Sökresultat

Som akademiker funderar man över hur det kan komma sig att den problematiska situationen för småskalig vattenkraft uppstått. Här är mina tankar och se dem som hypotetiska. Om man först gör en s.k. aktörsanalys och ser till de olika aktörerna och deras handlingsmönster finns en komplex karta aktörer På central nivå finns riksdag och nationella partier (mer eller mindre medvetna i frågan), regering och främst miljödepartementet (som jag tolkar det ligger lågt), miljöintressen typ Kommerskollegium (klart emot) Sportfiskarna, Älvräddarna, Naturskyddsföreingen m.m. (som är klart emot), Hav och Vattenmyndigheten (som förvisso arbetar på en konstruktiv strategi men ligger lågt), Energimyndigheten (vet ej var de står). IVA och industrin (för småskalig vattenkraft som jag tolkar det), Stora energiföretag som Vattenfall, EON m.fl (kanske ligger lågt eftersom de har sin verksamhet säkrat ändå), Vattenkraftföreningen (stark försvarare), specialdomstolarna (lagtolkarna). På regional nivå finns länsstyrelserna och deras deras naturvårdsenheter (klart emot), länstyrelsens enheter för landsbygdsutveckling (har jag sökt uppmärksamma på frågan (men de ligger nog lågt), regionala utvecklingsorgan i landsting såväl politiskt som tjänstemannamässigt (vet ej om de ser detta som någon stor fråga att sätta på agendan) regionala vattenkraftssammanslutningar (mer eller mindre aktiva). På lokal nivå finns slutligen de enskilda företagen (som kommit i kläm), kommuner (mer eller mindre aktiva för att säkerställa vattenkraftens fortlevnad), lokala motståndare (finns onekligen men verkar de lokal nivå eller är det ombud på högre nivåer som sätter käppar i hjulet?) Hur kunde man hamna i denna situation? EU:s vattendirektiv kom 2000 och den svenska följdlagen 2004. Lagen ger en vid tolkning och detta får som konsekvens att de som fått rätten att verkställa lag får stor makt. Vad jag förstår kommer  kammarkollegium och länsstyrelsens naturvårdsenheter in här som verkställare. 2004 hade vi en socialdemokratisk regering med stöd av miljöpartiet. Kammarkollegiet kunde då bygga upp ett regionalt nätverk av "vattenkraftsskeptiker" som kunde agera opinionsmässigt och inom ramen för myndigheter. Vattenkraftsföretagarna fick under denna tid de s.k. certifikaten och levde gott och uppmärksammade inte samlat hotet. Jag själv blev varse faran vid ett seminarium i Göteborg; jag tror det var 2008 eller 2009. Man kan jämföra med djurskyddsfrågan. Där hade den tidigare regeringen byggt upp en särskild regeringsmyndighet som strävade efter samma verkställandemakt inom detta område. När det blev regeringsskifte avskaffades myndigheten och området fördes istället till jordbruksverket (en mer neutral? verkställare). LRF var sannolikt pådrivande och är en klart mäktig lobbyorganisation. Motsvarande skedde inte vad gällde vattennäringarna. Svante Leijon Ek. dr. docent & universitetslektor vid Handelshögskolan, Göteborgs Universitet

Thomas Kvist:  Egentligen har det aldrig varit lönsamt att bygga ny produktion. När den storskaliga vattenkraften i Sverige byggdes ut, var det staten som gjorde det. Sedan tog det många år innan de stora vattenkraftverken blev kassakor… Men nu är de ju det. Angående den småskaliga vattenkraften så är bilden fullständigt annorlunda genom att länsstyrelserna nu driver en häxjakt mot den, i varje fall i Västergötland. I början hänvisade de till EU-direktiv, tills de kom de på att det ju faktiskt inte har anammats i Sverige än. Då började de kräva miljökonsekvensbeskrivningar på befintliga kraftverk… Ingen vet varför och vem som har initierat detta.  