Sökresultat

Anförande i interpellationsdebatten 2015-06-05 efter svar från miljöminister Åsa Romson till Annika Qarlsson (C), som i en interpellation frågat om regeringen är beredd att sätta stopp för länsstyrelsens nyprövningar tills ny lagstiftning rörande den småskaliga vattenkraften är på plats. Herr Talman Den debatt som hittills förts i riksdagen om den småskaliga vattenkraften har främst gällt Länsstyrelsens agerande i Västra Götalands län. Men även Länsstyrelsen i Skåne har varit aktiv med förelägganden mot ägare till småskalig vattenkraft och deras dammar. Förelägganden som motiveras med att man ska verkställa EU:s vattendirektiv. Jag vill att vi ska uppnå förbättrade möjligheter för vandrande fisk att ta sig fram i vattendragen. Men länsstyrelsernas former för att uppnå detta sker, som jag uppfattat det, i flera fall på ett sätt som skapar konflikter och motverkar dess syfte. Samhället måste se på flera miljömål samtidigt. Åtgärder måste ske på ett sätt som inte motverkar dess syfte. Att som länsstyrelserna i Skåne och Västra Götaland använda sig av förelägganden med krav på nyprövning av anläggningar för vattenverksamhet, som funnits före den tid då tillståndskrav infördes, är ett ingrepp i äganderätten och nyttjanderätten till vattenkraften. Nyprövning utifrån nu gällande lagstiftning innebär mycket höga kostnader för fastighetsägaren. Rimligen bör prövningarna göras som omprövningar, som ger utrymme för förhandlingar om ändringar av anläggningar och de kostnader som detta leder till. Från Skåne har jag några exempel på vad som hänt när länsstyrelsen genom höga viten tvingat fram bortrivning av äldre kvarndammar, som använts för vattenkraft. Bortrivningen av en damm beräknas har medfört att minst 100 ton sediment från dammens botten lagt sig nedströms på ett sätt som förstört bottnarna för fisk och musslor. Dessutom har den vackra kulturmiljön vid dammar ersatts med fula sår i miljön. Vid en genomgång vid ett seminarium med företrädare för Havs- och vattenmyndigheten här i riksdagen i mars i år framhöll de att genomförandet av åtgärderna, föranledda av Vattendirektivet, ska ske enligt ett åtgärdsprogram som ska bli färdigt i december 2015 och ha 2020 som målår. Man framhöll dialog som arbetsform, att finansieringen av åtgärderna måste klarläggas och att det ska ske en avvägning mellan olika intressen. Anser miljöministern att länsstyrelserna ska få fortsätta genomföra åtgärder, på det sätt som nu sker, utan att avvakta Havs- och vattenmyndighetens åtgärdsprogram ? Per-Ingvar Johnsson (C)

Miljöprövningen av de småskaliga vattenkraftverken är rent ut sagt absurd. Processen kostar inte sällan fantasisummor, bland annat då kraftverksägaren också måste betala rättegångskostnaderna för statens rätt rabiata advokater vid Kammarkollegiet, en myndighet som tycks överklaga varje vattendom som ger en kraftverksägare tillstånd. Kerstin Davidson, Land Lantbruk #13 2015 Följ debatten här !

"Detta var aldrig vår avsikt" - Regeringen ville värna den småskaliga vattenkraften - säger före detta miljöministern Andreas Carlgren (C) till tidningen Västsverige. Läs hela artikeln  här !

Vattenkraften förgiftar i vart fall inte vattendragen och med åtgärder enligt vår miljöpolicy kan vi bidra till bättre fiske. Läs mer här !

För elproduktionen i stort har visst de små kraftverken betydelse. Tillsammans producerar de lika mycket el som ett kärnkraftverk. Läs mer i Borås Tidning här !

Vårt mål är ett helt förnybart energisystem. Det är därför med sorg vi ser hur en passiv regering tillåter myndigheter att skrämma små näringsidkare som driver vattenkraftverk i liten skala, trots att de inte gjort något fel, skriver bland andra Rickard Nordin (C) i GP. Läs hela artikeln här . EU säger i projektet RESTOR : Släpp loss potentialen i den småskaliga vattenkraften! Småskalig vattenkraft i Sverige motsvarar mer än två gånger Malmös elbehov och genom effektivisering kan småskalig vattenkraft mer än fördubblas inklusive vatten till fiskvägar. Låt oss lägga resurserna på vettiga miljöåtgärder i stället för tvister i domstolar.

