Almedalen 2026 – när vattenkraftens systemnyttor stod i centrum

Kriget i Ukraina förändrade energidebatten – och gav vattenkraften en ny roll

Magnus Olofsson

Almedalsveckan 2026 blev veckan då vattenkraften på allvar började diskuteras som en strategisk del av Sveriges civila beredskap och totalförsvar. För bara några år sedan dominerades energidebatten av elektrifiering, klimatmål och valet mellan olika kraftslag. Sommaren 2026 stod det klart att perspektivet hade förändrats. Frågan var inte längre enbart hur Sverige ska producera mer fossilfri el. Den handlade om hur elsystemet ska fungera när samhället utsätts för allvarliga störningar – eller ytterst krig.

I den diskussionen fick vattenkraftens systemnyttor en betydligt mer framträdande roll än tidigare. Begrepp som elberedskap, resiliens, ö-drift, dödnätstart,  effektbalans och lokal motståndskraft återkom gång på gång under veckan. För Svensk Vattenkraftförening blev Almedalsveckan därför något mer än ännu en mötesplats för energibranschen. Den blev ett tydligt kvitto på att frågor som föreningen drivit under lång tid nu står högt på den nationella dagordningen.

SVAF representerades under veckan av föreningens ordförande Gustaf Hellström och undertecknad. Förutom att delta i seminarier och paneldiskussioner gav Almedalsveckan möjlighet till ett stort antal möten med politiker, myndigheter, energiföretag och andra organisationer. Veckan resulterade också i flera konkreta initiativ som nu driver arbetet vidare kring vattenkraftens roll i Sveriges framtida energisystem.

Arena Energi – där årets energidebatt tog form

Den som under Almedalsveckan ville förstå vart svensk energipolitik är på väg behövde egentligen bara följa seminarierna vid Arena Energi i S:ta Karins ruin.

Mellan de medeltida murarna samlades ministrar, myndighetschefer, forskare, energiföretag och branschorganisationer. Seminarierna avlöste varandra i högt tempo, men ännu mer intressanta var kanske samtalen mellan programpunkterna. På kullerstensgatorna utanför fortsatte diskussionerna långt efter att moderatorerna lämnat scenen.

Oavsett om seminariet handlade om vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme, energigemenskaper, elnätsutbyggnad eller industrins elektrifiering återkom samma ord: Tre begrepp återkom ständigt: robusthet, resiliens och totalförsvar.

För bara några år sedan hade dessa begrepp sannolikt betraktats som sidospår i energidebatten. Nu utgjorde de själva utgångspunkten.

Tidigare har diskussionen ofta kretsat kring vattenkraftens årliga elproduktion och dess betydelse i klimatomställningen. Under årets Almedalsvecka handlade samtalet betydligt oftare om något annat – vattenkraftens förmåga att stabilisera elsystemet, bidra med reglerkraft, rotationsenergi, spänningshållning, dödnätstart och möjligheten att upprätthålla lokal elförsörjning när det normala inte längre fungerar.

För SVAF:s medlemmar var detta ingen ny insikt.

Föreningen har under många år lyft fram att vattenkraftens värde inte kan mätas enbart i producerade kilowattimmar. Minst lika viktiga är de funktioner som gör att hela elsystemet fungerar. Det som förändrats är att samma resonemang nu återkom från en betydligt bredare krets – från Svenska kraftnät, stora energiföretag, kommuner, länsstyrelser och flera politiska företrädare.

Det var kanske den viktigaste iakttagelsen från hela veckan.

Frågorna hade lämnat vattenkraftsbranschens interna diskussion och blivit en del av Sveriges energi- och säkerhetspolitiska samtal.

Det som slog mig mest under veckan var inte ett enskilt uttalande, utan att samma budskap återkom från talare med helt olika utgångspunkter. Oavsett om de representerade myndigheter, energiföretag, politiken eller försvaret återkom samtalet gång på gång till robusthet, beredskap och vattenkraftens systemnyttor.