Länsstyrelserna jobbar med stängda dörrar, man får inte komma in där. Ett antal kraftverk har fått förelägganden och har redan fått en dom i första instans och är på väg till andra. Det här är obegripligt och oerhört allvarligt. Erik Brandsma:  Det finns omkring 2 100 vattenverksanläggningar i Sverige, de flesta mycket små. Många opererar med koncessioner som är mycket gamla och inte lever upp till de miljömål och direktiv som gäller. Därför bör den här vattenkraften också miljöprövas. Den stora volymen av vattenkraften ligger i ett begränsat antal dammar. Min bedömning är att den produktionen inte drabbas av stora inskränkningar. Thomas Kvist:  Men frågan är att en stor del av småkraftverken ligger i gamla kulturmiljöer. Nu säger länsstyrelsen att de gamla dammarna ska tas bort och vattennivån sänkas. I så fall tar man i den å, som jag tänker på, bort två offentliga badplatser och ett antal vattenspeglar… samtidigt som bönderna får EU-bidrag för att bygga just vattenspeglar. De äldsta av dem har funnits där i 300 år. Vart ska flodpärlmusslan ta vägen som bott där nästan lika länge? Vad har man för perspektiv när man säger att nu spränger vi dammarna för att få allt som det var för 300 år sedan? Det här är ett gravt ingrepp i ett landskap där vattenmiljöerna haft samma struktur i generationer. Erik Brandsma:  En avvägning av olika värden måste göras… Thomas Kvist:  Ja, men det är på tiden att länsstyrelsen talar om varför. Tjänstemännen övertolkar reglerna å det grövsta. http://www.di.se/agenda/energi/artiklar/2014/9/9/framtidens-elforsorjning-kraver-bred-politisk-enighet/

Fråga: Hur ser ditt parti på småskalig vattenkraft? Svar: Småskalig vattenkraft har flera positiva sidor. Förnybar. Decentraliserad elproduktion. På sina håll kulturhistoria. Den kan också få negativa konsekvenser för biologisk mångfald i våra rinnande vattendrag. Den mångfalden är generellt eftersatt i Sverige, Levande sjöar och vattendrag är ett av de 14 (av totalt 16) miljömålen som vi inte klarar med nuvarande politik. Produktionstillskottet från nytt vattenkraft kan inte sägas generellt uppväga de negativa effekterna. Därför har MP drivit att småskalig vattenkraft inte ska få stöd genom certifikatssystemet. Fråga:  Hav- och vattenmyndigheten, vattendistrikten och länsstyrelserna har fått kritik från många håll - inte minst i miljömålsberedningens delbetänkande från juni i år - för sätten att tolka och implementera vattendirektivet. Kommer ditt parti att se till att myndigheterna tar omtag och gör rätt? Svar: Den kritik Sverige fått från EU-kommissionen för vårt genomförande av vattendirektivet, främst i form av svaga åtgärdsprogram, stora mängder undantag i förvaltningsplanerna samt snäv tillämpning av principen om kostnadstäckning inom prissättningspolitiken, behöver tas på stort allvar. Det är dock inte bara en myndighetsfråga, utan kräver också politiska beslut. Fråga: Länsstyrelserna har redan nu genom att besluta om långa, mycket kostsamma tillståndsprocesser lagt grunden för att många småskaliga vattenkraftverk kommer att tvingas stänga senast årsskiftet 2015/2016. Kommer ditt parti att kräva att tillståndsprocessen för befintliga, ofta historiska, anläggningar förenklas så att pengar istället läggs på verksamma åtgärder på lämpliga ställen i vattendragen för att bevara lokal näringsverksamhet, kulturmiljö och lokal elproduktion? Svar: För många verksamheter har körts med föråldrade miljötillstånd. Vårt system för att uppgradera tillstånd har inte fungerat. Förenklingar får inte gå ut över miljövärden. Det är inte sällan verksamhetsutövarnas krav och agerande som gör processen krångligare. Vi är i grunden positiva till Vattenverksamhetsutredningens förslag till förenklingar

» Fortum lanserar nu elavtal med 100 procent vatten från företagets egna vattenkraftverk i Sverige med ursprungsgarantier till kunderna", skriver Fortum i ett pressmeddelande. ”Vi ser att intresset för egen småskalig vind- och solkraftsproduktion ökar. Samtidigt klarar dessa produktionstekniker bara av att leverera kraft vid vissa tider på dygnet. Eftersom en kund med 100 procent vatten även kan välja sin el från ett specifikt kraftverk så kan den som vill alltså kombinera sin egen småskaliga produktion med el från det vattenkraftverk de själva valt”, säger Fredrik Landahl, vd för Fortums elhandelsbolag enligt pressmeddelandet.

