Sökresultat

”Krav på biologisk mångfald får inte leda till biologisk enfald”, skriver biologen och vattenexperten  Eva Nilsson  i en krönika från Värmlandsskogen. Bakgrunden är ett besök vid Järle kvarn i Västmanland, där två statliga myndigheter vill lägga ner och riva ut Järle kvarn, en unik kulturmiljö. En lokal opinion för att bevara Järle kvarn har vuxit fram och protesterna börjar bli besvärande för de statliga myndigheterna. Frågan är om den biologiska mångfalden verkligen gynnas av en utrivning, och om det i så fall väger upp förlusten av kulturmiljön. Eva Nilsson menar att svaren inte är givna. Detta skriver Eva på WESTSIDAN läs hennes artikel här . En reflexion: Miljöbalken säger i sin portalparagraf att människors hälsa och miljön ska skyddas. Varför lämnas människorna och kulturmiljön därhän och myndigheterna bara ser till fiskhälsan?

Energiföretagen instämmer i och förtydligar vår syn på dammars betydelse för vattenhushållningen. Läs deras artikel här !

Genom en bättre samverkan mellan inblandade parter kan balans mellan alla samhälls­nyttor uppnås inom ramen för EU:s vatten­direktiv. Det skriver Gustaf Hellström, Svensk Vatten­kraft­förening, i en slutreplik. Läs artikeln här !

Miljön tjänar inget på att pengar bränns på ett ändlöst processande i domstolarna. Därför måste omprövningen av vattenkraften styras upp av regeringen, skriver Gustaf Hellström, ordförande för Svensk Vattenkraftförening. Läs hans artikel här !

Torsdagen 27 juni under Almedalsveckan bjuder SVAF in till ett dialogmöte i Visby med rubriken Vattenkraften – pålitlig även i kris? Seminariet samlar sakkunniga ifrån politiken, myndigheter och branschen för en dialog om hur vattenkraften kan värnas och elberedskapen stärkas. Havs- och Vattenmyndighetens generaldirektör Anna Ledin medverkar liksom Johan Bladh från Energiföretagen och ett flertal riksdagsledamöter, däribland i skrivande stund Rickard Nordin och Isak From. Från SVAF medverkar Gustaf Hellström samt Viktor Falkenström som tillika är advokat med inriktning på vattenkraft. Seminariet fokuserar på vattenkraftens betydelse som möjliggörare för flexibilitet och stabilitet i elsystemet lokalt, regionalt och nationellt samt förmågan till ödrift som är allt viktigare för elberedskapen. Regeringen har öppnat för en större helhetssyn i omprövningen av vattenkraften. Men hur nås detta i praktiken är den viktiga frågan för seminariet. Länk till SVAF-seminariet som uppdateras löpande: https://almedalsveckan.info/program/69872 .

Krönika av Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik, författare och debattör, illustrerad med bild av ett sannolikt naturligt hinder för uppströmsvandrande fisk. Läs hans artikel här !

