Sökresultat

Hallands Vattenkraftförening bjöd idag in till den småskaliga vattenkraftens dag i Hertings kraftstation i Ätran, Falkenberg. Anläggningen genomgick en omfattande ombyggnad 2013 då den gamla dammvallen med ett större antal manuella luckor ersattes med två nya överfallsdammar och en passage för upp- och nedvandrande fauna. Hertingforsen garanteras nu ett minimiflöde på 11 m 3 /s. Läs mer här !

Diskussionerna om siffran 1,5 TWh i Energimyndighetens och HaV:s Nationella plan har skapat många låsningar – precis som siffran 570 kraftverk i utredning och förslag till utformningen riskerar att göra. Svensk Vattenkraft har frågat HaV:s Johan Kling hur man fått fram 1,5 TWh. - För att komma fram till ett värde för betydande negativ påverkan på verksamheten som det står i vattenförvaltningsförordningen, utgick vi från den databas vi har med 1840 vattenkraftverk med installerad effekt och medelårsproduktion. Till varje vattenkraftverk kopplade vi dimensionerande flöden och regleringsgrad, men också dammhöjd och fallhöjd om detta är tillgängligt. - De storskaliga vattenkraftverken delade vi upp i två grupper. 60 vattenkraftverk över 10 MW är av typen strömkraftverk och har inga längre torrläggningssträckor (längre än 500 meter). 120 storskaliga vattenkraftverk har långa vattendragssträckor som är torrlaggda permanent eller tidvis. Vid beräkning av åtgärder utgick Johan och hans kollegor från olika åtgärdsalternativ. Fokus på åtgärderna var åtgärder som påverkar produktionen, så de räknade på minimitappning motsvarande MLQ och fiskväg i alla vattenkraftverk. - Det vanligaste minimitappningskrav inom EU år Q95 som ligger en bit över MLQ. Forskning visar att det finns ett bra samband mellan exponerad bottenyta och flödet, så att det ger som allra mest för miljön i relation till påverkan på elproduktionen vid en minimitappning om Q95. - Sannolikt blir det en viss överskattning av produktionsförlusterna i de småskaliga vattenkraftverken. Detta då det ofta idag ändå ”spills” vatten i torrfåror/naturfåror, särskilt vid vattenföringar som överstiger medelvattenföringen. Eftersom regleringsgraden i de småskaliga vattenkraftverken är under 10 % och runt 19 % i de medelstora vattenkraftverken kan inte så mycket vatten lagras. Det blir med andra ord inga större effekter på produktionen över MLQ. - Vi har inte räknat med att ta bort småskaliga vattenkraftverk som ibland förs fram i debatten, betonar Johan Kling. Inga av de småskaliga kraftverken är med som reglerkraft i data som erhållits från Svenska Kraftnät. Storskaliga - För de storskaliga vattenkraftverken har vi mer detaljerad data genom Vattenfall. Samtidigt är det mer komplicerat att räkna på produktionsförluster eftersom man kan lagra vatten. Regleringsgraden är i medel 49 % i de storskaliga vattenkraftverken, men det är stor variation. Fiskvägar När det gäller fiskvägar har HaV utgått från att dessa behöver 1 m 3 /s i medel i småskaliga och medelstora vattenkraftverk. I storskaliga vattenkraftverk behövs 3 m 3 /s i medel. I dessa räknade vi också med lockvatten på 10 m 3 /s. Detta är samma antaganden som Vattenfall räknade på. - Om man lägger in minimitappning och fiskvägar i alla vattenkraftverk hamnar man på mellan 15-16 TWh vilket vi bedömer är orimligt. Vi gjorde då olika åtgärdsalternativ och testade hur stor produktionsförlust man får. - De 120 storskaliga vattenkraftverken med torrfåror är dock helt avgörande för beräkningarna. I småskaliga vattenkraftverk skulle minskningen innebära 191 GWh/år, men vi kan ha överskattat det värde. I medelstora hamnar motsvarande värde på 468 GWh/år., säger Johan Kling. I slutet hamnade HaV på ett alternativ där de utgår ifrån minimitappning och fiskvägar i alla medelstora och små vattenkraftverk. I storskaliga vattenkraftverk utgår HaV från att det skall byggas fiskvägar i ca 60 vattenkraftverk. Då hamnar man på en produktionsförlust kring ca 1,5-1,7 TWh. Den procentuella andelen av elproduktionen som bedöms kunna tas i anspråk är i linje med andra EU-länders bedömningar av gränsen för när man erhåller en betydande inverkan