Sökresultat

Järle kvarn i Nora kommun ligger i ett kultur- och naturreservat. Kvarnen ägs numera av Naturvårdsverket, som för några år sedan stoppade driften av kraftverket. Nu vill man också riva dammen trots att det innebär ett mycket stort ingrepp i kulturmiljön utan att naturmiljön förbättras så mycket. Många och starka krafter, inte minst hembygdsrörelsen, motsätter sig detta. Läs Eva Nilssons fina reportage här !

När regeringen 2020-06-25 tog beslutet om den nationella planen beslöt man också om förändringar i VVF, förordningen om vattenverksamheter. De viktigaste punkterna är: Tidsplanen för när ansökan om omprövning ska vara inlämnad finns som bilaga till VVF. Vad vi kan se har regeringen inte ändrat Havs- och vattenmyndighetens förslag. Länsstyrelserna ska informera om de kommande omprövningarna och också samverka inför dessa. Syftet med samverkan är att sammanställa det underlag som behövs för omprövningarna. Det kan låta bra men befriar inte kraftverksägaren från att se till att länsstyrelsen tar fram ett allsidigt underlag, som vi själva måste komplettera och korrigera. Det är kraftverksägaren som ska ansöka om omprövning, inte länsstyrelsen! Förordningen kan du läsa här !

Att det förekommer skadegörelse vid våra kraftverk är ingen nyhet. Ett ovanligt flagrant fall inträffade 2016 och har nu fått sitt rättsliga efterspel där förövaren dömts att betala böter och rättegångskostnader, tillsammans över 80 000 kr. Men det är bara första delen, nu väntar en skadeståndsprocess som lär landa på minst 500 000 kr. Detta fall visar än en gång vikten av kameraövervakning vid våra kraftverk och dammar. Läs domen här !

