Kan man få en hållbar omprövning?
Här nedan får du råd om hur du kan få rimliga miljövillkor trots att myndigheterna vantolkar både EU:s vattendirektiv och svenska lagar, förordningar och andra regelverk i sin strävan att få så många dammar och kraftverk som möjligt utrivna.
Omprövningarna är en stor, komplicerad och tidskrävande fråga. Trots att denna text är rätt långskrapar den ändå bara på ytan.
Omprövningarna av vattenkraftens miljövillkor har i många år varit den allt överskuggandeutmaningen för SVAF liksom för de flesta av medlemmarna.
Tro inte myndigheterna om något gott!
Myndigheterna vill riva ut
All erfarenhet säger att vattenförvaltningens ambition är att få så många dammar och kraftverk som möjligt utrivna. Detta förnekar förstås myndigheterna men genom olika beslut om statusklassning och miljökvalitetsnormer tvingar de domstolarna att besluta om utrivning direkt eller sådana inskränkningar i kraftverkets drift att kraftverksägaren själv begär utrivning..
Problemen är svenska
EU:s ramdirektiv för vatten (RDV) ställer krav men ger samtidigt
medlemsstaterna stora möjligheter att anpassa reglerna till det egna landets
förutsättningar, vilket Sverige inte gjort. Problemen uppkommer i de
följande stegen och är ”svensktillverkade”.
Vattenförvaltningsförordningen och Vattenverksamhetsförordningen (som
regeringen beslutar om) är för vaga och ger vattenförvaltningen alldeles
för stort utrymme att tolka och tillämpa reglerna enligt eget gottfinnande.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) utnyttjar detta i ett otal föreskrifter,
vägledningar, rapporter m m som bara lyfter fram vattenmiljön utan någon
avvägning mot de andra samhällsintressen av vatten som RDV räknar upp.
I nästa steg får de fem regionala vattenmyndigheterna och de 21
länsstyrelserna möjlighet att tolka och tillämpa reglerna ännu mer extremt.
Bakom allt detta ligger att myndigheterna domineras av miljöaktivister
som driver en egen agenda.
Ta hjälp från första början!
Det är på dig det hänger – men ensam är inte stark
Som vattenkraftsägare ställs man inför en vattenförvaltning som har stora resurser, som enbart fokuserar på vattenmiljön (och nämner kulturmiljön) men inte har kompetens eller intresse av de många andra samhällsintressena av vatten som RDV listar.
I det läget är ensam inte stark. Det gäller därför att ta hjälp av och samarbeta med andra från första början. Och det är nu som gäller, även om anmälan till mark- och miljödomstolen inte ska vara inne förrän t ex 2032.
Samarbeta med kollegor
Skapa ett nätverk med de andra kraftverksägarna i ditt vattendrag (= ofta prövningsgrupp). Samarbeta gärna med kraftverksägare i näraliggande vattendrag (även om ni tillhör olika prövningsgrupper med olika inlämningsår). Se till att du har någon kollega och gärna någon konsult (se nedan) närvarande när länsstyrelsen vill komma på besök.
Ta kontakt med din regionala vattenkraftförening. SVAF har sex sådana som täcker större delen av landet. Passa på att bli medlem om du inte redan är det, en kostnad du får igen många gånger om. Du hittar kontaktinformation här eller i slutet av Svensk Vattenkraft.
Du kan också ta kontakt med någon i styrelsen på SVAF, kontaktinformation finns här eller i slutet av Svensk Vattenkraft.
De allra flesta vill ha dammen och kraftverket kvar
Samarbeta med andra intressenter: Kringboende, samhällsföreningen, hembygdsföreningen, LRF-avdelningen, fiskevårdsområdet (som oftast inte vill ha dammen utriven), kommunen m fl. Alla dessa har intresse av att hålla vattnet kvar i landskapet och därför behålla dammen. Ordna ett möte, de flesta vet inte vilka utrivningar myndigheterna arbetar på och än mindre vilka konsekvenser detta skulle få.
Tidig kontakt med Vattenkraftens Miljöfond
Kontakta Vattenkraftens Miljöfond. Tre år innan ansökan ska vara inne hos domstol kan man registrera sig hos fonden men redan tidigare kan man bygga upp en kontakt med en handläggare. Efter registreringen kan man börja använda fondens startbidrag på 10 000 kr (15 % av detta får man stå för själv).
Tidig kontakt med konsulter
Handla upp juridik-, biologi- och teknikkonsulter så fort som Vattenkraftens Miljöfond börjar ersätta 85 % av konsulternas kostnader, dvs tre år innan din ansökan ska vara inlämnad till domstol. Omprövningarna har blivit mycket mer omfattande och komplicerade än vad riksdag och regering avsett, till det kommer att myndigheterna strävar efter att få dammar utrivna. Man klarar sig inte själv utan måste ha konsulthjälp.
Det är dig det hänger på!
Men att du tar hjälp av andra innebär inte att du kan koppla av. Du måste läsa in dig på egen hand så långt du kan. Ordna möten med kollegor där ni bjudit in någon från den regionala föreningen, SVAF eller någon av de konsulter ni anlitar.
Gör klart vad du vill uppnå. Med din oftast långa erfarenhet av vattendraget, fisken och annat är du i de flesta fall den som bäst vet vilka miljöåtgärder som är rimliga. Vad blir den biologiska nyttan och skadan, hur påverkas andra samhällsintressen.