på verksamheten. - Det innebär att man inte kommer bygga fiskvägar och införa minimitappning i de 120 största vattenkraftverken. Dessa kraftverk är de som står för nästan all balansreglering och all reglerkraft enligt Svenska Kraftnät. Omfattande produktionspåverkande miljöåtgärder i dessa kraftverk skulle snabbt kunna ge en betydande inverkan på det svenska elsystemet. Tanken är att beräkningarna ska förfinas när vi dyker ner i prioriteringar inom avrinningsområdena. För de småskaliga vattenkraftverken tror Johan Kling på att fokus kommer att hamna på åtgärder som kan påverka produktionen kommer handla om fiskvägar, framförallt omlöp. - Det finns dock en del småskaliga vattenkraftverk som har tuber eller nivåkanaler som torrlägger naturfåran och där minimitappningar ofta kommer att krävas. Det kommer även behövas andra åtgärder såsom men dessa behöver beaktas i ett avrinningsområdesperspektiv. Sedimenthantering, är ett exempel med det kommer behöva anpassas individuellt, säger Johan och avslutar: - Vi tror att produktionsförlusten kan hämtas hem genom effektivisering i befintliga vattenkraftverk.

Resultatet av mer än ett års diskussioner, dels inom den s.k. högnivågruppen där Vattenfall, Statskraft, E.On, Fortum, Tekniska Verken i Linköping, Skellefteå Kraft, SVAF och miljöorganisationerna ingått, men också inom Svensk Energis arbetsgrupp Vattenkraft (där Gunvor Axelsson är adjungerad) och styrelse är beslutet att stötta verksamhetsutövare som åläggs åtgärder genom bildandet av en branschfond. Allt under förutsättning av politiken och myndigheterna uppfyller ett antal grundläggande krav. Diskussionerna ledda av generaldirektörerna Erik Brandsma, Energimyndigheten och Björn Risinger, tidigare HaV, numera Naturvårdsverket, har sammanfattningsvis lett fram till att de båda gör inspel till regeringen om: Nya miljötillstånd för alla, små som stora, under en period på cirka 20 år. Att detta sker genom en (utökad) omprövning av verksamheternas miljövillkor, Att sökanden inte ska betala motparters kostnader, Att det skapas en fond där alla som ansluter sig för hela den tid fonden finns - dryga 20 år - genom att betala in (enl förslaget 0,25 öre per producerad kWh) får ersättning från fonden med 85 procent för kostnader för omlöp, etc. Svensk Energis arbetsgrupp Vattenkraft har tagit fram följande finansieringsförslag. Det föreslås att det etableras en miljöfond (Fonden) i avsikt att stödja verksamhetsutövarna kompetensmässigt och ekonomiskt för att dessa skall kunna genomföra  Strategin. Det förslås vidare att Fonden tillsammans med verksamhetsutövarna och staten delar på de totala kostnaderna för Strategins genomförande enligt  principerna: Verksamhetsutövaren betalar alla produktionsförluster upp till 5 % av det totala produktionsvärdet och 10-20 % av åtgärder för utrivning eller  fiskväg. Staten betalar produktionsförluster över 5 % av det totala produktionsvärdet och  80-90 % av utrivningskostnad. Fonden betalar 80-90 % av åtgärdskostnader för  fiskvägar Följande ramar för Fondens finansieringsåtagande skall  gälla. Det skall finnas en självrisk för verksamhetsutövaren. En begränsningsregel skall skydda verksamhetsutövaren från ekonomiskt  obestånd. Det allmänna skall stå för en del av finansieringen. Alla vattenkraftbolag, stora som små, skall delta i  finansieringen. Den s.k. 5 % - regeln, att staten står för produktionsförluster utöver 5 % av det totala produktionsvärdet, skall vara kvar. Miljöförbättrande åtgärder i alla kraftverkskategorier skall ingå, dvs. även grupperna för de största kraftverken. Endast miljöskador orsakade av vattenkraft skall  omfattas. Både fysiska åtgärder och produktionsförluster  omfattas. Utredningskostnader och övriga kostnader kopplade till den juridiska processen omfattas. Märk väl att det finns krav på staten (regering och myndigheter) för att detta ska bli verklighet - ställer de inte upp på sina åtaganden blir det inget... eller som generaldirektörerna skriver: Förslaget utgår ifrån och är baserad på de tre utgångspunkterna, Strategin, miljöprövning och finansiering. Dessa