Second Opinion Energi: Politikerna måste begära underlag för konsekvenserna av idéerna i Vattenverksamhetsutredningen innan de tar ställning till förslagen, menar Vattenfalls Claes Hedenström. Vattenfalls policyansvarige för vattenkraft Claes Hedenström pekade i en intervju på Second Opinion i mars på att utredningens förslag i delbetänkandet skulle kunna få mycket stora konsekvenser för den svenska vattenkraften. Om de idéer om olika miljöåtgärder som presenterats skulle genomföras skulle det innebära 13 TWh minskad elproduktion per år, vilket är mer än vad den samlade vindkraften producerar. Second Opinions Mats  Olin: Hur ser det ut nu när utredningen är klar? - Det är ingen större förändring. Om man genomför de miljöåtgärder som presenterades i utredningen så kan vi hamna där och det vore orimligtsäger Claes Hedenström. --- Vilka politiska signaler har du uppfattat kring utredningens förslag? - Jag tror att det fortfarande råder lite förvirring om vad förslagen sammantaget innebär. Man förstår intentionerna men inte vad det får för konsekvenser. Självklart måste politikerna begära ett underlag som klargör konsekvenserna innan man tar ställning till förslagen. En del menar att vi borde tala mindre om tillgången på energi och istället tala om tillgången på effekt, eftersom det blir den kritiska resursen i ett elsystem med mycket vind- och solkraft. Håller du med om det? - Ja, och då blir vattenkraften än mer viktig. Den ger inte bara stor förnybar elproduktion, utan också tack vare alla kraftverksdammar en möjlighet att öka och minska effekten snabbt vilket är nödvändigt såväl för elanvändningen som varierar från timme till timme som för den allt mer ökande andelen vindkraft. Om vattenkraftproduktion reduceras måste den ersättas med någon annan elproduktion med samma egenskaper som vattenkraften. Idag är alternativet fossil gas. Mindre förnybar energi är inte rätt väg för Sverige, avslutar Claes Hedenström. MATS OLIN Läs hela artikeln: http://www.second-opinion.se/energi/view/2861

Lördag 6 september är vattenkraftens dag. Alsteråns Kraftverksförening bjuder in till besök i de 20 vattenkraftverk som finns i Alsterån från Sävsjöström vid Alstern till Strömsrum vid Kalmarsund. Mellan kl 10 och 15 har alla intresserade möjlig­het att besöka ett eller flera kraftverk för att bekanta sig med fördämningar, stationsbyggna­der, mekanisk och elektrisk utrustning m m. Eftersom ett vattenkraftverk använder sig av många olika tekniker finns mycket att se för den intresserade. På köpet får man ett stycke industri- och samhällshistoria eftersom kraftverken har mång­hundraåriga rötter i kvarnar, sågar, stampar, hammare och andra vattenverk. Samhällena utmed Alsterån har sitt ursprung i att man från mitten av 1800-talet började använda vatten­kraften för den framväxande industrin. Runt sekelskiftet 1900 kompletterades sedan de befintliga anläggningarna med elproduktion. I dag är många av fabrikerna nedlagda medan kraftverken successivt moderniserats de senaste decennierna. Alsteråns kraftverk räknas alla som småskaliga, även Hornsö med sina 15 meters fallhöjd, 2500 kW effekt och årsproduktion 8 miljoner kWh. Totalt producerar de 20 kraftverken 25 miljoner kWh, vilket räcker till 5 000 hushåll. Klimatnyttan är stor, 25 miljoner kWh ersätter lika mycket gammal kolkraft i något av våra grannländer och minskar därigenom koldioxidutsläppen med 20 000 ton. På marginalen minskar detta den globala uppvärmningen, som är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden. I ett livscykelperspektiv släpper vattenkraften ut minst koldioxid per kWh. Regleringen minskar de extrema vattenflödena, torrläggning och översvämning, genom att en del av vårfloden och andra stora flöden sparas i Alstern och några andra sjöar. Detta gynnar bad- och båtlivet liksom fisket, t ex strömfisket i Uppvidinge. Vid mycket höga vattenflöden finns ett samarbete mellan kraftverksägarna och med myndigheter. Bebyggelse och natur utmed ån och sjöarna är sedan århundraden anpassade till att fördäm­ningar höjer vattennivån. Regleringen av ån inverkar genom att utjämna toppar och dalar. Viktigast för flöde och nivåer är nederbörden: hur stor den är, fördelning över året, i vilken form den faller. Alsterån är naturskön med rik fauna och flora. Ett tjugotal fiskarter har påträffats. Utter finns på många ställen. Utmed ån växer hampflockel, lundskafting, safsa, idegran. Lövskogsområ­dena är många. Magnus Edvinsson, ordförande i kraftverksföreningen, hoppas på många besökare. Han säger, att många är intresserade av att se ett kraftverk inifrån, ofta har de sett det utifrån men aldrig vad som finns innanför. Han hänvisar också till att svenska folkets åsikt om vattenkraften är mycket positiv. SOM-institutet har i många år redovisat, att andelen som vill satsa mer eller ungefär som i dag på vattenkraften ligger mellan 85 och 89 %. Genom att gå in på www.akvf.se ser man vilka de 20 kraftverken är och var de ligger… I Uppvidinge finns Skahus, Alsterfors, Alstermo, Rydefors, Skälvandeström och tre i Fröseke. I Nybro finns Uvafors, Alsterbro övre och nedre, Sandslätt, Knivingaryd och Högeström. I Högsby och Mönsterås finns Böta kvarn, Hornsö, Duveström (ej öppet), Blomsterström, Skälleryd och Torsrum. Kontaktpersoner: ordförande Magnus Edvinsson 070-335 7736, kassör Jan Blad 070-592 8269 eller Thomas Sandberg 072-731 8650.