I en artikel i KB/NSk ondgör sig ledande personer i Naturskyddsföreningen, WWF och Sportfiskarna över regeringens beslut att pausa omprövningarna av vattenkraften. Det tar tid att vaska fram sanningen i yttranden kring vattenkraften. Bland annat myter från föreningarnas talespersoner. Man hinner inte längre än till det första stycket i artikeln förrän vanliga lögner på nytt sprids. ”Ål strimlas i turbinerna”. Under flera år förevisade ordföranden i Älvräddarna hur ”ålen strimlades i turbinerna” genom att sprida en bild där tre ålar låg på ett bräde uppdelade i olika delar med knivskarpa snittytor. Ålens sega skinn gör att den inte strimlas eller slits i stycken. Hellre än att ta reda på sanningen sprider man lögnen. Länsstyrelsen i Skåne ville påvisa turbinernas stora mortalitet på ål och släppte därför 100 ålar direkt i Bösmöllans turbinrum. Efter turbinpassagen fångade man upp 100 levande och oskadda ålar. Då man övertygats om att turbiner inte dödar ål beordrades ägaren att på ett par sektioner sätta in galler med dubbelt spaltavstånd för att ålen snabbast och säkrast skulle kunna passera kraftverket. Under sista hälften av 1950-talet gjordes större ålfångster vid den skånska ostkusten än någon kunde minnas. Det var ålar som vandrat in i Östersjön i början av andra världskriget. Tiotusentals små turbiner snurrade i vattendragen runt Östersjön. Med den vedertagna myten om att varje passage av turbindrivna verk dödar 70% av ålbeståndet borde det inte funnits en enda ål att fånga i hela Östersjön. Det är först på 1970-talet man märker en nedgång i fiskpopulationen. Det var en tid då nästan alla dessa små turbiner stått stilla sedan en tid tillbaka. Industriutsläpp i våra vatten var ett legio. Kommunala avlopp med orenade rester av P-piller och psykofarmaka bara ökar hela tiden, men det är ändå de små, för fiskar ofarliga vattenkraftverken som får bära hela skulden av minskning av fisk. Om man följa fel spår kommer man att förirra sig. Man skriver att moderna miljövillkor är livsviktig för laxen, ålen och öringen. Jag tror inte man vet vad som är livsviktigt för ål. Viktigast för den är att klara ca. 15 övervintringar i våra vatten. För det krävs dy- och sedimentrikt bottensubstrat som den kan gräva ner sig i och stanna under vintern. Det har skapats många lekplatser för lax genom att hölja över sådant sediment och förstöra ålhabitat. När sedimentrika dammar rivs sköljs den tidigare sedimentbottnen bort och grovt grus friläggs, omöjligt för ål att vistas i för övervintringen. Lax och öring har aldrig på ca 400 år haft några problem att ta sig över eller förbi de nu rivningshotade dämmena. Det framgår i slutet av artikel att miljön kanske inte är viktigast. Man skriver att kommuner gynnas, ”när fritidsfiske, friluftsliv och naturist kan utvecklas.” Syftet är väl istället att sportfiskare ska få tillräckligt med fisk och kunna resa land och rike runt för att nå de bästa fiskevattnen. Vad gagnar det miljön? Skribenterna är rädda för att Sverige ska drabbas av böter om vattenkraften inte i tid förses med moderna miljövillkor. Däremot föreligger ingen rädsla för att Sverige kan drabbas av böter för brott mot den Europeiska Ål förordningen eftersom man inte skyddar, bevarar eller förbättrar den rödlistade ålens livsutrymmen, utan snarare förstör dem. Gunnar Olsson, Ugerups mölla Utrivning av dämmen vid tre skånska gamla kvarnar

SR P4 Halland intervjuar  här. Mer el och bättre för fisken om det görs med obyråkratiskt förnuft.

Vattenkraftens rättssäkerhet äventyras I detta läge är det därför helt fel att riva ut dammar och sjöregleringar, dessa är vitala för att dämpa flödena nerströms. Det skriver Gustaf Hellström, ordförande Svensk Vattenkraftförening. Läs hans artikel här!

Regeringen har beslutat om att förlänga pausen i NAP . Listan med ny tid för senast inlämnad ansökan finns att ladda ner här .