tre delar är beroende av varandra och en förutsättning för framgångsrik implementering. Om inte exempelvis Strategin ges verkan eller att tillräckliga miljökrav kan ställas faller det föreslagna upplägget kring miljöprövning och finansiering. En förutsättning är också att myndigheter och domstolar ges tillräckligt med medel för att prövningen ska bli effektiv. Erik Brandsma och Björn Risinger inleder sin skrivelse med följande "programförklaring: Stockholm 1 december 2015 Ett förslag baserad på dialog med vattenkraftbranschen och intresseorganisationer. I en konstruktiv dialog har enskilda representanter från vattenkraftbranschen och intresseorganisationer bearbetat och diskuterat ett förslag för prövning av vattenkraftverk och finansiering av miljöförbättrande åtgärder inom ramen för den föreslagna nationella strategin för hållbar vattenkraft. Dokumentet sammanfattar vår syntes av diskussionerna i dialogen. Det är viktigt att påpeka att detta varken är en förhandlad text eller konsensus dokument. Vi är övertygade att om förslaget genomförs tar vi ett viktigt steg mot en mer miljöanpassad vattenkraft i Sverige. Alla frågor har inte kunnat beredas till färdiga lösningar, varför vi bedömer att förslaget behöver bearbetas vidare. Förslaget är ett inspel i det pågående arbetet inom Regeringskansliet i syfte att förenkla och bidra till en tydlig, effektiv och långsiktig lösning som rör vattenkraften i relation till biologisk mångfald i rinnande vatten. Vi är intresserade och beredda att bistå i det vidare arbetet om så önskas.

I Värmland, och även övriga Sverige känner sig många kraftverksägare hårt trängda av förelägganden från länsstyrelserna som begär att man ska söka nytt tillstånd, trots att man har ett äldre tillstånd. Länsstyrelserna kräver även vite om man inte följer förelägganden. Hur kan en verksamhet bli olaglig över en natt utan att något i kraftverksdriften blivit ändrat, frågar sig många. Detta har väckt våldsamt motstånd, många har känt sig manade att försvara den småskaliga vattenkraften, så som man gjorde vid ett stormöte i Mallbacken i maj. Det händer mycket nu och snabbt, för att redovisa läget i dessa svåra frågor inbjuder Värmland-Dalslands Vattenkraftförening, VDVF, och Bixia till ett informationsmöte på restaurang Kvarnen i Borgvik nära Grums den 25 november. Vi startar med kaffe och smörgås kl 0930, programmet börjar kl 10. Alla intresserade är välkomna till detta viktiga informationsmöte, det är kostnadsfritt och kaffe och lunch kommer att serveras deltagarna. Antalet deltagare är dock begränsat, vänta inte med att sända in anmälan. Man måste anmäla sig senast den 20 november till Bengt Carlsson, Bixia, 0470-703 383, mobil 070-697 81 51, e-post bengt.carlsson@bixia.se , eller till Christer Hedberg, VDVF, 073-373 26 65, 0570-521 51, christer@gullsby.com . Välkomna! Värmland-Dalslands Vattenkraftförening,   Bixia PROGRAM FÖR INFORMATIONSMÖTE I BORGVIK DEN 25 NOVEMBER                                                                                                          Vattenkraftens svårigheter – och möjligheter Kl. 09.00     Kaffe och frukostfralla, deltagarregistrering 09.30-09.45 Inledning, presentation av dagens program 09.45-10.30 Juridiken så som den ser ut idag           Viktor Falkenström 10.30-11.15 Vattenkraft och fisk- vad är problemen?        Erik Sjölander 11.15-12.00 Hur bygger man en faunapassage-fiskvandringsväg Johan Lind 12.00-12.45 Lunch 12.45-13.45 Debatt om dagsläget för småskalig vattenkraft 13.45-14.15 Presentation från utställare och vattenkraftprojekt 14.15-14.45 Elmarknaden, hur ser framtiden ut          Bengt Carlsson 14.45-15.15 Eftermiddagskaffe samt besök våra utställare/föreläsare 15.15-16.00 Avslutning, sammanfattning och information om vattenråden, försäkring, säkerhet, dokumentation, argument i möten med andra.   Deltagande är kostnadsfritt men anmälan behövs senast 20 november, 070-6978151, bengt.carlsson@bixia.se eller 073-3732665, christer@gullsby.se . Aktuell information på www.varmdalkraft.se Följ oss på Facebook värmland dalslands vattenkraftförening Sprid budskapet till alla vänner och bekanta