Din oftast långa erfarenhet av vattendraget, fisken och annat är också viktig för konsulterna. Låt dem inte sälja på dig någon schablonlösning, som det inte finns något biologiskt behov av eller som ger orimliga kostnader. Många fiske- och teknikkonsulter har en bakgrund hos myndigheter och kan sitta fast i ett sådant tankesätt oavsett förhållandena på platsen.
Samverkan med länsstyrelsen inför ansökan
Länsstyrelsen ska samverka, inte bestämma
För att underlätta omprövningarna är länsstyrelserna ålagda att samverka med kraftverksägarna och andra berörda. Syftet ”är att inför de individuella prövningarna … sammanställa det underlag som behövs” (VVF 42b §). För att ytterligare öka trycket på kraftverksägaren att rätta in sig i ledet har Vattenkraftens Miljöfond som ett krav för att man ska få ersättning att man deltar i samverkan.
Politikens avsikt är att myndigheter och kraftverksägare ska komma överens under samverkan så att domstolsprocessen mest blir en formalitet. Men politiken har inte insett att vattenförvaltningen domineras av en extrem miljöagenda som på avgörande punkter går stick i stäv med vad riksdag och regering uttryckligen har beslutat.
HaV har en Vägledning om samverkan inför prövning enligt nationella planen, som ger en bild av hur samverkan kan gå till. Svagheten är att den inte tar upp de frågor där vattenmyndigheter och länsstyrelser driver sina egna agendor, som att inte KMV-klassa vattenförekomster med dammar, inte bry sig om riktvärdena i den nationella planen, inte beakta inverkan på elförsörjning, elberedskap och andra allmänna intressen. Länsstyrelsen har den ledande rollen, men man ska utforma arbetssättet i just samverkan med kraftverksägarna.
Samverkan ska ske med berörda kommuner, myndigheter och intresseorganisationer. Tyvärr söker länsstyrelserna undvika att dra in andra intressenter som kommuner, samhällsföreningar, LRF-avdelningar m fl i samverkan, förmodligen för länsstyrelsen vet att dessa motsätter sig utrivning.
Nulägesbeskrivning
Samverkan ska enligt HaV ske i tre steg (utöver inledning och redovisning): nulägesbeskrivning, analys och förslag till åtgärder. Länsstyrelsen ska ta fram det mesta underlaget till nulägesbeskrivningen. Men också kraftverksägaren har ett ansvar, det gäller främst det som har med elproduktionen i vid mening att göra. HaV:s förhoppning är att myndigheter och kraftverksägare ska komma överens i sin analys av vilka problem som finns och vilka åtgärder som kan sättas in.
Något som tyder på att så kan bli fallet har vi inte sett ännu. Nulägesbeskrivningarna domineras helt av vattenmiljön medan elproduktion och andra allmänna intressen förbigås, undantag är ofta kulturmiljön. Här gäller det att ligga på länsstyrelsen så att nulägesbeskrivningen ger en allsidig bild av situationen på platsen.
Analys och åtgärder
Analysen är nästan utan undantag inriktad på de biologiska brister som länsstyrelsen anser är för handen, det finns inget om möjligheten att utveckla kraftproduktionen. Godta inte länsstyrelsens oftast schablonmässiga uppfattningar om vad som behöver åtgärdas och hur. Det är oftast skrivbordsprodukter som utgår från olika vägledningar och inte från hur förhållandena på platsen ser ut. Läs dessa vägledningar själv så att du kan argumentera mot länsstyrelsen. Också konsulter kan behöva en knuff här, HaV:s vägledningar är inte fullt så ensidiga som länsstyrelserna vill få det till.
Det är i domstolen det gäller!
Det är i domstolen som kraftverkets fortsatta miljövillkor bestäms. Det görs utifrån den ansökan som lämnats in där du – dvs dina konsulter – beskriver ditt kraftverks vattenbyggnader, utrustning, hur det drivs m m, hydrologin med vattenföring, fallhöjd m m, biologin med djur- och växtarter, de många allmänna intressena av din anläggning och hur den sköts m m. En viktig, för att inte säga avgörande del, är vilka biologiska problem man kan se och vilka åtgärder som skulle kunna lösa dessa.
Även för ett mindre kraftverk kan ansökan inklusive bilagor uppgå till 100 sidor, till stora delar ”avancerad” text som det krävs en specialist för att författa (där du är viktig som uppdragsgivare och uppgiftslämnare).
I och med att omprövningarna blivit så komplicerade och omfattande får man räkna med att det blir en muntlig förhandling i domstolen. Där kommer din ansökan inte att stå oemotsagd. Länsstyrelsen kommer med största säkerhet att ifrågasätta delar av lägesbeskrivningen och inte minst kräva mer omfattande åtgärder. Någon av de nationella myndigheterna kan ha yttrat sig skriftligt eller t o m vara på plats.
Mot den bakgrunden är det en nödvändighet att ha en juridisk konsult som vet vilka uppgifter domstolen förväntar sig i ansökan, som kan argumentera för det som står i ansökan, bemöta de invändningar t ex länsstyrelsen har, svara på frågor m m. Till det kommer erfarenheten av hur domstolsprocessen går till. Den erfarenheten är viktig också när det gäller att bedöma om mark- och miljödomstolens beslut ska överklagas.