Ukraina förändrade perspektivet

Ett av de seminarier som tydligast satte tonen för veckan var "Electricity is Hope – vilka är lärdomarna från Ukraina om vikten av ett resilient elsystem?"

På scenen möttes bland andra Svitlana Zalishchuk, Ukrainas ambassadör i Sverige, Anna Borg, vd för Vattenfall, och Michael Claesson, Sveriges överbefälhavare. Deras utgångspunkter var olika, men slutsatsen var densamma: ett robust energisystem är inte längre enbart en fråga om klimat och ekonomi – det är en grundläggande förutsättning för ett fungerande samhälle.

Svitlana Zalishchuk beskrev hur Ryssland systematiskt angripit Ukrainas energiinfrastruktur. Kraftverk, transformatorstationer och ledningar har blivit militära mål. Trots detta har Ukraina gång på gång lyckats återställa stora delar av elsystemet. Erfarenheterna har blivit en dyrköpt men ovärderlig lärobok för resten av Europa.

Det kanske viktigaste budskapet från seminariet var att robusthet inte kan byggas när krisen redan är ett faktum.

Den måste byggas i fredstid.

Överbefälhavare Michael Claesson betonade på motsvarande sätt att ett fungerande totalförsvar förutsätter ett fungerande civilt samhälle – och därmed också ett robust energisystem. Elförsörjningen är inte längre en fråga enbart för energibranschen. Den har blivit en central del av Sveriges säkerhetspolitik.

För den som sedan följde energiseminarierna under resten av veckan blev kopplingen tydlig.

Ukraina återkom ständigt som referenspunkt.

Även när landet inte nämndes uttryckligen fanns erfarenheterna där i bakgrunden. Samma slutsats återkom gång på gång: framtidens elsystem måste inte bara vara fossilfritt och effektivt – det måste också kunna fungera när samhället utsätts för extrema påfrestningar.

Det var mot denna bakgrund som Svensk Vattenkraftförenings eget seminarium fick sin särskilda betydelse. Frågor som ö-drift, dödnätstart och lokal elberedskap framstod inte längre som tekniska specialfrågor för vattenkraftsbranschen. De hade blivit en del av den bredare diskussionen om hur Sverige bygger ett robust energisystem.

Och det var just där som nästa kapitel tog sin början.

Energigemenskaper – lokal flexibilitet stärker beredskapen

Seminariet "Vilka nyttor kan energigemenskaper ha för lokala elnät?" visade att utvecklingen mot ett mer decentraliserat energisystem nu går från vision till praktik. Diskussionen handlade om hur lokal elproduktion, energilagring och smart styrning kan användas för att skapa större flexibilitet i elnäten och samtidigt stärka samhällets motståndskraft.

En central fråga var skillnaden mellan fysiska energigemenskaper, där produktion och användning kopplas samman genom ett lokalt nät, och virtuella energigemenskaper, där samverkan i stället sker genom digitala lösningar och marknadsmodeller över det befintliga elnätet. Panelen var enig om att båda modellerna kommer att behövas, men att de befinner sig i olika utvecklingsfaser. Christian Roos från E.ON Energidistribution framhöll att Sverige behöver fler praktiska pilotprojekt med fysiska energigemenskaper för att kunna utvärdera de verkliga nyttorna, samtidigt som utvecklingen av virtuella lösningar måste fortsätta. Han betonade också att virtuell energidelning inte skapar någon större nytta om den inte kombineras med laststyrning, batterier och andra flexibla resurser. Hela poängen är, som han uttryckte det, att kunderna tillsammans ska agera på ett sätt som är smartare för elsystemet och samtidigt bättre för dem själva. 

För Svensk Vattenkraftförenings medlemmar var seminariet särskilt intressant. Många mindre vattenkraftverk är redan placerade nära mindre tätorter, industrier och annan samhällsviktig verksamhet. I kombination med batterilager, styrbara laster och lokala energigemenskaper skulle de kunna bidra med betydligt mer än enbart elproduktion. De kan bli en viktig del av framtidens lokala flexibilitetsmarknader och samtidigt stärka möjligheterna till ö-drift och lokal elberedskap vid störningar i det överliggande elnätet.