Den småskaliga vattenkraften är mer miljövänlig och har lägre utsläpp av klimatgaser än något annat sätt att producera el, skriver Gunvor Axelsson, Ordf. Svensk Vattenkraftförening och Sven-Erik Vänneå, Ordf. Hallands Vattenkraftförening i Hallands Nyheter. Det handlar om lokal småindustri som bidrar till att hålla landsbygden och värdefull kulturhistoria levande. Ändå bekämpas den småskaliga vattenkraften av delar av miljörörelsen med närmast religiös nit. I ett land där ett ton lägre utsläpp av koldioxid får kosta nästan vad som helst motarbetar alltså miljörörelsen koldioxidfri elproduktion. Läs hela artikeln här !

Det är inte bara SVAF som anser att miljö- och vattenmyndigheterna utgör ett problem. Miljömyndighetsutredningen skriver i sitt slutbetänkande: Vi har identifierat problem med regeringens styrning av miljömyndigheterna. Myndighetsstyrningen är i vissa avseenden vag och inte tillräckligt operativ – men samtidigt detaljerad. Det finns allvarliga brister i effektivitet, enhetlighet, rättssäkerhet och konkurrensneutralitet i tillståndsgivning och tillsyn. Tillgängligheten till forskningen måste öka så att resultaten kan komma till nytta. Det är ett problem att det inte finns någon oberoende utvärdering av effekterna av miljömålsarbetet. Det finns även ett strukturellt problem med den nuvarande vattenförvaltningen Miljömyndighetsutredningen föreslår att: regeringen tar bort uppgiften att verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås i förordningarna med instruktion för de 26 myndigheter som i dag ingår i miljömålssystemet samt länsstyrelseinstruktionen. Förutsatt att instruktionerna inte redan innehåller sådana uppgifter, bör regeringen för dessa myndigheter länsstyrelserna och övriga relevanta myndigheter i stället formulera verksamhetsanpassade uppgifter som i sin tur bidrar till att nå de av riksdagen beslutade generationsmålet och de sexton miljökvalitetsmålen. regeringen i 3 § myndighetsförordningen (2007:515) inför en ny uppgift som innebär att myndighetsledningen ska se till att verksamheten främjar en hållbar utveckling och bidrar till att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverkets uppgift att vart fjärde år redovisa en fördjupad utvärdering av resultaten i förhållande till generationsmålet och miljökvalitetsmålen, ska utgå ur Naturvårdsverkets instruktion. Formas får en ny uppgift som innebär att regelbundet genomföra och till regeringen redovisa resultatet av en samhällsövergripande utvärdering av effekterna av miljöarbetet för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. det som i dag är inomstatliga bidrag mellan till exempel Naturvårdsverket och länsstyrelserna i stället ska tilldelas respektive länsstyrelse i form av direkta anslag/anslagsposter. en ny myndighet inrättas med huvuduppgift att bevilja tillstånd enligt kapitlen 9, 11, 13–15 i miljöbalken. Myndigheten ska också bedriva tillsyn inom dessa områden samt svara för tillsynsvägledning till kommunerna. Ansvaret för dessa uppgifter ligger för närvarande hos Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen och länsstyrelserna, men flyttas genom vårt förslag till den nya myndigheten. möjligheterna för Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelserna att föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen upphör. vattenmyndigheterna avvecklas och att deras verksamhet flyttas till Havs- och vattenmyndigheten. Formas får en ny uppgift som innebär att vetenskapligt utvärdera tillämpad och ny forskning inom miljöområdet. http://www.regeringen.se/content/1/c6/25/66/58/a4a0a072.pdf Miljömyndighetsutredningen överlämnade slutbetänkandet ”Vägar till ett effektivare miljöarbete” (SOU 2015:43) till regeringen den 30 mars 2015. Utredaren Göran Ekström, tidigare statssekreterare och generaldirektör, skriver: Vårt uppdrag har varit att pröva förutsättningarna för en tydligare, effektivare och mer ändamålsenlig myndighetsstruktur och ett bättre resursutnyttjande för myndigheterna under det dåvarande Miljödepartementet. Vårt arbete har haft en förvaltningspolitisk utgångspunkt – dock med respekt för de egenskaper som särskilt utmärker miljöpolitiken. Vi har fokuserat på de processer som särskilt nämns i våra direktiv: regeringens styrning, tillståndsgivning, tillsyn och tillsynsvägledning samt analys, uppföljning och utvärdering. Till dessa processer har vi lagt en egen: miljöforskningens tillgänglighet och implementering. I vårt utredningsarbete har vi försökt identifiera de problem i processerna som är av sådan dignitet att vi anser att de behöver åtgärdas. Vi fokuserar i detta betänkande på dessa problem.