Det talas från politiker ofta om landsbygdsutveckling. En länsstyrelse säger: "Vi jobbar med landsbygdens utveckling" . Må så vara men teori och praktik stämmer inte när följande sker. Läs Gunvor och Åke Strids brev till våra förtroendevalda. Kolla även deras webb,  www.bosamollan.se , för att se deras "miljöbrott". Till Sveriges politiker Erinringar om följderna av tillämpning av ett så kallat regleringsbrev 2012 angående ökad tillsyn av vattenkraftverk bland annat: Regleringsbrevet i fråga tillkom under förra regeringens regeringstid. Miljöminister Andreas Carlgren var föredragande vid det regeringssammanträde som föregick den ökade tillsynen, Följderna för vår vattenverksamhet på fastigheten Bösamöllan 1:1 i Lunds kommun har blivit katastrofala. Andreas Carlgren har i en tidningsintervju tillstått att ”Detta var aldrig vår avsikt”, ett erkännande som hjälper oss föga när vi nu står på ruinens brant. Redan 2012 kallades vi och ett antal småkraftverksägare till ett informationsmöte på Länsstyrelsen i Kristianstad. Vi informerades om planerna på stängning av småkraftverk och utrivning av dammar etcetera men blev lugnade av tjänstemannen Maria Nitare, som med ett maliciöst leende menade att vi kunde söka tillstånd för fortsatt drift ”om ni har råd”. Vi återvände hem lätt slokörade men hade dock haft svårt att ta till oss budskapet stäng-riv ut. Vi trodde då att vi levde i ett rättssamhälle där den enskildes egendom i normala fall är skyddad av lagen. De flesta av oss innehade äldre tillstånd i någon form. Senare under året besöktes vi av en delegation från Länsstyrelsen med Maria Nitare et consortes. Efter viss korrespondens erhöll vi slutligen ett Länsstyrelsebeslut, daterat 2013-05-13, där vi tillhölls att söka nytt tillstånd till pågående vattenverksamhet, alternativt att vid vite stänga kraftverket och avvakta rivningsbeslut. I skrivelsen redogjordes för ”Hur man överklagar” trots att man på förhand insåg att överklaganden var meningslösa. Vi överklagade i god tro och fick i sinom tid i dom från Mark- och miljödomstolen ett beslut att vi var tvungna att söka tillstånd. Alternativet att stänga kraftverket gavs inte på nytt. Rävsaxen hade slagit till. Det var från början meningen att vi skulle lockas att in i ett hopplöst ansökningsförfarande med oöverskådliga ekonomiska konsekvenser. Länsstyrelsen hade funderat ut en djävulskt infernalisk plan: I stället för att ärligt bemäktiga sig privat egendom genom ett expropriationsförfarande, som brukligt är när det allmänna vill förändra, valde man att försöka svälta ut oss. Ansökan är nu klar och insänd till en kostnad av 291000:- och nu börjar slakten. Den ena institutionen efter den andra opponerar sig, varje opus måste besvaras och advokatkostnaderna stiger. Ämbetsverket Kammarkollegiet yrkar ”ersättning för rättegångskostnader med belopp som senare anges”. Havs och vattenmyndigheten yrkar på ersättning med belopp ”som kommer att anges senare” Svårt att förstå hur en myndighet med avlönade tjänstemän kan yrka ersättning i fall som dessa. Ingår det inte i en tjänstemans arbetsuppgifter att agera på arbetsgivarens bekostnad? Till historien kan fogas att verksamheten återstartades på 90-talet efter hörande av Länsstyrelsen. Driften inspirerades av den dåvarande energioron. 9 öre/kWh utbetalades från staten som stimulans och vidare utbetalades elcertifikatersättningar i ett antal år. Verksamheten genererade skatteinbetalningar om minst 100000:-/år i ett antal år. Nu riskerar vi att drivas från gård och grund. Vi ser ingen utväg ur rävsaxen. Man borde kunna få amnesti p.g.a. hög ålder och hjärtproblem. Den miljöfarliga vattenkraften kan vi omedelbart stänga av. Vi anser inte att vi varit kriminella. Gunvor & Åke Stridh Bösmöllan 261 225 94 Lund www.bosamollan.se

Myndigheternas krav på den småskaliga vattenkraften är inte i första hand en juridisk fråga utan en politisk rättvisefråga. Den handlar om hur samhället behandlar enskilda människor, skriver Helena Jonsson, LRF, i Svenska Dagbladet. Läs hennes debattartikel här !