Socialdemokraternas Ingemar Nilsson har en annan infallsvinkel på SVAF:s frågor, och betonar att vattenkraft, vare sig små- eller storskalig, inte kan tas ur sitt sammanhang: - Alliansregeringens sätt att hantera energi- och miljöfrågorna har skapat splittring och ”snuttifiering”. Istället för att se energiproduktionen som en enhet byggd på samverkande kraftslag behandlas vare kraftslag eller fråga för sig i enmansutredningar, etc. vars resultat saknar den traditionella breda förankringen som så länge varit utmärkande för svenskt utredningsarbete. Ingemar Nilsson konstaterar att exempelvis Vattenverksamhetsutredningen och Miljömålsberedningen skapat fler frågeställningar än de givit svar på: - Och sedan tillsätts en ny enmansutredning för att ta tag i en ny delfråga och så kan utredandet fortsätta, skiljelinjerna breddas och osäkerheten förstärkas. -  Min uppfattning är att vi måste se på frågorna mycket bredare både sett till säkerheten i energiförsörjningen, hänsynen till miljön och i fråga om politiska beslut. Vi socialdemokrater har länge efterfrågat en uppgörelse över blockgränserna för att skapa en långsiktigt hållbar energi- och miljöpolitik som stärker samhällsutvecklingen i hela landet.

Den 31 oktober är sista dagen att skicka in sitt yttrande över Vattenverksamhets-utredningens slutbetänkande "I Vått och Torrt". Alla som vill kan skicka in sina åsikter om förslagen till miljödepartementet med e-post: m.registrator@regeringskansliet.se och kopia till mattis.loberg@regeringskansliet.se. Råd om hur ett remissvar ska utformas finns på http://www.regeringen.se/sb/d/242/a/3652 i "Svara på remiss - hur och varför". De förslag som är viktigast för vattenkraften återfinns i utredningens egen sammanfattning nedan; hela utredningen finns att hämta på: http://www.regeringen.se/sb/d/18519/a/241583 . Om du har frågor eller vill ha hjälp kontakta Walter Johansson eller Gunvor Axelsson. Tillståndsprövning (kapitel 3–4) Utredningen föreslår att prövningsplikten för vattenverksamhet inte ska vara generell i fortsättningen. I stället ska det, på samma sätt som för miljöfarlig verksamhet, framgå av regeringens föreskrifter vilka verksamheter som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt. En tillståndspliktig verksamhet ska definieras som en A-verksamhet och en anmälningspliktig som en C-verksamhet. A-verksamheter ska prövas av mark- och miljödomstol medan C-verksamheter ska anmälas till tillsynsmyndigheten, som företrädesvis är en länsstyrelse. Havs- och vattenmyndigheten i samråd med Naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta förslag till dessa föreskrifter. Till skillnad från miljöfarlig verksamhet inkluderas i dag även prövning av civilrättsligt präglade frågor vid tillståndsprövning av vattenverksamhet. Det gäller huvudsakligen frågor om ersättning för intrång och skada. Normalt är det då den som söker tillstånd som ska utreda skadorna och lämna förslag till ersättning. Utredningen finner inte tillräckliga skäl att behålla denna skillnad mellan miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. För att uppnå en enhetlig reglering av dessa verksamheter föreslår utredningen att handläggningen av de civilrättsligt präglade frågorna ska skiljas från själva tillståndsprövningen av vattenverksamhet på samma sätt som i dag gäller för miljöfarlig verksamhet. En eventuell talan om ersättning får i stället väckas genom ansökan om stämning. Pågår prövningen av en tillståndsansökan samtidigt som prövningen av de civilrättsligt präglade frågorna kan målen handläggas gemensamt enligt reglerna i RB. Möjligheten för parterna att träffa en frivillig uppgörelse i de civilrättsliga frågorna utan domstols medverkan finns självfallet kvar på samma sätt som i dag. Som en konsekvens av