Sökresultat

Fråga 2015/16:770 Avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften av Cecilia Widegren (M) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Fragor-for-skriftliga-svar/Avveckling-av-den-svenska-smas_H311770/ Länsstyrelserna har under senare år fått extra anslag av Miljödepartementet för att öka tillsynen av bland annat vattenkraft. Det ursprungliga syftet var att öka insatser för vandrande fisk i sjöar och vattendrag. HaV, Havs- och vattenmyndigheten, deltog vid uppstarten av arbetet och myndighetens uppfattning var att tillsyn skulle bedrivas för att åstadkomma miljöförbättrande åtgärder. Utöver utökad tillsyn påbörjades ett förnyat tillståndsförfarande trots att utredning och riksdagsbeslut inte tagits. Detta har lett till att ett myndighetsarbete inletts som leder till avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften. Verksamhetsutövare som driver småskaliga vattenkraftverk uppfattar det som att HaV har ändrat det ursprungliga syftet. Detta då myndigheten mot bakgrund av ett par domar sett möjligheten för länsstyrelserna att förelägga verksamhetsutövare att söka nya tillstånd enligt miljöbalken, vilket HaV i februari 2014 gav vägledning till länsstyrelserna att göra. Att tvinga småskaliga vattenkraftverksutövare i Sverige att söka nya tillstånd för anläggningar som funnits länge, många i flera hundra år, och som fungerat tillfredsställande under lång tid, framstår inte som rimligt och inga tydliga förklaringar ges varför detta är nödvändigt. Administration kostar både pengar och resurser som kan användas på bättre sätt. HaV:s krav på den småskaliga vattenkraftens verksamhetsutövare med dessa förelägganden är ett problem då det helt saknas en strategi för hur en miljöanpassning av dessa småskaliga vattenkraft ska te sig. I stället för att delges en strategi föreläggs verksamhetsutövarna att söka nya tillstånd. Länsstyrelserna försätter de drabbade i en situation där de tvingas söka tillstånd enligt miljöbalken innan vattenförvaltningens utpekande av kraftigt modifierade vatten är klar. Om ett vattendrag klassas som kraftigt modifierat ändras kravnivån på verksamheten avsevärt, vilket självklart skapar stor oro – både hos och för den småskaliga vattenkraften. Det bör därför skyndsamt, från regeringen, tillkomma en strategi där kostnader och effekter beaktas, och som gör det möjligt för de utövare som driver småskaliga vattenkraftverk, utifrån de miljökrav som finns, att fortsätta göra det. Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson: Avser regeringen och ansvarig minister att sätta stopp för påtvingad avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften genom att i stället utforma en hållbar framtidsstrategi för dess överlevnad i harmoni med miljö och djurliv? Svar: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Svar-pa-skriftliga-fragor/Avveckling-av-den-svenska-smas_H312770/?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified Dnr M2016/00378/Nm Miljö- och energidepartementet Klimat- och miljöministern samt vice statsministern Till riksdagen Svar på fråga 2015/16:770 av Cecilia Widegren (M) Avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften Cecilia Widegren har frågat mig om regeringen avser att utforma en hållbar framtidsstrategi för den småskaliga vattenkraftens överlevnad i harmoni med miljö och djurliv. Jag vill inleda med att konstatera att vattnets kraft har nyttjats av människan i många århundraden, vilket har format och påverkat de vattenanknutna miljöerna. Den svenska vattenkraften byggdes ut under en tid när miljökraven inte var desamma som i dag. Det har i huvudsak inte genomförts några miljöanpassande åtgärder vad gäller förutsättningar för djur- och växtliv under tiden dessa anläggningar varit i drift. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av miljömålen 2015 framgår även att miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag inte nås, vilket också riksdagen har påpekat. Samtidigt är vattenkraften i sin helhet avgörande i omställningen till ett helt förnybart energisystem och därmed miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Som jag också har svarat i samband tidigare riksdagsfrågor följer det av miljöbalken en skyldighet för tillsynsmyndigheten att utöva tillsyn över de verksamheter som omfattas av tillsynsansvaret. Länsstyrelsen ansvarar som huvudregel för tillsynen över vattenverksamheter och ska därmed se till att sådana verksamheter inom länet bedrivs på ett sätt som är förenligt med miljöbalkens bestämmelser. Denna tillsyn sker i enlighet med sedan länge beslutade regelverk och jag förutsätter att Cecilia Widegren och jag är överens om att vattenverksamhet även fortsättningsvis som huvudregel ska vara tillståndspliktigt. Om en tillståndspliktig verksamhet bedrivs utan tillstånd är det tillsynsmyndighetens, i detta fall