Sökresultat

Regeringen vill införa tuffare miljökrav för vattenkraftverk. I en utredning föreslås förslag som nyprövning av miljötillstånd. ”Kraven får oöverblickbara konsekvenser för elförsörjningen och tusentals verksamheter samtidigt som det är mycket tveksamt vilka miljömässiga effekter det blir”, säger Nicklas Skår, jurist. Många av dagens vattenkraftverk har fått sina miljötillstånd innan miljöbalken kom till. Därför föreslår utredaren Henrik Löv krav på nyprövning av miljötillstånd för alla vattenkraftverk. I sitt remissvar (se nedan) är Svenskt Näringsliv mycket kritiskt mot förslaget. Organisationen ifrågasätter inte att många vattenkraftverk behöver moderniseras, men anser att Vattenverksamhetsutredningens förslag är för långtgående. Istället för att sätta in åtgärder där det behövs så skär man alla verksamheter över en kam. – Utredningen har haft som uppdrag att se över hur man av miljömässiga skäl kan förnya och uppgradera vattenverksamheter, inte minst vattenkraften. Men trots att utredningen själv säger sig vilja komma åt undantagsfall har man valt en metod som träffar alla verksamheter helt urskiljningslöst, säger Nicklas Skår. Kostsamt Regelförändringarna kommer att få dramatiska konsekvenser för vattenkraften och därmed elförsörjningen när i princip alla vattenkraftverk kan förlora sina miljötillstånd med Vattenverksamhetsutredningens förslag. – I realiteten upphäver man den rättstrygghet som verksamheterna hittills haft genom lagstiftningen. Förslaget är fullständigt oproportionerlig i förhållande till sitt syfte, säger Nicklas Skår. Även Regelrådet, som granskar nya regler från departement och myndigheter, är skarpt kritisk mot utredningen. Regelrådet anser att de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna och att konsekvensutredningen är bristfällig. Oklarheterna gör att det är svårt att räkna fram kostnaderna för företagen, men det blir dyrt, någonstans mellan 3,9 och 19 miljarder kronor. Beräkningarna baseras på utredningens egna uppgifter. – Att föreslå lagstiftning som kan komma att kosta så mycket som 19 miljarder kronor för verksamhetsutövarna utan att utreda alternativen är märkligt, säger Nicklas Skår. Han är också mycket kritisk till att utredningen inte bättre studerat de konsekvenser förslagen kan få för såväl miljön som för samhället i stort, till exempel genom påverkan på infrastrukturen och riskerna för översvämningar.

Utdrag ur Advokatsamfundets remissyttrande: Advokatsamfundet avstyrker utredningens förslag, förutom i den del som avser ändring av bestämmelserna om miljörapport.I delbetänkandet saknas utredning av alternativa sätt att uppnå det önskade syftet samt en tillräcklig utredning av konsekvenserna av förslaget, såväl på en samhällsekonomisk nivå som för enskilda verksamhetsutövare.Förslaget möjliggör dessutom långtgående ingrepp i enskildas rättigheter och det kan ifrågasättas om den föreslagna regleringen är förenlig med Europakonventionen. Syftet med förändringarna borde kunna uppnås genom betydligt mindre ingripande ändringar i miljöbalken än vad som föreslagits av utredningen. Enligt kommittédirektiven ska utredningen föreslå hur man på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt kan se till att vattenanläggningar och vattenverksamheter enligt äldre tillstånd och rättigheter bedrivs på ett sådant sätt att miljöbalkens hänsynsregler och EU-rättens krav i förhållande till vattenkvalitet och påverkan på djur och växtliv uppfylls. Det finns emellertid inte några krav på ny tillståndsprövning av verksamheter för att uppnå detta mål. Redan i dag finns mycket goda möjligheter att ompröva verksamheter som inte uppfyller kraven enligt EU-rätten med stöd av miljöbalkens omprövningsbestämmelser. Det finns också en uttrycklig skyldighet för tillsynsmyndigheterna att fortlöpande bedöma om villkoren för en verksamhet är tillräckliga (jfr 26 kap. 2 § andra stycket miljöbalken). Om tillsynsmyndigheten finner att så inte är fallet har myndigheten skyldighet att ansöka om omprövning och även kräva att tillståndshavaren tillhandahåller underlag för omprövningen (jfr 26 kap. 21 och 22 §§). Tillsynsmyndigheten har således en lagstadgad skyldighet att vara verksam för att anpassa villkor efter nya krav och tillräckligt lagstöd finns för detta. Att utredningen inte berör detta förhållande mer utförligt (jfr s. 239-240) är anmärkningsvärt. Uppenbarligen föreslås det nya regelverket för att komma till rätta med en påtaglig resurs- och kompetensbrist hos tillsynsmyndigheterna. Det rimliga sättet att uppnå det angivna syftet med förslaget om nyprövning och samtidigt ta erforderlig hänsyn till enskilda intressen hade emellertid, enligt Advokatsamfundets uppfattning, varit att tillämpa nuvarande bestämmelser samt tillskjuta erforderliga resurser till tillsynsmyndigheterna. Utredningen föreslår att de rådighetsinskränkningar som kan bli aktuella i huvudsak ska kunna genomföras utan att ersättning betalas till berörda verksamhetsutövare. Så långtgående inskränkning av äganderätten i förhållande till de verksamheter och värden som berörs kräver en betydligt grundligare analys av Europakonventionens bestämmelser om äganderätten än den som har presenterats av utredningen. Det är olämpligt att dra så långtgående och generaliserande slutsatser utifrån ett rättsfall från Europadomstolen, som i sin tur avser en verksamhet som bär mycket få likheter med de vattenverksamheter som betänkandet riktar sig mot. Att överlåta åt tillsynsmyndigheterna att avgöra vilken verksamhetsutövare som ska komma i åtnjutande av ersättning, genom att styra vilka anläggningar som ska nyprövas inom en tioårsperiod är enligt Advokatsamfundets uppfattning mycket tveksamt och det kan ifrågasättas om en sådan ordning är förenlig med grundläggande svenska och internationella rättsliga principer. Utredningen tar anmärkningsvärt lätt på frågan om konsekvenserna av förslaget för såväl enskilda verksamhetsutövare som ur samhällsekonomisk synvinkel. Utifrån de uppgifter som presenteras i utredningen kan emellertid konstateras att kostnaderna för enskilda verksamhetsutövare vid en nyprövning kan bli mycket stora, vilket också kan leda till samhällsekonomiska effekter. Den föreslagna nya ordningen kommer även att innebära stora påfrestningar för de ytterligare parter som berörs av nyprövningen, i första hand prövningsmyndigheterna och remissmyndigheterna. Redan i dag föreligger betydande kompetensbrist inom det vattenrättsliga området och utan ytterligare resursförstärkning kommer det inte att vara möjligt att genomföra eftersträvade förändringar på ett rättssäkert sätt.

Kammarkollegiets remissyttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande "Ny tid ny prövning - förslag till ändrade vattenrättsliga regler" ges följande sammanfattning av myndigheten: Kammarkollegiet tillstyrker förslaget att ge länsstyrelserna möjlighet att kräva att vattenanläggningar och vattenverksamheter som saknar tillstånd som lever upp till miljöbalkens miljökrav och EU-rattens krav i fråga om vattenkvalitet och påverkan på djur- och växtliv genomgår en nyprövning. Kollegiet anser att det, i syfte att kunna genomföra ramdirektivet för vatten inom föreskrivna tidsramar, bör fastställas en sista tidpunkt nar nödvändiga ansökningar om nyprövning ska ha inlämnats till tillståndsmyndigheten. Kollegiet avstyrker forslaget att införa en ersättningsrätt for tillståndshavaren vid nyprövning. För det fall regeringen bedömer att en sådan ersättningsrätt bör finnas anser kollegiet att det ar viktigt att frågan hanteras utanför tillståndsprocessen. Kollegiet tillstyrker förslaget att göra det möjligt att meddela generella föreskrifter för vattenverksamhet. Kollegiet anser att det bör tydliggöras att sådana föreskrifter kan avse ett avgränsat geografiskt område. Kammarkollegiet anser att övergångsbestämmelsen till 7 kap. 28 a § miljöbalken bör ändras så att det tydligt framgår att anläggningar och verksamheter som genomgår en nyprovning omfattas av tillståndsplikt enligt nämnda bestämmelse. Kollegiet anser att 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken bör förtydligas så att det klart framgår att bestämmelsen inte omfattar sådana äldre rättigheter som avses i 2 kap. 41 § vattenlagen (1918:523). Kammarkollegiet tillstyrker förslagen som gäller provningens omfattning, ändringstillstånd, tidsbegränsning av tillstånd och miljörapport. Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektören Claes Ljungh i närvaro av kammarfiskalen Ann-Katrin Törnqvist och Torgny Norberg, enhetschefen Elisabeth Hammar samt advokatfiskalerna Eva Åkerlund, Rebecca Nordenstam och Henrik Malmberg, den sistnämnde föredragande.

Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, avråder till att förslagen i delbetänkandet i regeringens utredning SOU 2013:69 "Ny tid ny prövning - förslag till ändrade vattenrättsliga regler" genomförs. Utredningens förslag riskerar att medföra ökade elpriser, försämrad konkurrenskraft och ökade samhällskostnader. Utredningens förslag riskerar också att minska möjligheterna till annan förnybar elproduktion. IVA ifrågasätter om utredningens förslag värnar klimatet och miljön i ett större perspektiv. Utredningen speglar inte den politiska ambitionen att samtidigt öka andelen förnybar energi, minska klimatbelastningen och upprätthålla konkurrenskraften. - Minskar vattenkraftproduktionen försämras också möjligheterna för annan förnybar el både i Sverige och i det europeiska systemet, säger Jan Nordling, projektledare, IVA. Den nordiska vattenkraften har en väldigt viktig framtida roll i det europeiska energisystemet genom både lagringsförmåga och reglerkapacitet. Att minska vattenkraften drabbar miljön - samtidigt som det ökar kostnaderna för hela samhället och skapar osäkerhet för investeringar. För att uppnå ett minskat fossilt beroende menar IVA att befintlig vattenkraft inte bara behöver användas i så stor omfattning som möjligt utan snarare utvecklas, givetvis på ett miljöanpassat sätt. Utredningens uppdrag var att se över omprövningsreglerna enligt Miljöbalken och föreslå hur en effektivisering kan uppnås också utan nyprövning. Eftersom ingen ordentlig analys genomförts har utredningen inte följt EU-rättens krav på en analys av att nå målen med mindre långtgående konsekvenser än vad utredningen föreslår. - Det råder bred politisk samsyn i Sverige om vattenkraftens viktiga roll i det nuvarande och framtida energisystemet. Därför vore det anmärkningsvärt om ett fullföljande av utredningens förslag genomförs utan en gedigen analys och konsekvensbedömning, säger Björn O. Nilsson, VD för IVA. Den svenska vattenkraften har i över 100 år varit avgörande för landets utveckling, konkurrenskraft och välfärd. Dess roll är fortsatt viktig och utredningens förslag riskerar att allvarligt skada möjligheterna till vattenkraftens positiva bidrag till samhället. Utredningen konstaterar själv att konsekvenserna ur många aspekter är svåra att bedöma. Detta talar för att en politisk bedömning inte kan göras förrän andra pågående arbeten slutförts och beaktats. IVAs remissvar har sammanställts av en arbetsgrupp ledd av Jan Nordling, projektledare på IVA. I arbetsgruppen har även IVA-ledamöterna Lennart Fredenberg, Bo Normark, Lennart Billfalk och Christer Sjölin ingått. Remissvaret i sin helhet finns att läsa här: http://iva.se/PageFiles/18534/Remissvar%2013%20SOU%2013-69.pdf   För mer information, kontakta:   Erica Dahlquist, vik pressansvarig Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA Telefon: 08-791 29 39, Mobil: 0722-060095 E-postadress: erica.dahlquist@iva.sewww.iva.se

Slaget om den svenska vattenkraften Övergödning i Östersjön, utrotning av ålen och en minskad biologisk mångfald är några av vattenkraftens effekter i Sverige. Nu vill miljörörelsen anpassa kraftverken i enlighet med ett EU-direktiv, men industrin sätter sig emot. När svenska älvar förvandlades till energikällor under 1900-talet skedde det i rask takt och med fokus på effektivitet. Den svenska industrin blomstrade och det behövdes el för att driva maskinerna. Att älvarnas unika miljö i ett slag förändrades lades det inte stor vikt vid. Med tiden har det dock blivit allt mer uppenbart att ett flertal fisksorter, däribland ålen, håller på att utrotas på grund av den förändrade miljön, samt att vattenkraftverken innebär en katastrof för den biologiska mångfalden. https://www.etc.se/inrikes/slaget-om-den-svenska-vattenkraften

SMÅLAND Som engagerad landsbygdsbo har jag alltid känt en frustration över att reglerna för landsbygden sätts av staden och då oftast av storstaden Stockholm. Det må gälla jord och skogsfrågor, infrastruktur, varg och annat som i själva verket ligger väldigt långt borta från storstadens verklighet, men likaväl är det storstadens syn som gäller. Så här kan det gå till. En kollega till mig, Karl Örjansson, hade i samband med ett mindre fastighetsköp kommit över en damm som tidigare hade haft en kraftverksproduktion. Kraftanläggningen togs ur bruk 1948 och var helt kasserad. Kollegan tyckte dock att här fanns ett gyllene tillfälle att producera el för eget behov samt till avsalu. Detta i enlighet med regeringens mål att underlätta för produktion av förnyelsebar energi. Karl insåg genast att här krävdes en rejäl insats både byggnadsmässigt, men även i tillståndshanteringen. Energiproduktionen beräknades till över 50 000 kWh, men tillståndsprocessen är detsamma oavsett storlek. Samma principer hade gällt om det så varit Torne älv. Specialister anlitades för att arbeta fram en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) . Samråd och utökat samråd genomfördes. Kommun och Länsstyrelsen tillstyrker och uttalar också en positiv inställning till projektet. Även Mark och Miljödomstolen besöker anläggningen och den 28 maj 2012 fattar denna myndighet beslut om positiv vattendom. Men vad händer då? Jo, redan under samrådet uttalar Kammarkollegiet (central myndighet som bland annat ska bevaka samhällets intresse) en stark negativ inställning och gör ett flertal direkt felaktiga påståenden, trots att de aldrig besökt anläggningen.Dessa påståenden avfärdas av de lokala myndigheterna och länsstyrelsen som tvärtom påvisar positiva effekter. Men ändå väljer Kammarkollegiet att ta strid och överklagar domen till Miljööverdomstolen trots att man aldrig besvärat sig med att ens besöka platsen! Märkligt att man anser sig ändå ha större kompetens än länsstyrelsens biologer som varit på platsen för dokumentation av flora och fauna. Det är mycket allvarligt att en myndighet som Kammarkollegiet utnyttjar sin makt med att principiellt överklaga alla tillstånd gällande småskalig vattenkraft. Detta är inte i enlighet med regeringens mål att underlätta för en utökning av förnyelsebar energi i småskalig form. Jag beundrar denne Karl Örjansson för hans mod och för hans kamp mot en auktoritär myndighet. Jag har sett hans dokumentation på över 200 sidor och beklagar den ekonomiska uppoffringen han gjort på grund av detta. Om en månad är det invigning av kraftverket. Den lille mannen vann! Gud, vad jag älskar entreprenörer! Pelle Philip - i Smålands-Tidningen, m.fl.