Visserligen försöker regeringen i sitt NAP-beslut 25 juni stoppa myndigheternas utrivningssträvanden men frågan är om det räcker. Vattenförvaltningen kan förväntas fortsätta slingra sig undan de politiska besluten, det hade behövts än stramare tyglar. Nu får vi räkna med fortsatt kamp mot myndigheterna i de kommande omprövningarna. Nu har det hänt! 25 juni beslöt regeringen, att kapitel 2 och bilagorna 2 - 4 i Havs- och vattenmyndighetens (HaV) förslag ska vara den nationella plan (NAP) vi länge väntat på. Man kan naturligtvis fråga varför regeringen valt att inte ändra ett ord i kapitel 2 eller varför man tagit med de sakligt svaga bilagorna 2 - 4 (eller varför de andra kapitlen utelämnats). Men det intressanta finns i själva det sjusidiga regeringsbeslutet. HaV:s NAP-förslag var ett utrivningsdokument som skulle ge vattenförvaltningen största möjliga tolkningsutrymme för att driva de utrivningskrav som den sitter fast i. I en rad frågor lägger nu regeringsbeslutet fast vad som ska gälla på ett sätt som gör det mycket svårare för vattenförvaltningen att blunda för de möjligheter som EU-rätten ger och att slingra sig undan de tydliga beslut som svenska politiker med stor majoritet fattat de senaste åren. Fortsatt har vi alltså politiken med oss. Den balanserade propositionen Vattenmiljö och vattenkraft följs nu av ett balanserat regeringsbeslut. Se t ex "Reglerförmågan och tillgänglig effekt ska bli så hög som möjligt och ge möjligheten att öka effekten i utbyggda vattendrag." Men fortsatt måste vi räkna med att vattenförvaltningen kommer att göra allt för att komma undan det regelverk och de uppdrag politikerna beslutar. Det enda man kan hoppas på när det gäller de fem regionala vattenmyndigheterna är att de läggs ner så fort som möjligt (i enlighet med Vattenförvaltningsutredningens förslag). Åtminstone en handfull länsstyrelser trotsar öppet gällande regelverk och de uppdrag man ålagts. Här följer i all hast och i punktform det jag ser som de positiva och negativa inslagen i det beslut regeringen just fattat. Produktionsminskningarna ska hållas till ett minimum och får inte överstiga 1,5 TWh. Inom den ramen inkluderas kraftverk inom Natura 2000-områden. Men ännu finns ingen idé om hur man ska hålla räkning på detta under de 20 årens omprövningar, bara vagt tal om uppföljning och utvärdering. Tyvärr ändrar inte regeringen taket för produktionsminskningar i de "övriga huvudavrin­ningsområden" där de flesta mindre kraftverk finns. Men HaV får ändå bakläxa i och med att man ska redogöra för hur riktvärdena fördelats och för vilken funktion de har "i arbetet med att förse vattenkraften med moderna miljövillkor". SVAF kräver fortsatt ett tak på 6,5 % och att det ska gälla för varje enskilt vattendrag, det är enda sättet att hålla sig inom den totala ramen på 1,5 TWh. Förutom den nationella nyttan av vattenkraftens energitillförsel, effekttillgång och reglerförmåga (och "dess potential att leverera ytterligare på dessa områden") nämns nu också "en anläggnings betydelse för det regionala och lokala energisystemet, andra verksamheter, andra berörda och andra miljönyttor." Regeringen skriver att det finns ingen anledning att tro att utrivning skulle bli fallet mer än i undantagsfall. För att få myndigheterna att följa detta hänvisar man på flera ställen till vattenförvaltningens skyldighet "att fullt ut använda alla de möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade." Regeringen skriver också "En miljökvalitetsnorm ska inte medföra strängare krav än nödvändigt." Men just dessa uppdrag har regeringen gett vattenförvaltningen ett antal gånger de senaste åren utan att det lett till någonting. Det finns en påtaglig risk att vattenförvaltningen fortsätter sin obstruktion. Det hade varit bättre att skriva in kriterierna för kraftigt modifierade vatten och mindre stränga krav i Vattenförvaltningsförordningen, som SVAF föreslagit, då hade myndigheterna inte kommit undan. Regeringen påpekar att man "måste också beakta att vissa av dessa anläggningar är mycket gamla och att den omgivande naturen har anpassats efter hur vattnet har runnit vilket ger förutsättningar för andra arter och dagens biologiska mångfald." Tidsplanen har regeringen lyft ut ur NAP-en, den ska liksom anvisningar till myndigheterna hur samverkan ska ske sättas in i förordningen om vattenverksamheter. Detta blir inte klart förrän mot slutet av sommaren. Sammanfattningsvis kunde regeringen ha gjort mer för att underlätta för alla i de kommande omprövningarna. På flera viktiga punkter har regeringen berövat eller åtminstone avsevärt försvårat möjligheterna för vattenförvaltningen att fortsätta sin strävan att riva ut de mindre kraftverken. Tydligaste exemplet är regeringens ställningstagande att produktionsförluster inom Natura 2000-områden ska rymmas inom riktvärdet 1,5 TWh. Även om regeringen flera gånger understryker att vattenförvaltningen ska använda EU-rättens möjligheter till Kraftigt modifierat vatten (KMV) och Mindre stränga kvalitetskrav (MSK) hade det varit ännu bättre att i Vattenförvaltningsförordningen lägga fast kriterierna för dessa två mekanismer i enlighet med SVAF:s förslag (se nästa ledare på s 4 - 5). Då hade myndigheterna en gång för alla satts på plats. Nu finns risken för utdragna och kostsamma processer trots allt kvar. Thomas Sandberg, ordförande SVAF

Traditionellt är vi vana vid att priset i söder kan bli högre för att överföringskapaciteten inte räcker. Det som nu händer är att den minskade elproduktionen i söder tvingar Svenska kraftnät att begränsa överföringskapaciteten mer än vanligt för att garantera kraftsystemet stabilitet och driftsäkerhet. Stödtjänster och avhjälpande åtgärder för att klara ett bortfall av till exempel en kärnkraftsreaktor eller transmissionsledning måste därför överföras från norr och det måste finnas utrymme för detta i transmissionsledning­arna. Att oljekondenskraftverket i Karlshamn startats vid två tillfällen och att Svk betalar Vatten­fall 300 Mkr får att starta Ringhals 1 tidigare än planerat efter revisionen visar hur ansträngd elförsörjningen i söder är. Som vår styrelseledamot Magnus Olofsson skrev i Svenska Dagbladet 9 juli är investeringarna i överföringskapacitet kraftigt eftersatta. Läs Magnus´ artikel här ! Vill du slippa reklam klicka i stället här !