Många har känt för att bilda en organisation för att stödja vattenkraften som sådan. Orsaken är att man upplever att vattenkraften utsätts för osaklig kritik, märkliga tolkningar av lagregler och att tjänstemän i samhället betraktar vattenkraften som något som måste motarbetas, här finns fler exempel. Att bilda en ideell förening till försvar av vattenkraften har funnits på flera håll och nu är den bildad, i Skåne men avsedd för hela landet. Föreningen ska påvisa vattenkraftens fördelar för samhälle, miljö och klimat samt korrigera de osakliga påståenden om vattenkraftens skadlighet som framförs från vissa kretsar. Föreningen har en interimsstyrelse bestående av Jan Odby                 ordförande Bertil Trobro Hugo von Scheele Årsavgiften är 250 kr, vilket kan sättas in på föreningens bankgiro 5022-1522. Inbetalning under 2015 gäller även för 2016. Den som är intresserad av att veta mer om föreningen och om medlemskap kan kontakta Jan Odby. e-post jan.odby@arrod.se ,  mobil 073 960 59 83

I en intervju i Tidningen Västsverige säger förra miljöministern Lena Ek att hon inte alls står bakom agerandet mot de småskaliga vattenkraftverken. "De skulle ha klassats som lagliga, och fiskvägar skulle ha kunnat byggas med ett enkelt anmälningsförfarande" . Tänk vad mycket onödigt lidande vi kunde ha undvikit och vad mycket i praktiska miljöåtgärder vi hade kunnat genomföra, om Lena Ek hade klargjort detta under sin ministertid. Läs mer här !

Det dokument som debatteras är ett resultat av generaldirektörernas Erik Brandsma, Energimyndigheten och Björn Risinger, tidigare HaV, numera Naturvårdsverket, sammanfattning av det de anser viktigast av det som förts fram under mer än ett års möten mellan ovannämnda generaldirektörer, vattenkraftbranschen och miljöorganisatorer. SVAF har inte skrivit under detta dokument och har under och efter samtliga möten i tal och skrift framfört de viktiga fördelarna med småskalig vattenkraft . Ingen deltagande organisation eller företagsföreträdare har kunnat lämna ett särskilt yttrande. SVAF betonar starkt att inga vattenkraftverk ska läggas ner/rivas ut. Siffran 570 i dokumentet kommer ur ett teoretiskt beräkningsexempel som bygger på den nationella strategin som Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten tog fram 2014, där de kom fram till att vatten motsvarande 1,5 TWh behöver avsättas för att motsvara erforderliga åtgärder i vattendragen. SVAF anser att den småskaliga vattenkraften skall bevaras och utvecklas SVAF anser att RESTOR Hydro-projektet visar hur den småskaliga vattenkraften kan bygga ut i Sverige och i EU. Att åtgärder ska genomföras enligt vattendirektivet är ostridigt. Frågan är när, var och hur. HaV driver nu fyra pilotprojekt som omfattar Lule älv, Dalälven, Nissan och Emån, där det utreds var bäst åtgärder kan genomföras med minst pengar. Projekten avses bli vägledande hur landets övriga vattendrag ska hanteras. SVAF har stridigt hårt för att kravet på nyprövning ska bort ur resonemangen och att det i stället är omprövning av villkor som gäller. SVAF hoppas på förenklade prövningsprocesser och en fond där alla deltagare betalar efter elproduktion och där de stora kraftbolagens bidrag kommer att hjälpa de små. I paketet som generaldirektörerna lagt fram finns  en finansieringslösning, där de ekonomiskt starka hjälper den ekonomiskt svage. Den bygger mycket på det jobb som förre GD:n vid Energimyndigheten Thomas Korsfeldt gjort åt SVAF. Det är nu arbetet startar med fortsatt politikerinformation, där vi inte motsätter oss översyn av villkor för vattenhushållning, men motsätter oss varje åtgärd som äventyrar vår verksamhet. Nu gäller det att se möjligheter och inte hot men inget kommer gratis. Det är nu jobbet börjar. Jan-Åke Jacobson, deltagare i samtalen, Gunvor Axelsson, ersättare vid det senaste samtalet