Både kärnkraft och vattenkraft står nu i skottlinjen politiskt. Det kommer att påverka industrins möjligheter att investera i Sverige, med färre jobb och lägre tillväxt som följd, skriver Christofer Fjellner, europaparlamentariker för (M). Om Vattenverksamhetsutredningen, vars konsekvenser han kallar orimliga, säger han så här: I början av oktober kom ett delbetänkande från vattenverksamhetsutredningen, “Tid för prövning”. Där föreslås att all vattenverksamhet som fått tillstånd eller rättigheter före 1999 ska tillståndsprövas på nytt, som om det var en helt ny anläggning. För att få tillståndet beviljat kommer dessutom nya krav på åtgärder att ställas. Utredningens förslag skulle göra det betydligt dyrare att producera vattenkraft i Sverige. Det skulle påverka effekten i de stora vattenkraftverken negativt och rent av stänga flera mindre vattenkraftverk. I förlängningen är risken att ren vattenkraft ersätts med smutsig kol och olja, samtidigt som Sverige får svårare att visa ledarskap i det globala klimatarbetet. Att riva upp alla tillstånd och kräva att verksamhetsutövarna ansöker på nytt skulle dessutom vara att frångå en viktig rättsprincip. Därför är det skrämmande att det varit så lite debatt kring konsekvenserna av utredningens planer. Om förslagen blir verklighet kommer effekten i kraftverken att minska till följd av nya krav på bland annat minimitappning och fiskvandringsvägar. Vattenfall beräknar att produktionsbortfallet enbart för dessa åtgärder skulle motsvara mellan 7 och 11 procent av den totala effekten. För den småskaliga vattenkraften är konsekvenserna än mer orimliga. Med sina 3 procent utgör de en liten del av den totala elproduktionen i Sverige, men den småskaliga vattenkraften är viktig på marginalen, då den ofta finns där elen förbrukas. För de små vattenkraftverken är kostnaden som kommer med ny tillståndsprövning oskäligt hög. Det här handlar om gamla kvarnar och sågverk som bedrivit vattenverksamhet i hundratals år och som har varit hårt reglerade sedan urminnes tider. Vad kommer då de här galna idéerna ifrån? Utredaren menar att Sverige måste göra detta för att leva upp till EU:s ramdirektiv för vatten, annars kommer vi att få påbackning från EU-kommissionen. Jag köper inte att Sverige än en gång ska binda ris runt egen rygg, hämma vår konkurrenskraft och sedan låta de skyldiga komma undan med att skylla på EU. Jag har suttit i Europaparlamentets miljöutskott i tio år och jag delar inte uppfattningen att EU tvingar oss att göra detta. Jag kan konstatera att det här är ingenting man gör i andra länder – tvärtom tas allt fler gamla kvarnar och sågverk åter i bruk för småskalig energiproduktion runt om i Europa. Det finns till och med ett EU-program, RESTOR, som arbetar för att främja att fler gamla kvarnar tas i bruk som vattenkraftverk! Det här är inget annat än typexemplet på när svenska myndigheter passar på att dra åt tumskruvarna lite extra när de får chansen och kan skylla på EU. De rödgröna är som sagt överens om att kärnkraften ska bort. Vad som ska hända med vattenkraften träter de fortfarande om. Miljöpartiet har under lång tid försökt straffa ut vattenkraften, trots att det är det energislag med minst klimatpåverkan. Det är till och med renare än vindkraft. Språkröret Åsa Romson har i en rad interpellationer i riksdagen kallat de elcertifikat som delas ut till den småskaliga vattenkraften för “miljöskadliga subventioner”. Vad händer om de rödgröna skulle ta makten nästa år? Klart är att det kommer att finnas osäkerhet kring 85 procent av Sveriges gröna energiproduktion. Vi behöver en bredare debatt om energipolitiken inför valet nästa år. Energipolitiken lägger grunden för Sveriges konkurrenskraft. Men det borde egentligen vara självklart: vi ska satsa på de klimatvänliga alternativ som vi redan har. Sverige behöver stabila regler som tryggar förutsättningarna för baskraften. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-miljokrav-slar-mot-billig-och-ren-el_8853284.svd

Nästan sju ton ål hamnade hos dansk polis i stället för på japanska tallrikar. Containern med 6,9 ton ål beslagtogs i hamnen i Århus strax före jul, innan den skulle lastas på ett fartyg och fraktas till Japan. Företaget bakom exporten har polisanmälts och riskerar böter, eftersom det sedan 2012 är förbjudet att exportera ål från EU. Miljöminister Ida Auken (SF) säger att fallet skickar en signal om att ingen ska tjäna pengar på olaglig export av hotade arter. Århus TT-Ritzau