att prövningspliktens utformning blir lika för miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet har utredningen föreslagit att bestämmelsen, som berättigar vattenrättsliga sakägare att få sina rättegångskostnader ersatta av sökanden, ska upphöra att gälla. Förslaget innebär även i övrigt att de processuella reglerna om rätt till ersättning för rättegångskostnader blir desamma för såväl miljöfarlig verksamhet som vattenverksamhet. När det gäller övriga specialregler för prövningen av vattenverksamhet, föreslår utredningen följande. Kravet på att en vattenverksamhet är samhällsekonomiskt tillåtlig enligt 11 kap. 6 § MB utgår. Någon motsvarande regel finns inte för övriga verksamheter enligt MB och det framstår som en omotiverad skillnad. Hänsynsreglerna i 2–4 kap. MB ska i stället tillämpas för alla typer av verksamheter. De särskilda bygde- och fiskeavgifterna utgår, dels då sådana avgifter saknas för miljöfarlig verksamhet och skillnaden är omotiverad, dels då avgifterna inte uppfyller RF:s krav. Bestämmelserna i 11 kap. 8 § MB om kompensationsåtgärder för fisket ska också upphöra att gälla. Kompensation för de skador verksamheten orsakar ska i stället omfattas av prövningen enligt 2 kap. MB, på samma sätt som gäller för miljöfarlig verksamhet. Bestämmelsen i 11 kap. 7 § MB om hänsyn till framtida verksamheter i samma vattentillgång ska upphöra att gälla och ersätts delvis av en ändring i 16 kap. 7 § MB. På så sätt blir regleringen lika för miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. Att sökanden ska visa att denne har rådighet beträffande det vatten där verksamheten ska bedrivas är en omotiverad särreglering i förhållande till miljöfarlig verksamhet. Utredningen föreslår därför att rådighet som processförutsättning utgår. Ytterligare en särreglering för vattenverksamheter är att äldre vattenanläggningar kan lagligförklaras. Det innebär att domstolen, efter ansökan från anläggningens ägare eller den som avser utnyttjaden för vattenverksamhet, i samband med en tillståndsprövning av verksamheten enligt MB inte prövar själva anläggningen enligt MB:s bestämmelser. I stället prövas om anläggningen var laglig enligt de regler som gällde vid tiden för uppförandet. Någon motsvarande reglering för äldre anläggningar där miljöfarlig verksamhet bedrivs finns inte. För att möjliggöra en prövning av anläggningen enligt MB:s bestämmelser och för att få enhetliga regler föreslår utredningen att möjligheten att lagligförklara äldre anläggningar ska upphöra. Utredningen föreslår även att det ska införas en upplysningsskyldighet för den som övertar en tillstånds- eller anmälningspliktig vattenverksamhet eller vattenanläggning. Motsvarande skyldighet finns i dag för miljöfarlig verksamhet. Utredningen föreslår slutligen, i syfte att åstadkomma ett mer enhetligt system, att prövnings- och tillsynsavgifterna för vattenverksamhet ska utformas på samma sätt som för miljöfarlig verksamhet. I stället för avgift för prövning och debitering per timme för utövad tillsyn, ska en årlig tillsynsavgift utgå på samma sätt som för miljöfarlig verksamhet. Storleken på avgiften kan knytas till det föreslagna systemet med A- och C-verksamheter. Utredningen föreslår att Havs- och vattenmyndigheten i samråd med Naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta en lista med förslag till löpande tillsynsavgifter för vattenverksamhet. Omprövning (kapitel 5–6) Omprövningsfrekvensen av tillståndsgivna vattenverksamheter är låg. Mellan åren 2000–2010 uppgick antalet myndighetsinitierade omprövningar till i snitt cirka 4 per år. Den låga frekvensen beror bl.a. på bristande tillsynsunderlag, oklara processuella regler och höga kostnader för de myndigheter som driver omprövningsmål där rättegångskostnader och