En längre tid har debattens vågor gått höga om Naturvårdsverkets ansökan om att få riva ut Järle kvarn i Nora kommun, ett riksintresse för kulturvården. Läs här ett rasande angrepp på de myndigheter och tjänstemän som vill riva ut allt som går oavsett konsekvenserna (ofta skadas ju också de biologiska värdena).

Naturvårdsverket, som äger Järle kvarn i Nora kommun, nöjer sig inte med att ha stängt av kraftproduktionen. Nu vill man också riva ut dämmet och på allvar ruinera denna fantastiska kulturmiljö. Lyssna på Vetenskapsradions utmärkta program. Notera dels landsantikvarien Birgitta Johansens vassa argument och dels hur Naturvårdsverket söker gömma sig bakom länsstyrelsen i Örebro (som är känd för att vilja riva ut även om t o m naturmiljön tar skada genom den torrläggning som uppstår många år). Lyssna på SR1 här !

Under många år var SVAF en aktiv medlem i European Small Hydropower Association, ESHA. Sedan ESHA lagts ner 2015 är SVAF sedan ett par år medlem i European Renewable Energy Federation, EREF. Successivt blir vattenkraften en allt viktigare del av EREF:s verksamhet, och där bidrar SVAF eftersom vi ser bevakningen av vad som händer inom EU som mycket viktig. Här ett pressmeddelande från EREF:s digitala årsmöte.