Orosmolnen hopar sig över framtiden för den svenska vattenkraften. Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande från oktober i år öppnar för en fullständig ny prövning av samtliga vattenkraftverk. Svensk Energi pekar i sitt remissvar på allvarliga risker med utredningens förslag. Det innebär risker för minskad förnybar elproduktion och stora kostnader för elproducenter, samhället och i slutändan hushållen. Om det nya regelverket antas står det varje länsstyrelse fritt att förelägga varje kraftverksägare att inkomma med en ansökan om ny prövning. Detta gäller alla vattenkraftverk – både stora och små. För många av de mindre kraftverken skulle detta av kostnadsskäl kunna leda till en mängd nedlagda kraftverk. Kjell Jansson, Svensk Energis vd, säger i en kommentar: – Vattenkraftverken står för halva elproduktionen. Det är viktigt att vi får en politisk hantering som eliminerar riskerna för så omfattande ingrepp. Formellt sett är utredningens förslag ett hot mot hela vattenkraften. Även om detta är en absurd tanke, måste vi fråga oss hur stor del som de facto hotas. Är det 10 procent? 20 procent? Eller 50 procent? På regeringens uppdrag ska Vattenverksamhetsutredningen (Vvu) senast i maj 2014 ge förslag på hur man säkerställer att bland annat vattenkraftverk lever upp till EU:s ramdirektiv för vatten och hänsynsregler i den svenska miljöbalken. I delbetänkandet, som kom i oktober 2013, föreslår utredaren att det ska vara möjligt att kräva nya tillstånd för i princip samtliga Sveriges vattenkraftanläggningar – detta utan att det är miljömässigt motiverat. Och utan att konsekvenserna är tillräckligt utredda. Kjell Jansson igen: – Med ett globalt klimatfokus på minskade koldioxidutsläpp, där Sveriges elsystem är ett föredöme i omvärlden, känns det främmande att vi - helt frivilligt - skulle riskera att minska vår vattenkraftproduktion. Självklart ska det vara möjligt att vidta åtgärder som syftar till att minska vattenkraftens miljöpåverkan. Detta kan genomföras utan att riva upp gällande tillstånd. Kjell Jansson fortsätter: - Istället för att nypröva alla tillstånd så förordar vi att utveckla det befintliga systemet för omprövning och föreslå ändringar för ett effektivare system. Vi anser att nuvarande omprövningssystem, med eventuella ändringar, tillgodoser såväl miljöbalkens hänsynsregler som Sveriges skyldigheter enligt EU-rätten. Sveriges elproduktion är till 97 procent fossilfri och vattenkraften utgör knappt hälften av den samlade produktionen. Förutom att vattenkraften är förnybar och utsläppsfri så är vattenkraftens reglerförmåga helt nödvändig för ett elsystem utan avbrott - framför allt med mer vind och sol i systemet. Vi har redan idag ett system där samhället när som helst kan begära omprövning av villkoren i ett tillstånd. Nuvarande system kan utvecklas och samtidigt tillgodose utredningens huvudsyfte. Vattenkraftföretagen arbetar sedan länge med att minska vattenkraftens miljöpåverkan och med att främja den biologiska mångfalden utan att påtagligt begränsa produktions- eller reglerförmåga. Arbetet med miljöförbättrande åtgärder måste utgå från respektive anläggnings och vattensystems unika förutsättningar. När ställning ska tas till vilka åtgärder som är rimliga att genomföra är det viktigt att möjlig lokal miljövinst bedöms stå i rimlig proportion till eventuell tappad produktions- och eller reglerförmåga. Det är viktigt att föreslagna åtgärder analyseras ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så att åtgärden ger önskad nytta, både vad gäller ekonomi och miljö. Att eventuellt behöva lägga ner fungerande kraftverk som byggts för decennier sedan är inte vägen framåt. Vattenkraften utgör nästan hälften av Sveriges elproduktion och säkerställer att vi har ett kraftsystem i balans. Vattenkraftens roll som s.k. reglerkraft är nödvändig för att balansera kortsiktigt väderberoende elproduktion, som tex vindkraft, som ökar med stöd av elcertifikatsystemet. Vill du veta mer? Mer information finns på vår hemsida, www.svenskenergi.se . Kontaktperson: Kjell Jansson, Svensk Energis vd, 0705-848481, kjell.jansson@svenskenergi.se Gun Åhrling-Rundström, vattenkraftsansvarig, 0734-338245, gun.ahrling-rundstrom@svenskenergi.se Helena Wänlund, produktionsenhetens chef, 0701-644425, helena.wanlund@svenskenergi.se Kalle Karlsson, kommunikationschef, 0733-017368, kalle.karlsson@svenskenergi.se

Det kom ett mail till SVAF från Anders Ahlernius som skrev: Jag och min kompanjon har tagit er uppmaning på orden, och författat bifogat inlägg. Det har vi sedan vidarebefordrat till berörda ministrar och energiansvariga i samtliga partier. Förhoppningsvis kan detta öka förståelsen för verksamheten. I brevet står: Hej, Vi, två ägare av ett mindre vattenkraftverk, vill göra våra röster hörda i vad vi tycker är en debatt som fått slagsida. Vi vore tacksamma om du tog dig tid att läsa igenom detta brev. Har du tid, vore vi tacksamma för svar och synpunkter, även om detta inte är nödvändigt. Läs och begrunda. Vattenverksamhetsutredningens betänkande av den 1 oktober 2013 är ett allvarligt hot mot svensk vattenkraft i allmänhet och småskalig sådan i synnerhet. I princip vill den göra sig av med all vattenkraft, men man får förmoda att den inte rår på våra största kraftverk. De står ju för all del för basen i vår energiförsörjning. Värre är det för de övriga verken. Enligt SOM-institutets undersökning om svenska folkets åsikter om vattenkraft, anser 46 % att vi skall satsa mer, 41 % anser att vi skall behålla dagsläget, 4 % tycker att vi skall minska, 1 % att vi skall avskaffa den helt. 8 % har ingen