länsstyrelsens, ansvar att se till att rättelse sker. På riksdagens initiativ tillsatte den förra regeringen den så kallade Vattenverksamhetsutredningen (M 2012:01) för att se över reglerna om vattenverksamheter. Vattenverksamhetsutredningen har överlämnat två delbetänkanden och ett slutbetänkande till regeringen. Samtliga betänkanden har remitterats och förslagen från utredningen bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En framtida lagreglering behöver se till att vi ökar takten för att anpassa vattenkraften till miljökraven, och att vi når de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen samt de mål som finns inom energi- och klimatpolitiken. I detta arbete har regeringen uppmärksammat att förhållandena för småskalig vattenkraft bör övervägas särskilt, t.ex. vad gäller värnande av kulturmiljöintressen. Stockholm den 17 februari 2016 Åsa Romson

Lars Hjälmered, riksdagsledamot för moderaterna från Göteborg och medlem i Energikommissionen oroas över regeringens energipolitik och vill fråga statsrådet Ibrahim Baylan följande: Är det statsrådets och regeringens uppfattning att vattenkraften ska hanteras först i Energikommissionen för att sedan följas av eventuella beslut, eller tänker regeringen hantera förslag om vattenkraften ensidigt och vid sidan av Energikommissionen på samma sätt som regeringen gjort kring den kraftigt höjda kärnkraftsskatten? Frågan baseras på följande sammanfattning av Lars Hjälmered: Regeringen tillsatte våren 2015 en statlig utredning, kallad Energikommissionen, med uppdraget att utreda och lämna förslag till en energipolitik i tidsperspektivet 2025–2050. Under 2015 valde regeringen att ensidigt och vid sidan av Energikommissionen fatta flera avgörande energipolitiska beslut som får långsiktiga effekter. Det gäller ökade subventioner av ny, förnybar energi, men också en kraftig höjning av kärnkraftsskatten, vilket allvarligt förvärrat läget för den svenska kärnkraften. Regeringen har ofta talat om vikten av samtal i Energikommissionen men har ännu inte presenterat några konkreta förslag som visar vad regeringen vill. Däremot har man ensidigt fattat flera beslut. I den lista över planerade propositioner som regeringen har presenterat anger regeringen att man planerar att lämna förslag till riksdagen i september månad om vattenkraft. Förslag kan då landa på riksdagens bord samtidigt som Energikommissionen arbetar och rimligen seriöst analyserar den svenska vattenkraftens framtid.

Leif Jarl har i dag blivit vinnare av Växjös gröna gärning 2016. ”Genom att återskapa ett outnyttjat vattenfall har Leif skapat en modern kraftstation för produktion av el. Det ger ett önskat tillskott av lokal, förnybar el från småskalig vattenkraft. Därför är Leif vinnare av Växjös gröna gärning – privatperson/förening 2016.”      Så lyder motiveringen. Priset är på 10 000:- Läs mer om Leifs projekt här !

Varför kan man i dag inte ”göra det omöjliga möjligt”, när man lyckats med det tidigare? Stocke är en plats där det tidigare aldrig tidigare funnits något vattenkraftverk men där man byggt ett helt nytt. Det har varit en ”lång resa” över tid. Jag har haft möjligheten att följa det projektet under många år tillbaka under mina mer är 35 år i mitt arbete med energi och miljöfrågor. Det är i dessa sammanhang lite av ett ”solskensprojekt” som kommit till stånd. Men varför är det inte möjligt att genomföra liknande projekt i dag? Man kan alltför ofta läsa i media om den hårdhänta framfarten från flera länsstyrelser i landet och om hur myndigheterna som har satt hård press på många ägare till små kraftverk. Fortsätter den trenden kommer vi i framtiden få än fler nedlagda kraftverk och även utrivna dammar med de förändringar av natur- och kulturmiljöer som detta kommer att medföra. Vill vi ha det så? Är det detta arv som vi vill ge till våra efterkommande generationer? Men det blir tyvärr så om ingen förändring sker. Stocke från historisk såg och kvarn till ett modernt småskaligt vattenkraftverk Stocke kvarn ligger i mycket naturskönt cirka 1,5 mil norr om Växjö. Den ligger vid Rottneån som rinner mellan sjöarna Innaren och Helgasjön. Rottneån tillhör Mörrumsåns vattensystem. Platsen har anor från 1500-talet och historiskt har det här funnits en såg och en kvarn. Redan 1548 omtalades den i räkenskaperna för Kronobergs slott. Sågen lades ned i mitten på 50-talet medan kvarndriften upphörde 1962. I Länsstyrelsens inventering från 1999 av kvarnar och sågar i Kronobergs län har Stocke bedömts ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Än i dag finns i stort sett allt kvar i kvarnen i sitt ursprungliga skick och den kan startas upp vid studiebesök. Familjen Jarl som är nuvarande ägare gör betydande insatser för att hålla byggnader m.m. i gott skick och är mycket mån om att vårda den smått unika kulturmiljön. Leif Jarl är son till den sista mjölnaren