ersättning för produktionsvärdeförlust är några av utgiftsposterna. Den centrala regleringen avseende omprövning finns i 24 kap. 5 § MB och gäller både miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. Utredningen föreslår att det i 24 kap. 5 § MB förtydligas att en omprövning även kan gälla anläggningens utformning. Stadgandets första stycke innehåller en huvudregel som möjliggör omprövning tio år efter det att tillståndsbeslutet vann laga kraft (punkten 1) och därutöver räknas ett antal övriga grunder upp som möjliggör förtida omprövning (punkterna 2–12). Omprövningsgrunden i punkten 7 möjliggör omprövning om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik. Denna bestämmelse ändras till att omfatta all typ av ny teknik. Omprövningsgrunden i punkten 11 upphör att gälla då de övriga grunderna anses vara tillräckliga om anordningar eller villkor som meddelats till skydd för fisket visar sig vara mindre ändamålsenliga. Utredningen föreslår att bestämmelsen i 24 kap. 5 § fjärde stycket MB, som stadgar att tillståndsmyndigheten under vissa förutsättningar får besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter för framtiden, ska upphöra att gälla. Detta då den inte fyller någon självständig funktion. Bestämmelsen i 24 kap. 8 § första stycket 1 MB, som reglerar upphävande av tillstånd till miljöfarlig verksamhet på tillståndshavarens initiativ, ändras så att den även omfattar vattenverksamhet. Vidare tydliggörs att bestämmelserna i 24 kap. 3 § andra stycket och 4 § MB om rätt att bibehålla en vattenanläggning, utrivning m.m. gäller när ett tillstånd upphävs på grund av att verksamheten slutligt upphört. I 22 kap. MB förtydligas att kraven på ansökans och domens innehåll kan variera beroende på typ av ansökningsmål och får bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. På detta sätt tydliggörs bl.a. att dessa krav som utgångspunkt är mer begränsade när det gäller omprövning i jämförelse med en ansökan om tillstånd till ny verksamhet enligt 9 kap. eller 11 kap. MB. Vidare ska den som bedriver vattenverksamhet, på samma sätt som i dag gäller för den som bedriver miljöfarlig verksamhet, vara skyldig att ta fram det underlag som krävs för en omprövning. Bestämmelsen i 22 kap. 2 a § MB ska därför omfatta även vattenverksamhet. Det förtydligas att bestämmelserna i 22 kap. 25 § andra stycket och 24 kap. 2 § MB om tid inom vilken arbeten ska vara utförda endast omfattar domar eller beslut som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet och inte t.ex. domar eller beslut till följd av omprövning. Om en verksamhetsutövare underlåter att inom föreskriven tid uppfylla villkor i en omprövningsdom, innebär det att MB:s sanktionssystem i 26 och 29 kap. MB avseende tillsyn och straff blir tillämpliga och således inte att omprövningsdomen förfaller. Vidare ändras 22 kap. 27 § MB så att det klart framgår att prövotid kan föreskrivas vid omprövningar. Vid omprövning ska, i enlighet med övriga föreslagna ändringar i 25 kap. MB, var och en svara för sina rättegångskostnader. Detta gäller även sakägare. Tillståndshavarens rätt till ersättning vid omprövning enligt 24 kap. 5 § MB tas bort. Detsamma gäller rätten till ersättning vid omprövning enligt 7 kap. 13 § LSV på ansökan av en kommun eller ett vattenförbund som vill tillgodose den allmänna miljövården eller hälsovården eller främja fisket. Rätten till ersättning ska dock finnas kvar under en övergångstid om fem år. Bestämmelsen i 7 kap. 13 § LSV flyttas till 24 kap. 9 § MB. Som alternativ eller komplement till utredningens förslag avseende ny prövning i SOU 2013:69 ska Havs- och vattenmyndigheten i samråd med Kammarkollegiet och Energimyndigheten ges i uppdrag att ta fram nationella vägledande prioriteringsgrunder för omprövning.