Förhoppningsvis förbättrar regeringen det förslag till nationell plan för omprövning av vattenkraft (NAP) som Havs- och vattenmyndigheten skickat in. Men det räcker inte, regeringen måste också göra preciseringar i vattenförvaltningsförordningen. Havs- och vattenmyndighetens (HaV) förslag till nationell plan (NAP) är inget annat än ett oblygt försök att skapa förutsättningar för att kunna riva ut så många mindre kraftverk som möjligt. Här är de största bristerna, det finns många fler. Förslaget säkerställer inte att åtgärder ska göra biologisk nytta Det saknas en mekanism som garanterar att produktionsminskningarna håller sig inom 1,5 TWh För mindre vattendrag och därmed för mindre kraftverk vill HaV se produktionsminskningar som innebär utrivning av de flesta kraftverken HaV klamrar sig fast vid ett nationellt perspektiv trots att vattendirektivet mycket tydligt talar om alla tre nivåerna lokal, regional och nationell HaV försöker göra det omöjligt att förklara vattenförekomster som kraftigt modifierade trots att detta är den mekanism som vattendirektivet erbjuder för att avväga olika samhällsintressen av att använda vatten mot varandra. Eftersom HaV och de andra delarna av vattenförvaltningen slingrar sig som ålar för att komma undan de beslut riksdag och regering fattat är den uppenbara slutsatsen, att den politiska styrningen av vattenförvaltningen måste ske genom mer detaljerade formuleringar i lagar och förordningar. Nedan ges förslag till tillägg i Vattenförvaltningsförordningen (VFF) för att värna och utveckla den småskaliga vattenkraften i enlighet med fattade politiska beslut. Förslagen är preciseringar av de förutsättningar under vilka Kraftigt Modifierat Vatten (KMV) och Mindre Stränga Kvalitetskrav (MSK) kan användas enligt EU-rätten och är i form av författningstext som direkt kan sättas in i VFF. Dessa förslag har utarbetats i samråd med jurister specialiserade på vattenrätt och gått till både regeringskansliet och riksdagsledamöter i omgångar sedan november. Några sakliga invändningar mot dem har vi inte fått, det är den politiska viljan det hänger på. Kraftigt Modifierat Vatten KMV-klassning innebär att kravnivån sänks till god ekologisk potential (GEP), vilket också ställer krav på långtgående åtgärder för att förbättra vattenmiljön. Dock får dessa åtgärder inte hota den verksamhet (t ex kraftverk), som ligger bakom att vattenförekomsten är kraftigt modifierad. Därmed kan inte myndigheterna driva kravet på utrivning av vattenkraftverk genom att hävda att miljökvalitetsnormerna inte uppnås. I stället ska dessa anpassas så att verksamheten ska kunna vara kvar. Den precisering av förutsättningarna för KMV som krävs kan enklast ske i form av ett nytt stycke sist i VFF 4 kap 3 § punkt 1: "En ytvattenförekomst har på ett väsentligt sätt ändrat sin fysiska karaktär om endera av konnektivitet, hydrologisk regim eller morfologi ändrats väsentligt och det får en betydelse för möjligheten att uppnå god status." "Bedömningen av betydande sätt negativt påverka ska utgå ifrån de verksamheter oavsett storlek som ligger i eller vid vattenförekomsten." Genom att endera av de tre kvalitetsfaktorerna ska ha ändrats väsentligt, kan man lyfta fram konnektivitet, som finns i EU-rätten. Därigenom blir det enkelt och entydigt att konstatera att förutsättningen för att KMV-klassa vattenförekomster med kraftverk och dammar är uppfylld. Bedömning av hydrologisk regim saknas i de flesta vattenförekomster. Bedömning av morfologisk påverkan är slumpartad beroende på vilka av dess åtta parametrar som tas med. Båda dessa kvalitetsfaktorer kräver mycket omfattande utredningar. Risken är att verksamhetsutövarna tvingas göra dessa utredningar för att kunna argumentera mot myndigheterna, vilket innebär en påtaglig rättsosäkerhet. Genom att bedömningen av den negativa påverkan ska avse den verksamhet = kraftverk som finns i den aktuella vattenförekomsten undanröjs möjligheten för myndigheterna att hävda att förutsättningen för KMV-klassning är påverkan på den nationella elförsörjningen. Just detta är den linje man drivit i allehanda vägledningar och andra dokument utan att ha