på Stocke. Han är uppvuxen på platsen och redan 1980 tillskrev han den dåvarande ägaren, som var Sydkraft, om att få bygga ut ett litet kraftverk vid Stocke, men fick negativt gensvar. När sedan Sydkraft 1991 säljer fastigheten med byggnader, fallrätt mm. till familjen Jarl mognade planerna på att på nytt undersöka möjligheterna att producera el i Stocke. Familjen hade då byggt sig ett nytt hus och bosatt sig på platsen. Under 1999 hade planerna fortskridit så långt att en vattendomsansökan till Miljödomstolen kunde lämnas in innefattande ansökan om lagligförklaring av befintlig dammanläggning samt ansökan om anläggandet av ett mindre kraftverk liksom fastställande av vattenhushållningsföreskrifter mm. Sökandes önskemål var att med enkla medel söka åstadkomma en mycket miljöanpassad elproduktionsanläggning som smälter väl in i den gamla kulturmiljön. I slutet på november året därefter lämnade Miljödomstolen tillstånd till att uppföra det föreslagna kraftverket samt lagligförklarar och godkänner befintlig damm, dess utskov och intag. Tillståndsprocessen med samråd, kontakter med kommun, myndigheter etc. hade löpt på väl och kostnaderna så här långt hade därför kunnat hållas på en rimlig, låg och därmed för Leif Jarl hanterbar nivå. Dessutom; några som helst tidigare tillstånd för tidigare vattenverksamhet fanns ej, utan allt fick så att säga ”göras från grunden”. Tillståndet gällde i tio år och i slutet på den perioden påbörjades arbetet med att uppföra det nya kraftverket. Kraftverket stod klart 2010 och man kunde nu ta tillvara på energin i det vatten som runnit förbi Stocke under mer än 50 år. Det är placerat på platsen där den tidigare sågen låg. Under de år som det lilla kraftverket på ca 25 kW har varit i drift har det producerat drygt 700 000 kilowattimmar förnybar el. Driften har fungerat väl och skötseln och tillsynen av dammanläggningen är mindre tidskrävande nu på grund av den automatiserade driften av kraftverket. Fördelarna är många. Projektet har kombinerats med ett starkt miljötänk. På platsen har det byggts en fiskvandringsväg vilket gjort att ett av tre vandringshinder mellan sjöarna tagits bort. Fiskvandringsvägen har byggts med stöd från Länsstyrelsen, Naturskyddsföreningen och Bixia miljöfond, även den lokala fiskevårdsföreningen har varit involverad. Det dessutom har det byggts en smoltledare som varit i funktion sedan våren 2015. Kostnaderna för fiskvägen och smoltledaren har helt bekostats av externa och allmänna medel. Lennart Tyrberg, projektledare på Energikontor Sydost, uttrycker sin uppfattning om projektet på följande sätt: ” Stocke är ett lysande exempel på hur man kan producera förnybar el samtidigt som man tar stor hänsyn till både kultur- och naturvärden. Den nya kraftstationen har utformats så att den passar in i den historiska miljön och den nya fiskvandringsvägen har gjort att dammen inte längre stoppar vandrande fisk. Jag hoppas att Stocke kan inspirera och visa hur man kan bygga ut småskalig vattenkraft så att den bidrar till både kultur och naturvärden”. Det som möjliggjort projektet är en positiv samverkan mellan flera aktörer. Under projektets gång har myndigheter, kommun, fiskeorganisationer m.fl., nätägaren E.ON, elhandelsföretaget Bixia ställt upp. De har stöttat utan att ställa upp orimliga hinder. Kraftverket i Stocke är ett exempel på att det tidigare gick ”att göra det omöjliga möjligt”. I april i år genomfördes ett tillsynsbesök i Stocke av Länsstyrelsen i Kronoberg. Vid tillsynsbesöket framkom att det inte fanns några anmärkningar på anläggningen eller skötseln av anläggningen. Ärendet avslutades därmed. Konklusion; varför går det inte ”att göra det omöjliga möjligt” i dag? Men varför är det inte möjligt att i dag genomföra liknande projekt som Stocke i dag? Visserligen är Stocke ett litet kraftverk men frågan är intressant ur principiell synpunkt. När tillståndsprocessen för Stocke genomfördes för ca 15 år sedan låg kostnaderna för den på en hanterbar nivå. I dag ligger nivån på ca 500 000 kronor och uppåt och med risk för att ändå få nej på en ansökan. Dessutom, andra problem på grund av förändrat, negativt agerande från några av myndigheterna. Går det att påverka den negativa utvecklingen? Svaret måste vara ja, trots att uppförsbacken är i dag hög . Ramlagen ger stort utrymme för tolkningar och svaret är att regelverket måste ändras så att myndigheternas agerande blir som i dag. Ett annat exempel i sammanhanget är att vattenmyndigheternas tjänstemannaförslag till åtgärdsprogram för åren 2015 – 2021. Växjö kommun har hos regeringen yrkat att myndigheternas förslag revideras med större lyhördhet och kunskap om berörda branscher, SKL och kommunerna. Man anser att det är bättre att Sverige beslutar om genomförbara och väl underbyggda åtgärdsprogram 2 år senare än planerat, än att vi ger oss själva ogenomförbara beting. Med ett perspektiv där fler intressen sammanvägs på den politiska nivån borde det gå att få till en förändring och ett mer för framtiden anpassat regelverk . Frågan måste upp på Energikommissionens bord – detta är rätt forum! Men det brådskar! Christer Langner fd vd på Växjö Energi AB