”Pusselbitarna måste läggas så att vi får ett robust, kostnadseffektivt och miljövänligt energisystem. Energifrågorna är därför inte lämpade för en debatt där man söker de enkla, snabba svaren.” Så säger Energimyndighetens chef Erik Brandsma i en intervju med rubriken "Den pragmatiske myndighetschefen" i DI Agenda Energi. Redaktören Svenolof Karlsson konstaterar att Erik Brandsma uttrycker en liknande hållning  i fråga om vattenverksamhetsutredningen, vars förslag om nyprövning av gamla verksamhetstillstånd väckt starka reaktioner. ”Det är en självklarhet att alla anläggningar ska klara en modern miljöprövning. Men avvägningarna måste göras med rimlighet. Min uppfattning är att vi kan leva upp till EU:s miljökrav och samtidigt behålla nivån på vattenkraften.” Erik Brandsma nämner det utspel han under Almedalsveckan gjorde tillsammans med generaldirektörskollegan på Havs- och vattenmyndigheten, Björn Risinger (se Di Agendas artikel här ). ”Vi borde kunna landa i att kanske 2 procent av dagens vattenkraftskapacitet – de mest miljöbelastande anläggningarna – tas ur bruk. Det kunde kompenseras genom modernisering och effektivisering i andra vattenkraftverk, så att vi fick motsvarande kapacitetsökning eller kanske mer”, säger Erik Brandsma. http://www.di.se/agenda/energi/artiklar/2014/8/25/den-pragmatiska-myndighetschefen/

Dyra fiskvägar Fria fiskvägar genom hela Svartån och Motala ström blir en svår nöt att knäcka. Det stod klart efter vattenrådens seminarium. Möjliga lösningar för fiskvägar förbi vattenkraftverk och möjlighet att effektivisera den befintliga vattenkraften. Det handlade de förstudier om som presenterades på ett öppet möte i Vreta kluster i onsdags. Syftet med studierna är bland annat att se om den energi som förloras via fiskpassager kan vinnas tillbaka genom bättre utnyttjad vattenkraft, något som företrädarna för vattenråden uttryckte förhoppningar om i Corren. De anlitade konsulterna från Sweco var betydligt mer försiktiga. Dag Cederholm från Sweco betonade att konsultföretaget inte ställer sig bakom vissa av de slutsatser som förekommit i pressen. Det är inte upp till Sweco att bedöma vad som är bäst. – Det är oberoende utredningar och det finns vissa intressekonflikter, sade han. Några procent av vattenflödet till kraftverken försvinner och därmed den förnyelsebara energi som flödet hade kunnat ge. Det måste vägas mot de lokala fördelarna med större mångfald av växt- och djurliv. Det är också oklart hur artsammansättningen sett ut i sin helhet, historiskt sett. Hinder kan ha funnits tidigare, naturligt eller på grund kvarnbyggen. Vissa hinder består av kulturhistoriskt värdefull miljö. Ingen vill riva Strykjärnet i Norrköping för att skapa fiskpassager. Samtidigt är det teoretiskt sett fullt möjligt att bygga fiskvägar vid alla kraftverken. – Allt går, det bara kostar pengar, sade Dag Cederholm. Mellan 130 till 180 miljoner kronor bedömer konsulterna enbart för själva anläggningskostnaden, men mycket annat kan tillkomma. Men det finns annat att ta hänsyn till, som kulturhistoriska värden och lokal förnybart producerad energi. Denna typ av anläggningar riskerar bli dyrare än beräknat, eftersom de oftast bygger på schablonberäkningar. http://www.corren.se/nyheter/mjolby-boxholm-odeshog/fiskvagar-konflikt-med-klimatmal-7404711.aspx Alla medel är tillåtna... Länsstyrelsen överklagar mark- och miljödomstolens tillstånd att bygga ett nytt vattenkraftverk som ska ersätta Stora kraftverket i Linghedsströmmen utanför Svärdsjö. För att få saken prövad begär länsstyrelsen prövning hos överdomstolen vid Svea hovrätt. Länsstyrelsen anser inte att domstolen hade lagen på sin sida när de ansåg att det tekniska ingreppet i kulturmiljön var i mindre skala. "Det är inte en fråga av mindre betydelse, inte minst för att det inte är en teknisk fråga utan handlar om den skyddsvärda kulturmiljön". Om länsstyrelsen får sitt prövningsstillstånd så begär de också att mark- och miljödomstolens dom i övrigt inte får börja tillämpas innan ett slutligt avgörande fällts av Svea hovrätts överdomstol. "Länsstyrelsen har anfört att de historiska spåren av vattenkraftutvinning utgör huvudmotivet för riksintresset för kulturmiljö och en rivning av byggnaden skulle innebära påtaglig skada på riksintresset varför alternativet att behålla byggnaden måste utredas". Stora kraftverket är byggt 1917 och har enligt länsstyrelsen stor betydelse för helhetsmiljön med byggnaden som är placerad mitt i strömmen mellan en linskäkt och ett annat äldre kraftverk från förra sekelskiftet på strömmens östra sida. "Det kulturhistoriska värdet i befintlig byggnad kan svårligen ersättas med en liknande ny byggnad", skriver länsstyrelsens Stefan Tansbo och Lars Fellbrink i överklagandet där de i stället föreslår att byggnaden renoveras och återanvänds på en eventuellt ny underbyggnad. http://www.dt.se/dalarna/falun/overklagar-rivningstillstand-av-riksintresset