Åsa Romson har svarat på en fråga från Patrik Björck (S) och säger bland annat: "vattenkraften viktig i omställningen till ett förnybart energisystem och därmed miljökvalitets-målet Begränsad klimatpåverkan. En framtida lagreglering behöver alltså se till att vi ökar takten för att anpassa vattenkraften till miljökraven, och att vi når de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen samt de mål som finns inom energi- och klimatpolitiken". Vi ska alltså sträva efter "både och" precis som SVAF länge påpekat. Läs fråga och svar här !

Varför försvinner musslor som levt i sedan hundratals års dämda vattendrag?  Kan det ha något med din och min användning av mikroplaster etc. att göra? Det reningsverken inte förmår rena blir kanske för jobbigt för musslorna att ta hand om. Dessa hinder, som på senare år aktualiserats inom EU, avser fiskars fria rörlighet i europeiska vattendrag. Tankegodset ifråga, som möjligen härrör ur Rousseaus filosofier, har utmynnat i ett s.k. vattendirektiv, som lämnats att fritt tolkas i de europeiska medlemsländerna. Vårt land, som gärna vill vara ”bäst i klassen” har åberopande Vattendirektivet tillställt Länsstyrelserna ett s.k. Regleringsbrev år 2012. Hur övriga EU-länder har ställt sig till direktivet, beror på solidariteten, som på goda grunder kan ifrågasättas. Den svenska tolkningen innebär att alla vattenhinder behöver omprövas och helst rivas ut. Våra stora svenska inlandssjöar, Vänern, Vättern, Mälaren m.fl. och lokalt i Skåne, Ringsjön, Ivösjön, Vombsjön, Häckebergasjön m.fl. , som historiskt sett varit uppdämda och därmed försedda med vandringshinder riskerar att delvis torrläggas och ruineras om intentionerna med utrivningar genomföres. Grundvattennivåerna är i farozonen. Tanken att återföra naturen till ett drömt idealtillstånd från förkristlig tid är både orealistisk och sanslös. Man kan bygga fiskvägar men från Sportfiskarorganisationerna och Älvräddarna hävdas att laxtrappor etc. är otillräckliga. Man vill ha ordentliga dammgenombrott med förluster av åtskilliga m³ vatten per sekund som följd. Inte ens specialister är överens om hur en korrekt fiskväg skall byggas. Så till exempel byggdes en liten fiskväg vid Bösmöllan i Kävlingeån för bara några år sedan till en kostnad av 140000:-. Arbetet leddes av en närboende doktor i limnologi. Fiskvägen är redan utdömd av andra experter och skall ombyggas om inte rentav hela fördämningen skall rivas. Vid det fiskala genomförandet av Regleringsbrevet drar sig myndigheterna inte för att tillgripa metoder, gränsande till det kriminella. Man vill förmå fastighetsägare att genomföra rivningar på egen bekostnad. Men först måste man söka tillstånd hos Mark och Miljödomstolen och till ansökan foga en s.k. miljökonsekvensbeskrivning som så detaljerat som möjligt skall beskriva följderna av en utrivning. Har man en fungerade vattenkraftanläggning skall man söka tillstånd för denna med utgångspunkt från att anläggningen skall uppföras på nytt! Den privata ägande- och bestämmanderätten samt begreppet gammal hävd har helt satts ur spel. I den svenska tolkningen av Vattendirektivet ömmar man särskilt för musslor och andra högintressanta arter, särskilt den tjockskaliga målarmusslan. Man kan notera, att den fanns bl. a. i hela Kävlingeån i mitten av 50-talet (omvittnas av äldre gentlemän, som förr vistades mycket vid