åsikt. Det finns således ett massivt, folkligt stöd för vattenkraften i Sverige. Låt oss se på några av argumenten för denna nedmontering av en av våra populäraste, stadiga och rena energikällor, och också fundera kring vilka motiv som driver denna nedläggningsiver. Troligtvis är det en blandning av vildmarksromantik, snäva egenintressen hos sportfiskare, ensidiga biologiska ståndpunkter, okunskap om levnadsbetingelser på landsbygden och – inte minst – ren avundsjuka. Det finns säkert de som tror att vattenkraften enkelt snurrar in pengar åt lättjefulla ägare. Energi Vattenkraften svarar för cirka 45 procent av den svenska elproduktionen, och utgör tillsammans med kärnkraften basen i det svenska energisystemet. Utmärkande för vattenkraft är dess förmåga att snabbt kunna reglera produktionen efter skiftande behov, något som varken kärnkraft eller vindkraft klarar. Alternativet till vattenkraft är gaskraftverk eller kolkraftverk. De har nästan samma reglerpotential. Utbyggnad av den storskaliga vattenkraften tog verklig fart under 1940- och -50 talet, och skälet för detta var inte primärt att förse landet med billig el, för vid den tidpunkten hade det varit billigare med oljekraftverk. Det starka motivet var att bygga en säker och inhemsk energikälla, som fungerade även vid krig och avspärrning. En situation som var högst aktuell då och som naturligtvis kan bli det igen. Den småskaliga vattenkraften har betydligt äldre anor då den fungerat som lokal kraftkälla till sågar, kvarnar, gruvpumpar, hammare och industrier kanske så tidigt som i Jan Guillous bok om Arn, redan på 1200-talet i Forsvik. Det är de som är kvar av dessa dammar med vattenhjul och turbiner för direktdrift, som senare försetts med elgeneratorer och som man i utredningen nu vill ifrågasätta. Det är en högst märklig tes att driva. Något som stått i naturen så länge och verkat i människors tjänst kan väl inte på 2000-talet hux flux ha blivit ett problem? De små kraftverken fungerar än i dag som lokala kraftkällor, fast nu anslutna till elnätet, där deras närvaro minskar förlusterna och stabiliserar elförsörjningen. Att, som utredningen föreslår, miljöpröva hela verksamheten enligt 2000-talets normer förefaller ungefär lika begåvat som att ifrågasätta den fortsatta existensen av hus i Jugendstil därför att de inte uppfyller 2000-talets byggnorm. Den småskaliga vattenkraftens energiproduktion anges som liten, cirka 5 % av landets totala elproduktion. Det kan tyckas litet eftersom det jämförs med ett så stort tal. Men stängs den ned kommer motsvarande elmängd att produceras med kol, gas eller olja i Sverige eller utomlands. De ökade utsläpp till atmosfären som detta medför motsvarar vad som släpps ut från en femtedel av Sveriges rullande fordonspark, personbilar, bussar, lastbilar, traktorer, entreprenadmaskiner etc. tillsammans, och det är ju inte så litet, och sådan produktion tär dessutom på vårt klots ändliga resurser Miljö Utredningen påstår att vattenkraften påverkar miljön negativt, och att det bästa vore att riva ut dammar och återskapa tidigare fria flöden. Men man kan likafullt resonera kring att de dammar som finns, över tid har blivit en integrerad del av en annan naturtyp än den som fordom fanns, med en annan men inte mindre värdefull flora och fauna än den i de tidigare strömmande vattnen. Vad säger ornitologerna? Många av dessa dammar är betydelsefulla övervintrings– och häckningsplatser för allehanda fågelarter. Skall man hårdra resonemanget finns det knappast en enda yta rörd av människor som inte är negativ ur miljösynpunkt. I så fall vore ju, till exempel, alla hårdgjorda ytor i våra tätorter rent förfärliga. Fiske Det organiserade sportfisket har energiskt bevakat vattenkraften, och lobbat hårt för att få den undanröjd. Detta är definitivt ett särintresse; i bästa fall skulle man kanske kunna återskapa lokaler för s.k. ädelfisk. Man hävdar då att sportfisket är en väsentlig del av turist-och friluftslivet i landet. Det är dock så att ädelfiskbestånd är sköra, de tål inget hårt fisketryck, och följaktligen måste fisket bedrivas restriktivt; det betyder att det knappast blir det populära folkfiske man utmålar, utan snarare ett begränsat fiske för aficionados. Det billiga och populära fritidsfisket för den breda allmänheten: mete och spinnfiske efter abborre och gädda, bedrivs bäst i de lugnare och större vattensamlingar som genereras av vattenkraften. Dessutom kommer flertalet fritt rinnande åar att upphöra som säkra kanotleder för folkflertalet; kvar blir forsrännare med störthjälm i kajak. Ålens tillbakagång skylls ofta på ”utbyggd” vattenkraft. Detta är ett märkligt påstående. Fram till sjuttiotalet fanns en uppsjö av sågar, kvarnar och mindre kraftverk spridda över landet, och trots detta fanns det massor av ål – som hittade långt upp i sjösystemens mest avlägsna tjärnar. Ålens minskning i mitten av åttiotalet sammanföll med ett minskat utnyttjande av kraften i mindre verk. Att dessutom, som Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson (SR, P1), tala om ”turbiner som mal fisk till köttfärs” är en våldsam överdrift. Fiskar är anpassade till att undvika strömmar de inte kan hantera. Vi har aldrig sett rester av ”söndermald fisk” nedströms vår turbin. Någon gång per kvartal kan vi finna död fisk på vårt galler, men den har då alltid varit skadad, till exempel av gäddbett. Kulturhistoria Många av de dammanläggningar och vattenverksamheter som finns har gamla anor – ibland ända från medeltiden. De ingår som en levande del i den omgivande landsbygden, och uppfattas där som ett positivt inslag. Har utredningen varit i kontakt med de myndigheter som bedriver vård av kulturhistoriska industriminnen? Det vore intressant att höra deras åsikter. Lands- och glesbygdsverksamhet behövs för att få folk att bo kvar i en alltmer avfolkad landsbygd. Våra mindre kraftverk må synas självgående, men de kräver daglig tillsyn och fortlöpande underhåll, reparationer och service, som i sin tur gynnar företagsamhet i närområdet. Att stänga ner dessa småföretag, utspridda på lands-och glesbygd i framförallt syd – och mellansverige, vore ytterligare en i raden av landsbygdsfientliga åtgärder. Det ligger också en fara i att man gör sig urarva den kunskap och de erfarenheter som turbintillverkare och reparatörer besitter. Uppenbarligen finns det från urbant håll en idé om vårt land som en glest befolkad vildmark. Sanningen är att hela vårt land, från norr till söder, är ett kulturlandskap, där varenda tall-och granplanta är inräknad i vår hushållning. Vi har oåterkalleligen format hela den svenska naturen för människans fortlevnad. Vill man avsätta särskilda områden till ”orörd” natur, må detta ske i ordnade former, mot utbetald skälig ersättning till de som får avstå mark och anläggningar, och inte som ren konfiskation. Skall miljökonsekvensbeskrivningar utredas, så låt då den utredande myndigheten stå för kostnaderna. Dessa utredningar är dyra, så dyra att kraftverksägaren kan finna det meningslöst att fortsätta driften. I så fall kan ett sådant utredningskrav komma att fungera som en förtäckt nedläggning. Rättvisa Den föreliggande utredningen framvisar ett ensidigt och närmast kafkaliknande ställningstagande i sin raseringsiver. Om utredningens förslag ginge igenom, och myndigheten – staten – bestämmer sig för att följa dess råd, infinner sig den absurda situation där en myndighet – energimyndigheten – uppmuntrat och tryckt på att kraftverksägare, i princip, skall renovera sina verk i nyskick, till mycket höga kostnader, för att dessa skall komma i åtnjutande av de elcertifikat som staten beredvilligt utbetalar för att stödja denna gröna och miljövänliga energikälla.  Sedan rycker man mattan undan fötterna på dessa företagare med näst intill absurda krav på nedläggning och utrivning. Ett exempel: enligt utredningen skall en kraftverksägare kunna bli skyldig att riva ut sin damm, stå för dessa kostnader, samt dessutom bli skyldig att betala skadeståndsersättning till omgivningen som ju, fullt naturligt, upplever frånvaron av dammen som en stor förlust. Naturivrarna må vara nöjda med att naturen återställts till en status den kanske inte haft sedan medeltiden, men det är nog ganska säkert att detta tillstånd inte uppskattas av de som metat och paddlat där. I vårt aktuella fall skulle dammens utrivning resultera i en smal strömfåra, djupt inbäddad vass-och kaveldunsbeklädd sankmark. De femkilosgäddor som tidigare tagits där vore historia.   Att rasera fullt funktionsdugliga, av myndigheter uppmuntrade anläggningar, där enskilda företagare lagt ner stor möda och satsat stort personligt kapital, är inget annat än djupt orättvist och dessutom synnerligen oförnuftigt. Töreboda den 17 december 2013 Anders Ahlenius (kraftverksägare, med stort och livslångt vatten-och fiskeintresse) Holmens Gård 15, 545 93 TÖREBODA andersahlenius@hotmail.com , 0506 53 080, 073 036 99 41   Per Knudsen (civilingenjör-elkraftteknik, mångårigt verksam inom elproduktion) Östervallagatan 27, 620 30 SLITE per.haugraini@gmail.com 0498 222 024, 070 529 15 52

Som ordförande i SVAF har jag de senaste månaderna försökt förklarar att det inte är ramdirektivet för Vattens och därmed EU:s fel, att Hav- och Vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, vattenmyndigheterna och länsstyrelserna bestämt sig för att försöka slå ut så många vattenkraftverk som möjligt. Felet är de svenska politikernas eftersom regering och riksdag inte tar sitt ansvar utan låter enskilda tjänstemän och myndigheter bestämma. Jag törs påstå detta, dels för att jag själv är jurist och har ägnat de senaste sex-sju åren åt just vattenrätten i allmänhet och frågan om de historiska kraftverken ”går på tvärs med” vattendirektivet. Dessutom har jag stöd i mina åsikter från andra jurister som har varit med mycket längre än jag och som arbetat med ramdirektivet för vatten sedan EU började arbeta med det, långt innan det antogs av EU-parlamentet. De kanske mest namnkunniga är dåvarande miljööverdomstolens tidigare ordförande Ulf Bjällås och advokaten Magnus Fröberg som för Naturvårdsverkets