Seminariet illustrerade därmed en utveckling som återkom under hela Almedalsveckan. Framtidens energisystem handlar inte enbart om att producera mer fossilfri el. Det handlar också om att bygga ett elsystem som är flexibelt, decentraliserat och tillräckligt robust för att fungera även under svåra påfrestningar. I det perspektivet framstår den småskaliga vattenkraften som en naturlig del av lösningen.

Elberedskap i en orolig tid – när vattenkraftens systemnyttor blev konkreta

Om Ukrainaseminariet gav den säkerhetspolitiska bakgrunden blev seminariet "Elberedskap i en orolig tid – vattenkraften som unik resurs" den naturliga fortsättningen ur ett svenskt perspektiv.

Seminariet arrangerades gemensamt av Svensk Vattenkraftförening, Statkraft och Uniper och blev på många sätt den punkt där flera av Almedalsveckans stora teman möttes. Frågor om energi, beredskap, totalförsvar och lokal samhällsresiliens knöts samman i ett samtal som låg mycket nära SVAF:s kärnfrågor.

Det blev också tydligt att vattenkraften inte längre främst diskuteras som ett kraftslag bland andra.

Den diskuteras allt oftare som en systembärare.

Från elproduktion till samhällsfunktion

Under lång tid har vattenkraften ofta beskrivits i termer av årsproduktion och installerad effekt.

Men under årets Almedalsvecka handlade diskussionen om något betydligt större.

Hur återstartar man ett elsystem?

Hur håller man igång vattenverk, avloppsreningsverk, mobilmaster och vård när det nationella elnätet ligger nere?

Hur skapar man motståndskraft mot sabotage, extremväder eller militära angrepp?

Det är frågor där vattenkraftens betydelse inte främst ligger i antalet producerade kilowattimmar utan i dess förmåga att skapa stabilitet, flexibilitet och lokal försörjning.

Det perspektivet genomsyrade hela seminariet.

Gustaf Hellström: Det är spridningen som är styrkan

SVAF:s ordförande Gustaf Hellström inledde med att beskriva den småskaliga vattenkraften ur ett perspektiv som sällan får utrymme i den allmänna energidebatten.

När kartan över Sveriges omkring  1 700 småskaliga vattenkraftverk visades på skärmen blev budskapet nästan självförklarande.

Anläggningarna är spridda över hela landet.

Det är just denna spridning som är deras största styrka.

Ur ett rent produktionsperspektiv kan ett enskilt kraftverk vara litet.

Ur ett beredskapsperspektiv är bilden en annan.

Ett stort antal geografiskt spridda produktionsanläggningar är betydligt svårare att slå ut än ett fåtal stora produktionsenheter. Samtidigt finns många av de små vattenkraftverken nära de samhällsfunktioner som behöver fungera även under mycket svåra förhållanden.

Hellström påminde också om att den samlade installerade effekten i den småskaliga vattenkraften motsvarar ungefär 1 000 MW. Det motsvarar effekten från ett större kärnkraftsblock – en påminnelse om att den småskaliga vattenkraften också utgör en betydande nationell resurs.

Men seminariets huvudbudskap handlade ytterst inte om installerad effekt. Det handlade om motståndskraft.

Ålberga Bruk – ett exempel som gjorde ö-drift begriplig

För att göra resonemanget konkret tog Gustaf Hellström upp Ålberga Bruk.

Exemplet blev ett av seminariets mest pedagogiska inslag.

Vid Ålberga producerades vattenkraft långt innan området anslöts till det nationella kraftsystemet. Under många år försörjde kraftverket bruket genom ett lokalt elnät.

Ö-drift är inte någon framtidsvision. Det är en teknik som redan har fungerat i praktiken.

– Bevisligen klarar utrustningen att köra ö-drift, konstaterade Hellström.

Den kommentaren fångade egentligen seminariets kärna.

Många av de lösningar som nu diskuteras som en del av Sveriges civila beredskap bygger på kunskap och teknik som redan finns. Det handlar inte om att uppfinna ett helt nytt elsystem, utan om att återupptäcka och vidareutveckla egenskaper som vattenkraften länge haft.