Fredrik Hedin, styrelseledamot i Svensk Vattenkraftförening, har verkat inom turistnäringen på landsbygden sedan 1978. Tillsammans med föräldrar och bror flyttade han efter militärtjänstgöring från Dalarna till Hallandsåsen där familjen byggde upp .södra Sveriges största alpina anläggning Vallåsen från noll. Hösten 2011 sålde Fredrik och hans bror sitt framgångsrika företag till Branäsgruppen och Fredrik valde bl.a. att köpa småskaliga vattenkraftverk. Efter 28 år i turistbranschen ifrågasätter Fredrik Hedin att utrivningar av dammar och kraftverk kommer att ge den ”boost” för turistnäringen sportfiske som vattenkraftmotståndarnas organisationer hävdar. - Jag vill i denna artikel belysa de utmaningar som den nya näringen står inför eftersom många hävdar de enorma möjligheterna som kommer sig av en utrivning av vattenkraften i våra vattendrag, säger han. Är fisketurism framtiden för landsbygden? Företrädare för olika intresseorganisationer talar sig gärna varma för de möjligheter som man menar kommer då forsande vattendrag åter släpps fria i våra vattendrag. Det man framför som starka argument är framförallt fisketurism och de sidoverksamheter som kommer sig av att människor söker sig en upplevelse. Sidoverksamheter är då logi, restaurangbesök, inköp av diverse basvaror som mat mm. Dessa sidoverksamheter skiljer sig inte från andra typer av turism utan de finns med som ett naturligt tillstånd där människor väljer att lägga sin rekreation. Därför är det viktigt att fokusera på den upplevelse som är tänkt som motor i hela verksamheten, kortfattat kan man säga att utan upplevelse, ingen merförsäljning. Inom turismen måste man komma ihåg att det alltid finns det ett underskott på aktiviteter och ett överskott på logi; först när man nått det omvända förhållandet då är man på rätt väg med sin turism. Fisketurism kommer som alla andra upplevelser att konkurrera om människors privata beskattade pengar, dvs de som väljer att åka på t.ex. fisketurism gör ett aktivt val. Viktigt är att nu komma ihåg är att här är det en bransch som skall växa, d.v.s. arrangörerna vänder sig inte till de som redan är frälsta utan här skall skapas nya grupper av människor som väljer att åka och fiska i konkurrens med andra aktiviteter som t.ex. att åka till ett känt turistmål för shopping. Kanske GKs i Ullared. För att få underlaget av kunder till dessa nya tjänster så kommer man att behöva titta på dess kundprofil som idag företrädesvis utövas av män i övre medelåldern, vilket visas av att jag under 25 års tid passerat Lagan nedströms Lagaholm och lätt kunde se vilka som fiskade. Man kommer därför behöva vända sig till den andra halvan av befolkningen d.v.s. kvinnorna. Hur väcker man intresset för fiske hos halva befolkningen? I framgångsrika branscher inom turism så har man lyckats skapa aktiviteter för familjer där alla kan umgås tillsammans med samma förutsättningar. Alpin skidåkning är en sådan men även temaparker som t.ex. Astrid Lindgrens värld kan också vara en sådan aktivitet. När man håller på med turism företrädesvis på landsbygden till skillnad från större städer är ofta en utmaning att verksamheten blir säsongsbetonad. Vintersport har sin tid från Jul till Påsk och här kommer fisketurismen landa i en säsong som inte kommer skilja sig från t.ex golfen. Det betyder att man skall bygga en verksamhet med struktur för kanske 6 månaders beläggning. Vinterfiske från islagda dammar kommer ju i och med utrivningarna försvinna. Man måste ordna möjligheter för att kunna hantera säsonganställd personal, erbjuda personalboende mm. Logiproblematiken kommer också in då det är fråga om säsong. Det är allmänt känt att inom hotellbranschen så pratar man om en 40 veckors beläggningsgrad på årsbasis för att det skall vara ekonomiskt försvarbart. Detta kommer också en ny turistbransch med ambitioner att ställas inför. Sidoaktiviteter . Hos många av de framgångsrika turistdestinationerna kan man även erbjuda alternativa aktiviteter för de i en familj som aldrig kan tänka sig att kanske stå på skidor. I Sälenfjällen kan man nyttja Experium med gym, bowling och badanläggningar. I Åre erbjuds skoterkörning eller kanske restaurangbesök där många kändiskockar dyker upp och håller hov under några veckor. För en bransch med ambitioner kommer detta med sidoaktiviteter vara en viktig del för att skapa en Destination. Kapacitetsproblemet . För att man ska lyckas och bli en destination så måste man kunna attrahera en kritisk mängd besökare. Det måste omsättas så mycket pengar så att verksamheten kan drivas