ån). Vad kan då ha inträffat, som orsakar att den numera endast återfinnes i åns övre delar? Musslan tillskrivs vattenrenande egenskaper och då är det lätt att inse, att den lär ha försvunnit p.g.a. förändringar i vattenkvaliteten. Reningsverken förmår inte att rena avloppsvattnet i tillräckligt hög grad. Plasterna tillkom efter andra världskriget och ingår nu även i vanliga hygienprodukter i form av mikroplaster. Tandkrämer, kosmetika m.m. och vi skall inte nonchalera mediciner, som passerar mänskligheten. Antibiotika, p-piller och en rik flora av mediciner belastar avloppsverken. I slutänden hamnar det mesta i vattendragen. Det finns f.ö. mer än 2000 icke godkända avloppsanläggningar i Kävlingeåns övre delar. Det intensiva jordbruket kan också ha tillfört skadliga kemikalier. Det rör sig då både om nya och gamla synder. Gödnings- och sprutmedel var förr relativt sett billigare än idag och det medförde överanvändning i många fall. Åtskilliga ton av upplagrade kemikalier befinner sig på väg till recipienterna. DDT-skandalen har vi i färskt minne. Musslornas överlevnadsförmåga i Kävlingeåvattnet kan lätt bedömas om man placerar levande musslor i bur i åns nedre delar för bedömning. Ett dylikt experiment har så vitt vi vet aldrig företagits. Måhända är den pågående aktionen totalt ovetenskaplig. Att skylla musslornas utdöende på de få vattenturbiner, som fortfarande hålls igång i Kävlingeån är att göra det enkelt för sig. Dämmena har funnits i över 300 år och dagens turbinkörningar är mindre faunafarliga än gårdagens metoder med korttidsregleringar (man körde en stund när malningsbehov förelåg, dammen tömdes och stränder torrlades). Nu kan vattennivåerna hållas konstanta. Dammrivningar skadar vattendjurens månghundraåriga habitat mer än den nytta de eventuellt skulle medföra. Man får hoppas att tillströmningen av de mest skärpta gymnasieungdomarna till universitetens utbildningar i bl. a. limnologi blir så stor, att kommande åtgärder i svenska vatten i framtiden kommer att vara mera baserade på vetande än tro. Ett praktiskt synsätt i stället för ideologiskt bör dominera. Många kulturmiljöer vid våra vattendrag kommer att spolieras vid de förestående miljörivningarna. Sportfisket bör avglorifieras. Djurplågeriaspekten beaktas märkligt nog ej när det gäller sportig lek med levande varelser. Det förskönande tillägget ”sport” kan knappast lindra djurens plågor. Åke Stridh Bösmöllan

En slutrapport från Svenska kraftnät ”Beroendet av el i samhället och elens andel av energianvänd­ningen ökar stadigt både i Sverige och Norden och ännu mer i övriga Europa. Elen och elsystemet förväntas spela en allt större roll i omställningen av energisystemet genom över­gång till el som energibärare.” ”Kraftsystemet kommer därför under en relativt lång tid fram­över att behöva lösa tillgången på effekt och balansregle­ringsutmaningen med de resurser som i dag finns tillgängliga i systemet.”, ”Behovet av ny planerbar produk­tion och reglerresurser kommer i första hand att gälla för SE3 och SE4.”, ”Till exempel skulle en övergång till manuella elektroniska avrop på reglerkraftmarknaden kunna öppna marknaden för nya aktörer som mindre producen­ter” och ”Den minskande svängmassan i systemet måste åtgärdas på något sätt om inte elsystemets störningskänslighet ska öka.” är några citat ur rapportens slutsatser. Småskalig vattenkraft är enkel att prognosera och bidrar med svängmassa i elsystemet. Anläggningar med synkrongeneratorer bidrar dessutom till spänningshållningen. Rapporten finns på denna länk . Släpp loss potentialen i Europas småskaliga vattenkraft !