Georg Andrén: Samverkan är viktigare än konflikt

Ett av seminariets mest eftertänksamma inlägg kom från Georg Andrén, landshövding i Värmlands län.

Han betonade att vattenkraften självklart kommer att vara en viktig del av Sveriges framtida energisystem.

Men han pekade samtidigt på att de återkommande konflikterna kring vattenkraften inte kan lösas genom att olika aktörer driver sina frågor var för sig.

Georg Andrén beskrev hur omprövningen av Klarälven riskerar att utvecklas till flera parallella "stuprörskonflikter" mellan olika intressen. Som ett sätt att bryta detta lyfte han idén om en Klarälvsdelegation, där myndigheter, kommuner, kraftföretag och andra berörda aktörer samlas för att gemensamt diskutera frågor om energi, miljö, infrastruktur och beredskap. Han konstaterade också att Sverige ännu inte är tillräckligt bra på att koppla samman arbetet med vattenkraftens omprövningar och arbetet med energi- och krisberedskap.

Det var inte ett försök att förenkla målkonflikterna. Tvärtom. Budskapet var att de stora frågorna inte längre kan lösas genom att en part "vinner". De måste lösas genom samverkan.

Det var också ett resonemang som speglade ett större tema under Almedalsveckan – att energi, miljö och beredskap i allt högre grad behöver hanteras tillsammans snarare än i separata processer.

Beredskap handlar ytterst om att olika delar av samhället fungerar tillsammans.

Andrén berättade också att han själv har en personlig koppling till Ålberga, något han nämnde från scenen och som gav ytterligare liv åt diskussionen om platsens historia och framtida betydelse.

Viktoria Neimane: Nationella lösningar räcker inte

En av seminariets viktigaste slutsatser kom från Viktoria Neimane, Svenska kraftnät.

Viktoria Neimane beskrev återuppbyggnaden av elsystemet som ett arbete på flera nivåer. Svenska kraftnät ansvarar för de nationella funktionerna, men de lokala lösningarna – exempelvis ö-drift kring samhällsviktiga verksamheter – behöver identifieras och utvecklas tillsammans med kommuner, elnätsföretag, vattenkraftsägare och andra lokala aktörer.

För SVAF:s medlemmar innebär detta ett nytt perspektiv. Den småskaliga vattenkraften kan, genom sin geografiska spridning och närhet till samhällsviktig verksamhet, bli en viktig del av kommunernas och länens civila beredskap. Den blir därmed inte bara en producent av el utan också en möjlig resurs för lokal ö-drift och ett mer robust elsystem.

Det innebär också att många av de avgörande besluten inte kan fattas centralt. De behöver växa fram genom samverkan mellan kommuner, lokalnätsföretag, vattenkraftsägare och andra aktörer som känner de lokala förutsättningarna.

Den planeringen måste ske lokalt. Den småskaliga vattenkraften blir inte bara en producent av el. Den blir en möjlig del av kommunernas och länens civila beredskap.

Lars Thomsson sammanfattade

Seminariets kanske mest citerade formulering kom från Lars Thomsson.

"Det småskaliga är inte lönt att bomba."

Bakom den korta meningen låg egentligen hela seminariets budskap.

Ett decentraliserat energisystem är betydligt svårare att slå ut än ett system där produktionen koncentreras till ett fåtal stora anläggningar.

Ur ett totalförsvarsperspektiv blir därför lokal elproduktion inte enbart en energifråga.

Den blir en fråga om samhällets motståndskraft.

Det är svårt att tänka sig en tydligare sammanfattning av varför vattenkraftens systemnyttor fått en helt ny aktualitet.

Jakob Norström: Nu måste orden bli handling

Seminariets kanske viktigaste politiska budskap kom från Jakob Norström, vd för Statkraft Sverige.