något stöd för saken i EU-rätten eller i svensk rätt. Avvägningen mellan olika samhällsintressen ska ske i den enskilda vattenförekomsten, på den lokala och regionala nivån. Genom att dessutom lägga in formuleringen "oavsett storlek" ges en tydlig politisk styrning av myndigheterna att även vattenförekomster med småskaliga vattenkraftverk under 1,5 MW ska KMV-klassas. Detta ”oavsett storlek” är absolut nödvändigt för att ”fullt ut” utnyttja EU-rättens möjligheter till KMV. I annat fall blir det som hittills bara vattenförekomster med storskalig vattenkraft som KMV-klassas. * Utöver den precisering av förutsättningarna för KMV, som vi beskrivit ovan, måste det ske en precisering av vad som skulle kunna vara ett "väsentligt bättre alternativ för miljön". Det görs genom att i VFF 4 kap 3 § punkt 2 göra preciseringen "inom samma vattenförekomst" så att punkten får lydelsen: det av tekniska skäl eller på grund av höga kostnader inte är rimligt att inom samma vattenförekomst på något annat sätt som är ett väsentligt bättre alternativ för miljön åstadkomma den nytta som följer av att vattenförekomsten är konstgjord eller kraftigt modifierad. Nuvarande lydelse tolkar myndigheterna så att det kan vara ett väsentligt bättre alternativ för miljön att ersätta små vattenkraftverk med till exempel bioenergi eller vindkraft. HaV vägleder redan i dag till att små vattenkraftverk kan ersättas med vindkraft eller genom effekthöjande åtgärder i storskaliga vattenkraftverk. Om annat alternativ ska föreslås måste det vara jämbördigt om det inte ska leda till orimliga konsekvenser, så som utrivning av småskaliga vattenkraftverk. Det är även en överhängande risk att det framöver kommer att tolkas som att det är bättre för miljön att öka effekten i storskalig vattenkraft. Då blir det omöjligt med KMV i vattenförekomster med småskalig vattenkraft; därför måste en politisk precisering ske. Undantaget mindre stränga kvalitetskrav, MSK Trots att en vattenförekomst KMV-klassats så att kravnivån är GEP, kommer det i vissa fall att vara nödvändigt att ytterligare sänka kraven så att verksamheter ska kunna förses med rimliga krav så att de ska kunna vara kvar. Det görs genom att använda undantaget MSK. Även här måste preciseringen "inom samma vattenförekomst" läggas in. Det görs i VFF 4 kap 10 § punkt 2 så att lydelsen blir: de miljömässiga eller samhällsekonomiska behov som verksamheten fyller inte utan orimliga kostnader kan tillgodoses inom samma vattenförekomst på ett sätt som är väsentligt bättre för miljön. Också här kan den nuvarande lydelsen av myndigheterna tolkas så att det kan vara ett väsentligt bättre alternativ för miljön att ersätta små vattenkraftverk med till exempel bioenergi eller vindkraft. I sådant läge blir det omöjligt med undantaget MSK för småskalig vattenkraft, varför en politisk precisering måste ske. Annars är risken för utrivning av småskaliga vattenkraftverk överhängande. Nationella planen För att myndigheterna ska handla i enlighet med de politiska besluten och avsikterna måste ytterligare preciseringar göras i NAP (alternativt i regeringsbeslutet om NAP). Produktionsminskningarna totalt får inte överstiga 1,5 TWh eller 2,3 %. Produktionsminskningarna i mindre vattendrag (= övriga avrinningsområden) får inte överstiga 6,5 % (med enstaka undantag pga särskilt höga naturvärden). Vattenförekomster med vattenkraftverk eller regleringsdamm ska KMV-klassas och, om God ekologisk potential inte kan nås utan betydande negativ påverkan på verksamheten ska MSK användas. Alla vattenkraftverk ska betraktas som samhällsnyttiga oavsett storlek. Lika väl som miljöpåverkan bedöms i varje enskild vattenförekomst, ska även bedömningen av betydande negativ påverkan avse den enskilda verksamheten i samma vattenförekomst. I den nationella planen tas bort kravet på att minimivattenföring ska uppgå till medellågvattenföringen (MLQ) i de mindre vattendragen. MLQ varierar kraftigt mellan vattendragen, den beror i hög grad på hur många sjöar som finns och i vilken utsträckning vattendraget regleras. MLQ har en mycket svag koppling till vattenmiljön. Thomas Sandberg, ordförande SVAF

