att stämman hålls i Linköping

Åsa Romson har svarat på en fråga från Patrik Björck (S) och säger bland annat: "vattenkraften viktig i omställningen till ett förnybart energisystem och därmed miljökvalitets-målet Begränsad klimatpåverkan. En framtida lagreglering behöver alltså se till att vi ökar takten för att anpassa vattenkraften till miljökraven, och att vi når de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen samt de mål som finns inom energi- och klimatpolitiken". Vi ska alltså sträva efter "både och" precis som SVAF länge påpekat. Läs fråga och svar här !

Varför försvinner musslor som levt i sedan hundratals års dämda vattendrag?  Kan det ha något med din och min användning av mikroplaster etc. att göra? Det reningsverken inte förmår rena blir kanske för jobbigt för musslorna att ta hand om. Dessa hinder, som på senare år aktualiserats inom EU, avser fiskars fria rörlighet i europeiska vattendrag. Tankegodset ifråga, som möjligen härrör ur Rousseaus filosofier, har utmynnat i ett s.k. vattendirektiv, som lämnats att fritt tolkas i de europeiska medlemsländerna. Vårt land, som gärna vill vara ”bäst i klassen” har åberopande Vattendirektivet tillställt Länsstyrelserna ett s.k. Regleringsbrev år 2012. Hur övriga EU-länder har ställt sig till direktivet, beror på solidariteten, som på goda grunder kan ifrågasättas. Den svenska tolkningen innebär att alla vattenhinder behöver omprövas och helst rivas ut. Våra stora svenska inlandssjöar, Vänern, Vättern, Mälaren m.fl. och lokalt i Skåne, Ringsjön, Ivösjön, Vombsjön, Häckebergasjön m.fl. , som historiskt sett varit uppdämda och därmed försedda med vandringshinder riskerar att delvis torrläggas och ruineras om intentionerna med utrivningar genomföres. Grundvattennivåerna är i farozonen. Tanken att återföra naturen till ett drömt idealtillstånd från förkristlig tid är både orealistisk och sanslös. Man kan bygga fiskvägar men från Sportfiskarorganisationerna och Älvräddarna hävdas att laxtrappor etc. är otillräckliga. Man vill ha ordentliga dammgenombrott med förluster av åtskilliga m³ vatten per sekund som följd. Inte ens specialister är överens om hur en korrekt fiskväg skall byggas. Så till exempel byggdes en liten fiskväg vid Bösmöllan i Kävlingeån för bara några år sedan till en kostnad av 140000:-. Arbetet leddes av en närboende doktor i limnologi. Fiskvägen är redan utdömd av andra experter och skall ombyggas om inte rentav hela fördämningen skall rivas. Vid det fiskala genomförandet av Regleringsbrevet drar sig myndigheterna inte för att tillgripa metoder, gränsande till det kriminella. Man vill förmå fastighetsägare att genomföra rivningar på egen bekostnad. Men först måste man söka tillstånd hos Mark och Miljödomstolen och till ansökan foga en s.k. miljökonsekvensbeskrivning som så detaljerat som möjligt skall beskriva följderna av en utrivning. Har man en fungerade vattenkraftanläggning skall man söka tillstånd för denna med utgångspunkt från att anläggningen skall uppföras på nytt! Den privata ägande- och bestämmanderätten samt begreppet gammal hävd har helt satts ur spel. I den svenska tolkningen av Vattendirektivet ömmar man särskilt för musslor och andra högintressanta arter, särskilt den tjockskaliga målarmusslan. Man kan notera, att den fanns bl. a. i hela Kävlingeån i mitten av 50-talet (omvittnas av äldre gentlemän, som förr vistades mycket vid ån). Vad kan då ha inträffat, som orsakar att den numera endast återfinnes i åns övre delar? Musslan tillskrivs vattenrenande egenskaper och då är det lätt att inse, att den lär ha försvunnit p.g.a. förändringar i vattenkvaliteten. Reningsverken förmår inte att rena avloppsvattnet i tillräckligt hög grad. Plasterna tillkom efter andra världskriget och ingår nu även i vanliga hygienprodukter i form av mikroplaster. Tandkrämer, kosmetika m.m. och vi skall inte nonchalera mediciner, som passerar mänskligheten. Antibiotika, p-piller och en rik flora av mediciner belastar avloppsverken. I slutänden hamnar det mesta i vattendragen. Det finns f.ö. mer än 2000 icke godkända avloppsanläggningar i Kävlingeåns övre delar. Det intensiva jordbruket kan också ha tillfört skadliga kemikalier. Det rör sig då både om nya och gamla synder. Gödnings- och sprutmedel var förr relativt sett billigare än idag och det medförde överanvändning i många fall. Åtskilliga ton av upplagrade kemikalier befinner sig på väg till recipienterna. DDT-skandalen har vi i färskt minne. Musslornas överlevnadsförmåga i Kävlingeåvattnet kan lätt bedömas om man placerar levande musslor i bur i åns nedre delar för bedömning. Ett dylikt experiment har så vitt vi vet aldrig företagits. Måhända är den pågående aktionen totalt ovetenskaplig. Att skylla musslornas utdöende på de få vattenturbiner, som fortfarande hålls igång i Kävlingeån är att göra det enkelt för sig. Dämmena har funnits i över 300 år och dagens turbinkörningar är mindre faunafarliga än gårdagens metoder med korttidsregleringar (man körde en stund när malningsbehov förelåg, dammen tömdes och stränder torrlades). Nu kan vattennivåerna hållas konstanta. Dammrivningar skadar vattendjurens månghundraåriga habitat mer än den nytta de eventuellt skulle medföra. Man får hoppas att tillströmningen av de mest skärpta gymnasieungdomarna till universitetens utbildningar i bl. a. limnologi blir så stor, att kommande åtgärder i svenska vatten i framtiden kommer att vara mera baserade på vetande än tro. Ett praktiskt synsätt i stället för ideologiskt bör dominera. Många kulturmiljöer vid våra vattendrag kommer att spolieras vid de förestående miljörivningarna. Sportfisket bör avglorifieras. Djurplågeriaspekten beaktas märkligt nog ej när det gäller sportig lek med levande varelser. Det förskönande tillägget ”sport” kan knappast lindra djurens plågor. Åke Stridh Bösmöllan