professionellt. Det betyder att man måste kunna ha råd att hålla sig med anställd personal och lokaler för att administrera och marknadsföra sin verksamhet samt även att hela tiden utveckla verksamheten. Om man tittar på landsbygdsturism och destinationer som lyckats och växer och utvecklas så börjar verksamheten rulla när man kommer upp i besöksantal på mellan 50.000 – 100.000 personer. Ett sådant speciellt exempel är Sweden Rock festivalen som under en vecka lyckas att skapa mervärden för en professionell organisation som lever under resten av året och kan då jobba med aktiviteter, marknadsföring, egna produkter. Varumärke och förebilder I det långsiktiga byggandet av en destination kommer varumärket att vara viktigt. Förebilder inom fisketurism framhålls ofta i debatten som bevis på den potential som denna näring har att komma. Ofta nämns fiske i Skottlands åar som bra exempel. Här tar man exempel från ett av Europas bästa och kunnigaste turistländer, med en tradition av mer än 150 år av turism och en egen befolkning i Skottland, England, Wales och Nordirland på cirka 65 miljoner. Destinationer där det dessutom inom 2 timmars bilresa från 2 storstäder finns ett av världens bästa områden för rekreation med destillerier, golfbanor, fantastiska hav och berg, en världskänd särpräglad kultur och mängder av historiska minnesmärken. Att rakt av applicera detta på ett greenfield projekt i en småländsk å är som att sätta tungan på en lyktstolpe i minusgrader… Att skapa ett hållbart varumärke kräver stor uthållighet och kunnande om produktens värde. Ändrade konsumtionsmönster . Många unga människor väljer idag att lägga en stor del av sin fritid i den virtuella världen. Dataspelande är idag en av de starkast växande industrierna. Det är en fritidssysselsättning som inte har några gränser, inte kräver några resor och är förhållandevis billigt. Kommer en ny näring att klara av att attrahera ungdomar eller ska den växa på en åldrande befolkning i Sverige som numera är ett av Europas mest urbaniserade länder. Uthålliga finanser Om de nya ekologiska tjänsterna skall kunna växa och skapa mervärden för landsbygdens invånare så kommer det krävas mycket pengar, behöva vara uthålligt och kräva mycket kunnande. Platsen för destinationen och de naturliga förutsättningarna på platsen kommer att vara helt avgörande för att detta skall lyckas. Inte vilket vattendrag som helst kommer att kunna skapa de mervärden som behövs för att lyckas. Att ensidigt driva på utrivningar och hävda att nu skapas det möjligheter utan att kunna sin sak kommer annars att innebära att ännu en möjlighet för människor på landsbygden att kunna leva och skapa sig en framtid försvinner. Vi ser hur lantbruken kämpar med sin ekonomi. Vi ser skogsindustrin som idag är helt mekaniserad. Kommer nu också den småskaliga vattenkraften försvinna som en möjlighet till försörjning? Fredrik Hedin

OBS! Kallelse till stämman har den 30 mars skickats ut med mail till alla som anmält mailadress och i brev till övriga Välkommen till SVAF:s Årsstämma 18 och 19 april 2015 Linköpings Universitet Lördag 18 april:           EU-kommissionen undersöker återuppbyggnad av småskalig vattenkraft i RESTOR Hydro projektet kl 12 - 17 Tillåter svenska myndigheter återstart? Vad vet vi hittills? Vad säger politikerna? Vatten och kulturmiljö Tillståndsprocess: Miljökonsekvensbeskrivningar och omlöp/ fiskvägar/faunapassager Vilka krav ställs? Nya Investerare i vattenkraft Kooperativ för vattenkraft – fungerar det? Middag med guidning bland flygplanen på Flygvapenmuseet Söndag 19 april kl 10 – c:a 14               SVAF:s årsstämma Presentation av konsekvensrapport vid utrivning av Svartåfors vattenkraftstation strax utanför Linköping Kraftverksbesök Tekniska verken Linköping SVAF:s årsstämma Linköpings universitet 18-19 april 2014 Anmälan Namn: _________________________________________________________________________ Adress: _____________________________________________________________________ adress: __________________________________________________________________________________ Antal kaffe 50 kr: Lördag em ____ Antal lunch 150 kr: Lördag __________________ Antal middag 750 kr: lördag kväll _______________________________________ (vin ingår inte) med inträde till flygvapenmuseet samt guidning Årsstämmodagen – söndag – bjuder SVAF medlemmar på kaffe och lunch För ytterligare information kontakta: Kansliet 0346-20001, 0708-727216 För anmälan: Maila, posta anmälan eller kontakta kansliet. Närmaste hotell Scandic Linköping Väst 013-495 50 00 Uppge kod: SVE180415_014 för rum + frukost 850 kr i dubbelrum och 750 kr i enkelrum http://www.scandichotels.se/Hotels/Sverige/Linkoping/Scandic-Linkoping-Vast/#.VQCo3st0zIU