Den småskaliga vattenkraften är viktig för Sveriges förnybara elförsörjning. Därför bör regeringens fortsatta arbete på området inriktas på att värna den småskaliga produktionen. Minskat regelkrångel, respekt för äganderätten och effektiva miljöåtgärder till rimliga kostnader behöver vara vägledande för det arbetet. Det tycker riksdagen som riktade ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om det. Följ  här  debatten som föregick beslutet!

Som om det inte räckte med myndigheternas försök att få våra kraftverk utrivna har vi de gångna månaderna haft att kämpa med extrema flöden i södra Sverige och dessutom mycket låga elpriser. Allt detta kommer dock i skuggan av den pandemi som sveper över stora delar av världen och även vårt land, att hantera den situation måste komma i första hand just nu. Coronasmittan - en utmaning också för oss! De senaste veckorna har coronavirusets spridning lett till drastiska åtgärder inte bara i de mest utsatta länderna utan också i Sverige. Stora som små arrangemang ställs in, resor bokas av, skolor stängs, besöksförbud införs. Detta berör oss alla inom SVAF, både som individer och som verksamhetsutövare. Många av oss är så till åren komna att vi ingår i riskgruppen äldre. Vi har ett ansvar inte bara mot oss själva utan också mot vår omgivning att vara försiktiga och inte utsätta oss för onödiga risker. Som verksamhetsutövare måste vi ha en beredskap att någon annan kan behöva ta över skötsel av kraftstationen och inte minst kunna hantera de stora flöden som fortfarande finns i södra Sverige. Både SVAF och de regionala föreningarna måste se över vilka aktiviteter vi står bakom och vilka resor dessa leder till. Styrelse- och andra möten kan enkelt genomföras virtuellt. Men vårvintern är årsmötenas tid. De regionala föreningarna har ställt in de fysiska mötena, i ett fall har den formella delen av årsmötet genomförts som telefonkonferens, fler kommer att följa efter och i något fall skjuts det till hösten. Eftersom SVAF i år firar 40 år skulle årsmötet äga rum i Stockholm och under två dagar 15 - 16 maj. Så blir det inte! Konferensdelen skjuts till hösten, kanske oktober, då vi hoppas smittan är under kontroll. Årsmötesförhandlingarna planerar vi att genomföra med hjälp av konferenstelefon, det brukar fungera bra i mindre möten men med litet disciplin borde det gå också i större skala. SVAF:s båda seminarier i Almedalen ligger fast tills vidare, vi avvaktar hur smittan utvecklas och vilka beslut arrangörerna tar. Risken för att det ställs in måste bedömas som påtaglig. Arbetar regeringen på att förbättra NAP-en? 22 mars och inget regeringsbeslut om den nationella planen (NAP). Anmärkningsvärt även om miljödepartementet förvisso inte har någon lätt uppgift att få till en NAP som ska kunna ligga till grund för de kommande 20 årens omprövningar. Det förslag som Havs- och vattenmyndigheten (HaV) lämnade 1 oktober präglas framför allt av att man söker bevara så stort spelrum för länsstyrelser och vattenmyndigheter som möjligt. Behovet av att förbättra NAP-en är gränslöst! HaV:s fortsatta haverier Riksdagen har slagit fast att Sverige = myndigheterna ska "fullt ut utnyttja det utrymme som EU-rätten ger i fråga om att klassa vattenförekomster som ... kraftigt modifierade och i fråga om undantag från den generella kravnivån." (proposition 2017/18 s 156). Regeringen har gett HaV och vattenmyndigheterna en handfull uppdrag med denna inriktning. Av detta har blivit - ingenting. HaV:s förändringar av föreskrifter, vägledningar och andra styrdokument är knappast ens kosmetiska. Inga fler vattenförekomster har klassats som kraftigt modifierade (KMV). Det är samma 658 KMV som det varit länge. Myndigheterna struntar med andra ord fullständigt i vad regeringen ålägger dem. Det visar hur nödvändigt det är att politiken i vattenförvaltningsförordningen lägger fast hur vattendirektivet ska tolkas och tillämpas så att myndigheterna inte har något utrymme för sina egna utrivningsagendor. Våra förberedelser går vidare Hur det än går med den nationella planen och HaV:s olika styrdokument måste vi alla förbereda oss inför de kommande 20 årens omprövningar. De regionala föreningarna måste se till att det i varje vattendrag/prövningsgrupp finns en kontaktperson, vilket är hyggligt på väg. Kontaktpersonerna kommer att få utbildning i den ordning NAP-ens tidsplan anger. Snarast bör kontaktpersonerna kontakta kraftverksägarna i vattendraget för att diskutera vilka åtgärder för att förbättra vattenmiljön som är angelägna, upprätta kontakter med vattenverksamheter som jord- och skogsbruk, kommunala vatten- och reningsverk, industrier, fiskevårdsområden m m. Några länsstyrelser har redan genomfört ett första samverkansmöte. Inte oväntat visar dessa möten hur avgörande det är att vi är väl pålästa och kan gendriva länsstyrelsernas försök att tolka regelverket negativt för vattenkraften. SVAF har också tagit fram ett första förslag till hur länsstyrelserna skulle kunna underlätta omprövningarna genom att sammanställa allt det underlag för omprövningarna som redan finns hos myndigheterna och att komplettera de oftast mycket stora luckor som finns. HaV har just kommit med ett utkast till vägledning för regionala samverkansprocesser, som Energiföretagen och SVAF fått ta del av först efter påstötning från SVAF. Inte heller där finns någon antydan till att myndigheterna ska följa de beslut som riksdag och regering fattat. Thomas Sandberg, ordförande SVAF

Vattenkraften är mycket viktig för landets elproduktion och levererar årligen omkring 65 miljarder kilowattimmar och det överstiger industrins behov, men behövs naturligtvis i den totala elanvändningen i landet. I medlemskåren finns flera duktiga entreprenörer. En av dem är SH Teknik. Läs om deras arbete här !