REMISSVAR 2024-05-13 Till Regeringskansliet, Klimat- och näringslivsdepartementet   Yttrande över Remiss av förslaget till förordningsändring – Dnr KN2024/01008 Svensk Vattenkraftförening (SVAF) är en organisation för den småskaliga vattenkraften under 10 MW. Småskalig vattenkraft kan sägas bestå av ca 1900 kraftverk, som tillsammans producerar närmare 5 TWh per år, tillför 1000 MW effekt (motsvarande en kärnkraftsreaktor), har stor potential att ytterligare öka produktionen och bidraget till nätstabiliteten och kan öka säkerheten i elförsörjningen genom ödrift. De flesta av kraftverken ligger i södra Sverige, där både produktions- och överföringskapacitet är begränsad. Större delen av produktionen sker under höglastperioden november – april. SVAF:s medlemmars anläggningar minskar klimatutsläppen med 7 % (vilket kan bli 14 % i befintliga kraftverk), motverkar extremflöden, är viktiga för vattenförsörjningen, skapar förutsättningar för bad, båtfart, fiske och annan rekreation, vidmakthåller månghundraåriga landskapsbilder och kulturmiljöer. SVAF har sex regionala föreningar och företräder små kraftverksägare från norr till söder i landet. SVAF:s inställning till den av regeringen föreslagna pausen i omprövningarna SVAF ställer sig bakom regeringens förslag att förlänga pausen för omprövningarna. Detta eftersom pausen behövs för att förbättra regelverken för den pågående omprövningen. SVAF anser att det krävs förändringar i såväl förordningar som lagar (miljöbalken, lag om införande av miljöbalken) för att omprövningen ska gå att genomföra. Det krävs också genomgripande förändringar av vattenförvaltningen. Vidare anser SVAF att det ska tas större hänsyn till alla samhällsnyttor som tas upp i vattendirektivet; inte bara elsystemnytta och elberedskap. Till exempel visar de översvämningar (och torrläggningar) som drabbat landet under senare år på vikten av att kunna reglera sjöar och dammar för att mildra påverkan på samhället. Vid en omprövning måste fullt ut användas de möjligheter som finns i vattendirektivet för att väga samman övriga samhällsnyttor i förhållande till miljöpåverkan i vattendrag: kraftigt modifierat vatten (RDV 4(3), undantag (4(5), kostnadseffektivitet (RDV bilaga III(b)) och subsidiaritetsprincipen (RDV motiv 12–16). Grunden för en effektiv omprövning är en fungerande samverkan. Genom att skapa samsyn under samverkan förenklas den fortsatta processen, både i tid, resurser och ekonomi. En fungerande samverkan ger mesta möjliga miljönytta med tillgängliga medel. En förutsättning för en fungerande samverkan är att miljökvalitetsnormerna tas fram gemensamt och kan omvärderas under arbetets gång. Ett ingångsvärde för omprövningen är att fonderade medel ska räcka till hela omprövningen. Miljöfondens ägare har klargjort att de ser en uppenbar risk att detta inte kommer hålla. Det behövs därför en mekanism som tillser att pengarna används där de gör mesta möjliga biologisk nytta. Som exempel kan kostnaden för att åtgärda ett konnektivitetshinder vägas mot tillgång till ny föryngringsbiotop för en målart. SVAF anser även att fonderade medel inte ska bekosta utrivningar i de fall en miljöanpassning kan göras till en lägre kostnad. Slutligen vill SVAF påpeka att en miljöanpassning som förbjuder korttidsreglering också har en direkt negativ kostnadseffekt på möjligheterna att utnyttja ett kraftverks så värdefulla reglerförmåga och frekvensreglering. SVAF vill ånyo påtala att det är olyckligt att de två omprövningsomgångar som redan har lämnat in sin ansökan inte omfattas av förväntade författningsändringar. I detta fall kan rättssäkerheten och likabehandlingen ifrågasättas. En betydande del av de verksamhetsutövarna med äldre rättigheter har fått sina ansökningar avvisade av miljödomstolarna. SVAF förslår att Civilutskottets betänkande 2017/18 CU31 rörande äldre rättigheter implementeras som författning. Sverige ska till 2026-02-21 implementera EU:s Förnybart direktiv (RED III) med accelerationsområden för förnybar energi fullt ut. Redan till 2024-07-01 måste medlemsstaterna författningsreglera att vid tillståndsprövningar ska presumeras att planering, byggande och drift av anläggningar för förnybar energi har ett ”allt överskuggande allmänintresse”. SVAF föreslår därför att detta direktiv inarbetas i författningstexterna, för att bli gällande vid omprövningen av vattenkraftverk. SVAF styrelse är väl insatt i vilka förändringar av författningar och vattenförvaltning som behöver göras för att få till en fungerande och avvägd omprövning. SVAF står även framgent till förfogande för att medverka till en fungerande omprövning. Svensk Vattenkraftförening Gustaf Hellström (ordförande) gustaf.hellström@svenskvattenkraft.se

Föreningens ordförande Gustaf Hellström (till väster) överlämnar 2024 års Skvaltapris till Rune Hallgren Genom att kombinera sin gedigna expertis med en outtröttlig vilja att lära och dela med sig av kunskap har Rune blivit en oumbärlig resurs för SVAF och branschen som helhet. Han är djupt insatt i både regelverk från EU och från svenska lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter, vilket gör hans bidrag ännu mer värdefullt. För sitt enastående arbete och sitt oförtröttliga engagemang tilldelas Rune Hallgren årets Skvaltapris med stor glädje och uppskattning från Svensk Vattenkraftförening.