Jämtkraft har rätt att renovera vattenkraftverket och anlägga en faunapassage i Långforsen. Det har Mark- och miljödomstolen slagit fast i en dom som kom i dag den 27 augusti. – Det här känns väldigt bra. Långforsen kommer nu att kunna bidra med förnybar el, samtidigt som det blir möjligt för fiskar och övrig fauna att vandra fritt, säger Tommy Borgh chef för elproduktion vid Jämtkraft. Jämtkraft har ansökt om att få reparera intaget till kraftstationen, bygga faunapassage och renovera den gamla stationen. – Vi har lyssnat till de som bor i bygden och andra som har åsikter om Långforsens framtid. Jag hoppas på ett fortsatt gott samarbete utifrån bolagets ambition att uppnå en modern miljösyn och samtidigt uppfylla de miljömål som gäller för Långforsen säger Tommy Borgh. Mark- och miljödomstolen skriver bland annat att de ansökta åtgärdena inte kommer att försvåra möjligheterna att uppnå god ekologisk status för denna vattenförekomst. Källa: Jämtkraft http://www.jamtkraft.se/Om-Jamtkraft/Kontakta-oss/Press1/Pressmeddelanden/2014/Domstolen-ger-klartecken-for-Langforsen/

En partiöverskridande energipolitik – är det möjligt? Arrangör: Energispektrum (där bl.a. Svensk Vattenkraftförening ingår) Plats och tid: Måndag 30/6, 15:00 - 16:30, Mellangatan 7, Nowas trädgård En debatt mellan riksdagspartiernas energitalespersoner på temat aktuella energifrågor, där vi bland annat tar upp frågorna: Vad betyder energin för vårt välstånd, för ekonomin och för sysselsättningen? Är det dags för en långsiktig partiöverskridande energipolitik? Medverkande: Lars Hjälmered, riksdagsledamot, Moderaterna. Mats Odell, riksdagsledamot, Kristdemokraterna. Carl B Hamilton, riksdagsledamot, Folkpartiet. Helena Lindahl, riksdagsledamot, Centerpartiet. Ingemar Nilsson, riksdagsledamot, Socialdemokraterna. Lise Nordin, riksdagsledamot, Miljöpartiet. Kent Persson, riksdagsledamot, Vänsterpartiet. Josef Fransson, riksdagsledamot, Sverigedemokraterna. Willy Silberstein är moderator. I Energispektrum ingår energibranschföreningarna: Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Svensk Vindenergi, Energigas Sverige, Avfall Sverige, Svensk Vattenkraftförening, Svensk Vindkraftförening, Sveriges Energiföreningars RiksOrganisation, Svensk Solenergi och Svenska Bioenergiföreningen. Samt sju medlemsföretag: Vattenfall, Fortum, Mälarenergi, Tekniska Verken i Linköping, Öresundskraft, Jämtkraft och Göteborg Energi http://www.svenskenergi.se/Global/Dokument/Svensk%20Energi.NU/Energispektrum-2014-inbjudan-12-06-10.pdf Hela "energiprogrammet" under Almedalsveckan hittar du på: http://www.svenskenergi.se/Global/Dokument/Almedalen_Program2014-version2.pdf

Nu är det åter dags för workshops i samarbete med Svensk Vindkraftförening, Svensk Vattenkraftförening och SERO. Även producenter som inte är med i föreningarna är välkomna. Sista dag för anmälan: 19 september Anmäl er genom att klicka på inbjudan nedan http://www.neasenergy.com/da/om-os/tilmelding/anmaelan-till-workshops Mjölby – Tisdag 30 sept. kl. 13-17 Skara – Onsdag 1 okt. kl. 13-17 Lund – Torsdag 2 okt. kl. 13-17 Varmt välkomna, Jesper, Jakob och Sten

Erik Brandsma, gd för Energimyndigheten och Björn Risinger, gd för Havs- och vattenmyndigheten. Foto: Oskar Lürén och HaV Generaldirektörerna för Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten: "Enligt våra beräkningar leder den föreslagna strategin till bra miljöstatus i de flesta av Sveriges vattendrag och en hållbar produktion av vattenkraft genom väl utvalda och rätt avvägda insatser". I morgon presenterar vi en gemensam strategi för svensk vattenkraft. Genom att följa strategin kan Sverige nå miljömål inom både förnybar energi, klimat och biologisk mångfald. Samtidigt. Vattenkraften står för nästan hälften av den svenska elproduktionen och är dessutom den elproduktion som huvudsakligen ser till att vårt elsystem hålls i balans. Vattenkraften är en förnybar resurs och den är central i arbetet att värna klimatet. En stor del av de vattenkraftverk som idag finns i Sverige har tillstånd med villkor som utfärdats innan modern miljölagstiftning infördes. Både Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten anser att det är självklart att elproduktionen ska uppfylla moderna miljökrav. Vattenkraften behöver därför anpassas så att vi både når målen i EUs arbete med förnybar energi och med genomförandet av EUs vattendirektiv. Vår strategi pekar ut inriktningen på de insatser som krävs för att nå målen, var de behöver sättas in och till vilken kostnad. Vi sätter fokus på insatser med hög miljönytta och med liten påverkan på energisystemet. Enligt våra beräkningar leder den föreslagna strategin till bra miljöstatus i de flesta av Sveriges vattendrag och en hållbar produktion av vattenkraft genom väl utvalda och rätt avvägda insatser. Priset för hela branschen: Årligen en halv miljard kronor och sammantaget en minskad elproduktion på 1,5 terrawattimmar (TWh), det vill säga 2,3 procent av den nuvarande vattenkraftsproduktionen. Detta