Svensk Vattenkraftförening, SVAF, har beretts möjlighet att inkomma med synpunkter på rubricerade handlingar. Svensk Vattenkraftförening anser att Vattenmyndigheten måste arbeta för en bättre helhetssyn och kommunikation. Vi instämmer till fullo i LRF:s synpunkt: att det svenska systemet för tolkning och implementering av RVD utgör som ett hinder för ett rättvist, rimligt och effektivt uppnående av vattendirektivets målsättningar. SVAF anser också likt LRF att det finns en rad grundläggande systemfel som behöver åtgärdas och vattenmyndigheternas förslag tydliggör bristerna. SVAF har kritiserat bristerna i systemen i många olika sammanhang, ex. i yttrande över miljömålsberedningen och miljömyndighetsutredningen. SVAF instämmer med LRF i att en utredning bör tillsättas för att göra en förutsättningslös utvärdering av hela genomförandet av Ramdirektivet för vatten i Sverige SVAF vill också påminna om att nuvarande arbetsätt kraftigt skadar våra medlemmar vilja till samarbete. Då det är svårt att hålla isär Vattenmyndigheten och länsstyrelse – inte minst eftersom många medarbetare är desamma – vill SVAF peka på att den nuvarande metoden, (som den framstår) att i åtgärdsprogram göra nedslag mot de verksamheter som är enklast att "komma åt" och som kan tvingas betala för såväl rättsprocesser som åtgärder, definitivt inte bidrar till att skapa förtroende och samarbetsvilja. Läs hela remissvaret här !

Efter många års trogen och mycket uppskattad tjänst i SVAF:s styrelse har Walter Johansson nu uppfyllt sitt löfte till hustrun Kerstin att trappa ner. Men glädjande nog får vi behålla Walter eftersom han ansluter till Lars Rosén och Sven-Erik Vänneå i valberedningen. Ny i styrelsen är Patrik Hazelius, inspektor på Claestorp och tidigare revisorssuppleant. I övrigt är styrelsen oförändrad.

Miljöminister Åsa Romson (MP) i debatt med Annika Qarlsson (C), Penilla Gunther (KD) och Per-Ingvar Johnsson (C) om: Den småskaliga vattenkraften och Små vattenkraftverk . Följ debatten på Webb-TV i efterhand!

Tisdagen den 7 april skriver Lidköpings Nya Tidning på sidorna från Vara: När Centerns riksstämma äger rum i Falun senare i år kommer Varapolitikern Ulf Genitz att vara på plats för att försöka få partiet att lyfta frågan om tillämpningen av EU:s vattendirektiv till riksdagen. De förslag på åtgärdsprogram och handlingsplan som nu är ute på remiss kan få förödande konsekvenser för lantbruksnäringen, menar han. Frågan handlar i grund och botten om hur EU:s vattendirektiv ska tillämpas i praktiken. Inför kommande sexårsperiod har länsstyrelsens vattendelegation tagit fram remissförslag på åtgärdsprogram och handlingsplan, vilka väckt kraftiga reaktioner från lantbruksnäringen. Synpunkterna har bland annat handlat om att åtgärderna inte anses stå i proportion till miljönyttan. Andra viktiga samhällsintressen har inte vägts in och en stor del av finansieringen skulle hamna på lantbruksnäringen genom krav på att anlägga skyddszoner och våtmarker, ta bort vandringshinder och mycket annat. Bara för Lidans avrinningsområde har LRF räknat ut att åtgärderna i förslaget skulle kosta tre miljarder kronor. Till det kommer kostnader för tillsyn och omprövning, det senare handlar om de uppmärksammade miljötillstånden för småskaliga vattenkraftverk. Ulf Genitz menar att ett alldeles för stort ansvar läggs på lantbruket och att de höga kostnaderna kan bli förödande för näringen som redan är hårt pressad. – Man ser problemen som enbart orsakade av lantbruket, när det i själva verket finns många orsaker, säger han. I sin motion kräver han därför att staten tar ett ansvar för finansieringen av åtgärderna. Dessutom vill han att frågan lyfts från tjänstemannanivån till riksdagen för att komma tillrätta med godtycklighet och skillnader i tillämpningen mellan olika länsstyrelser. En annan nackdel han vill komma tillrätta med är förslagens inriktning på specifika åtgärder, något som i förlängningen kan medföra kostsamma sanktioner från EU. Ulf Genitz lade fram sin motion på distriktsstämman i Skaraborg som antog den och beslutade att vidarebefordra den till riksstämman. – Det känns bra, det är inte ofta som styrelsen vässar motionen ytterligare, men det gjorde de faktiskt den här gången. De lade till att det krävs nya statliga pengar, berättar Genitz.