I ett forskningsprojekt som leds av Luleå tekniska universitet ska fiskvandring rakt över en vattenkraftsturbin studeras. Skellefteå kraft håller på att installera en ny typ av turbin i Rickleån i Robertsfors och det är där forskarna ska studera fiskvandring. Det är ett helt nytt sätt där fisken på väg nedströms ska passera rakt över turbinen. – Den här turbinen som Skellefteå kraft valt att installera, inbjuder till att göra det här på ett nytt sätt. Det sker genom att helt enkelt låta smolt (laxyngel) som vandrar nedströms passera över turbinerna i stället för att de ska passera genom, säger professor Staffan Lundström vid Luleå tekniska universitet som leder forskningsprojektet. Syftet med projektet som helhet är att hitta en bra lösning för vattenkraftverket som är ekonomiskt hållbar och acceptabel för miljön och där fiskvandring är huvudfokus för forskarna. Skellefteå Kraft och flera andra kraftföretag liksom Luleå tekniska universitet i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet ingår i projektet. Genom valet av turbin-generator, en kompaktlösning som inte kräver oljor och fett, möjliggörs fiskvandring på ett nytt sätt. Genom att en ny typ av lucka hålls öppen under fiskvandringen skonas laxynglen då de inte behöver passera genom turbinen som i konventionella lösningar. Fler fisksorter och mer energi – Vi planerar även att titta på samma lösning för ål, men det blir en teoretisk studie eftersom det inte finns ål i Rickleån, säger Staffan Lundström. Bruksfors är namnet på den aktuella kraftstationen i Robertsfors. Forskarna har genom simuleringar hittat en fungerande modell av strömningsförhållandena i kraftstationen som de också hoppas kunna användas för ål. Tanken är att i ett skarpt läge kunna implementera en bottenmonterad struktur för att avleda ål förbi intaget till en turbin-generator på platser i landet med småskalig vattenkraft där ål förekommer. På så sätt kan man optimera lösningen med den turbin-generator som studeras i Bruksfors. Forskningen ska pågå i fem år och finansieras av Tillväxtverket, Energimyndigheten och via StandUp for Energy. Det är tänkt att utföra studier med riktig fisk i fält och fungerar lösningen bra finns det mycket att vinna på den. – Då kan man på ett annat sätt förbättra i den småskaliga vattenkraft som finns och utveckla den. Man får upp en bättre passage av olika fisksorter och man kan ta ut mera energi, säger Staffan Lundström. Kontakt Lundström, Staffan - Professor, Ämnesföreträdare Titel : Professor, Ämnesföreträdare Forskningsämne : Strömningslära Avdelning : Strömningslära och experimentell mekanik Enhet : Institutionen för teknikvetenskap och matematik Email : Staffan.Lundstrom@ltu.se Telefon : 0920-492392 Rum : E802 Ort : Luleå http://www.ltu.se/ltu/media/news/Fiskvandring-i-vattenkraft-pa-nytt-satt-1.121422

Att Sverige, som många framhåller, har överproduktion på el, är sedan ett par år ett faktum. Räknat i terawattimmar på årsbasis motsvarar överskottet produktionen från två kärnreaktorer, säger Per Kågeson till DI Agenda Energis Sven-Olov Karlsson. ”Men vi kommer inte ifrån frågan om effektbalansen. Ska Sverige klara sin energiförsörjning också kalla dagar vintertid, när vind och sol levererar obetydligt, är den beska sanningen att annan kapacitet behövs.” ”Ju mer intermittens vi får i systemet, desto viktigare blir effektbalansen. Ju mer man investerar i vind och sol, desto mer måste man investera också i kompletterande effekt, som gasturbiner”, säger Per Kågeson. På Sven-Olovs fråga:Ser politikerna den helheten? svarar Per Kågeson: ”Kunskaperna är helt klart bristfälliga. Ett förbluffande exempel är att man vill ge ytterligare stöd till solkraft. Det betyder att man med statliga subventioner vill stödja elproduktion som med säkerhet ger ytterst lite på vintern, men på sommaren bidrar till en överproduktion som sänker lönsamheten för annan el, inklusive vindel.” Kanske ser man idealet i solproducerad el söderut i Europa, säger Per Kågeson. ”Men utgångspunkten är helt olika. Till exempel i Spanien är kylbehovet som störst just när solen producerar som mest. Så ser det inte ut i Sverige.” ”Så nej, kunskaperna verka inte finnas på plats. Det finns ett starkt element av tro i detta. Jag kan tycka att partier som profilerar sig särskilt i dessa frågor, som Miljöpartet, borde vara de som månar allra mest om kunskapsbasen. Men uppenbart är det inte så”, säger Per Kågeson. Fotnot:  Per Kågeson, fram till nyligen adjungerad professor i miljösystemanalys vid Kungl. Tekniska Högskolan, aktuell med boken Farväl till kärnkraften? En analys av Sveriges framtida elförsörjning . Av Svenolof Karlsson svenolof.karlsson@di.se http://www.di.se/agenda/energi/