räkning arbetade i EU-kommissionen med vattendirektivet när det arbetades fram. De båda har på uppdrag av Miljömålsberedningen analyserat frågan ”Är målen i EU-direktiven som rör vatten genomförda på ett juridiskt korrekt sätt i svensk rätt och kan genomförandet anses funktionellt?” Svaret är en lika juridisk som förödande kritik på ett antal punkter. Några presenteras här: Efter att Bjällås och Fröberg har konstaterat att ramdirektivets och havsmiljödirektivets miljömål får anses genomförda i svensk lagstiftning på ett i huvudsak juridiskt korrekt sätt börjar kritiken: Lagstiftaren har inte i tillräcklig omfattning försökt förenkla och fylla ut regelverket så att det blir tillämpbart. Till viss del synes den svenska lagstiftaren ha närmast abdikerat, då komplexa bedömningsfrågor som borde ha reglerats i lag istället har överlämnats till tillämpande myndigheter. Det finns också ett flertal exempel på att det svenska genomförandet, framförallt i de myndighetsföreskrifter som har meddelats, i sig har ökat komplexiteten istället för att räta ut de frågetecken som finns i ramdirektivet. Enligt vår uppfattning är bestämmelserna i flera avseenden otydliga, svårtillämpade, oförutsebara, ineffektiva ur både miljösynpunkt och kostnadssynpunkt, samt uppvisar brister när det gäller ändamålsenligheten. När det gäller sättande av miljömålen för vattenförekomster enligt ramdirektivet utgår bedömningen från vad som anses vara av människan opåverkade förhållanden. Det som därefter accepteras är inga eller endast mycket små av människor framkallade förändringar (hög ekologisk status) eller små eller lätta förändringar till följd av mänsklig verksamhet (god ekologisk status). Ramdirektivet ger däremot ett antal möjligheter att peka ut en vattenförekomst som konstgjord eller kraftigt modifierad, med ekologiska krav som är anpassade till den modifierade vattenförekomsten, bestämma en längre tid för att uppnå miljömålen, eller att under vissa förutsättningar besluta om lägre satta miljömål. Orealistiskt högt ställda miljömål enligt ramdirektivet kan vid genomförandet av åtgärdsprogrammen visa sig mycket kostsamt för Sverige som land, eftersom det kan komma att innebära att kostnadskrävande försiktighetsmått måste finansieras av allmänna medel samtidigt som åtgärderna kan leda till mycket stora begränsningar för svenskt näringslivs utveckling och för samhällsutvecklingen generellt. I enskilda prövningar och dess rättsliga status är att vi har valt att använda begreppet miljökvalitetsnormer för det som inom ramdirektivet och havsmiljödirektivet benämns miljömål. I Sverige används dessutom begreppet miljökvalitetsnorm för en rad olika typer av bestämmelser om miljökvalitet. Detta bidrar till att det blir svårt att förstå att de svenska miljökvalitetsnormerna för god ekologisk status och god miljöstatus för havsmiljön inte ska vara bindande vid prövning av enskilda verksamheter. Gunvor Axelsson

Remisstiden för Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid – ny prövning” går ut den 3 januari, men redan nu börjar svar komma in. Regelrådet är ett av regeringen utsett oberoende organ vars huvuduppgifter är att: Ta ställning till om nya eller ändrade regler är utformade så att de uppnår regelgivarens syfte på ett enkelt sätt och till en, relativt sett, låg administrativ kostnad för företag. Bedöma konsekvensutredningarnas kvalitet. Regelrådet tar inte ställning till förslagets politiska syfte. Regelrådets ställningstagande Regelrådet avstyrker förslaget med anledning av att de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna. Regelrådet anser att konsekvensutredningen är bristfällig. Vad kräver EU-rätten? Det anges i konsekvensutredningen att syftet med förslaget delvis är att svenska vattenverksamheter ska uppfylla de krav som ställs enligt EU-rätten. Varken en beskrivning av de krav EU-rätten ställer upp eller en bedömning om de föreslagna reglerna överensstämmer med EU-rätten finns dock med i konsekvensutredningen. Särskild hänsyn till småföretag? En beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag saknas, vilket är beklagligt i och med att de flesta av de vattenverksamheter som berörs av förslaget är småskaliga. Hur de små vattenverksamheterna påverkas av de nya reglerna, t.ex. risken för att verksamheten upphör, borde därför ha belysts mer. Konsekvenser för konkurrensen? Vad den föreslagna regleringen får för konsekvenser på konkurrensen beskrivs endast med att regleringen innebär att alla svenska vattenverksamheter omfattas av samma regelverk och att det är positivt för konkurrensen. Även på detta område hade Regelverket gärna sett en mer utförlig analys. Konsekvenser för elproduktionen? Slutligen efterfrågar Regelrådet en mer utförlig analys av vad förslaget kan få för konsekvenser på Sveriges elproduktion. Sammantaget anser Regelrådet att konsekvensutredningen inte uppfyller de krav som ställs av 6 och 7 §§ förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Konsekvensutredningen är därför bristfällig. Källa: Regelrådets remissvar