En slutrapport från Svenska kraftnät ”Beroendet av el i samhället och elens andel av energianvänd­ningen ökar stadigt både i Sverige och Norden och ännu mer i övriga Europa. Elen och elsystemet förväntas spela en allt större roll i omställningen av energisystemet genom över­gång till el som energibärare.” ”Kraftsystemet kommer därför under en relativt lång tid fram­över att behöva lösa tillgången på effekt och balansregle­ringsutmaningen med de resurser som i dag finns tillgängliga i systemet.”, ”Behovet av ny planerbar produk­tion och reglerresurser kommer i första hand att gälla för SE3 och SE4.”, ”Till exempel skulle en övergång till manuella elektroniska avrop på reglerkraftmarknaden kunna öppna marknaden för nya aktörer som mindre producen­ter” och ”Den minskande svängmassan i systemet måste åtgärdas på något sätt om inte elsystemets störningskänslighet ska öka.” är några citat ur rapportens slutsatser. Småskalig vattenkraft är enkel att prognosera och bidrar med svängmassa i elsystemet. Anläggningar med synkrongeneratorer bidrar dessutom till spänningshållningen. Rapporten finns på denna länk . Släpp loss potentialen i Europas småskaliga vattenkraft !

Vattenkraften spelar en viktig roll för den svenska effektbalansen. Genom sin flexibilitet och unika förmåga att lagra vatten i magasin säkerställs att effekt finns tillgänglig när den behövs. Även den småskaliga vattenkraften utgör en effekttillgång. Det gäller framför allt i södra Sverige, som är ett område med produktionsunderskott. Svenska kraftnät är mycket angeläget om att reglerförmågan beskrivs på ett riktigt sätt, så att dess betydelse för kraftsystemet tydligt framgår när beslut om miljöåtgärder ska fattas. I perspektivet av utfasning av kärnkraftsproduktion är heller inte bara reglerförmågan viktig. Också den potential för elproduktion i södra Sverige som den småskaliga vattenkraften där representerar är i sammanhanget viktig för att bemästra framtiden. Balansregleringen inom Sverige utförs idag nästan uteslutande med den reglerbara vattenkraften. Detta gäller för samtliga tidsperspektiv – från den momentana frekvensregleringen till den långsiktiga säsongsregleringen. Det är viktigt att EU:s ramdirektiv för vatten implementeras på ett sätt som inte skadar vattenkraftens reglerförmåga. Den småskaliga vattenkraften i södra Sverige är också, genom sitt geografiska läge, en viktig produktionsresurs. Ovanstående tre stycken är hämtade ur Svenska kraftnäts delredovisning "Anpassning av elsystemet med en stor mängd förnybar elproduktion". Det slås fast att småskalig vattenkraft: är en effekttillgång framför allt i södra Sverige är en potential för elproduktion i södra Sverige är en viktig produktionsresurs i södra Sverige. Hela redovisningen finns här .

I dagsläget löper kulturmiljöer vid vattendrag en risk att skadas i samband med kompenserande åtgärder. Under hösten 2015 kommer Riksantikvarieämbetet därför att genomföra en utvärdering av förutsättningarna för hur kulturmiljöer kan beaktas när åtgärder vid vattendrag genomförs. En stor del av kulturarvet har en koppling till sjöar och vattendrag. Ända sedan medeltiden har människan nyttjat vattnets kraft och genom olika verksamheter och aktiviteter påverkat miljön. Årligen genomförs många åtgärder för att återställa eller på annat sätt kompensera för mänsklig fysisk påverkan i och vid vattendrag. Flera av åtgärderna berör kulturmiljöer på olika sätt och kan även leda till att de rivs ut. Länsstyrelsen kan ha dubbla roller Kulturmiljöer vid vattendrag ingår i ett komplext sammanhang där olika intressen, politiska mål och regelverk avgör om de bevaras, används och utvecklas. Riksantikvarieämbetet har i en förstudie identifierat indikationer på problem i samband med att åtgärder genomförs. Bland annat finns potentiella målkonflikter mellan olika styrmedel och mål, processen för att hantera planeringen och genomförandet av åtgärder samt för att hantera avvägning av olika intressen brister eller är oklar, kunskaper om kulturmiljöer brister eller saknar betydelse i samband med åtgärder och länsstyrelsen kan ha flera roller i anslutning till åtgärderna vilket kan skapa en otydlighet. Riksantikvarieämbetet avser därför att under hösten utvärdera och utreda förutsättningarna för att kulturmiljöerna beaktas när åtgärder vid vattendrag genomförs.  Utvärderingen utgår från följande frågeställningar: Har processen i samband med planering och genomförande av åtgärder vid vattendrag skapat goda förutsättningar för att beakta kulturmiljöer? Vilka faktorer leder till att kulturmiljöer beaktas respektive inte beaktas när åtgärder vid vattendrag planeras eller genomförs? Finns goda exempel på genomförda åtgärder där kulturmiljöer har beaktats? Utvärderingen beräknas vara klar i december 2015. http://www.raa.se/2015/06/kommande-utvardering-kring-skydd-av-kulturmiljoer-vid-vattendrag/