Jakob Norström konstaterade att det under de senaste åren vuxit fram en bred politisk samsyn om vattenkraftens betydelse för effektbalans, reglerförmåga, leveranssäkerhet och totalförsvaret. Men, framhöll han, nu måste denna samsyn också märkas i den praktiska tillämpningen av NAP. Det räcker inte med tydliga politiska ambitioner om de inte också får genomslag i hur ärendena hanteras av myndigheter och domstolar.

Det var ett budskap som återkom flera gånger under Almedalsveckan.

Och kanske var det just där seminariets största betydelse låg.

Det handlade inte längre om huruvida vattenkraftens systemnyttor ska beaktas.

Frågan hade blivit hur de ska omsättas i praktiken.

Frågorna om elberedskap och totalförsvar återkom också i flera andra energiseminarier under veckan. Ett av de viktigaste handlade om hur vattenkraftens systemnyttor ska vägas samman med arbetet för biologisk mångfald och moderna miljövillkor.

Vattenkraft och vattenmiljö – ett nytt samtal om avvägningar

Om seminariet om elberedskap visade varför vattenkraftens systemnyttor blivit allt viktigare handlade seminariet "Hur hittar vi balansen mellan biologisk mångfald och vattenkraft?" om hur dessa perspektiv ska förenas med arbetet för bättre vattenmiljöer.

Under många år har vattenkraftsdebatten ofta beskrivits som en konflikt mellan elproduktion och biologisk mångfald. Årets seminarium gav en betydligt mer nyanserad bild. Ingen ifrågasatte vare sig behovet av moderna miljövillkor eller vattenkraftens betydelse för elsystemet. Den verkliga frågan var hur olika samhällsmål ska vägas samman.

Moderatorn Johan Bladh konstaterade att den nationella planen omfattar omkring 1 900 vattenkraftsanläggningar som ska prövas under en tjugoårsperiod. Samtidigt påpekade han att endast en mindre del av målen hittills avgjorts och att en stor del av resurserna fortfarande går åt till juridiska processer i stället för till konkreta miljöåtgärder. 

Flera av paneldeltagarna återkom till att de politiska signalerna kring vattenkraftens betydelse för effektbalans, reglerförmåga och totalförsvar nu behöver få genomslag i den praktiska tillämpningen av NAP.

Det kanske tydligaste budskapet kom från Jakob Norström, vd för Statkraft Sverige. Under de senaste åren har regeringen, Svenska kraftnät och flera myndigheter betonat vattenkraftens centrala betydelse för ett robust elsystem. Men, framhöll han, nu måste dessa ställningstaganden också märkas i omprövningarna. Om den praktiska tillämpningen inte speglar den helhetssyn som riksdagen beslutat om riskerar de politiska ambitionerna och verkligheten att utvecklas åt olika håll.

Även Eva Vitell, Svenska kraftnät, betonade att myndighetens uppgift är att tydligt beskriva vattenkraftens betydelse ur ett systemperspektiv. Svenska kraftnät gör inte avvägningen mellan olika samhällsintressen, men har ett ansvar att tydliggöra vilka konsekvenser olika åtgärder kan få för leveranssäkerhet, reglerförmåga och elsystemets funktion. 

För SVAF:s medlemmar var seminariet en tydlig signal om att vattenkraftens systemnyttor nu ges ett betydligt större utrymme i den offentliga diskussionen än tidigare. Samtidigt återstår det arbete som kanske är allra viktigast – att dessa perspektiv också får genomslag när omprövningarna genomförs.

Producentupproret – robusta kraftsystem kräver också robusta investeringsvillkor

Ett av Almedalsveckans mer juridiskt inriktade seminarier visade sig också vara ett av de mest principiellt intressanta. Rubriken var medvetet provocerande:

"Dags för elproducentuppror? Energiomställningen riskerar att avstanna."

Bakgrunden var de diskussioner som under flera år förts kring inmatningstariffer och Energimarknadsinspektionens föreskrifter. Moderatorn Åsa Andersson konstaterade att regeringens uppdrag till Energimarknadsinspektionen att ta fram ett nytt regelverk skapat ett nytt läge.

Men seminariet handlade om betydligt mer än nätavgifter.