är ett mycket rimligt pris, tycker vi. Vi gör också bedömningen att det går att kompensera för den förlusten genom effektivitetsinsatser och produktionsökning i utvalda älvar utan att förlora väsentliga miljövärden. Strategin pekar på tre huvudgrupper av vattensystem där insatser gör olika stor miljönytta i relation till en effektiv energiproduktion: I de största produktionsälvarna , till exempel Luleälven, Indalsälven, Ångermanälven och Skellefteälven, föreslår vår strategi att åtgärder som påverkar produktion begränsas kraftigt. I dessa älvar skulle det krävas omfattande åtgärder för att förbättra miljön. Åtgärderna skulle samtidigt leda till stora störningar på energisystemet. Vi menar att det skulle leda till dålig hushållning. EUs vattendirektiv ger också möjlighet till vissa avsteg från att nå god ekologisk status i så kallade ”kraftigt modifierade vatten”. Här bli det istället aktuellt att sträva mot det lägre målet ”god ekologisk potential” och genomföra vissa miljöåtgärder. I flera fall kommer det även vara aktuellt att avstå från miljöåtgärder genom att använda ett så kallat ”mindre strängt krav” från god ekologisk potential. Detta gäller speciellt vattenkraftverk med höga dammar och långa vattendragssträckor som idag är helt torrlagda. I framtiden kan det vara aktuellt att reglera mer i dessa älvars huvudfåror. Det ska samtidigt betonas att dessa älvar har höga naturvärden i biflöden som är viktiga att bevara. I den andra huvudgruppen ingår till exempel Dalälven och Ljungan. Det är älvar där det finns mycket naturvärden och skyddade vattenmiljöer även i huvudvattendraget. I dessa älvar behövs åtgärder som gör att vattenlevande djur kan röra sig upp- och nedströms, för att kunna bibehålla naturvärdena långsiktigt. En uppskattning är att 60 stora kraftverk behöver åtgärdas med till exempel omlöp, fiskvägar, fisktrappor och minimitappning. Även här kommer klassningen ”kraftigt modifierade vatten” att användas, men till skillnad mot första huvudgruppen kommer god ekologisk potential i huvudsak att uppnås. Förslaget är att man gör en strategi för varje enskild älv där man bedömer var åtgärderna ger mest miljönytta till minst inverkan på vattenkraftsproduktionen. I dessa vattensystem kommer också delar av vattendraget förklaras som ”kraftigt modifierat vatten” medan andra delar till och med kan uppnå god ekologisk status. Den tredje huvudgruppen är avrinningsområden, som har begränsat värde för energisystemet. I dessa vattensystem, som främst ligger i södra Sverige, finns ett större antal medelstora och små vattenkraftverk, Här har vattenkraften en begränsad betydelse för energisystemet. Här kan effektiva insatser i form av restaureringar, utrivningar och byggande av fiskvägar ge höga miljövärden till begränsad påverkan på energisystemet. Ofta hyser dessa avrinningsområden också rikligt med kulturvärden. Med bra genomtänkta åtgärder och olika former av skydd i samverkan kan vi utveckla och bevara både natur- och kulturvärlden. Det ska betonas att många småskaliga vattenkraftverk med relativt få åtgärder kan uppnå god ekologisk status eftersom man inte reglerar vattnet i samma omfattning som i de storskaliga vattenkraftverken. Vårt material är omfattande men inte heltäckande. Det finns alltid ”hittills okända ” parameterar att ta hänsyn till och det finns vissa svagheter i underlaget. Det kan också finnas behov av justeringar inom elcertifikatsystemet. De bedömningar vi gjort behöver också förfinas. Detta skulle kunna bli ett uppdrag för länsstyrelserna att gå vidare med. På så sätt får vi ytterligare kunskap om lokala behov och möjligheter. Ett förfinat underlag kommer vattenmyndigheterna kunna använda för att göra bedömningar i de åtgärdsprogram som EU:s vattendirektiv kräver. Men för första gången på många år har vi nu en kartläggning som ger ett helhetsperspektiv och med en ansats på avrinningsområden istället för enskilda älvar eller kraftverk. Vi kan nu väga samman Sveriges behov av vattenkraftproduktion med vår skyldighet att bevara den biologiska mångfalden. Vår förhoppning är att vår strategi även kan komma till nytta för beslutsfattare i flera delar av samhället. Den kan vara en del av kunskapsunderlaget vid bedömning av framtida investeringar och politiska beslut. Det som krävs för att strategin ska ge bästa effekt är en sammanhållen ledning och styrning av vattensverige, ett nationellt sammanhållet ansvar. God miljö kan gå hand i hand med vattenkraft. http://www.second-opinion.se/energi/view/2863

Som akademiker funderar man över hur det kan komma sig att den problematiska situationen för småskalig vattenkraft uppstått. Här är mina tankar och se dem som hypotetiska. Om man först gör en s.k. aktörsanalys och ser till de olika aktörerna och deras handlingsmönster finns en komplex karta aktörer På central nivå finns riksdag och nationella partier (mer eller mindre medvetna i frågan), regering och främst miljödepartementet (som jag tolkar det ligger lågt), miljöintressen typ Kommerskollegium (klart emot) Sportfiskarna, Älvräddarna, Naturskyddsföreingen m.m. (som är klart emot), Hav och Vattenmyndigheten (som förvisso arbetar på en konstruktiv strategi men ligger lågt), Energimyndigheten (vet ej var de står). IVA och industrin (för småskalig vattenkraft som jag tolkar det), Stora energiföretag som Vattenfall, EON m.fl (kanske ligger lågt eftersom de har sin verksamhet säkrat ändå), Vattenkraftföreningen (stark försvarare), specialdomstolarna (lagtolkarna). På regional nivå finns länsstyrelserna och deras deras naturvårdsenheter (klart emot), länstyrelsens enheter för landsbygdsutveckling (har jag sökt uppmärksamma på frågan (men de ligger nog lågt), regionala utvecklingsorgan i landsting såväl politiskt som tjänstemannamässigt (vet ej om de ser detta som någon stor fråga att sätta på agendan) regionala vattenkraftssammanslutningar (mer eller mindre aktiva). På lokal nivå finns slutligen de enskilda företagen (som kommit i kläm), kommuner (mer eller mindre aktiva för att säkerställa vattenkraftens fortlevnad), lokala motståndare (finns onekligen men verkar de lokal nivå eller är det ombud på högre nivåer som sätter käppar i hjulet?) Hur kunde man hamna i denna situation? EU:s vattendirektiv kom 2000 och den svenska följdlagen 2004. Lagen ger en vid tolkning och detta får som konsekvens att de som fått rätten att verkställa lag får stor makt. Vad jag förstår kommer  kammarkollegium och länsstyrelsens naturvårdsenheter in här som verkställare. 2004 hade vi en socialdemokratisk regering med stöd av miljöpartiet. Kammarkollegiet kunde då bygga upp ett regionalt nätverk av "vattenkraftsskeptiker" som kunde agera opinionsmässigt och inom ramen för myndigheter. Vattenkraftsföretagarna fick under denna tid de s.k. certifikaten och levde gott och uppmärksammade inte samlat hotet. Jag själv blev varse faran vid ett seminarium i Göteborg; jag tror det var 2008 eller 2009. Man kan jämföra med djurskyddsfrågan. Där hade den tidigare regeringen byggt upp en särskild regeringsmyndighet som strävade efter samma verkställandemakt inom detta område. När det blev regeringsskifte avskaffades myndigheten och området fördes istället till jordbruksverket (en mer neutral? verkställare). LRF var sannolikt pådrivande och är en klart mäktig lobbyorganisation. Motsvarande skedde inte vad gällde vattennäringarna. Svante Leijon Ek. dr. docent & universitetslektor vid Handelshögskolan, Göteborgs Universitet

Thomas Kvist:  Egentligen har det aldrig varit lönsamt att bygga ny produktion. När den storskaliga vattenkraften i Sverige byggdes ut, var det staten som gjorde det. Sedan tog det många år innan de stora vattenkraftverken blev kassakor… Men nu är de ju det. Angående den småskaliga vattenkraften så är bilden fullständigt annorlunda genom att länsstyrelserna nu driver en häxjakt mot den, i varje fall i Västergötland. I början hänvisade de till EU-direktiv, tills de kom de på att det ju faktiskt inte har anammats i Sverige än. Då började de kräva miljökonsekvensbeskrivningar på befintliga kraftverk… Ingen vet varför och vem som har initierat detta.  Länsstyrelserna jobbar med stängda dörrar, man får inte komma in där. Ett antal kraftverk har fått förelägganden och har redan fått en dom i första instans och är på väg till andra. Det här är obegripligt och oerhört allvarligt. Erik Brandsma:  Det finns omkring 2 100 vattenverksanläggningar i Sverige, de flesta mycket små. Många opererar med koncessioner som är mycket gamla och inte lever upp till de miljömål och direktiv som gäller. Därför bör den här vattenkraften också miljöprövas. Den stora volymen av vattenkraften ligger i ett begränsat antal dammar. Min bedömning är att den produktionen inte drabbas av stora inskränkningar. Thomas Kvist:  Men frågan är att en stor del av småkraftverken ligger i gamla kulturmiljöer. Nu säger länsstyrelsen att de gamla dammarna ska tas bort och vattennivån sänkas. I så fall tar man i den å, som jag tänker på, bort två offentliga badplatser och ett antal vattenspeglar… samtidigt som bönderna får EU-bidrag för att bygga just vattenspeglar. De äldsta av dem har funnits där i 300 år. Vart ska flodpärlmusslan ta vägen som bott där nästan lika länge? Vad har man för perspektiv när man säger att nu spränger vi dammarna för att få allt som det var för 300 år sedan? Det här är ett gravt ingrepp i ett landskap där vattenmiljöerna haft samma struktur i generationer. Erik Brandsma:  En avvägning av olika värden måste göras… Thomas Kvist:  Ja, men det är på tiden att länsstyrelsen talar om varför. Tjänstemännen övertolkar reglerna å det grövsta. http://www.di.se/agenda/energi/artiklar/2014/9/9/framtidens-elforsorjning-kraver-bred-politisk-enighet/