Det handlade om investeringsklimatet.

Statistik från ACER visade att mer än hälften av EU:s medlemsländer inte tar ut några inmatningsavgifter alls för elproducenter, medan Sverige tillhör de länder som har de högsta nivåerna. För producenter av vattenkraft, vindkraft, solkraft och kraftvärme är detta en viktig konkurrensfråga. 

Budskapet från flera talare var tydligt.

Sverige står inför mycket stora investeringar i både ny och befintlig elproduktion. Men investeringar kräver långsiktiga och förutsägbara spelregler.

För vattenkraften är frågan särskilt viktig.

Under de kommande årtiondena väntar omfattande investeringar i dammsäkerhet, turbiner, generatorer, digitalisering och miljöanpassningar. Samtidigt förväntas vattenkraften leverera allt fler systemtjänster – reglerkraft, frekvenshållning, rotationsenergi, dödnätstart och ö-drift.

Om dessa investeringar ska bli verklighet krävs ekonomiska villkor som gör det möjligt att investera långsiktigt.

Sett i ett större perspektiv blev Producentupproret därför ett viktigt komplement till de övriga energiseminarierna under veckan.

Om seminariet om elberedskap handlade om vad vattenkraften behöver kunna bidra med, handlade Producentupproret om hur samhället skapar de ekonomiska förutsättningarna för att dessa investeringar faktiskt ska bli av.

Robusta energisystem kräver också robusta investeringsvillkor. För vattenkraften blir sambandet särskilt tydligt. Samhället förväntar sig att vattenkraften ska leverera allt fler systemtjänster och samtidigt genomföra omfattande miljöanpassningar. Då måste också de ekonomiska förutsättningarna göra det möjligt att investera långsiktigt.

Från ord till handling

Almedalsveckan slutade inte när seminarierna var över. Tvärtom blev dagarna i Visby startpunkten för ett fortsatt arbete. Flera av de kontakter som knöts under veckan har redan lett vidare till konkreta initiativ och fördjupad dialog.

Som en direkt uppföljning av seminariet planeras en gemensam workshop mellan Svenska kraftnät och Svensk Vattenkraftförening vid Ålberga Bruk med fokus på ö-drift, dödnätstart och den småskaliga vattenkraftens bidrag till Sveriges elberedskap. Det är ett tydligt exempel på hur diskussionerna i Almedalen redan omsätts i praktiskt samarbete.

Dialogen fortsätter också med Energimarknadsinspektionen, politiska företrädare och andra aktörer kring frågor som investeringsvillkor, den nationella planen för moderna miljövillkor (NAP), ö-drift och vattenkraftens roll i ett robust elsystem.

Kanske är det just där den största betydelsen av Almedalsveckan 2026 ligger. Diskussionerna stannade inte vid seminarierna – de blev utgångspunkten för ett fortsatt arbete där vattenkraftens systemnyttor, elberedskap och långsiktiga spelregler står i centrum.

För Svensk Vattenkraftförening innebär detta också ett ansvar. När vattenkraftens betydelse för Sveriges energi- och beredskapssystem får ett allt större genomslag ökar också förväntningarna på att föreningen fortsatt ska bidra med kunskap, erfarenheter och konstruktiva lösningar i den fortsatta utvecklingen.

Almedalsveckan 2026 blev inte bara en vecka av seminarier och debatter. Den blev en tydlig påminnelse om att vattenkraftens systemnyttor nu har blivit en självklar del av samtalet om Sveriges framtida energi- och beredskapspolitik – och att nästa steg är att omsätta denna insikt i praktisk handling.

Faktaruta:

Fakta – SVAF under Almedalsveckan 2026

• Arrangerade seminarium om elberedskap tillsammans med Statkraft och Uniper.

• Representerades av ordförande Gustaf Hellström och Magnus Olofsson.

• Deltog i ett stort antal energiseminarier.

• Genomförde möten med politiker, myndigheter och energiföretag.

• Initierade fortsatt dialog med Svenska kraftnät om ö-drift och dödnätstart vid Ålberga Bruk.